En kompis frågade mig om Stefan Wahlberg artikel om ”Varför blev Julian Assange inte efterlyst?” eftersom det verkade vara en skamlig historia om uppgifterna stämmer.

Våldtäkt är aldrig någon lätt historia. Oftast är det ord-mot-ord och mycket svårt att bevisa att något hänt, men det är också det ultimata maktmissbruket om man bortser från slavhandel. Våldtäkt är också mycket brett begrepp och det gör det svårare att förstå om en specifik handling är en våldtäkt eller ej.

Till skillnad från många andra har jag låtit bli att skriva om Assange och de två kvinnorna, eftersom jag hävdar att man måste ha tillit till rättsamhället. Ingen ska vara dömd innan de prövats inför en domstol. Ingen ska bli uthängd och misstrodd baserat på rykten.

När man är utsatt för brott och även när man känner sig utnyttjad ska man kunna vända sig till polisen för att få hjälp. Det är inget konstigt med det och inte heller är att prioriterade brott kräver snabbt agerande. Normalt skulle ingen anse det som konstigt att våldtäkt räknas som ett prioriterat brott.

Det är väldigt lätt att i efterhand se tillbaka och kritisera hur något hanterats, men om något kräver ett snabbt agerande kommer det att ske misstag. Det sker misstag dagligen i polisens hantering av anmälningar och brottsoffer, men i de flesta fallen kan de rättas till rätt snabbt. Jag ser det alltså inte som något ovanligt att någon blir av ”sannolika skäl misstänkt” trots att det är den starkaste misstankegraden. (Jag skrev om de olika misstankegraderna i Halmdockan Rolf Erikson och våldtäkten i Bjästa.) Jag tycker att det är konstigare när det går så långt som till första rättegångsdagen innan åklagaren tar bort hälften av åtalspunkterna, som det gjordes i PirateBay-fallet.

Sammanfattningsvis så har åklagaren knappast gjort ett bra förarbete. Tingsrätten har fått bättre inblick i tekniken och förhållandena på den tiden rättegången varit än åklagaren har gjort under de drygt två och ett halvt år (om inte ännu mer) som han har haft på sig. Kommentarer till TP-målet

Att media såg nyhetsvärdet i ärendet ser jag inte som särskilt konstigt, för Assange är en känd personlighet och när det då handlar om en känd personlighet som är på ”sannorlika skäl misstänkt” ser nog de flesta gammelmedia hur de säljer lösnummer.

Det jag tycker är konstigt med hanteringen är snarare att pressen får tag på interninformation två gånger gällande samma fall där första tillfället naturligtvis var att jouråklagaren häktade Assange i hans frånvaro och andra var när det interna meddelandet skickades ut för att förklara tillvägagångssättet internt. Att polisen försöker att sabotera en eventuell internutredning genom att skicka ut information som normalt tas fram i just en internutredning tycker jag är skumt och det gränsar till rättsäkerhetsaboterande.

Edit: Tredje gången information har läckt hittills.

Intressant?

Uppdaterat: Carin Stenström skriver på på Svd Brännpunkt den 9e september om att fallet Assange borde få larmklockar att ringa

Bloggar etiketter: integritet, Julian Assange, polis, TPB, val2010

Fotocred: Mikke Svensson

Jag tipsades om techdirt-artikeln Homeland Security Works For Disney Now? Announces Shut Down Of Movie Sites At Disney. Många av mina läsare kanske tycker att det här är typiskt amerikaner och det aldrig skulle kunna hända i Sverige, fast det har redan hänt. Vår polis har redan gått amerikanska filmindustrins ärende och med vår justitieministers tillåtelse. Det kommer att hända igen om man inte Röstar Pirat i september!

Ja, då kör vi. Kommer ni ihåg när vi, för ett par månader sedan, noterade att det var konstigt att Justitie-departementet (som, naturligtvis, sysselsätter många tidigare upphovsrättsorganisations-advokater ) satte samman en särskild arbetsgrupp för att bekämpa brott mot upphovsrätten? Upphovsrättsintrång är ju, trots allt, ett mestadels civilrättsligt problem mellan två privata parter. I flera år har dock underhållningsbranschen arbetat hårt för att övertyga regeringen att agera som sin egen privata poliskår och efter ett ensidigt ”toppmöte” med Joe Biden (som nyligen hävdade att upphovsrättsöverträdelse är som att göra en smash-and-grab på en restaurang) har plötsligt polisen en speciell IP-arbetsgrupp … samtidigt som brott som orsakar verklig skada nedprioriteras, exempelvis identitets-bedrägeri.

