”As should be clear, copyright is a difficult issue. One thing I’d like to encourage is to give some thought to preparation for 2018. Sometime before then, we can expect a major extension to automatic (no renewal necessary) copyright terms to 95 (individual) or 120 (corporate) years. The last extension (Sonny Bono’s last act) was published within the same 24-hour period as President Clinton was impeached, and received essentially no contemporary news coverage. We can expect The Mouse and other self-interested well-monied parties are already planning the next extension, to insure that nothing since 1923 or later ever enters the public domain.” – Dr. Gregory B. Newby Chief Executive and Director Project Gutenberg Literary Archive Foundation commenting on slashdot

När någon börjar prata om generell avtalslicens, som exempelvis under årets politikervecka, tänker jag på det arbete som Project Gutenberg gör för att ta hand om världens kulturskatter. Naturligtvis vill kommersiella intressen fortsätta att tjäna pengar långt efter att den som kommit på idén eller skapat ett verk har slutat tjäna pengar på det verket. Naturligtvis vill man alltid tjäna pengar utan att göra något arbete. Men är det verkligen rätt väg att gå, att låsa in vår kulturskatt så att allmänheten inte får ta del av den, eftersom inte någon organisation längre kan tjäna pengar på det?

Project Gutenberg är ett virtuellt bibliotek med över 35 tusen publikationer, och är alltså en modern version av biblioteket i Alexandria Tänk dig att gå i en sal fylld med bokhyllor, med böcker från golv till tak, som det tar timmar att ta sig igenom. Tyvärr är det bara äldre texter som kan anses vara allmän egendom (public domain) som finns i biblioteket. Naturligtvis sker det misstag ibland, men det är en huvudregel att det inte ska finnas någon kommersiellt priviligium kvar. Man kan visserligen diskutera om det är rätt av Amazon att utnyttja Project Gutenberg för eget ekonomiskt intresse, men det är en helt separat fråga om varför enskilda bolag försöker tjäna pengar på allmän egendom samt dessutom begränsa fortsatt spridning av allmän egendom. Den viktigare frågan just nu är varför upphovsrättsorganisationerna vill hindra samhället från att ta del av kulturskatten?

Det handlar naturligtvis om kontroll, men när man pratar om att tjäna pengar på något man gjort för länge sedan då måste man fundera på varför vissa ska ha det priviligiet på bekostnad av alla andra. Om jag lägger ner ett halvår av min tid på att bygga något, varför ska rättighetsorganisationen tjäna pengar på det 75 år efter min död? Cirka 30% av befolkningen går runt med idéer på böcker (och nu pratar jag riktiga böcker och inte självbiografier från tjugoåringar) och det blir allt enklare att ge ut böcker på egen hand. Förlag får därmed större krav på sig att hantera stora mängder bokförslag, och agera distributionskanal för redan editerade böcker.

När man pratar generell avtalslicens är det alltid i syfte att se till att samhällets verk ska kontrolleras av upphovsrättsorganisationer. För inte kan samhället förvalta kultur utan att ha vinstintresse? Det har säkert funnits idéer om att privatisera biblioteken, sälja ut de befintliga mötespunkter som vi har och se till att det finns vinstkrav för att biblioteken ska utvecklas. Men det innebär inte att det är någon bra idé.

Låt föräldralösa verk vara, släng förslagen om avtalslicens i närmaste papperskorg, se till att lobbyorganisationer inte får lagstifta sina egna vinster, och framförallt se till att reformera upphovsrätten till något som är mer rimligt för alla.

Uppdaterat: Henrik Summanen skriver om hur kulturmiljövården kommer att fungera i informationssamhället
.
Pingat på Intressant.

Bloggar etiketter: ipred, kulturdelning, likabehandling, tips

Relaterade inlägg:

1. Tjäna pengar, bli rik snabbt och bli miljonär ...
2. Ledarskap – någon annan och kritik ...
3. SMTP, SUBMIT och förvirring ...