”Ämnet för ”veckans bloggdebatt” är ungdomsjobben. En angelägen fråga för de unga i vårt samhälle. Hur skapar vi goda förutsättningar för de unga att komma in i arbetslivet. Vilka åtgärder och satsningar kan politiken göra för att stärka de ungas anställningsbarhet.” Kent Persson – Veckans bloggdebatt: Ungdomsjobben

Ungdomsjobb kallas det, som om det vore en speciell sorts jobb som magiskt skulle uppkomma när man är ungdom och försvinna när man är ålderdom. Orsaken till att det efterfrågas massor med jobb åt ungdomar är för att ungdomsarbetslösheten är så hög. Fast det där är ju cirkelresonemang, arbetslösheten sjunker ju om tillgången på jobb ökar eller hur?

Varför anses just jobb till ungdomar vara så mycket viktigare än jobb till ålderdomar? Ja, nu sätter jag ålderdom som ett samlingsnamn på alla de som är äldre än de individer som kallas för ungdomar trots att jag uppfostrades med att båda orden är dåligt språkbruk. Det finns ju ungdomar, men inga ålderdomar. Men vad är då ungdoms-delen i ungdomsjobb? Det finns många som kommenterar att det satsas på ungdomsjobben: Joel Falk, Örnsköldsvik, ekofinans.se, Mona Sahlin och Marit Ulvskog, Carin Ståhlberg, Västerås kommun, Norrbotten.se, Arbetsmiljöverket, Lennart Holmlund, Maud Olofsson, Socialdemokraterna i Linköping osv, listan kan göras lång. Gemensamt är att de använder ordet ungdomsjobb, men det varierar vad betydelsen är och täcker in allt från åldersgruppen 18-24 (statistisk grupp), 18-20 åringars första jobb, till sommarjobb för de i skolåldern.

Jag beskrev intersektionalitet i Moderaternas syn på Internet.

---

För att gå vidare behöver jag sammanfatta intersektionalitet som beskriver att det blir problem om man tar en faktor och baserar teorier på enbart den faktorn. Det är vanligt att man tar etnicitet, kön och klass som en avgörande faktor istället för att räkna in övriga faktorer och kön. Exempel inom feminismen går det inte direkt att tala om kvinnor som ett enhetligt kollektiv när det finns stora skillnader mellan arbetarkvinnor, överklasskvinnor, moderatkvinnor, ensamstående unga mammor samt mer specifierat vita kvinnor från den lägre medelklassen. En person är ju trots allt inte bara sin etnicitet, inte enbart sitt kön och absolut inte enbart sin klasstillhörighet.

Att bunta ihop de olika jobbfrågorna i ett begrepp gör inte att man kommer närmare en lösning, enligt min mening. Istället anser jag att om man delar upp grupperingen i flera delar blir det mycket enklare att lösa det hela.

• Vi behöver fler jobb för de som är under 13.
  Gör det lättare att tillhandahålla enklare jobb där den anställde själv kan bestämma när de ska jobba och hur mycket de ska jobba, exempelvis lösnummerförsäljning av tidningar eller annan hemförsäljning. Jag skulle gärna se att man får service-erfarenhet redan i unga år, vad sägs exempelvis att man får läsa sagor för yngre barn eller läsa nyheter på ålderdomshem. Regelbunden kontakt mellan arbetsgivare/handledare och vårdnadshavare rekommenderas.
• Vi behöver fler jobb för de som är 13 – 15.
  Gör det lättare att assistera i kioskverksamhet, eller annan verksamhet där man kan jobba regelbundna tider tillsammans med andra som tar ansvar. Jag skulle gärna se bättre möjligheter att jobba i hamburgerrestaurang och liknande verksamheter där man får möta kunder, möjligtvis också assistera på lägerverksamhet under några sommarveckor. Viss kontakt mellan arbetsgivare och vårdnadshavare är önskvärt.
• Vi behöver fler jobb för de som är 16-18.
  Det bör bli lättare att ta mer ansvar, även ansvar för pengar. Ökade möjligheter att starta eget företag behövs.
  Helgjobb och kvällsjobb bör vara mer regelbundna samt självständiga.
  Vård- och omsorg är slitsamma och oönskade jobb, men borde egentligen inte vara det. Egentligen kan en 16 åring ta precis vilket jobb som helst, så länge som det inte är för tungt eller för riskabelt. Eller för den delen kräver körkort. Så mer jobb generellt gynnar också 16-18 åringar.
• Vi behöver fler jobb för skolungdomar.
  Öka mängden praktik. Se till att företag får skatteavdrag för att tillhandahålla praktikplatser under studietiden. Se till att praktiken införlivas i undervisningen. Gör det lättare att knyta kontakter som kan ge jobb.
  Går man fordonslinje vore det givande att få praktik på en verkstad, även om det kan vara lika givande om man går naturprogrammet. Gör man ett bra jobb finns chans för sommarjobb. Regelbunden kontakt mellan lärare och arbetsgivare är önskvärt.
• Vi behöver fler jobb för de som är 18-20.
  Nyss färdig från gymnasiet behöver man praktiskt arbete. Många behöver avkoppling från studierna för att gå vidare till högskolestudier. Oavsett så behöver nog de flesta lite avkoppling för att veta vad man ska göra framöver.
  Gör det lättare att kombinera resa/friluftsliv och jobb. Jag skulle gärna se fler ungdomar som jobbar som reseledare-assistent, simlärare eller annat som kombinerar aktivitet med lön.
• Vi behöver fler jobb för de som är 20+.
  Här börjar det bli svårt, eftersom de ungdomar som räknas in i 20-24 borde konkurrera på lika villkor som alla andra. Man borde dock göra det svårare för företagare att åldersdiskriminera. Och göra det generellt lättare att säga upp någon (oavsett ålder) under provanställning (som man dock ska göra det svårare att använda). Möjligtvis också att man helt kan slopa arbetsgivaravgifter under provanställningar så länge som det inte sätts i system.
  Jag ser hellre en generell rabatt på provanställningar än att det ska vara något riktat ”första-jobbs-bidrag” eller ”lång-arbetslöshets-bidrag”.