Nu verkar det som om polisen inte ens försöker dölja att de arbetar för Hollywood. Dark Helmet pekar på nyheten att Homeland Security stolt meddelade räder mot nio olika filmsidor som de anklagar för upphovsrättsintrång. Men det som är mest intressant är var tillkännagivandet av dessa räder skedde: hos Disney. Och vilka övriga var med på tillkännagivandet? Jo chefer från andra filmstudior. Homeland Securite försöker inte ens göra den minsta ansträngning för att förneka att de arbetar åt företagsintressen. De kommer att tillkännage rättslig verksamhet från företagen som drar mest nytta av sådan verksamhet.

Tänk om FTC (motsvarar handelskammaren) skulle annonsera att de åtalar Google för brott mot konkurrensreglerna från Microsofts huvudkontor? Med chefer från Yahoo och Apple med på scen. Skulle inte massan skrika att det var fel?

Utöver det erkänner ansvarig för räderna att det nu är prioriterat hos Homeland Security att försvara filmföretagens intressen.

Chefen för ICE [Immigration and Customs Enforcement], John Morton, säger att antalet illegala filmsiter dramatiskt ökar både i USA och utomlands, och organiserad brottslighet ligger bakom några av dem. ICE sätter piratkopiering av film först och centralt i detta nya initiativ, genom att göra sina första åtgärder för att skydda filmbolagen immaterialrätt.

Vad har tullen att göra med en inhemsk civilrättsligt mål gällande kränkning av upphovsrätten? Och varför är säkerhetstjänstens tjänstemän så involverade med filmbolag att de inte bara skyddar deras affärsmodeller, men också tillkännager insatser från bolagens egna kontor?

Jag vet inget om de webbplatser som stängdes. Jag har inte hört om någon av dem, men det är nio av hundratals om inte tusentals. Det kommer inte göra något för att verkligen hjälpa Disney eller de övriga filmbolagen. Användare kommer att flytta till någon annan filmsite. Innehållet kommer fortfarande ut lika snabbt.

Det kan mycket väl vara sant att vissa av filmsiterna drevs av ‘organiserad brottslighet’, men jag skulle vilja se några konkreta bevis på det. Det brukar vara återkommande uppgifter från filmindustrin, men några faktiska bevis har aldrig presenterats. Som bäst har det visats att några DVD-tryckerier har kopplingar till maffian men det är inte samma sak. Observera att i själva tillkännagivandet finns inga faktiska bevis på att det finns kopplingar till organiserad brottslighet.

I en separat artikel anges att US Attorney Preet Bharara har sagt att regeringen tog dessa åtgärder eftersom ”brott mot upphovsrätten leder till förlorade jobb”. Utöver att GAO nyligen påpekat att sådana påståenden är högst diskutabla (speciellt de från MPAA – som inte berättar hur de kommit fram till slutsatserna) ger detta upphov till en mycket allvarlig fråga om statlig inblandning i privata marknader. Statens roll är inte att skydda industrier från att förlora arbetstillfällen. Det har aldrig varit. Annars skulle staten ha rädat bilföretag för att göra hästdrivna vagnar föråldrade. Att använda det som motivering saknar helt rättsligt stöd och är verkligen ett mycket oroande påstående.

Det hela verkar vara ett grovt missbruk av statliga resurser för att skydda några få filmstudior som är ovilliga att anpassa sig till en föränderlig marknad. Folk borde vara upprörda över ett sådant missbruk av offentliga befogenheter, men eftersom dessa är ”pirat”-platser tittar alla åt andra hållet.

Bloggar etiketter: integritet, kulturdelning, polis, TPB, val2010

Det finns de som anser att fotografering av allmänheten borde förbjudas, åtminstone om man inte har tillstånd av de som fotograferas. Det finns de som hävdar att fotografering av poliser i tjänst riskerar deras uppdrag. David Beukelmann anser exempelvis att det finns en fara när civilpoliser fotograferas och identifieras och bilder och namn läggs ut på nätet. Vissa kommuner går så långt att de förbjuder fotografering av skolavslutningar.

