Som det skrivs om i Aftonbladet idag retar Jan Guillou politikerna igen. Östhammar, där Jan Guillou bor, har för några år sedan beslutat att rådhustorget ska vara bilfri.

”Överklassen förnekar sig aldrig, det är dags att putsa kosackstövlarna och vässa knivarna för att skära bort bölderna från samhällskroppen.” – Mångmiljonär spottar på demokratin på fetsmart.se

Ett sådant beslut är något som faller under Trafikförordning (1998:1276) och kallas normalt för Lokala trafikföreskrifter. Det är alltså i princip en lag att man inte får parkera på Rådhustorget i Östhammar, oavsett vad en minioritet anser.

Så tydligen anser Jan Guillou att det är okej att uppskattningsvis mer än 0,44% av Östhammars kommuns innevånare dagligen bryter mot lagen. (0,44% är en uppskattning baserat på uppgiften att det dagligen är 10 bilar som parkerar på Rådhustorget och att genomsnittligt borde det vara 2 personer per bil. 20 personer av 4500 motsvarar just 0,44%. Rimligtvis är antalet dock mer än så eftersom många innevånare inte har bil, alternativt är i någon annan kommun under dagtid. Motsvarande jämförelse för hela Sveriges befolkning innebär att Jan Guillou rimligtvis anser att 40000 personer borde få bryta mot Trafikförordningen och troligtvis andra lagar också.)

Istället för att förorda att man överklagar eller prövar beslutet, eller åtminstone skapar en intresseförening för att driva en politisk påverkan för att ändra beslutet, så ignorerar Jan Guillou lagen. ”Han kör varje dag in till stan för att äta lunch och parkerar alltid på torget. ” enligt Aftonbladet.

Politikerna diskuterar att införa en parkeringsvakt för att bötfälla Jan Guillou när han varje dag ska äta lunch. Det som de snarare borde diskutera är att precis som i IPRED-mål bötfälla utifrån påverkansgrad. Eftersom Jan Guillou enligt Aftonbladet parkerar på Rådhustorget varje dag för att äta lunch borde Jan Guillou då bli bötfälld för 491 dagars felparkeringar (2 år, minus helgdagar och maj månad) multiplicerat med den beräknade spridningen (artikel i Östhammas Nyheter borde rimligtvis motsvara invånarantalet på 4500 personer, och artikel i Aftonbladet borde också täcka upp det) och vilken uppskattad skada Jan Guillous agerande har orsakat på politikernas beslutmässighet (rimligtvis är det jobbigt att en av kommunens rikaste invånare regelbundet motsätter sig deras beslut).

Jan Guillou har tidigare i Aftonbladet kallat fildelare för ”ett ilsket fåtal som vill legalisera nätstölder”. Det är självklart att Jan Guillou har fel, men enligt hans eget resonemang borde det ju i så fall vara helt okej? Christian Engström skriver förövrigt bra om Jan Guillous debattartikel. Janne Andersson trodde förövrigt att Jan Guillou skulle motsätta sig IPRED-lagen.

Intressant?

Bloggar etiketter: ipred, Jan Guillou, kulturdelning, politik

Jag skrev igår att Aftonbladet avpublicerade en debattartikel med hänsyn till att de behövde faktakontrollera innehållet. Jag tycker fortfarande att det är mycket intressant att de först och främst väljer att börja faktakontrollera artiklar nu, att det blev just en debattartikel som blev först ut att faktakontrollerad samt att det blev just en politisk debattartikel från Piratpartiet som granskades. Även om jag tycker att det är bra att Aftonbladet kontrollerar fakta finner jag att tidpunkten är minst sagt konstig.

Artikeln har fortfarande inte kommit online, så troligtvis har Aftonbladet problem med att faktakontrollera artikeln trots att debattartikeln inte innehåller några stora nyheter.

Jag tänkte göra det enklare för Aftonbladet genom att sammanställa lämpligt faktaunderlag åt dem.

• Husrannsakan bröt mot grundlagen. Polisen hävdade ”brott mot upphovsrättslagen” för att kunna få tillstånd till tillslaget, istället för ”medverkan och anstiftan” som var anledningen. Polisen fotograferade också utan begränsning i den skyddade hallen. Det utfördes också ett DNA-test utan skäligen misstanke om brott.
• 50 poliser var inblandade vid tillslaget serverhallen som bland annat huserar TPB. Aftonbladet sammanfattar en publicerad video med ”På filmen kan man se när polisen fotograferar och registrerar och slutligen hänger svarta plastpåsar över en efter en av övervakningskamerorna. Det är inte svårt att identifiera enskilda polismän som arbetar.”
• Småföretagare står maktlösa utan servrar och kundregister. Relaterat är ett liknande tillslag mot en tjejensk site hos PRQ även om det var vid ett separat tillfälle. Justitiekanslerns utlåtande
• The Pirate Bays juridiska ombud plockas in för förhör och DNA-registreras.
• Jim Keyzer, numera gruppchef på IT-brottsgruppen i Stockholm, fick ett sexmånaders välbetalt jobb hos Warner Bros.
• Bland annat Warner Bros låg bakom raiden genom olika lobbygrupper. Tydligen kontaktade Warner Bros utredaren redan under själva utredningen med sitt erbjudande. Utomlands skulle det vara misstänkt mutbrott, i Sverige anser Beatrice Ask att det är bra att polisers kompetens uppskattas.
• Hagamannen dömdes att betala 850 tusen kronor, men kostade över 45 miljoner kronor.
• Domaren Tomas Norström kan vara jävig ansåg P3, men internationellt är det inte någon tvivel om att kopplingarna visar på korruption.
• Hovrätten beräknar att hålla förhandling efter valet den 19e september.
• ””Det är skam, det är fläck på Sveriges banér / att medborgarrätt heter pengar.” – ur Medborgarsång av Verner von Heidenstam
• Resten borde väl Aftonbladet komma ihåg på egen hand?

