Jag kommer strax att bege mig till Stockholm Pride för att leta mig genom alla dagens programpunkter. Förhoppningsvis träffar jag också på de vänner som finns utspridda över hela området, de som står i bås, de som debatterar och kanske också några som är besökare.

Jag ska absolut försöka lyssna på Amanda Brihed som har beklagat sig över Kissies uthängande av en transperson. Liberala Ungdomsförbundet och Liberati bjuder in till framtidsseminarium idag kl 13:00 i Klarabion, Kulturhuset (Pridehuset).

Jag anser att Pride är viktig för HBT-rörelsen och för samhället, särskilt om man pratar om allmänhetens uppfattning om HBT. Jag som minns hur HBT-rörelsen såg ut för 20 år sedan ser klara likheter mellan HBT-rörelsen och hur Internet har utvecklats. För mig är det självklart att Internet bidrar till att hjälpa individens utveckling. Begränsningar och blockeringar på Internet kommer alltså garanterat påverka hur instängd individen känner sig, och hur mycket man vågar vara sig själv i sin umgängeskrets. ”På nätet får vi vara de fantastiska människor vi alltid varit, men aldrig tidigare fått tillfälle att visa upp.” – Anna Troberg

Piratpartiet vill att alla ska ha möjlighet att finna sig själv och andra med hjälp av nätet, utan rädslan för att det man gör registreras och lagras. Alla, oavsett kön, sexualitet, hudfärg, ursprung, handikapp, ålder eller politisk åsikt, har rätt att kommunicera och söka information fritt och utan insyn.

Internet måste räddas och Piratpartiet står redo på barrikaderna.

Läs också: Piratemom – Anna Troberg på väg till Riksdagen med Piratpartiet

Intressant?

Bloggar etiketter: Aftonbladet, Amanda Brihed, Anna Troberg, festival, HBT, integritet, likabehandling, övervakning, tips, val2010

Jag fick en SvD-tidning gratis, eller ja någon annan bjöd mig på den för naturligtvis är en papperstidning inte gratis att tillverka, distribuera och tillhandahålla. Men i just det här fallet så var reklam-aspekten högre än lösnummerförsäljningen. Och på mig fungerade det. Det var länge sedan jag läste pappers-tidningar och trots gratis-tidningen kommer jag inte börja med det nu. Men om jag skulle börja prenumerera på en papperstidning skulle jag hellre välja en tidning, som SvD, som tror på nya inkomstmodeller än någon som inte gör det.

På ledarsidan hittade jag Johan Folin som skrev om Nätverkande pirater och gjorde liknelser med andra (mycket större) partiers sidoverksamheter.

Att politiska partier driver företag är inget nytt. Flera av riksdagspartierna har eller har haft verksamheter ägnade att verka opinionsbildande eller som intäktskälla för partiet – eller både och. Socialdemokraterna äger spelföretaget A-lotterierna som genererar ett par miljoner i vinst varje år och tanken var väl att även A-Pressen, förutom att bilda opinion för partiet, skulle ge årliga tillskott i partikassan. Efter konkursen i början av 90-talet återstår emellertid bara den opinionsbildande delen efter att tidningarna köpts av andra tidningskoncerner, eller i en del fall lagts ned.

Centerpartiet sålde sin tidningskoncern och lyckades göra en vinst på knappt två miljarder och dessutom behålla inflytandet över ledarsidorna.

Johan har helt rätt i att det knappast kan anses vara fel att ett politiskt parti driver företag, så länge som man inte låter egetintresset gå utöver samhällsansvaret. Frågan är om Socialdemokraterna kan låta bli att lägga förslag som ger konkurrensfördel till A-lotterierna, för naturligtvis ska den vinstdrivande verksamheten drivas på lika villkor. Nåja, Piratpartiet kommer att arbeta för IT- och tjänstemarknaden så även om det gynnar Pirate ISP att vi river upp FRA-lagen så är det lika gynnande för alla andra Internetleverantörer och Internet-tjänsteleverantörer.

Rösta pirat i höst!

Intressant?

Bloggar etiketter: FRA, integritet, övervakning, Pirate ISP, val2010

”Ingen av de fysiska kablar vi förfogar över och som passerar gränsen till Danmark och Norge är inkopplad i någon samverkanspunkt. Vi kontrollerar fibern helt själva och Bahnhof står för en obruten teknisk kedja fram till trafikväxlingspunkter i Köpenhamn och Oslo” – Bahnhofs vd Jon Karlung till NyTeknik

Att FRA inte kan kommentera vad FRA egentligen gör, förutom att det är till nytta för regeringen och andra organisationer, är väl ingen nyhet? Att de har avlyssnat allt som de kan är väl inte heller någon nyhet och inte heller att de delar med sig av informationen till tredje-part. Men vad är syftet? Är det för att försvara regeringen mot ovälkomna åsikter? Är det för att skydda regeringen mot personer som läcker information som politiker helst vill glömma? Frågan är bara varför man inte lägger ner FRA? Är syftet för FRA att sälja information till högstbjudande och alltså hjälpa regeringen med statsfinanserna? Behöver vi i dagens demokratiska samhälle en organisation som inte kan och inte vill skydda mot terrorism?

