Ibland kommer en del frågor som inte riktigt passar in i de vanliga support-frågorna och då är det tur att jag har en rätt bred lösningsvana för konstiga ärenden.

Jag nåddes av en fråga: ”Jag har en idé för en möjligtvis väldigt kontroversiell tecknad serie i blog-format (i stil med www.xkcd.com) och undrar hur jag kan göra för att minimera chanserna att folk utan humor kontaktar mig med hot?”

Den viktigaste frågan är naturligtvis att göra en riskanalys. Vad är det för hot som man behöver vara rädd för? Är det myndigheter är det generellt omöjligt att permanent skydda sig. Visst kan man försvåra utredningar genom att lägga tjänster i utlandet (åtminstone så länge som polisen inte får bättre resurser), men jag anser att man istället bör använda tryckfrihetsförordningens skydd och istället skaffa utgivningsbevis som en riktig tidning. Kommer hot från annat håll kan man dock göra en hel del och det är det jag ska svara på nedan.

”Första steget skulle vara att ha en domänadress utan koppling till ägaren, förmodar jag.”

Det går aldrig att registrera en domän helt utan koppling (det är svårt att vara riktigt anonym), men man kan försvåra informationsinhämtning rätt enkelt. Om man registrerar en EU-, NU- eller SE-domän som privatperson är kontaktuppgifterna (namn, telefon och adress) skyddat och enbart registraren samt topp-domänhanteraren vet vem ägaren är. Myndigheter kan få fram informationen med domstolsbeslut, men i annat fall är det sällan möjligt att få fram den. NU-domän fungerar förövrigt på samma sätt oavsett om det är företag, annan organisation eller privatperson. För de flesta borde ovanstående ge tillräckligt skydd.

Ett alternativ är att registrera domänen hos ett domänföretag som erbjuder motsvarande målvaktstjänster, exempelvis GoDaddy. Det innebär att företaget helt enkelt sätter sina uppgifter på domänen, men att du administerar det. Då är det enbart registraren som har dina uppgifter, men det gäller att man kan lita på registraren och man blir ofta fastlåst till just den registraren under lång tid. Plus att det kostar extra. Samt att myndigheter får fram uppgifterna ändå åtminstone för de större domänmålvaktstjänsterna (exempelvis specifierade GoDaddy).

Ett tredje sätt är att låta någon annan stå för domänen. Det vanligaste sättet, som dock är att anse som bedrägeri och alltså inget jag rekommenderar, är att man letar upp namn+personnummer som man sätter på en beställning. Eftersom många domänbeställningstjänster betalas med kort brukar det ta en stund (ungefär 1 år) innan sådant uppdagas och då är brottslingarna oftast klara. Polisen har sällan några stora svårigheter att följa de spår som lämnas. Notera att man inte kan göra sådant hos de större webbhotellen eftersom de redan känner till att sådant förekommer (och har lagt spärrar mot det). Mindre kända/nogräknade företag kan det dock gå att göra hos fortfarande. Det går naturligtvis att erbjuda någon att stå som målvakt för domänen. Skriv ett formellt avtal med personen. Är det hot från media eller privatpersoner är det bara för den personen att hantera det på bästa sätt, men i rätten kan avtalet hjälpa för ta bort annat än medhjälps-åtal. Det ger möjlighet för dig att förbereda dig på åtal åtminstone. Det finns också jurister som är experter på att tillhandahålla målvaktstjänster och det är inte på något sätt brottsligt, även om man kan få den uppfattningen. Dock är det knappast gratis.

Sista delen, och den viktigaste, är själva webbplatsen dit http-adressen ska peka på. Visserligen kan man dela upp även den nivån på olika delar (en för själva hemsidan, en annan för blogg, en tredje för själva serie-bilderna, och så vidare) men principerna är samma för alla, så det är snarare en prioriteringsfråga samt naturligtvis hur mycket tid man har att hantera och sätta upp det hela. Då jag förordar KISS-principer tycker jag att det är enklare att använda färdiga lösningar så långt det går.

Så webbhostingen alltså. Det kan tyckas att det är bäst att använda en mindre leverantör som skyddar sina kunder, exempelvis PRQ, men det innebär också att man i vissa kretsar får ögonen på sig snabbare och det är knappast heller särskilt billigt. För en enklare hemsida/blogg skulle jag snarare rekommendera lågpris-webbhotellen, som visserligen inte skyddar för nedtid eller liknande men som innebär att man kan vara kund hos flera webbhotell för nästan inga pengar alls. I USA finns det en drös med webbhotell som erbjuder gigantisk webbplats med dygnet-runt-support för en bråkdel av vad svenska leverantörer kan erbjuda. Om man har en rimlig budget rekommenderar jag dock att man åtminstone primärt använder sig av en kvalitetsleverantör, exempelvis Loopia, Surftown, Binero eller en kombination av dem. För några extra kronor per månad får man en tjänst som inte stängs ner på grund av enskilda klagomål på innehåll.

Skulle jag göra en kontroversiell serie-strip-sida skulle jag se till att webbhotellen har stöd för wordpress, samt att det går att göra automatiska backuper och återställningar av backupper via cron eller liknande. Jag skulle använda en egen server som test-server och huvudserver, och se till att den ”trycker” uppdateringar till alla de olika webbhotellen automatiskt, och rapporterar eventuella fel. Det skulle dock kunna gå att en av webbhotellen är huvudsida och övriga webbplatser hämtar information därifrån.

Om man vill ha en enklare lösning rekommenderar jag att använda en traditionell HTML-sida. Naturligtvis saknas många av de funktioner som man förväntar sig på en modern hemsida, men överföringen till de olika webbhotellen kan man göra i samband med att sidan uppdateras. Eftersom man inte förlitar sig på något automatiskt system finns det heller inte något sådant system som kan misslyckas utan att man känner till det.