Ovanstående tog mig någon timma. Undrar hur lång tid det tar för Aftonbladets undersökande journalister att leta genom deras egna arkiv efter motsvarande underlag? Fast man bör ge dem lite tid, de är ju faktiskt rätt så nya vid det här att kontrollera fakta. Eller finns det någon annan anledning till att Rick Falkvinges debattartikel avpublicerades?

Intressant?

Uppdatering: Aftonbladet har publicerat Piraterna ny valbomb igen. Aftonbladet hävdar att orsaken till att artikeln togs ner var ”Texten innehåller en mutanklagelse mot en namngiven polisman. På grund av en miss i våra rutiner prövades inte frågan om namnpublicering. Vi tog då ned artikeln tillfälligt för att kontakta ansvarig utgivare om namnpubliceringen och erbjuda den utpekade polismannen utrymme för replik. Så har nu skett och vi gör därför åter artikeln tillgänglig. Inget är ändrat i artikeln. Polismannen har avböjt att replikera.”

Bloggar etiketter: ipred, kulturdelning, politik, tips, TPB, val

För ett år sedan sammanfattade jag The Pirate Bay-domen och kommenterade tpb-domen med bland annat ”Om det inte är klarlagt bortom all rimlig tvivel att ett faktiskt brott har genomförts av någon, hur kan man ha underlättat för tillvägagångssättet?”.

Om ett halvår (strax efter höstens riksdagsval för att inte Piratpartiet ska få draghjälp) kommer Hovrätten att pröva ärendet.

Ärendet har skjutits upp flera gånger, bland annat på grund av att misstankar om jäv behövts utredas. Jag förstår också att det inte är särskilt lätt att planera en rättegång där det finns så mycket politiska förespråkare och lobbyister.

Torrentfreak beskriver nuvarande situation i sin artikel The Pirate Bay, A Year After The Verdict och avslutar med ”Since November, The Pirate Bay has continued without a tracker, with its website gaining more and more users month after month. This relative calm is expected to last for a few more months until the appeal trial starts. When that happens, The Pirate Bay will have close to 5 million registered users, which is 4 million more than when the legal troubles began.”

Opassande Emma skrev redan 2008 om The Pirate Bay, bland annat ”Attackerna mot personerna som driver TPB har varit många och otäcka. Eftersom jag inte kunnat komma åt brokeps blogg på ett tag, citerar jag projo som gjorde en sammanfattning av den lista han skrev för lite sen om saker de utsatts för” – Hur orkar ni killar? och ”Media beter sig rent ut sagt för jävligt när det gäller The Pirate Bay — trots sina fina hederskodex man återkommer till som exempel i debatten på “hur man tar ansvar”, ironiskt nog.” – The Pirate Bay ingår inte i medias starka etiska ansvar?.

Det är verkligen aktuellt när Aftonbladet har börjat med faktakontroll.

Intressant?

Bloggar etiketter: ipred, kulturdelning, polis, politik, TPB, val

Idag publicerade Rick Falkvinge en debattartikel på Aftonbladet. Aftonbladet har dock tagit bort artikeln med hänvisning till att kontrollera de fakta som tas upp i artikeln.

Jag tycker visserligen att det är bra att Aftonbladet börjar faktakontrollera artiklar men tycker att det är underligt att de behöver faktakontrollera en debattartikel som inte tar upp några nyheter. Särskilt som Aftonbladet inte verkar faktakontrollera sina egna artiklar.

Relaterade blogg-artiklar: Rick Falkvinge – Ett år sedan Pirate-Bay-domen, Opassande Emma – The Pirate Bay och en borttagen debattartikel, Full Mental Straightjacket – Nätet glömmer aldrig, Ricks artikel återfunnen!, Ensson – Aftonbladet skiter i åsikter, Full Mental Straightjacket – Ricks artikel avpublicerad, Skivadlime – Ring så censurerar vi, Jan ”PiratJanne” Lindgren – Debattartikel bortplockad för faktakontroll, Jenny Gröhn – Censur i Sverige, JP Anderson – Avpublicera artiklar, Anna Troberg – Aftonbladet plockar in SD, men plockar bort PP, Daniel Gustafsson – Skandal av Aftonbladet, projO – Aftonbladet censurerar Piratpartiet, Tianmi – #aftongate: Warner Brothers censurerar PP i Aftonbladet, J-O – Valrörelse i censurens tecken, Johnny Olsson – Projekt Faktakoll, Caspian Rehbinder – Aftonbladet censurerar politisk debatt, Johanna Drott – Faktakontroll, Scaber Nestor – Om man tar bort Falkvinges debattartikel för ”faktakoll” kan man kasta hela upplagan innan den ens når tryckeriet.

Klippt från FaidrosBlog som lyckligtvis hade återpublicerat texten:

I dag den 17 april är det ett år sedan domen mot The Pirate Bay föll.

Från att husrannsakan den 31 maj 2006 bröt mot grundlagen, via utredande poliser som mutats helt öppet av storföretagen, till en världspress som häpnade med gapande mun åt korruptionen när det visade sig att domaren satt med i samma intresseorganisation för upphovsrättsskärpning och bestraffning som de åtalande företagen, så är etablissemangets krig mot utmanaren The Pirate bay en skandal från början till slut där det är tydligt att i stort sett alla inblandande har låtit maktdemonstration gå före rätt.

Det börjar vid lunchtid den 31 maj 2006. Femtio poliser går in i serverhallen som bland mycket annat huserar The Pirate Bay och tömmer den på allt som finns där. Många småföretagare står maktlösa och får lägga ner verksamheten när de står utan både servrar och kundregister.

Seriöst – hur ofta ser man en polisinsats med femtio poliser för något riktigt brott? När såg man senast det för en misshandel på stan där folk ligger blodiga på gatan? Det är uppenbart att makten redan från början, från dag ett, skulle markera att det är skillnad på folk och folk.