Intressant?

Sollentunapartiet och Piratpartiet har gemensamt Event den 8:e Maj!

Bloggar etiketter: FRA, övervakning, terrorism

Maximum security area

Wikileaks have received hundreds of thousands of pages from corrupt banks, the US detainee system, the Iraq war, China, the UN and many others that we do not currently have the resources to release to a world audience. You can change that and by doing so, change the world. Even $10 will pay to put one of these reports into another ten thousand hands and $1000, a million.

Att använda militärer som polis innebär att misstag sker. Civilbefolkningen kommer att agera på ett ‘misstänkt’ sätt, och militären reagerar först och ställer frågor efteråt.

”There’s a reason you separate military and the police. One fights the enemies of the state, the other serves and protects the people. When the military becomes both, then the enemies of the state tend to become the people.” – Commander William Adama on Battlestar Galactica

I Wikileaks-videon ser vi att Apache-piloter misstar två Canon-kameror för att vara Ak47. Den ena tolkas senare som ett raketgevär i samband med att kameran riktas mot helikoptern, och de tolkar in att de blir beskjutna. Allt sammantaget gör att de ber om och får order att skjuta. Det är olyckligt att det skedde, men misstag sker i krig.

Washingtonpost skrev den 12e juli 2007: ”The Apache crew fired because militants ”were endangering the stability of Iraq” and because they had positive identification that the militants ”had weapons and were using them against coalition and Iraqi security forces,” said Maj. Brent Cummings, the battalion’s executive officer. ”No innocent civilians were killed on our part deliberately. We took great pains to prevent that. I know that two children were hurt, and we did everything we could to help them. I don’t know how the children were hurt.”

Vid det tillfället borde Maj. Brent Cummings ha sett videon från apache-helikoptern och fått reda på att barnen hittades i minivanen. Det är lite svårt att förstå hur man då kan säga att man inte vet hur barnen skadades.

Nytimes skrev samma dag: The American military said in a statement late Thursday that 11 people had been killed: nine insurgents and two civilians. According to the statement, American troops were conducting a raid when they were hit by small-arms fire and rocket-propelled grenades. The American troops called in reinforcements and attack helicopters. In the ensuing fight, the statement said, the two Reuters employees and nine insurgents were killed.

Det stämmer inte överens med videon alls. Någon måste ha sammanblandat situationen och platsen för händelsen. Det jag misstänker är att helikopterna hade ett större bevakningsområde än det område där soldaterna blev beskjutna. Men det innebär inte att det var i soldaternas strid som de Ruters-anställda dog.

Reuters fick se videon tillsammans med några fotografier i en off-the-record-session och begärde då ut videon genom officiella kanaler. Den 11e juli 2008 skriver Reuters News Chief Counsel Thomas Kim i ett brev till US Central Command ”It has now been approximately one year since our original request was submitted and we still have not received a formal response or written initial determination in accordance with FOIA’s statutory requirements.”

Enligt gawker är Wikileaks bättre på att hitta hemliga pentagon-videor än pentagon och skriver ”So, the last time we saw the helicopter video, it was in a box under Lt. Sanchez’s bed. But then he broke up with his girlfriend and moved out. We’re pretty sure he’s still got a couple of boxes in the attic over there, but she was like, if he didn’t come over in two months she was putting them on the sidewalk. And that was maybe three months ago? So, yeah, we are not entirely sure where it is…”

NYTimes förklarar WikiLeaks bakgrund och påminner om att US Intelligence ser Wikileaks som ett hot.

Jag anser att misstag sker i krig. När man aktivt väljer att deltaga i krig måste man inse att misstag kommer att ske och ofta med katastrofala följder. Det innebär dock inte att man medvetet ska missleda undersökande journalister som försöker få klarhet i vad som verkligen hände. Det innebär heller inte att man ska göra sitt bästa för att försöka undvika att misstag sker.

Commander: I gave the order, Son. It was my responsibility.
Captain: I pulled the trigger. That’s mine.
Battlestar Galactica

Intressant?