Regeringen har i år lagt förslag som innebär att man måste inhämta skriftligt tillstånd från de man fotograferar. Det skulle på ett oerhört vis hindra fotokulturen, utan att på något sätt hindra det osedliga fotograferandet som förslaget ska skydda mot. Det finns även diskussioner inom polismyndigheten om att man bör förbjuda fotografering av poliser i tjänst. Kanske att det även finns diskussioner om att förbjuda fotografering av kändisar?!?

Lagstiftning som förbjuder fotografering av poliser finns redan i Storbrittanien och i vissa delstater i USA där de hänvisar till att fotografering kan användas till att förbereda för terrordåd. Inte för att det finns några bevis för att det faktiskt vid något enskilt tillfälle varit någon terrorist som fotograferat poliser innan terrordådet, utan för att det teoretiskt är möjligt att man får ut någon värdefull information från sådana bilder. Att lagarna drabbar de som vill dokumentera maktmissbrukt eller allmänt situationen verkar lagstiftarna inte ha tänkt på.

En kompis kommenterade att ”Om polisen inte vill bli fotograferade kanske de har något att dölja” och hänvisade till Piratpartiets rent-mjöl-i-påsen-kampanj. Det senaste åren har vi hört om massor med maktmissbruk från polisens sida, och då menar jag inte enbart Lagen om vård av unga (wikipedia) eller om narkotika-misstanke (SvD, nyheter24, SvD, Svensk Myndighetskontroll) utan också om övervåld och andra situationer där ord står mot ord, och polisens ord då oftast väger tyngre.

Intressant?

Bloggar etiketter: integritet, kulturdelning, polis

För ett år sedan sammanfattade jag The Pirate Bay-domen och kommenterade tpb-domen med bland annat ”Om det inte är klarlagt bortom all rimlig tvivel att ett faktiskt brott har genomförts av någon, hur kan man ha underlättat för tillvägagångssättet?”.

Om ett halvår (strax efter höstens riksdagsval för att inte Piratpartiet ska få draghjälp) kommer Hovrätten att pröva ärendet.

Ärendet har skjutits upp flera gånger, bland annat på grund av att misstankar om jäv behövts utredas. Jag förstår också att det inte är särskilt lätt att planera en rättegång där det finns så mycket politiska förespråkare och lobbyister.

Torrentfreak beskriver nuvarande situation i sin artikel The Pirate Bay, A Year After The Verdict och avslutar med ”Since November, The Pirate Bay has continued without a tracker, with its website gaining more and more users month after month. This relative calm is expected to last for a few more months until the appeal trial starts. When that happens, The Pirate Bay will have close to 5 million registered users, which is 4 million more than when the legal troubles began.”

Opassande Emma skrev redan 2008 om The Pirate Bay, bland annat ”Attackerna mot personerna som driver TPB har varit många och otäcka. Eftersom jag inte kunnat komma åt brokeps blogg på ett tag, citerar jag projo som gjorde en sammanfattning av den lista han skrev för lite sen om saker de utsatts för” – Hur orkar ni killar? och ”Media beter sig rent ut sagt för jävligt när det gäller The Pirate Bay — trots sina fina hederskodex man återkommer till som exempel i debatten på “hur man tar ansvar”, ironiskt nog.” – The Pirate Bay ingår inte i medias starka etiska ansvar?.

Det är verkligen aktuellt när Aftonbladet har börjat med faktakontroll.

Intressant?

Bloggar etiketter: ipred, kulturdelning, polis, politik, TPB, val

Foto: Christi Nielsen

Få saker är värre än att missbruka någons förtroende, att våldföra sig på någons vilja och att tvinga någon att göra vad de inte självmant är intresserade av att göra. För mig är inte våldtäkt lika illa som att mörda eller dräpa någon, men jag kan förstå de som anser att den livsändrande påverkan som en våldtäkt kan innebära är värre än mord eftersom man behöver leva kvar med osäkerheten och skammen. Det som dock är mycket viktigt är att ge stöd där det behövs istället för att generalisera och tycka att män är djur.

Det finns de män som anser att de gör en god gärning för att de våldtar en kvinna. De finns de människor som våldtar eftersom de själva blivit utsatta för övergrepp eller för att någon annan beordrat våldtäkten. Men det innebär inte att alla män är sådana. Det innebär inte att alla män någon gång i livet kommer att vara en våldtäktsman.