Alla som har varit i närheten av The Pirate Bay-operatörerna trakasseras. Deras juridiska ombud plockas in för förhör och DNA-registreras (!). En person som bara dejtat en av operatörerna får sina datorer beslagtagna. De ska verkligen markeras som fredlösa. Piratpartiets medlemsantal tredubblas på en vecka.

Men det fungerar inte att måla upp dem som fredlösa, för de är hjältar. Tre dagar senare hålls demonstrationer i hela landet, där PirateBay-operatörerna lyfts fram som vår generations föredömen. En hel generation sluter mangrant upp bakom dem.

Vilket bara irriterar ett enat etablissemang ytterligare.

Upphovsrättskartellerna, med etablissemangets goda minne, håller inte igen med fula tricks. Ett av de mer uppseendeväckande är att en av de utredande polismännen, Keyzer, mutas med ett sexmånaders välbetalt jobb hos Warner Brothers i samband med att polisutredningen avslutas. Warner Brothers är ett av de företag som ligger bakom polisanmälan mot Pirate Bay. Utomlands ses sådant som en solklar polismuta och är därför förbjudet sedan länge. Här i Sverige tycker däremot justitieminister Beatrice Ask bara att det är positivt att polismannen kan kompetensutvecklas utanför poliskåren.

Man tar sig för pannan. Eller förfäras. Eller både och.

Nästan tre år efter razzian den 31 maj 2006, börjar rättegången i Stockholms Tingsrätt. En av operatörerna ställs bland annat till svars för det politiska (!) innehållet i vad han hade sagt vid demonstrationerna efter razzian. Det kan inte vara tydligare att rättegången är politisk från början. När domen faller den 17 april 2009, är det ingen som tror sina ögon. 30 miljoner i skadestånd och ett års fängelse?

Den så kallade Hagamannen dömdes att betala 850 000 till sina offer för nio brutala våldtäkter. Det är strax under 100 000 för en traumatiserande våldtäkt. Här utdöms 30 miljoner för medhjälp till att kopiera 20 låtar, nio filmer och fyra dataspel. Det är ungefär en miljo per verk. För medhjälp till att kopiera. Tio gånger hårdare skadestånd än för en brutal våldtäkt, alltså.

Det blir väldigt tydligt att det är skillnad på folk och folk.

Piratpartiets medlemsantal tredubblas på en vecka. Igen.

Sedan blir det storm i hela världspressen när det visar sig att domaren i målet sitter med i samma intresseorganisation för att stärka och skydda upphovsrätten som de anklagande företagskartellerna. Hela världens media skriver om korruptionen i det svenska Pirate-Bay-målet – för utomlands kallas spadar för spadar. Korruption. Uppenbar korruption i det svenska rättsväsendet, i det mest uppmärksammade målet på hela året. Min telefonsvarare hade frågor från allt mellan BBC och CNN.

I dag har vi kommit fram till april 2010, och i höst ska fallet upp i hovrätten. De åtalade och deras advokater kan bara närvara om den läggs de första veckorna som hovrätten hade erbjudit, tidigt i september. Men hovrätten lyssnade mer på storföretagen och rättegången kommer därför först efter valet den 19 september. Vid det här laget borde inte någon vara förvånad: hela etablissemanget, från politiker till domstolar till rättsväsende, vill sannolikt undvika att ännu en valrörelse handlar om The Pirate Bay.

Historien om etablissemangets krig mot The Pirate Bay är en thriller med korruption, grundlagsbrott, mutor och vänskapsskydd. Det var aldrig en juridisk rättegång, utan har alltid varit en politisk. Uppstudsarna ska markeras som fredlösa till varje pris. Rättssäkerhet och grundläggande rättsprinciper sätts genast åt sidan när någon vågar utmana systemet. Därför måste också situationen lösas politiskt. Därför behövs Piratpartiet i riksdagen, och det mer än någonsin.

För inte så länge sedan skaldade nobelpristagaren Verner von Heidenstam att det är skam och en fläck på Sveriges banér att medborgarrätt heter pengar. Frågan är om det inte är mer sant idag än när det skrevs för 111 år sedan.

Jag röstar Pirat! Vad gör du?

Bloggar etiketter: ipred, kulturdelning, politik, TPB, val

”Ändå finns ett hörn i själen där barndomens ursprungliga fascination ohjälpligt lever vidare. Och jag är uppenbarligen inte ensam. Häromåret skrev journalisten Fredrik Strage att Tengil var hans favorit i Astrids sagouniversum, och hävdade att den coola diktatorn över Törnrosdalen numera gått en smärre renässans till mötes i 70-talistgenerationen.” skriver BT:s Christian Dahlgren 2007 och styret skriver något liknande

Idag presenterar Professor Jan Rosén sin Upphovsrättsutredning Ju 2008:07. Som särskild utredare har Professir Jan Rosén haft i uppgift att se över bestämmelserna om upphovsrättens övergång i 3 kap. lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk (upphovsrättslagen), vissa frågor om avtalslicenser m.m. och upphovsrättslagen i redaktionellt och språkligt hänseende.

Man kan hävda att Professor Jan Rosén, som också är ordförande för Svenska föreningen för upphovsrätt (SFU) där bland andra skivbolagsföreträdaren Peter Danowsky sitter med, är opartisk. Joakim Jardenberg frågar: vad säger egentligen professor Jan Rosén?

”Upphovsrättsutredningen förslår därför att de organisationer som är mest representativa och som bäst företräder upphovsmännen bör få lagstiftarens mandat att utveckla den kollektiva licensieringen både när det gäller den svenska och den internationella repertoar som används i Sverige.” – Professor Jan Rosén i DN Debatt

Professor Jan Rosén vill alltså ge utvecklingsansvar av upphovsrätten till de organisationer som verkligen har tjänat på att upphovsrätten inte utvecklas i takt med samhället. Professor Jan Rosén vill att upphovsrättsorganisationerna som en maktens elit ska styra utvecklingen åt samhället. Trots att det inte finns något som helst underlag på att upphovsrättsorganisationerna ser till alla skapares möjliga rättigheter.