Relaterade tidningsartiklar: Sydsvenskan, DN, Expressen, Nyheter24 och Aftonbladet

Relaterade bloggartiklar: Robbert Valentijn – Collateral Murder, Opassande Emma – Collateral Murder – Stöd Wikileaks, Gustav Nipe – Wikileaks: Collateral murder, Oscar Swartz – Wikileaks och hotet från Malmström, Scaber Nestor – Wikileaks filmens äkthet bekräftad, Henrik Alexandersson – Man saknar ord och Cornubot – Nej, det där är ingen kamera

Bloggar etiketter: ideologi, övervakning, terrorism

”Here is my advice as we begin the century that will lead to 2081. First, guard the freedom of ideas at all costs. Be alert that dictators have always played on the natural human tendency to blame others and to oversimplify. And don’t regard yourself as a guardian of freedom unless you respect and preserve the rights of people you disagree with to free, public, unhampered expression.” – Gerard K. O’Neill i 2081: A Hopeful View of the Human Future

Kent Persson väljer frihet som veckans fråga. Frihet är ett mycket stort begrepp som ha olika innebörd för olika människor, och även kan ha flera olika betydelser beroende på hur du ser på situationen just vid det tillfället.

Även för mig har frihet olika innebörd och det har alltså varit svårt att välja vad jag ska skriva om.

Ska jag ta upp möjligheten för MSM att ge blod så länge som männen inte har sex på ett halvår innan blodgivningstillfället? Fast blodgivning är ingen rättighet oavsett hur bra det är för samhället att faktiskt ha bloddonatorer.

”All religions, arts and sciences are branches of the same tree. All these aspirations are directed toward ennobling man’s life, lifting it from the sphere of mere physical existence and leading the individual towards freedom.” – Albert Einstein

Borde jag ta upp friheten att kunna gå hem från jobbet eller skolan utan att misstänkliggöras för narkotikabrott eller sexköp? Å andra sidan kanske det vore bra med en obligatorisk daglig förebyggande drogtestning av regeringstjänstemän? Det kan vara svårt att avgöra var gränsen går för friheten ibland.

”Many politicians are in the habit of laying it down as a self-evident proposition that no people ought to be free till they are fit to use their freedom. The maxim is worthy of the fool in the old story who resolved not to go into the water till he had learned to swim.” – Thomas Macaulay

Att Piratpartiet är det enda partiet som helt och hållet ställer upp för kunskapssamhällets frihetsuttryck borde vara rätt självklart för alla. ”Som entusiastisk vän av en fri ekonomi har jag all anledning att välja det enda parti som förstått den nya marknaden – det uppkopplade informationssamhället med dess globala hyperdistribution. Så mitt val faller på Piratpartiet.” – Henrik Alexandersson

”No man can put a chain about the ankle of his fellow man without at last finding the other end fastened about his own neck.” – Frederick Douglass

Kanske det är värt att ta upp friheten att anställa kompetens utan att behöva bry sig om kön eller kvotering? Fast är det verkligen frihet att respektera andra människor?

Är det frihet att behöva vända på varje krona? Eller är det frihet att göra avdrag som man har rätt till men inte behöver?

Är det frihet att slippa känna sig funktionshindrad i samhället? Att slippa bli diskriminerad och istället uppskattas på grund av ens åsikter och beteende?

Jag vill ta upp patentproblemen i läkemedelsindustrin som hindrar bromsmediciner och andra dyra mediciner att användas i tredje världen, men är det en frihet att uppskjuta sitt lidande?

”Freedom is not worth having if it does not connote freedom to err.” – Mahatma Gandhi

Man borde skriva om friheten att skämta att man har bomb med sig utan att man fängslas. Fast terrorhot gör att mer pengar går till övervakning och kontrollfunktioner, så frågan är om det är en frihet att minska på friheten?

Frihet går inte att skriva utförligt om, eftersom väldigt mycket kan ge frihetskänsla. För en fattig person, i eller utanför Sverige, är det en frihet att ha mat på bordet varje dag. För en rik person är det en frihet att kunna göra det man vill. Om man har åsikter är det en frihet att berätta om dem. För en Internaut är det frihet att ha tillgång till Internet. Det som är viktigt är att hela tiden komma ihåg att frihet kommer av att tillåta andra utrymme för deras frihet.

Intressant?

Bloggar etiketter: Emil Isberg, föreningsliv, ideologi, integritet, övervakning

Maximum security area

Jag förespråkar allmän meddelarfrihet och meddelarskydd eftersom alternativen innebär att människor kan utsättas för onödig fara genom att misstag tystas ner. Detta gäller oavsett om det är inom industrin, vården, myndigheter, arbetsrättsorganisationer eller någon annanstans. Vi måste helt enkelt ha en möjlighet att fritt berätta om sådant som vi anser är fel utan att riskera att tystas. WikiLeak tillhandahåller ett modernt källskydd när yttrandefrihetsgrundlagen inte längre kan hindra myndigheters övervakning.