Det finns de kvinnor som vid något tillfälle har frivilligt sex, men i efterhand ångrar sig och anmäler partnen för våldtäkt. Jag anser att det är ett lika stort problem, eftersom det försämrar synen på rättsamhället samt minskar möjligheten till bättre jämlikheten mellan könen. Nu menar jag inte att sådant beteende ska likaställas med en våldtäkt, men om det leder till fällande dom har man förstört livet på motsvarande sätt.

Den fria viljan är en stor grund inom kristendomen, dock stödjer många kristna förbund idén att äktenskap innebär rättigheten att ha sex även när partnen inte vill. Är inte det också våldtäkt?

Helena von Schantz skriver artikeln ”Är du säker på att du är bättre än dom i Bjästa?”:
”Som de flesta tonåringar blir han antagligen självcentrerad och obenägen att se andra perspektiv än sitt eget. Hormonerna svallar, sexualundervisningen i skolan kompletteras med porr på nätet och det rikliga porrfilmsutbudet i var mans hem via köpfilmkanalerna. I grabbgänget samlar man både mod att närma sig det andra könet och vuxenpoäng medelst generaliseringar, tomt skrävel och det allmänna flickförakt som frodas i omklädningsrummen.
Efter ett liv av omedelbar behovstillfredställelse och i den trygga förvissningen om att han är värd litet mer och har litet fler rättigheter än andra begår han en våldtäkt. Vem tror att den här gossen bara finns i Bjästa? Han finns i stort sett i varje skola i landet i många exemplar.”

Jag skrev igår om Samhällets våldtäkt på barn där jag förklarade min syn på de domar och de förundersökningsprotokoll som finns gällande Dennis. Jag anser att samhället har stor skuld i det som följde på våldtäkten på ”Linnea”, en skuld som fortsatt växa nu efter granskningen av SVT Uppdrag granskning. Jag håller inte med Helena von Schantz om att våldtäkten skulle vara sprungen ur en självcentrerad roll och flickförakt, men jag håller med om att man måste fråga sig hur det ser ut i ens egna närområde. Varje person måste ta ställning och fråga sig vad man själv kan göra för att avhjälpa situationen.

Jessica Anker skriver i ”Även vi har svårt att kontrollera hatet i facebook-gruppen om våldtäkten i Bjästa” på Newsmill (artikeln tas även upp i DN som ”Svårt kontrollera hatet på nätet”) bland annat: ”Efter Uppdrag Gransknings reportage tog gruppen en vändning jag inte trodde var möjlig. I skrivande stund har gruppen 136 057 medlemmar. Gruppen spred sig som en löpeld och åsikterna var många. … Det som hände med gruppen att med medlemmarna så kom även hatet. Det växte sig större och kommentarerna flödade.”

Mitt förslag är stäng ner grupperna. Stöd kommer inte från anonyma grupper. Stöd kommer från att bry sig om och ta hand om varandra. Inte att gå med i tyckar-grupper på facebook. Stöd dina vänner, kompisar och de som är nära dig. Det är mycket mer värt än att räkna medlemmar på facebook. Ge ett bidrag till brottsoffer-fonden, skicka blommor eller vykort, det skulle åtminstone jag värdera mycket högre.

Psykologen Julie Richter, som jobbar på Bärby ungdomshem som Beatrice Ask besökte nyligen, intervjuas i ”Fel signaler kan ha påverkat pojkens beteende” och säger bland annat ”Min spontana reaktion är att om pojken inte fått det här massiva stödet från omgivningen så hade den andra våldtäkten kanske inte behövt inträffa. Nu fick han i stället signalerna att hans beteende var okej, säger Julie Richter.”

Jag skrev igår om den andra våldtäkten att ”Dennis hade under dagen fått massor med stöd från en i stort sett enig folkmassa i kyrkan. Jag skulle säga att han i princip var hög på kompisarnas stöd. Han var dömd till en våldtäkt som han (som jag tror) inte ansåg var rätt, som i kombination med för mycket alkohol senare på kvällen skapade situationen. Jag tycker här att det är orimligt att det finns någon förmildrande omständighet. Det gör det lätt att döma det första fallet utifrån den andra situationen, men jag anser att den andra situationen inte borde uppkommit om inte den första domen blev så hård som den blev.” och menade därmed motsvarande det som Uppsala-psykologen reagerade på. Dock kan man aldrig vara absolut säker på att längre eller mildare straff hade kunnat hindra den andra våldtäkten.