Professor Jan Rosén anser att i undersökning efter undersökning där allmänheten tillfrågas om de är villiga att betala för information som finns tillgänglig på internet säger en förkrossande majoritet ja. Dock missas att allmänheten vill betala artisten och inte ge pengarna till de upphovsrättsorganisationer som Professor Jan Rosén vill ge i uppgift att utveckla lagstiftningen.

Det här är ett led i ett Tengil-samhälle, ett samhälle där några få organisationer beslutar vem som ska få skapa och vem som blir slukad i eld. Upphovsrättsorganisationerna har hittills agerat Katla genom exempelvis Antipiratbyrån som jagar de enskilda individer, exempelvis den ensamstående kriminalvårdsinspektören som en gång i veckan laddar ner en barnfilm till sin son. Kriminalvårdsinspektören, som jag pratade med under en mässa för ett tag sedan, vill naturligtvis att skaparen ska få betalt men skulle inte vilja att de som kräver in pengarna också är den som bestämmer vad det är för pengar som kräver in den.

Diskutera, kommentera, sprid informationen till dina vänner och kompisar. Ställ politikerna mot väggen. Gör någonting.

Intressant?

Jag röstar Pirat! Vad gör du?

Bloggar etiketter: ipred, kulturdelning, terrorism, TPB

Baserat enbart på beslutet att stänga av studenten som jag under gårdagen fick tillgång till går det inte att avgöra om studenten bevisligen har begått något faktiskt lagbrott, men det står klart att disciplinnämnden anser detta.

Naturligtvis har Mälardalens Högskola stor rätt att bestämma vad som görs inom deras område och verksamhet, under förutsättning att grundläggande rättigheter inte inskränks eller att någon diskrimineras. Att Högskolans ordningsregler bland annat uttryckligen förbjuder rökning i eller i närheten av skolans lokaler och verksamhet är dock något jag anser är väldigt överdrivet och inte allmänt accepterat. Särskilt som det inte klargörs vad som ska anses kunna vara verksamhet som högskolan ansvarar för.

§ 3 Generella ordningsregler
Det är förbjudet att inom eller i omedelbar anslutning till högskolans lokaler eller annars inom
verksamhet som högskolan ansvarar för…
g) Röka tobak eller motsvarande,

På samma sätt anser jag att den i beslutet hänvisade punkten 5d är väldigt överdriven och knappast allmänt accepterat, eftersom användandet bara begränsas av syftet. Det är också i beslutet svårt att avgöra om det är användandet av programvaran uTorrent eller det nedladdade materialet som studenten gjort sig skyldig till. Att notera är att recitera en dikt högt i datorsalen också är ett brott mot den punkten.

§ 5 Särskilt om datorer och datorsalar
I datasalarna är det förbjudet att vidta följande åtgärder: …
d) använda bild, text, programvara eller annat material eller information från nätverk eller Internet som omfattas av upphovsrättsligt skydd enligt lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk, i syfte att tillgängliggöra materialet eller annars använda materialet på sätt som strider mot den lagen

Då det i beslutet fastslås att det nedladdade materialet har lagrats på en extern lagringsenhet kan man nog förutsätta att det nedladdade inte användes i datorsalen.

Beslutet beskriver också att studenten, utifrån information från Enforcement Sentry (MediaSentry) mottagna varningsbrevet, bedrivit olaglig verksamhet i Högskolans datorsal samt därför i allra högsta grad utgjort störande verksamhet i en så kallad särskild inrättning i högskolan.

Jag har lite svårt att se datorsalarna som någon, från regeringen meddelad, särskild inrättning som det regleras i Högskoleförordning (1993:100). Inte kan jag heller hitta något sådant meddelande om att regeringen beslutat att datorsalar skall vara en sådan särskild inrättning.

”En disciplinär åtgärd i form av avstängning utgör ett allvarligt ingrepp mot den enskilda studenten. För att ett beslut om avstängning ska få meddelas krävs därför att det av utredningen klart framgår att studenten har gjort sig skyldig till den påtalade förseelsen.”

I det här fallet innebär avstängningen att studenten under 6 veckor inte får studiemedel samt förbjuds tillgång till de av högskolan tillhandahållna resurser (bland annat epost och lokaler). Studenten ifråga är, enligt beslutet, inte student under avstängningen och saknar rätt att delta i undervisning eller andra för studenter avsedda aktiviteter. Det är en klar begränsing av studentens frihet.

Högskolan hänvisar i sitt beslut till punkter i ordningsreglerna som endast löst kan sammankopplas med handlingen och dessutom inte har något med den beskrivna anledningen.

Att Högskolan godtyckligt dömer en student för störning av ordning till avstängning är fel i sig. Det blir värre av att det dessutom inte är klargjort vad det är för störning studentens handling orsakade.

Intressant?

Relaterade artiklar: Folket – Högskolestudent stängs av för fildelning, Folket – Piratpartiet stöder avstängd MDH-student, Ekuriren – Högskolan stänger av fildelare, NyTeknik – Studenten laddade ner filmer olagligt – stängs av från skolan

Relaterade bloggar: Mälardalens Högskola gör en Ask – Skiter i Oskuldspresumptionen, Misstänkt fildelning värre än bevisat fusk?, Det utdragna aprilskämtet IPRED, Fildelning värre brott än tentafusk?, Mälardalens högskola failar, Svar från Mälardalens Högskolas kanslichef angående avstängningen av en elev, Mera information om avstängning för fildelning, Student stängs av från skolan efter att ha laddat ner film,