Jag fick ett brev igår från just WikiLeaks där de fått reda på att USAs kontraspionage-organisationer ansåg att WikiLeaks innebär en risk att hemlig information från försvarsministeriet kan komma till allmän kännedom.

US Intelligence planned to destroy WikiLeaks
This document is a classifed (SECRET/NOFORN) 32 page U.S. counterintelligence investigation into WikiLeaks. ”The possibility
that current employees or moles within DoD or elsewhere in the U.S. government are providing sensitive or classified information to
Wikileaks.org cannot be ruled out”. It concocts a plan to fatally marginalize the organization. Since WikiLeaks uses ”trust as a
center of gravity by protecting the anonymity and identity of the insiders, leakers or whisteblowers”, the report recommends ”The
identification, exposure, termination of employment, criminal prosecution, legal action against current or former insiders,
leakers, or whistlblowers could potentially damage or destroy this center of gravity and deter others considering similar actions from
using the Wikileaks.org Web site”. [As two years have passed since the date of the report, with no WikiLeaks' source exposed, it appears that this plan was ineffective]. As an odd justificaton for the plan, the report claims that ”Several foreign countries including China, Israel, North Kora, Russia, Vietnam, and Zimbabwe have denounced or blocked access to the Wikileaks.org website”. The report provides further justification by enumerating embarrassing stories broken by WikiLeaks—U.S. equipment expenditure in Iraq, probable U.S. violations of the Cemical Warfare Convention Treaty in Iraq, the battle over the Iraqi town of Fallujah and human rights violations at Guantanmo Bay…

Julian Assange
Editor
WikiLeaks

Jag röstar Pirat! Vad gör du?

Edit: noterade att Henrik Axelsson också skrivit om att CIA muckar med WikiLeaks.

Bloggar etiketter: FRA, ideologi, övervakning

För ett par veckor sedan läste jag en bloggpost om att man inte skulle vara anonym när man kommenterade eftersom det betydde att man inte ställde sig bakom sina åsikter. Det är en rätt intressant frågeställning som jag dock inte är överens med.

För mig är det självklart att namn inte har med åsikten att göra. Det är bara en etikett eller en referens-möjlighet och behöver inte innebära att man står bakom det man säger mer än om man inte använder namn. Spelar det någon faktiskt roll om jag kallar mig för Emil Isberg eller använder någon pseudonym?

Frågan är också vad anonym innebär. Om man alltid använder samma pseudonym eller ”Internet handle” är det ju knappast att vara anonym, men var går gränsen? Om man alltid använder ordet Anonymous som handle, men använder en riktig e-postadress, är det då att vara anonym? Hur är det om man gör tvärt om och lämnar ett namn som handle, men använder en falsk e-postadress? Kan man på något lätt sätt avgöra om någon försöker vara anonym?

Reprissalier och hot är vanligt förekommande om man kritiserar exempelvis Scientologi-rörelsen. Det har gjort att fler behöver skydda sin identitet för att undvika att bli trackasserade. Det finns också de som förlorat jobbet för att de påtalat brister eller rena lagbrott inom företag när de inte lyckats vara anonyma.

Katja Janford, som inspirerade till det här inlägget, tycker att om man är anonym så har åsikten i sig inget värde. Oavsett om åsikten är välformulerad, saklig eller uttrycker uppskattning så om den är anonym så har den inget värde. Som Katja skriver det ”Jag kan inte respektera en åsikt i ett namn av att vara anonym. För om man är anonym tycker man då det på riktigt?”.

Jag skrev en längre kommentar på Katjas blogg-post, men trots att det var i mitt eget namn verkar kommentaren försvunnit därifrån.

Bara för att du kallar dig för Katja vet jag inte vem du är. Bara för att någon skriver i min blogg som Johanna Julén behöver det inte vara någon jag känner. Namnet är bara ett fack att placera personen i, ett handtag vi kan fästa åsikterna vid. Det är en inbyggd rädsla vi har för det som inte går att lägga i fack som gör att vi inte tycker om namnlösa åsikter. Det har dock inget att göra med att inte stå för sina åsikter om man väljer att dela med sig av sitt namn eller ej.

Vissa personer, främst personer under myndighetsutövning, är fråntagna rätten att undvika att presentera sig. Alla andra har alltid en möjlighet att låta bli att säga sitt namn.
Oavsett om det är i en blogg, på bussen eller på en fest.

Man är aldrig helt anonym på Internet. Precis som man på en fest eller i bussen alltid har en röst och ett ansikte att binda åsikten till har man på Internet en IP-adress. Man kan visserligen skydda ansikten, förställa rösten och se till att gå via en proxy-server, men spår finns fortfarande kvar.