Julie Richter kommenterar också ”Målet måste vara att få den här pojken att fortsätta sitt liv utan att begå fler brott. Vi måste tänka långsiktigt och tänka på det faktum att det handlar om en ung pojke.” och jag håller verkligen med. Målet är inte att ge stöd till antingen flickorna eller pojken. Målet är att båda ska kunna fortsätta sina liv på bästa möjliga sätt.

Mitt tips till de som nyligen, eller tidigare, har gått med i tyckande-grupper för antingen flickorna eller pojken att snarast gå ur dem då varken flickorna eller pojken hjälps av en versus-debatt. Och hat hjälper ingen. Ge istället ett bidrag till Brottsofferjouren som jag förövrigt anser bör få ett större bidrag vid fällande domar.

Intressant?

Bloggar etiketter: likabehandling, polis

Jag är emot all form av våldtäkt. Jag tycker att mord är värre och att offret med stöd kan komma över våldtäkten, men det spelar ingen roll när det gäller hur jag känner inför att någon skulle ha sex med någon mot dess vilja. Jag anser att sex ska vara fri i betydelsen att alla inblandade ska ha frivilligt sex. Om någon inte är frivillig är det fel, oavsett om lagen eller religion anger att det inte är våldtäkt.

Jag snubblade över ett upprop gällande Dennis som var oskyldigt dömd för våldtäkt mot barn. Eftersom jag snabbt läste mig till att Dennis var strax över 15 år samt att det gällde två separata mål som båda hanterats av hovrätten blev jag intresserad hur det kom sig att den åtalade skulle kunna vara oskyldig. Att det verkade finnas allmänt stöd för att Dennis skulle vara oskyldig var ytterligt förvirrande, och det fanns flera facebook-grupper tyder på att något fel har skett, någonstans.

Dennis bror stöttade sin bror och skrev om ärendet på friadennis.se. Eftersom informationen var minst sagt ensidig och anklagade två separata försvarsadvokater för att ha gjort ett dåligt jobb kände jag att jag ville ha förundersökningsprotokollen för att själv bilda mig en uppfattning.

Både tingsrätten och hovrätten skickade sitt respektive underlag med domskäl till mig, dock med post till min hemadress. Jag har ännu inte haft möjlighet att granska det underlaget då jag är i Norge, men jag har fått tillgång till PDF från annat håll. Det är en klar fördel att ha tillgång till Internet. Ungefär samtidigt hade också SVT Uppdrag granskning fått samma intresse av ärendet. Det har i sin tur gett upphov till reportage i Aftonbladet, SVT och Svenska Dagbladet

Nu finns det helt plötsligt facebook-grupper med namn som Alla vi som hatar Dennis Häggström, Lås in Alexander & Marita häggström tillsammans med dennis och Stötta Linnea, inte hennes våldtäktsman. Det är inte mer stöttande för någon att vara med i en sådan grupp, än om man skulle gå med i en grupp för glassälskande.

Jag har svårt att förstå varför det skulle vara bättre att hata Dennis än att hata offret. För mig är det lika illa så länge man inte hjälper både Dennis och flickan att komma över det hela. Båda behöver hjälp för att inte ytterligare straffas, för att inte formas till något som de inte är, för att få vara ungdomar i några år till.

Min syn på förundersökningsprotokollen är att det inte är lika enkelt som det kan synas. Dennis dömdes baserat på att han ändrade sin berättelse och bland annat erkände våldtäkten vid ett förhör. Även om han tog tillbaka sitt erkännande vid ett senare förhör spelar det i princip ingen roll, och eftersom inget ytterligare tillkommit förstår jag verkligen domen vid tingsrätt och hovrätt.

Dennis har varit populär och en riktigt schysst kille. När man läser andemeningen bland alla vittnesbeskrivningar står det klart att ingen kan tänka sig att Dennis skulle göra något sådant, och då är det väldigt lätt att skylla på offret. Inti Chavez Perez beskriver det med att ”Man utmålar flickan eller kvinnan som ett monster eftersom hon anklagat fina killen.”

Finns det då något rimligt skäl till varför någon skulle ändra sin historia flera gånger, och erkänna för att sedan ta tillbaka erkännandet? Dennis själv berättar under ett förhör att det var för att uppfylla omgivningens önskningar, att han inte ville förlora stödet från sina kompisar, att han erkände eftersom det var jobbigt för hans mamma osv. För att avgöra om det är rimligt behöver man dock fundera över vad det kan finnas för andra anledningar till att Dennis hanterat förhör och frågor som han har gjort. Jag tycker inte att hans beteende stämmer överens med någon som är manipulativ för de brukar vara mycket bra på att hålla sig till en lögn.