Om hemsidan av olika anledningar skulle gå ner kan man via DNS-tjänsten peka om adressen till en av de övriga webbhotellen och minimerar på så sätt nertiden. Tillsammans med övervakningstjänster som Pingdom, kan man rätt snabbt få reda på att huvudsidan går ner.

Det går att göra mer avancerat naturligtvis, exempelvis genom att skydda överföringarna (IP-adresseringarna)… men ofta är det onödigt och kostar mer än det ger skydd.

Sammanfattning:

• Registrera en domän (EU, SE, NU) som skyddar dina uppgifter.
• Använd dig av en separat DNS-tjänst. XNAME.org, ZoneEdit, EveryDNS är gratis.
• Använd dig av flera webbhotell och se till att primärt använda dig av Loopia, Binero eller/och Surftown.

Pingat på Intressant.

Bloggar etiketter: .SE, Binero, domänhandel, EU-rid, loopia, Nunames, PRQ, Surftown

Relaterade inlägg:

1. Revision – hur jag gör det ...
2. SMTP, SUBMIT och förvirring ...
3. Ledarskap – någon annan och kritik ...

Hur tar man fram en lista på 22 namn utifrån 229 kandidater?

Jag tog tidigare fram ett verktyg för att presentera kandidaterna med sorteringsmöjligheter, som jag anser är mer överskådligt än orginalet. Alla kandidaternas bilder sparas också på Loopia Autobahn för snabbare och fungerande laddning, då PPs servrar är något för överlastade för att klara av all bildvisning varje gång. Genom automatiserad informationsinsamling uppdateras också informationen löpande, utan att jag behöver göra något alls.

Det var enkelt att anpassa skriptet till att kunna göra ett urval, så att jag kan välja bort de kandidater som inte kommer att få plats på min lista och märka ut de kandidater som jag verkligen vill ska finnas på min lista. Och när jag är nere på 22 kandidater kunna ändra kandidaternas inbördes ordning. Oavsett vilka kriterier jag har för att göra detta.
Naturligtvis kan vem som helst använda verktyget och jag tar tacksamt emot eventuella synpunkter och förslag på förbättringar.

Jag håller också på att (med andra skript) samla in låtsas-röstnings-underlag för att se resultatet efter applicerande av olika röst-räknings-metodiker. Om jag får tillgång till rådatat från piratpartiets röstning efter valet borde jag kunna se vad olika metodiker hade gett för resultat. Mer information om detta kommer senare.

Bloggar etiketter: loopia

Relaterade inlägg:

1. Ledarskap – någon annan och kritik ...
2. Styrelsens propositioner till höstmötet Jag sitter med i styrelsen och det innebär att jag...
3. Cloetta´s dotterbolag har stulit Magnus Olssons konstverk! ...

Loopia fick in en fråga för ett tag sedan gällande vad för utbildningar som krävs för att bli supporttekniker.

Det är faktiskt en svår fråga då vi inte anser att man idag kan läsa sig till att bli supporttekniker. Åtminstone inte om man ska bli bra och trivas i yrket. För vår del tycker vi att det är mycket viktigare med de personliga egenskaperna och det genuina intresset.

Vi har heller i dagsläget inte några formella krav när vi rekryterar supporttekniker.

När vi använder ordet supporttekniker menar vi de tekniskt kunniga personerna som jobbar i kundtjänst i syfte att hjälpa kunder med ärenden inom de ramar som företaget erbjuder support för.

Den tekniska kompetensen kan man naturligtvis läsa sig till (exempelvis webbdesign och olika programmeringsutbildningar kan passa) men om man haft webbdesign eller programmering som sidointresse eller hobby sedan flera år så är det bättre i våra ögon.

Som supporttekniker på ett webbhotell kommer man att med både e-post och telefon på bästa sätt försöka hjälpa kunden att bli nöjd. Även när företaget inte kan hjälpa kunden bör det framföras på ett sådant sätt att kunden förstår varför och fortfarande är nöjd med vår hantering. Det innebär att man behöver mycket social förmåga för att lyckas och trivas som supporttekniker. Viss utbildning inom beteendevetenskap kan alltså vara till hjälp tillsammans med andra utbildningar som är inriktade på sociala kontakter. Motsvarande praktisk erfarenhet att ha hjälpt familj och vänner med datorrelaterade problem brukar dock oftare vara att föredra.

Generellt är det dock intresset för att hjälpa kunden, samt intresset att lära sig mera, som vi letar efter hos supporttekniker.

Som supporttekniker har man en väldigt stressande roll bland annat på grund av att det är mycket högt tempo med tidvis mycket varierande ärenden från kunderna. Det gäller att inte bli uttråkad då flertalet ärenden liknar varandra samt även kunna hjälpa kunder som aktivt motarbetar ens möjligheter att hjälpa. Då olika kunder kan ha olika bakgrund och språkbruk är flexibilitet och anpassningsförmåga något som är mycket användbart.

Utbildning kan vara väldigt bra att ha som grund, men om man saknar intresse för att jobba inom ett område eller kan trivas att jobba med det spelar utbildningen mindre roll.

Hoppas att vi härmed inte avskräckt någon från att försöka utbilda sig till supporttekniker för framöver kommer det troligtvis krävas mer utbildade supporttekniker för att generellt kunna öka kraven utifrån på företags kundhantering.

Bloggar etiketter: Emil Isberg, loopia, rekrytering, support

Relaterade inlägg:

1. Tjäna pengar, bli rik snabbt och bli miljonär ...
2. SMTP, SUBMIT och förvirring ...
3. Ledarskap – någon annan och kritik ...