Man kan kalla det för att vara respektlöst att inte säga sitt namn, men att bemöta det genom att ignorera åsikten och det sagda är värre ändå eftersom man då säger att det sagda aldrig har funnits, att det sagda inte är värd att föras fram.

Den blogg du kommenterar på vet inte alltid vem du är när du skriver Katja. Det enda bloggaren har är ett referens till dig som du är den enda som vet om. Ett handtag. Vad skiljer det från att kommentera utan ett namn?

Jag kommenterar med för och efternamn, en kombination som vid sökning på Internet får fram mig och nästan bara mig. I skattemyndighetens register kommer flera upp, men det är tillräckligt få för att man ska kunna solla ut vem jag är. Att jag har ett relativt ovanligt namn har också inneburit att jag privat har fått samtal som egentligen skulle gått till företaget jag jobbat på. Om jag å andra sidan söker Katja får jag väldigt många träffar, både med Google och hos Skattemyndigheten, och det är för stort underlag för att jag inom rimlig tid ska kunna binda till någon enskild person. Lägger jag till efternamnet Janford får jag ett mycket mindre resultat och jag kan nog rätt snabbt utesluta Daytona och få fram vem du är. Om jag skulle söka efter någon som heter Anders Andersson eller något annat vanligt namn skulle vara klart mycket jobbigare att veta vem det är.

Namnet säger inte vem du är och har ingenting att göra med om man står för åsikten eller ej.

Emma skriver om hur kulturellt betingat det är att kunna vara anonym och påtalar att det var först när hon började resa som hon insåg att andra kunde anse det konstigt att alltid behöva redovisa vem man är i olika vardagssituationer. Att det kunde användas för åsiktsregistrering.

På Emmas inlägg kan man också hitta en kommentar från Kalle:

Debatten om anonymitet är historielös. De flesta känner säkert till att det under 17- och 1800-talen var väldigt vanligt att böcker skrevs under pseudonymer. Hade Max Stirner varit tvungen att skriva under sitt riktiga namn så hade inte hans verk sett dagens ljus. Vad många inte känner till är att det även i dagspressen, ända fram till början av 1900-talet, var vanligt att långa debatter fördes av kombattanter som var anonyma för läsarna — inläggen skiljdes från varandra genom signaturer. Detta sågs som en del av upplysningen, av främst två skäl: 1. Man skulle kunna uttrycka ovanliga, inopportuna eller extrema åsikter utan att riskera att få sparken, att bli utesluten ur sällskap och klubbar, eller få kyrkan på sig, etc. — eller, än värre — riskera att bli åtalad. 2. Det var argumenten, inte personen bakom, som skulle vara relevanta.
Att avslöja namnet bakom ett nom de plume sågs som någonting väldigt allvarligt, och bemöttes ofta med diverse repressalier. Och, som i fallet med Walter Naeslund sist, så fanns en förtroendefråga — förläggare och redaktörer visste vilka i regel vilka som stod bakom inläggen.

Idén att man ska “stå” för sina åsikter, att ärlighet och icke-anonymitet skulle vara sammankopplade, är en ganska ny idé. En idé som främst framförs i upprörda ordalag av personer som Jonas Gardell (vilken ju antagligen skräms till vettet av tanken på att vara anonym), och allehanda gammelmediakrönikörer utan historisk bildning.

Det fanns, och finns, tusentals individuella skäl till att man vill vara anonym i en debatt — och att använda kontrahentens anonymitet som ett svepskäl för att slippa gå i svaromål är fegt och obildat. Antingen är kommentaren relevant eller inte — huruvuda kommentatorn framträder med namn och adress eller inte är inte relevant, om det inte handlar om hot eller trakasserier för vilka det finns lämpliga lagrum.

Oavsett vad det finns för anledning till att vara anonym ska inte det spela någon roll i om man avgör att kommentaren är relevant eller inte.

Det som för mig gör ämnet mycket roligare är att jag för många år sedan skrev en kort berättelse som gick ut på att man inte skulle använda namn, för vad var namn annat än en etikett att sätta på lådan som man fördomsfullt placerar personen med. Namnet i sig har ingenting med vem man är eller varifrån man kommer. Namnet är bara ett namn.

Det som också gör det hela lite intressant är att Katja var för mig en anonym person, men inlägget har gjort att hon inte längre tillhör den anonyma massan för mig. Genom inlägget, trots att jag inte är överens med henne, skapades en bild av Katja och hon blev därför något mer än bara sitt namn. Jag hoppas på fler intressanta inlägg från henne.

Kontrollsamhället innebär att man aldrig kan vara anonym. Det innebär att man alltid blir övervakad och ens åsikter blir granskade, registrerade och bedömda.

Även om jag själv inte kommenterar anonymt kommer jag att alltid att arbeta för att alla ska ha möjlighet att vara anonym oavsett anledning. Det innebär att jag stödjer WikiLeaks, IPREDator och liknande tjänster.