Så vitt jag kan avgöra var Dennis snarare rädd och han mådde dåligt för det han hade gjort. Innebär det att Dennis automatiskt har gjort det han beskyllts för och erkänt? Jag säger nej där, för jag ser inte att polisen har ställt rätt uppföljningsfrågor till Dennis. En ung person som är rädd måste man vara försiktig med att ställa ledande frågor till och man måste ge utrymme till personens berättelse. Det är dock svårt att avgöra om en person är rädd om personen är van vid att ha en tuff fasad, så jag kan förstå att det inte gjordes.

Baserat på förundersökningen skulle jag anse att Dennis är skyldig till våldtäkten, men att det börjades mycket mer oskyldigt. Jag tror inte att Dennis vid tillfället förstod att han våldtog tjejen.

Det som försvårar bedömningen är ett andra våldtäktsmål några månader senare. Dennis hade under dagen fått massor med stöd från en i stort sett enig folkmassa i kyrkan. Jag skulle säga att han i princip var hög på kompisarnas stöd. Han var dömd till en våldtäkt som han (som jag tror) inte ansåg var rätt, som i kombination med för mycket alkohol senare på kvällen skapade situationen. Jag tycker här att det är orimligt att det finns någon förmildrande omständighet. Det gör det lätt att döma det första fallet utifrån den andra situationen, men jag anser att den andra situationen inte borde uppkommit om inte den första domen blev så hård som den blev.

Vuxna förstår inte brukar man ofta höra från barn och ungdomar, och jag tror det har spelat stor roll här. Ungdomarna har försökt lösa saken själva då det inte har litat på att de vuxna kan hjälpa till. Många vuxna har ställt sig neutrala istället för att agera. Läraren som hade haft stört chans att påverka utgången eftersom han träffade flickan i anslutning till själva händelsen, nöjde sig med att en av tjejens kompisar tyckte att han skulle låta tjejen vara.

Dennis har gått till en psykolog hos BUP, men var det verkligen rätt för någon som anser sig utsatt för ett justitiemord?
Varför fanns inte ungdomsvårdspecialister från socialtjänst närvarande vid förhören?
Varför var det inte några vuxna närvarande vid skolavslutningsfesten vid sjön? Var ungdomarna vana vid att få hantera saker på egen hand?
Dennis pappa misstänkte att Dennis hade druckit alkohol, och var besviken när det visade sig vara sant. Orsaken till att Dennis blev hemskjutsad var dock att polisen var närvarande och att pappan ville skydda honom.
Patrullen som besökte festen fokuserade mer på den fulla Alex än på de ledsna ungdomarna som sprang till skogs när de anlände?
Alla verkar skylla på någon annan men varför gjorde man ingenting själv? Medierna skyller på skola och kyrka, men vilken roll har media själv i att fortsätta att utsätta ungdomarna för trackasserier?

Hjälper det offret att hatet riktas mot förövaren? Hjälper det Dennis att återigen få samhället mot sig? Han har redan avtjänat sitt straff, ska han nu straffas igen?

Jag tycker att både Dennis och den flicka som media kallar för Linnea är offer i ärendet. Samhället har stressat igenom ett domslut som blev orimligt trots sin riktighet. Ärendet väcker för många frågor där det inte finns några svar.

Samhället har våldtagit minst två av samhällets barn. Vad kan man göra för att undvika det framöver?

Intressant?

Bloggar etiketter: polis

Jerzy Sarnecki: Tillfällighet bakom många tonårsmord
I början av hösten skriver DN att det sedan början av 90-talet har varit mellan tre och 17 fall per år där ungdomar mellan 16 och 19 år har varit misstänka för mord, dråp eller misshandel med dödlig utgång.

Jag undrar vad statistiken säger om vilka brott som innefattar ungdomar från förorter, för det är för mig mer intressant än någon generell beskrivning. Nu anser åtminstone en som forskar inom kriminologi att det är tillfälligheter som är orsaken till brotten, att det inte finns något samband, och det är intressant i sig. För mig innebär det att man tittar åt fel håll, att man saknar ett visst underlag.