Bloggar etiketter: ipred, kulturdelning, TPB

Kriminaliserande av kundkrets

Hej Medmänniska.
Du är intelligent och det är sexigt!
Visste du att en tredjedel av pengarna du lägger på film går raka spåret in i nya filmprojekt.
När jag var liten blev jag mycket inspirerad av film och teater. Dom miljöer som byggts var så verkliga men alldels på låtsas. Jag blev fylld av fantasi. Jag ville vara i den där låtsasvärlden och arbeta. Nu är jag det och det är väldigt kul.
Det vore sorgligt om branschen inte fick betalt för den krativa verksamhet som behövs för att skapa film. Det skulle inte bli några filmer till slut.
Tack för att du är med och sponsrar istället för att ladda ner olagligt på nätet.
Vänliga hälsningar Cecilia Frode och Vi som jobbar med film

Jag har varit en del på Dreamhack genom åren och då det var en film som spelades in där ville jag naturligtvis ha den filmen. Filmen var Storm och det är en klart konstig upplevelse. Jag har haft filmen rätt länge, men det var först häromdagen jag plockade fram den för att se den. Det första jag hittade när jag öppnade fodralet var just brevet från Cecilia Frode och Filmindustrin.

Brevet som sådant visar att Filmindustrin anser att deras kundkrets (de som är filmintresserade) egentligen är brottslingar genom att använda frasen istället för att ladda ner olagligt.

Jag gillar film. Jag har alldeles för mycket filmer, men varför ska en tredjedel av det jag betalar för en film gå till andra filmprojekt? Jag vill ju belöna den som har gjort en bra film. Visst jag kan förstå att en del av vinsten går till nya projekt, men en tredjedel av det man betalar tycker jag är för mycket.

Innan jag har haft möjlighet att komma till menyn där jag kan välja att ställa in språk, textning och liknande får jag nästa meddelande.

VARNING
Sandrew Metronome Distribution Sverige AB innehar samtliga rättigheter till programmet på denna DVD (inklusive dess ljudspår/-band).
Programmet skyddas enligt Upphovsrättslagen. Denna DVD får endast hyras ut / försäljas av den som har tillstånd av Sandrew Metronome Distribution Sverige AB. Om denna DVD är till försäljning eller uthyrning framgår av konvolutets baksida. Ansvarig utgivare är VD för Sandrew Metronome Distribution AB

Jag tycker att det är lite snålt av Sandrew Metronome Distribution Sverige AB att bara spara pengar genom att bara tillhandahålla en version av DVDn för både uthyrning och försäljning. Jag kan till och med kalla det för dumsnålt eftersom det är rätt mycket enklare att bara framställa ett nytt fodral med anpassad text än att göra modifieringar av redan tryckt material. Och naturligtvis är det ännu inte olagligt att sälja en köpt DVD på exempelvis blocket oavsett vad som skrivs i avtalstexten. Att köparen faktiskt har rättigheter står det dock inte något om i det ensidiga begränsande avtalet.

Att visa avtalstext innan man fått upp filmen, på ett sätt att man inte på något sätt kan hoppa över texten oavsett hur många gånger man har använt den DVDn och sett filmen, anser jag är mycket fult. Ska det finnas en avtalstext bör man kunna se den redan innan man köper filmen, så att man redan när man väljer film kan ta ställning till avtalet man ingår och vilka rättigheter man har tillgång till. Men nej då skulle alldeles för många välja rättigheter framför begränsningar, och det vill nog inte Filmindustrin.

Nu är Sandrew Metronome Distribution Sverige AB rätt hyggliga ändå och deras avtalstext är kort, lättförstålig samt tar bara upp ungefär femton sekunder av min tid. Det finns bra mycket värre avtalstexter som presenteras under alldeles för lång tid. Oavsett är presentationen ett bevis på att Filmindustrin förutsätter att de som ser filmen egentligen skulle vilja bryta mot de lagar som finns, och det är kriminalisering av kundkrets. De allra flesta som köper en film gör det för att de vill ha möjligheten att se på filmen. Kriminalisera oss inte för att vi tycker om det du gör.

Att förutsätta att någon kommer att bete sig brottsligt, utan att något brottsligt faktiskt har gjorts, riskerar att orsaka att brott utförs. Man kan hävda att det till stor del beror på utanförskap eller känslan därav, men jag anser att när man förutsätter något, beter man sig på ett annorlunda vis. Schrödingers katt är en teori om att man inte kan iaktta ett beteende utan att påverka det beteende. Naturligtvis kan man inte hävda kroppspråk när det gäller generell övervakning, men även sådant påverkar vårt beteende.

Piratpartiet vill naturligtvis, precis som Cecilia Frode, ha en kreativ verksamhet där filmer skapas och skaparna belönas. Vi anser dock att den befintliga upphovsrätten bör göras om så att kreativitetet inte hämmas av de stora bolagen, att vissa rättigheter måste tillhöra den som köpt en produkt och göra upphovsrätten överlag mer rimlig.

Jag röstar pirat! Vad röstar du?

Bloggar etiketter: Emil Isberg, ideologi, ipred, kulturdelning

En person fotograferar två civilklädda poliser när de under sitt ämbetsutövande ”trycker upp två 12-14-åriga pojkar i ett hörn”. Det orsakar att poliserna intresserar sig för fotografen och strax misstänkliggör honom för narkotikabruk.

Det kunde ha varit lugnt där, polisens rutiner anger att vid misstanke av narkotikabruk skall personen ifråga omhändertas och kroppsvätskor undersökas. Inte så konstigt med det, eller är det något jag har missat?

Journalisten och bloggaren Jesper Nilsson (som länge arbetat politiskt med kollektivtrafiken i Stockholm) igår gick på väg hem såg vad han misstänkte var civilklädda poliser från citypolisens ungdomsrotel fotograferade han dem från behörigt avstånd. Det ledde till att Martin Bergström med kollegan Carl Larsson hotade Jesper i syfte enbart att få de nyligen tagna bilderna borttagna från Jespers mobil.

Polisen gjorde här flera fel som jag anser är grova och inte går att undanförklara:

• Att misstänkliggöra någon utan giltig grund för misstanke.
• Att hota med frihetsberövande.
• Att inte visa legitimation innan utfrågning.
• Att inte på direkt fråga berätta att man är polis.