Intressant?

Bloggar etiketter: Emil Isberg, likabehandling, övervakning

Jag nåddes av ett meddelande från Mattias Bjärnemalm imorse om att en bloggare för Miljöpartiet hade skrivit negativt om Piratpartiets hantering av datalagringsdirektivet. Tyvärr tappade jag anslutningen mot Internet och det innebär att jag några timmar senare sitter på ett Internetcafé för att skriva ihop mitt svar.

Tomas Melin, kandidat till kommunfullmäktige och landstingsfullmäktige för Miljöpartiet skrev igår om Därför leder Miljöpartiet kampen mot datalagringen där han visserligen skriver att Piratpartiet har rätt, men att han utifrån tre frågeställningar anser att Piratpartiet gör bort sig, eller kanske snarare agerar fel politiskt.

1. EU-politisk strategi: hur slipper vi datalagringsdirektivet?

Piratpartiet har redan från första stund varit tydliga med sin linje för att stoppa implementeringen av datalagringsdirektivet, och det är samma linje som Falkvinge lyfter ovan: att rösta nej. Det är ett tydligt ställningstagande, och det ska de ha all heder för.

Tomas Melin skriver vidare att Piratpartiets strategi är att likna med hur en struts stoppar huvudet i sanden vid fara samtidigt han gör liknelsen med Piratpartiet som ett barn skriker så fort något obehagligt först på tal. Lite självmotsägande liknelser om jag får säga det själv, för en struts brukar inte skrika och även om jag har sett barn stoppa huvudet i sanden så har anledningarna varit helt annorlunda.

Tomas anser att kriget mot datalagringen måste föras i EU och det har han till viss del rätt i, men det han missar är att det inte är enda platsen där kriget mot datalagringen måste föras. Piratpartiet säger nej till införandet av datalagringsdirektivet i Sverige samtidigt som vi driver på lyftandet av frågan i EU rent juridiskt, samtidigt som vi informerar allmänheten om problemen med datalagringen, samtidigt som vi bemöter de pådrivande faktorerna bakom datalagringsdirektivet, samtidigt som vi försöker hjälpa diskussionen om bakgrunden till datalagringsdirektivet framåt, samtidigt lyfter vi upp och stöttar de länder som vågar säga nej till datalagringsdirektivet. Jag skulle kunna fortsätta ett bra tag till gällande vilka krig som förs i datalagringsdirektivets namn, särskilt som det finns en del områden som riskerar att påverka situationen kring datalagringsdirektivet (exempelvis Lissabonföredragets införande).

Nu håller jag inte med om att det på något sätt är ett krig mot datalagringen eftersom det förutsätter att man sysslade med någon destruktiv argumentationsteknik. Piratpartiets hantering av frågan är mycket mer fredlig även om vi inte går så långt att vi sticker huvudet i sanden och ignorerar frågan. Piratpartiet informerar om problemen, lyssnar på argumentationen kring datalagringen och föreslår förändringar till de grundläggande orsakerna. Ett informationsamhälle byggs med informationsutbyte och inte stridsåtgärder eller hot. Vi kan inte på något sätt stödja argumentation för krig, såsom Tomas Melin förespråkar det.

2. Kunnande: Vad handlar striden om?

Mitt andra problem med de lilas höga svansföring i den här frågan är att de inte överhuvudtaget verkar ha förstått vad det är de skriker om. Notera exempelvis att Falkvinge ovan skriver att PP aldrig kommer “rösta för datalagringsdirektivet”. Det kanske bara är en slarvig formulering, men faktum är att det inte är direktivet riksdagen eventuellt kommer rösta om. Riksdagen äger inte frågan om direktivet, det gör EU. Riksdagen äger frågan om implementeringen av direktivet.

Tomas Melin låser sig fast vid att vi formulerar oss på ett vardagligt vis istället för att använda oss av ett politiskt högtravande och korrekt språkbruk där det finns juridiska tolkningar. Naturligtvis vet Piratpartiet att riksdagen eventuellt kommer att rösta om Sveriges implementation av datalagringsdirektivet. Till skillnad från de etablerade riksdagspartierna så består dock Piratpartiet av helt vanliga människor och vårt språkbruk avspeglar naturligtvis detta. Dock är det sant att Piratpartiet motsätter sig datalagringsdirektivet oavsett om det är frågan om implementationen eller själva direktivet på EU-nivå. Det innebär att det inte heller fel att PP aldrig kommer ”rösta för datalagringsdirektivet”.