Zaramis skriver 2007 att det är nyliberalismen som är orsaken.
Det är inte polisen det är fel på. Det är inte polisens organisation det är fel på. Det är inte därför som viss brottslighet existerar. Det är inte tyngre beväpnign och specialstyrkor som behövs. Polsien kan nämligen inte lösaa problem som beror på utanförskap och social misär. Gangstergängen kan växa när sociala myndigheter inte kan hantera problemen. När det inte längre finns tillräckligt med pengar för att hantera sociala problem på ett humant och mänskligt sätt. När den nyliberala politiken innebär att folk får det så dåligt att kriminalitet kan vara en lösning eller så kan man låna pengar från gängen. Något som sen måste betalas tillbaks.

Nedskärningarna som alla regeringar sen mitten av 1980-talet ägnat sig åt får naturligtvis konsekvenser. En av dessa konsekvenser är de kriminella gängen. Där sociala myndigheter inte längre tar hand om folk går gängen in och gör det. När en arbetslös inte längre kan få pengar från a-kassa eller socialen, så finns de kriminella gängen där och kan ställa upp. Gängen får lätt att rekrytera . Sånt kan inte lösas med tyngre vapen, mer våld och förtryck. Det krävs ett annat mer mänskligt samhälle. Ett samhälle som inte är moderaternas, ett samhälle som inte är nyliberalt och ego-fixerat.

Jag kan hålla med om att särskilt förorterna och småstäderna har sett minskade satsninger på ungdomar med indragna mötesplatser och verksamheter. Vad hände med alla fritidsgårdar? Vad hände med kyrkliga ungdomsverksamheter? Vad hände med frivilligheten och att ställa upp gratis för sina och andras barn?

Zaramis skriver också:
Jag förnekar inte att föräldrar har ett ansvar för att uppfostra sina barn. Och gör man det med kärlek, värme och solidaritet. Så kan man nog undvika många problem när barnen blir vuxna. När föräldra inte klarar av sitt uppdrag är det ocvkså min åsikt att samhälelt bär ett ansvar. Vi alla bär allstås ansvar för alla barn och ungdomar. Det är vårt kollektiva ansvar att uppfostra barnen till medkännande och kärleksfulla människor.

Allt trams om hårdare tag etc är jag däremot emot. Det är inte kärleksfullt, det vittnar inte om omtanke. Det sänder fel signaler. För gränsdragning behövs inte hårdare tag. Sånt fungerar bätrre med kärleksfulla förklaringar om varför.

Det är också min egen erfarenhet när jag har hjälpt till inom föreningar och olika verksamheter. Hårda tag och skarpa gränsdragningar kan tillfälligtvis straffa en person, men det ökar också risk för utanförskap.

Polisförbundet presenterade också 2007 en rapport om morgondagens brottslighet där de bland annat skriver följande:
Ett modernt demokratiskt samhälle är en skör konstruktion i den meningen att det bygger på att en tillräckligt stor del av befolkningen frivilligt ser sig som en naturlig del av samhället som helhet. Om individer i stället i första hand ser sig som tillhörande en viss etnisk, religiös eller politisk grupp faller samhället i sin förlängning förr eller senare samman i olika former av inre stridigheter. Om vi kombinerar dessa två osäkerheter till ett så kallat scenariokors får vi utgångspunkter för våra fyra scenarier.

Scenarierna, som vi har valt att kalla Folkhemmet, Bullerbyn, Klansamhället och Nattväktarstaten, pekar på att de trender vi ser redan i dag – minskad respekt för auktoriteter, ökade klyftor etc – kan få stor påverkan på hela samhällsbygget. Om klyftorna ökar kommer detta dessutom sannolikt att driva på den minskande respekten för auktoriteter.

I tre av fyra scenarier försvåras polisens arbete av misstro mot polis och samhälle, solidaritet mot den egna gruppen. Det leder till att utredning och bekämpning av brott försvåras eller i värsta fall omöjliggörs.

För Polisförbundets del står det helt klart. Bekämpningen av morgondagens brottslighet är oerhört komplex. Utvecklingen ställer krav på en synlig och närvarande polis i lokalsamhället med stor kunskap om andra kulturer liksom en polis som kan samarbeta med poliser i andra länder. Det internationella samarbetet ställer i sin tur krav på poliser med goda språkkunskaper såväl som kunskap om andra länders lagar och praxis och internationell rätt.