Detta naturligtvis helt under förutsättning att det gått till som det verkar från Jespers berättelse och inspelning.

Som jag ser det visar polisens beteende i det här fallet på okunskap och låg erfarenhetsnivå när det gäller kontakt med allmänheten. Jag skulle anse att det är två poliser som möjligtvis gör sin praktik eller på annat sätt inte behöver kommunicera med personer under sitt ämbetsutövande. Efter lite snabb undersökning blir jag då väldigt förvånad när jag hittar Martin Bergström (och troligtvis kollegan) på en special-inriktad rotel där de dagligen har kontakt med ungdomar. Om poliser hanterar ungdomar på ovanstående sätt kan jag förstå den rädsla och det hat mot ordningsmakten som jag upplevt under senare år.

Jag har de senaste åren fokuserat en del på IPRED som jag anser kan innebära kriminalisering av en hel ungdomsgeneration. Jag ser direkta likheter mellan hur rättsväsendet agerar i de vitt skilda (både i år och lagar) områderna. Men innan jag går in på likheterna och varför jag anger personliga integritetens förgörare tillsammans med namnet David Beukelmann ska jag beskriva lite bakrundsinformation.

Jag söker lite mer gällande just vilken utbildning och erfarenhetsbild citypolisens ungdomsrotel arbetar med och finner att uppdragen och förebilden troligtvis kommer från rotelchefen David Beukelmann. Samma David Beukelmann som 1996 var med vid razzian mot Docklands, som medlem i Ravekommisionen bevakade Love Parade 1997, som diskuterade samhällets ansvar under Almedalsveckan 2003, som senast nu i december gjorde ett stort beslag vid en husrannsakan som har debatterats i media. Det finns även uppgifter om att det är David Beukelmann som orsakat att tillstånd har dragits in när Rave-fester faktiskt sökt tillstånd.

Enligt Brott och Straff på Socialist.nu har David Beukelmann uttalat sig om orsaken till att ravekommisionen behövde specialutrustning var att de mötte yrkeskriminella som fokuserade på träning och tog anabola steroider.

Antirejvstormtruppernas bevakning av Love Parade -97
Att de med sin inkompetenta, oerfarna, omogna, vettskrämda, psykotiska och desperata inställning skulle kunna förstå någonting överhuvudtaget är naturligtvis fullständigt uteslutet. Att de bara kan hävda en sådan sak visar endast hur långt deras mentala förfall nått. Däremot är jag övertygad om att de i sina egna ögon kommer att bli mycket bättre på vad de själva tycker är bra, nämligen att utsätta ungdomar för en stenhårt iskall maktapparats övergrepp.

Magnus Linton i Arbetaren nr 9 1998 — Ravekommissionen – Västvärldens enda kulturpolis
- Det kokar bland ungdomarna, säger fältassistent Jan Quarfordt som jobbat med raveungdomar i över sex år. Nu har det gått för långt. Före Ravekommissionens tid pratade ungdomarna om musik, dans, TV, tjejer, killar, kläder, och förvisso också en del om droger, men sedan Kommissionen startade är polisen och Ravekommissionen det enda samtalsämnet. Kommissionen dödar en kultur som har väldigt många positiva drag som det borde ligga i samhällets intresse att försöka suga upp i stället för att kväva.

Till en DN-reporter kommenterade David Beukelmann i höstas följande gällande svartklubbarna i Stockholmstrakten:

Jag berättar för David Beukelmann att många svartklubbsarrangörer fortfarande är oroliga för polisen. Kunde de gå på sådär hårt för tretton år sedan finns det inget som säger att de inte kan göra det i dag, så går snacket.

David plockar upp en nektarin från sitt bord. Han reser sig, äter medan han svarar, handen är alldeles kladdig.

– Jag kanske ska känna mig smickrad. Över att den verksamhet vi bedrev har lämnat så mycket avtryck.

Ja, ur polisiär synpunkt kanske er hårdhet ändå var bra, tänker jag. Ni verkar ju ha skrämt livet ur svartklubbsarrangörerna för mer än ett decennium framåt.

– Men egentligen hade ju ravekommissionen aldrig något intresse i klubbverksamheten, skrattar David Beukelmann. Vi ville bara åt knarket.

Han spottar nektarinkärnan i papperskorgen.

– Så det känns ju trist om vi har dödat en hel klubbkultur.

David Beukelmann har nyligen haft (och kanske fortfarande har) (och kanske fortfarande är) ansvaret för narkotikautbildningen vid Polishögskolan (PHS) och skrev en artikel gällande vissa inom polisen omdiskuterade ändringar han genomförde:

Nu har svensk polis arbetat med brukandeförbudet i 10 års tid. Under dessa år har vi som arbetat med narkotika på gatunivå skaffat oss en hel del kunskaper och erfarenheter. Jag vill påstå att våra metoder och tekniker har genomgått en mycket stark utveckling under dessa 10 år precis som narkotikasituationen och samhället i övrigt förändrats och utvecklats.

Narkotikamissbruket har delvis ändrat karaktär. Ecstasy har etablerat sig som en av de stora droger­na och har dessutom tagit klivet ut från rave-miljön i storstäderna. Vi ser delvis nya preparat som GHB och även Poppers som inte förekom i samma utsträckning för 10 år sedan. Samtidigt tycks vissa andra preparat inte förekomma alls här hos oss i Sverige, exempelvis PCP.

Polisen har naturligtvis med tiden också utvecklat sina metoder på narkotikaområdet. Det finns många exempel på hur enheter runt om i landet hittat nya tillämpningar för brukandeförbudet. Framför allt så ses inte ringa narkotikabrott genom bruk som ett isolerat fenomen. Arbetet med ringa narkotikabrott genom bruk kombineras med bekämpning av innehavsbrott och överlåtelsesituationer med goda resultat och i samband med insatser mot grovt kriminella i krogmiljö har brukandeförbudet använts som ett verksamt instrument i kombination med andra metoder i arbetet med dessa personer.