Naturligtvis röstade Tyskland, precis som Rumänien, ner ett förslag till implementation av datalagringsdirektivet. Att det gjordes kan ses som att implementationen inte var önskvärd, men i förlängningen kan man också anse att det möjligtvis är direktivet som skapar fel implementationer. Det är så lagstiftning fungerar i EU och det är också så Piratpartiet driver sakfrågan.

3. Inhemsk politisk strategi: Vad kan PP driva igenom?

Piratpartiets politiska strategi går ut på att på förhand avsäga sig ansvar för en stor mängd helt avgörande politiska frågor. I och med detta tänker de att de kan fokusera på vissa kärnfrågor och därför få bättre resultat där. Så långt är nog resonemanget både korrekt och rimligt. Problemet är när de i tanken gör en logisk kullerbytta från “bättre resultat” till “the perfect score”. Hela den piratpartistiska kommunikativa strategin bygger ju nämligen på att de tvärsäkert kan lova allt till alla, om än inom det de (något vagt) hänvisar till som “våra kärnfrågor”.

Tomas Melin tar upp Piratpartiets uttalade vågmästarstrategi som en orsak till att vi inte skulle ha möjlighet att driva igenom våra fokusfrågor. Dessutom klassar Tomas oss som ett missnöjesparti och anser att vi enbart har möjligheten att i riksdagen sitta och rösta nej, eftersom vi inte skulle vara välkomna till förhandlingsbordet.

Piratpartiet vet naturligtvis att förhandling handlar om ärlighet, öppenhet och att föra faktiska frågor till diskussion. Det är en grundläggande del i planen om vågmästarställningen. Naturligtvis ingår hot som en förhandlingteknik, men det är inte det man bygger långsiktighet i våra frågor med. Våra fokusfrågor sträcker sig långt längre än vad något missnöjesparti kan komma med. Vi ställer upp i flera kommun- och landstingsfullmäktige val med omfattande sjökort och politiska manifestation.

Piratpartiet har starka idéer, stor drivkraft, och mycket stort stöd för våra åsikter. Huruvida förhandlingsbordet blir tillgängligt för oss eller inte beror snarare på hur mycket politisk kohandel som PP kommer att utsättas för. Men Piratpartiet har förhandlingsförmåga även då. Vi har öppet, som alltid, mött och blött många olika situationer som vi kan möta vid förhandlingsbordet.

Många inom Piratpartiet har sett upp till Miljöpartiet på grund av att de har gått från att vara ett miljöfokusparti till ett parti med många vettiga åsikter samt en flexibilitet att ta till sig ungdomsrörelsens frågor. Därför har vi också kritiserat Miljöpartiet hårt för det som Tomas skriver som ett par veckor av virrig kommunikation precis som vi i EU-valet kritiserade Miljöpartiet då de anklagade oss för att ha stulit deras åsikter gällande fildelning trots att de vid riksdagsvalet 2006 inte hade något alls att säga om fildelning.

Det Tomas Melin gör skulle klassas som åldersdiskriminering, eller mobbning, om inte hade varit politisk ålder som det gällde. De jämförelser som Tomas gör är inte avsedda att vara smickrande. Naturligtvis har Piratpartiet inte Miljöpartiets politiska erfarenhet, men det innebär inte att våra sakfrågor är felaktiga. Piratpartiet är redan idag kunniga på många politiska områden. Tomas anser att Piratpartiets vågmästarstrategi är ett hot, men är det i så fall inte ett hot att säga att Piratpartiet inte kommer att få förhandlingsmöjlighet?

Tidigare har jag haft möjlighet att rösta på Miljöpartiet, men är det verkligen konstruktivt att tracka ner på Piratpartiet när vi borde sitta på samma sida om förhandlingsbordet?

Jag röstar pirat! Gör du?

Bloggar etiketter: Emil Isberg, likabehandling, övervakning

”Polisen kan återfå rätt att signalspana
Den nya FRA-lagen har funnits i tre månader men regeringen öppnar nu för ändringar. Polisen skulle kunna återfå rätten att beställa signalspaning, alltså att avlyssna data och teletrafik från utlandet. I dag tillsätts en utredning om det. [3 mars kl 06.00]
Justitieminister Beatrice Ask anser att det är en mycket viktig fråga för polisen.
- Säkerhetspolisen, till exempel, ska skydda oss mot terroristangrepp och annat. Det finns saker som händer utomlands där man behöver kunna fånga upp information men det är ingen jättelik verksamhet vi talar om, säger Beatrice Ask.
Sedan den första december förra året gäller den nya FRA-lagen som bara ger regeringen, regeringskansliet och försvaret möjlighet att beställa signalspaning.
Polisen saknar möjligheten och har framfört stark kritik mot förbudet.
Frågan utreddes i somras av före detta Säpochefen Anders Eriksson och utredningen har beretts på justitiedepartementet.
Beatrice Ask tycker inte den är tillräckligt grundlig när det gäller vilka alternativ som kan finnas för att polisen ska få signalspana.
Uppdraget till den nya utredningen är att undersöka om det kan ske i en fristående organisation eller genom att en fristående del byggs upp inom FRA, Försvarets Radioanstalt.
Utredaren Runar Viksten får uppdraget och det ska vara klart efter valet.
Beatrice Ask tror inte att det är någon risk för en ny diskussion om kränkningar av den personliga integriteten som det blev när FRA-lagen skulle antas i riksdagen.
- Nej, det tror jag inte. Om vi har tillräckligt bra underlag och gör en ordentlig bedömning så tror jag inte att vi ska behöva ha så svåra diskussioner. Man måste bestämma syftet och man måste ha väldigt starka garantier för rättssäkerheten i det man gör. Min ambition är att vi ska kunna leverera ett sådant förslag när vi har utredningsresultat och annat framme, säger Runar Viksten.” enligt SR.se