Det är en oerhörd förenkling av situationen som polisförbundet gör, för eftersom samhället generellt går mot mer indivualism (aka kunskapssamhället) och går ifrån industralismen är det många fler grupperingar som görs. Informationen kommer också flyta från olika grupperingar, som trots att de är helt separata grupperingar påverkas av andras grupperingar. Individer kommer också att kunna tillhöra flera separata grupper. Så även om polisförbundet anser att situationen är komplex är situation ännu mer komplex än vad de inser. Polisen har problem idag med att möta allmänheten. Imorgon blir det värre.

Att misstänkliggöra grupperingar ökar risken för utanförskap och därmed också försvåra polisens arbete. Att låta polisen få möjlighet att ta till hårda tag innebär att utanförskapet ytterligare förstärks och förståelsen för polisens arbete minskar. Att införa generellt övervakning innebär att misstänkliggöra befolkningen och det gör inte polisens arbete lättare.

Polisens arbete blir lättare av samarbete och stöd bland allmänheten. Möter man en polis ska man inte bli rädd och fundera på vad man har gjort fel, utan man ska känna sig tryggare med en polis i närheten oavsett vilken omgivning man befinner sig i. Är man på en fest ska man inte fundera över om man lider av vätskebrist eller har dansat för mycket. Kör man en bil ska man inte behöva fundera på om alla lysen är kontrollerade. Är man på väg hem från jobbet ska man inte behöva oroa sig för att bli misstänkliggjord för narkotikabrott. Polisens arbete blir naturligtvis lättare av Internets moderna möjligheter, men det innebär samtidigt att intrånget i den personliga sfären riskerar att bli värre.

Stoppa ungdomsvåldet - Rusta upp förorten
en grupp på facebook

På senare år har polisen dragit in på mängden kontor som de har runt om i verksamhetsområdet. Genom centralisering har de osynliggjort sig själva från bland annat förorter. Det har gjorts bland annat utifrån ett kostnadsperspektiv och till stor del utifrån politikerbeslut. Det är enkelt att se ett kontor som en kostnad om det kontoret inte löser något brott, men det är svårt att faktiskt se brottsförebyggande verksamhet.

Polisen påverkas inte särskilt av förändringar av regeringen eftersom skillnaden mellan höger och vänster inte så stor när det gäller polisens verksamhet enligt rikspolischef Sten Heckscher (i samtal med Advokatsamfundet 2004). Det innebär att oavsett om det är en borgerlig eller socialdemokratisk regering blir det samma fokuseringar på att jaga pinnar istället för att arbeta för att uppklara brott.

Förorter och andra mindre orter har drabbats hårt genom att man ser färre poliser i närområdet. Det innebär att ungdomar som gärna testar gränser får ett mycket större spelrum, och möjligheten att fånga upp beteendet i tid minskas. Genom att satsa på upprustning av förorten och damma av den gamla polisstrategin kan man förhoppningsvis vända trenden.

När en viss brottslighet ligger på en jämn nivå innebär det att antingen att samhället tycker det är okej med en sådan brottslighet (på den nivån) eller så är befintliga åtgärder felriktade (alternativt otillräckliga).
Om politiker prioriterar synliga brott, exempelvis sådana som lobbyorganisationer (IFPI, APB, ECPAT) lägger mycket pengar på att få lagstiftat mot, istället för sådana som försvinner i statistiken, exempelvis familjepolitikrelaterade brott och ungdomsrelaterade brott får man just en jämn nivå.

Våra folkvalda politiker kan inte välja åt oss när det gäller att förändra politiken. Det är bara vi som kan ställa dem mot väggen och se till att de inser vilket problem det är. Som det är nu är det endast polisen som kan granska och ändra polisens beteende. Politikerna måste förstå att man inte kan kriminalisera en hel ungdomsgeneration. Politikerna måste förstå att Rave-fest inte är narkotikabrott. Politiker måste inse att om polisen använder sig av maktmissbruk . Politiker måste kunna påverka polisen.

Det är valår i år. Utnyttja det och ställ frågor till alla kandiderande politiker. Försök helst att också kontrollera hur de verkligen har röstat, eftersom vem som helst kan säga en sak innan valet och sedan göra något helt annat.

Jag röstar pirat!! Vad röstar du?

Intressant?

Bloggar etiketter: Emil Isberg, föreningsliv, kulturdelning, övervakning, polis, politik