Utbildningen måste förutom denna ”upptäcktsdel” även innehålla en ”åtgärdsdel”. Denna åtgärdsdel av utbildningen innefattar bevissäkring, dvs. tillämpning av relevanta tvångsmedel. Här behandlar man förslagsvis kroppsbesiktning, kroppsvisitation, husrannsakan och fara i dröjsmålsinstitutet.

Med moderna kunskaper som sträcker sig utanför enbart tecken och symtom kommer vi att kunna bygga upp skälig misstanke om alla typer av narkotikabrott, inte bara bruk. Dessutom kommer denna misstanke att vara betydligt säkrare eftersom den vilar på bredare grund.

Med den bakgrund som David Beukelmann har anser jag att han borde intressera sig mer för ungdomarna. Han borde se till att hjälpa de som omhändertagits av misstag tillbaka till rave-festen. Han borde se till att lära sina poliser att ungdomarna inte är några fiender och inte särskilt våldsamma av sig, särskilt inte på rave-fester. Han borde se till att ha fältassistenter som hjälper honom och hans grupp att hantera allmänheten på ett bra sätt. Nu vet jag att Citypolisens ungdomsrotel har ett genomgående samarbete med bland annat citystadsdelarnas fältassistenter, men jag misstänker att Dabid Beukelmann är för fokuserad på hur dåligt droger är för att bry sig tillräckligt om vilken bild ungdomarna kan få av polisen, en bild som kommer att sprida sig till allmänheten ju längre det får hålla på.

Rasmus Fleischer kommenterar att att det är ett strukturellt problem genom att maktmissbruk förutsätter godtyckliga lagar.

Om detta ska göras till en fråga om individuellt ansvar, ska ljuset riktas inte bara mot de fotograferade gatuspanarna, utan framför allt mot deras chef David Beukelmann.

Men bättre än att individualisera är att betrakta detta som ett strukturellt problem. Maktmissbruk av detta slag förutsätter godtyckliga lagar. Sverige är unikt om att inte bara ha kriminaliserat hantering av narkotikaklassade substanser, utan även att ha dessa substanser i kroppsvätskor såsom blod eller urin. Brottet är alltså inte längre en handling, utan en kroppskonstitution. Lagen infördes år 1988 och skärptes ytterligare år 1993 så att polisen fick rätt att kontrollera kroppsvätskorna vid vad David Beukelman kallar för “drogtecken eller symtom”.

Mattias Svensson och Oscar Swartz lyfter också fram liknande strukturella aspekt på ett läsvärt sätt.

Jag anser i huvudsak att de har rätt i att det är godtyckliga lagar främst baserade på olika moraliska normer som orsakar maktmissbruket. Polisen måste själva tolka från fall till fall utifrån vanligtvis väldigt låg misstanke-grad och ännu färre bevis på att något brott utförts. Det gör att det blir svårt att säga att en viss bedömning på plats är felaktig. I ovanstående fall grep de ju inte Jesper Nilsson, då borde det allt vara frid och fröjd? Nej, anser jag. Då de fortfarande tog genom hot orsakade att bilderna togs bort från kameran gjorde de fortfarande fel. Jag är alltför oinsatt för att veta om jag ska kalla det för rättsövergrepp, olaga hot, egenmäktigt förfarande eller något annat, men något är fel är det oavsett. Jag misstänker, men vet inte, att det inte var några särskilda omständigheter vid just det tillfälle när Jesper råkade ut för de civilklädda poliserna utan att det visar på ett normalt bemötande från Citypolisens ungdomsrotel. Såvitt jag kan utläsa har de inte lyckats med den ursprungliga föresatsen att minska brukandet bland ungdomar, trots tidvis lyckade insatser mot själva distributionen. De har dock lyckats med att göra ungdomar och arrangörer rädda. Bara polisen kan åtgärda en sådan sak.

För att gå vidare till IPRED och hanteringen kring ThePirateBay samt det jag anser är likheter i hanteringen så drogtestades ett av ombuden för de åtalade, servrar som inte hade någon relevans beslagstogs och förverkades, IPRED-förändringar innebär att skadestånd beräknas på en moral grund istället för faktabaserat. Och det som jag tycker är värst: polisens beteende visar på okunskap och ovilja att behandla ungdomar på något annat sätt än med våld (eller hot mot våld som för ungdomar vanligtvis är värre). De visar inga tecken på att vilja tillvarata ungdomars personliga integritet, inte heller ge information om vilka rättigheter som ungdomar har rätt till, eller ens hålla sig ifrån att utnyttja varje litet maktövertag som politikerna har gett dem. Trots att de har haft över tio år på sig att utvärdera och anpassa sitt beteende agerar de på samma sätt fortfarande. David Beukelmann har arbetat från början med hjälp av den lagändring som har gjort detta möjligt och har därigenom åsamkat att många oskyldiga ungdomar fått sin integritet kränkt. Som förgrundsgestalt i så många år finns det inget annat ord som jag finner passar in än just integritetsförgörare.

Personlig integritet är viktigare än att några procent kanske använder en olaglig substans som inte framkallar beroende. Personlig integritet är viktigare än att ett kommersiellt bolag saknar kontroll över kulturspridningen. Den personlig integritet är viktigare.

Poppe kommenterade 1998:

Poppe kommenterade 1998
Jag menar inte att Patrik Ungsäter och David Beukelmann ska trakasseras eller något liknande. Men de bär ett oavvisligt ansvar för de kränkningar de ser som sitt jobb att utföra, och till INGEN del minskas det ansvaret av att de gör det ”som ett jobb”. Det är ingen ursäkt. De har ett ansvar att byta jobb isåfall, om det ligger utanför deras mandat att avstå från att förnedra människor. När allt kommer omkring har vi i de allra flesta fall en möjlighet att välja, i en given situation, om vi ska behandla andra med respekt eller inte. David och Patrik väljer bort respekten. För det förtjänar de, i min värld, förakt.