Runar Viksten är domaren som Regeringen utsedde till ordförande för Försvarsunderrättelsedomstolen.

Samma person får alltså i uppdrag att utreda den möjlighet som uttryckligen togs bort i syfte att få igenom FRA-lagen.
Trots att samtliga ledande politiker för samtliga befintliga riksdagspartier ansåg att polisen naturligtvis inte skulle kunna få information från avlyssningen.

Lägligt nog blir utredningen klart precis efter att valet är avklarat för att politikerna ska kunna ha fyra år sedan utan att behöva stå till svars för hur de verkligen röstade i riksdagen. Fyra år för att Sverige ska glömma vad som sades innan valet.

Jag pratade med en Taxi-chaufför igår gällande att han som jag tidigare har röstat på vänsterpartiet, men att han ansåg att partiet
missade att kultur-spridning är grundläggande i det som partiet beskriver med Kulturpolitiken ska ha som mål att ge alla möjlighet att delta i olika kulturverksamheter, både att uppleva andras verk och att själva skapa.. Vi hade inte möjlighet att prata någon längre stund, tyvärr.

Jag ser fram emot att under årets kampanj höra hur kandidater slingrar sig kring FRA-frågan, datalagring och andra aktuella frågor. Och framförallt höra hur Vänsterpartiet och Miljöpartiet ställer sig bakom deras kappvändande.

Jag röstar pirat! Gör du?

Bloggar etiketter: FRA, ideologi, integritet, kulturdelning, övervakning

Följande är det pressmeddelande som Rick Falkvinge och Anna Troberg skickade ut tidigare idag.

”Idag deklarerade den tyska författningsdomstolen att den tyska implementationen av datalagringsdirektivet strider mot den tyska konstitutionen. Piratpartiet menar att den svenska regeringen nu måste ta sig samman och vägra införa direktivet i Sverige.

- Datalagringen innebär att alla våra mobiltelefoner blir statliga spårsändare, säger Rick Falkvinge, partiledare för Piratpartiet. Hur vi rör oss i vardagen, vem vi pratar med och vilka vi skickar mail till lagras i enorma databaser som kan användas för att kartlägga våra liv. Självklart är det grundlagsvidrigt att kränka rätten till ett privatliv på det sättet.

Den svenska alliansregeringen har förhalat implementationen av direktivet i flera år, utan att våga ta ställning mot datalagringen. Nyligen kom även de rödgröna partierna överens om att datalagringen måste införas i svensk lag. Piratpartiet är idag det enda partiet som menar att Sverige ska vägra införa datalagringen.

Den tyska författningsdomstolen, liksom tidigare den rumänska författningsdomstolen, menar att direktivet strider mot rätten till privat kommunikation. Domstolen säger även i sitt utslag att all lagrad data omedelbart ska raderas.

- Nu är det bara en fråga om politisk vilja att stoppa direktivet även i Sverige, säger Rick Falkvinge. Piratpartiet tänker kämpa mot det här direktivet tills alla möjligheter är uttömda, och den tyska författningsdomstolens utslag bekräftar att vi kan lyckas i den kampen, avslutar Rick Falkvinge.

Länkar och referenser:
Den tyska författningsdomstolens utslag:
http://www.bundesverfassungsgericht.de/pressemitteilungen/bvg10-011.html
Artikel om utslaget i Frankfurter Allgemeine:
http://www.faz.net/s/Rub594835B672714A1DB1A121534F010E1/Doc~EE7C259587FE84E7386196C3E7FECBC02~ATpl~Ecommon~Scontent.html
Den rödgröna överenskommelsen:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6587564.ab”

Rick skriver att Domstol dödad datalagringen i Tyskland.

Också värt att notera: Christian Engström om ny läckt information om ACTA.

Intressant?

Bloggar etiketter: ideologi, övervakning