Trakassera dem inte. Det är olagligt och oschysst. Men låt dem få veta precis vad ni tycker. De kommer att avfärda det som virrigheter från knarkskadade individer, men lite sipprar säkert in bakom den betonghårda machomasken. Och låt dem även gärna få känna av lite, lite av det väldiga hat och förakt för dem som puttrar i folkdjupet, hos långt fler grupper än de vill tro själva. Men håll er inom lagens ramar. Annars hugger de. Som kobror.

Jag tar med ovanstående text eftersom jag tycker att det är viktigt att påpeka att man inte ska sänka sig till ungdomsrotelns nivå. Oavsett om de betett sig omoget, om de har begått rättsövergrepp eller vad annat man kan anse de har gjort, innebär inte det att de ska utsättas för hot eller andra trackasserier. Håll diskussionen saklig och påverka politikerna. Det är valår, se till att politikerna vet om hur DU tycker i aktuella frågor.

Jag röstar pirat! Gör du?

Bloggar etiketter: ideologi, integritet, ipred, TPB

Det som kallats för ”IPRED-lagen” är egentligen ett beslut om ändringar i flera olika lagar på grund av ett äldre EU-direktiv (2004/48/EG):

• Lag (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk
• Varumärkeslag (1960:644)
• Patentlag (1967:837)
• Mönsterskyddslagen (1970:485)
• Firmalagen (1974:156)
• Lag (1992:1685) om skydd för kretsmönster för halvledarprodukter
• Växtförädlarrättslag (1997:306)

Det är i stort sett samma ändringar som genomförs i alla dessa lagar:

• Medhjälp är tillagt/förtydligat i lagtexten
• Det har gjorts tydligare att lagtexten även ska gälla delar av verk (och mönster)
• Sökanden har möjlighet att vända sig till domstol för att få fram uppgifter från tredje part (exempelvis Internetleverantör)
• Den som lämnat uppgifter om en person får tidigast informera den personen skriftligen om utlämnandet efter en månad och senast tre månader efter utlämnandet
• Det är rätt omfattande specifierat vad det är för uppgifter som ska lämnas ut (om det går)
• Skälig ersättning för utlämnandet och informationen ska betalas av sökanden
• Domstolen får möjlighet att ange att den åtalade ska informera om domen på ett visst sätt
• Det finns en förtydling gällande vilka ytterligare skadeståndskrav som domstolen kan utdöma
• Domstolen har också möjlighet att besluta att verktyg som har använts vid brottet ska förverkas/förstöras
• I övrigt är det en del mindre språkliga förändringar (skall vs ska, genusneutral formulering osv) som dock inte påverkar något i stort

Att notera är att det genomgående används ett relativt nytt uttryck ”i kommersiell skala” som det egentligen inte finns någon bra beskrivning på. Det verkar vara för att man inte ska kunna hävda att verksamheten är ideell (i motsatt till kommersiell) men säger egentligen inte så mycket alls.
Notera också att det i lagtexterna står just ”visar sannolika skäl” och det innebär att det ska vara något slags bevisvärde i det som sökanden framför.

Det som är viktigt att poängtera är att upphovsrättsombudet INTE måste ta ärendet till domstol efter att de har begärt att få ut uppgifterna (och fått). De kan exempelvis bygga upp ett register över intrång för att sedan göra ett större mål av det.

Det som gäller för en Internetleverantör är sammanfattningsvis:

Ett upphovsrättsombud (eller -ägare, men troligtvis kommer det bara vara IFPI och liknande som använder sig av det) vänder sig till Internetleverantören och anger att IP-adressen 1.2.3.4 har gjort intrång på deras rättigheter (och att vi gör något åt det). Internetleverantören kan utan problem svara med att ”Vi har vidarebefodrat ditt meddelande till berörd användare och hänvisar i övrigt till tystnadsplikten angiven i Lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation.” och är alltså inte tvingade att lämna ut uppgifterna. Upphovsrättsombudet (eller -ägaren) kan vända sig till domstol för att få Internetleverantören att lämna ut uppgifterna om kunden men då måste det finnas sannolika skäl (den högsta misstanken) om att ett brott har begåtts. Får Internetleverantören in en sådan förfrågan (troligtvis via domstolen) måste man lämna ut de uppgifter man har om kunden direkt till sökanden.
Internetleverantören måste också vänta med att informera sin kund till efter en kalendermånad har passerat från att vi lämnat ut de efterfrågade uppgifterna. (Man måste ha informerat skriftligt innan tre månader har passerat från det datum vi lämnat ut informationen.)
Man kan faktura sökanden skäliga kostnader i samband med att man lämnar ut uppgifterna.
Om man inte lämnar ut uppgifterna kan domstolen döma Internetleverantören till böter (vitesförläggande) som om jag förstår allt rätt kan vara på rätt höga belopp.

Följande kan man av domstol bli tvingad att lämna ut om man har sådan information:

• Ursprung och distributionsnät
• Namn på och adress till inblandade producenter, distributörer, leverantörer och adresser som tillhandahållit tjänsterna
• Namn på och adress till grossister och detaljister
• Uppgifter om hur mycket som har producerats, levererats, mottagits eller beställts

Nu borde det inte vara alltför omfattande uppgifter som får lagras och alltså kan lämnas ut från en Internetleverantör, men vi får se hur implementationen av datalagringsdirektivet (2006/24/EG) blir.

Här kommer lite matnyttiga länkar:

• http://www.riksdagen.se/webbnav/?nid=3120&doktyp=betankande&bet=2008/09:NU11
  Civilrättsliga sanktioner på immaterialrättens område – genomförande av direktiv
  2004/48/EG
• http://www.aklagare.se/131/Ordlista/Sannolika-skal/
  förklaring om ”sannolika skäl”

Bloggar etiketter: ideologi, ipred, kulturdelning, politik