Jag anser att det är generellt dåligt om facken får ansvar för arbetsförmedlingen, för det innebär att det blir svårare för en nyexaminerad eller annars oerfaren arbetssökande att hitta vart just de ska söka sig. Även om jag är mycket kritisk till hur arbetsförmedlingen skött sitt uppdrag anser jag att det skulle bli mycket värre om fackföreningarna får ta över det ansvaret.

Man bör också undvika att räkna in skoltiden i arbetstiden eftersom även om skoltiden knappast kan anses vara helt frivillig, så är jobbet en avkoppling från skolan. Så länge som man jobbar frivilligt bör man få jobba så mycket man vill (inom rimliga gränser) oavsett hur mycket skoltid man har.

Normalt fokuserar man på att jobb ska ha avtalsenlig lön. Jag anser att just lönen visserligen ska vara rimlig, men sluta blanda in facken och statistisk lönejämförelse i vad en anställd kan ha som första jobb. Det är mycket viktigare att man inte utnyttjas på arbetsplatsen än att just lönen är avtalsenlig.

Det finns inget speciellt med ungdomsarbetslösheten och det behövs lika lite en ungdomskommissionär som det finns en ålderskommisionär. Går jobbantalet upp och vill arbetsgivare hjälpa till så kommer också ungdomar att få mera jobb.

Magnihasa kommenterar ungdomsarbetslösheten utifrån en mer abstrakt synvinkel.

Intressant?

Bloggar etiketter: Emil Isberg, föreningsliv, ideologi, likabehandling, rekrytering

Efter att ha diskuterat med en insatt person om ungdomars föreningsrättigheter tänkte jag sammanfatta min syn på det här.

För mig är ungdomars föreningsrätt grundläggande för social utveckling. Att vara med, driva och ta ansvar för en förening är mycket utvecklande enligt min erfarenhet. Det är inte bara roligt med ungdomars engagemang utan det är livsavgörande och framtidsäkrande.

Oavsett om det rör sig om idrottsförening, spelsförening, Unga forskare, Ung företagsamhet eller något annan aktivitet anser jag att själva föreningsaktiviteten främjar utveckling.

Föräldrarbalken (1949:381) anger vad som är en underårig person och vad en sådan får (och inte får) göra. De som hävdar att en underårig person inte får ingå avtal för en förening (teckna föreningens firma) brukar hänvisa till just den lagen då den anger att underåring generellt inte får ingå avtal. Dock finns det undantag om den underårige har förälders tillstånd och det inte rör sig om en näringsverksamhet (särskilt om näringsverksamheten inte överstiger 1,5 miljoner i omsättning) enligt 9 kap. 5§. Hänvisad därifrån är 13 kap. 13§ som i sin tur hänvisar till Bokföringslagen (1999:1078) 2 kap. 2 stycket där det står Juridiska personer som anges i första stycket är bokföringsskyldiga, om värdet av tillgångarna, beräknat enligt 4 §, överstiger en och en halv miljon kronor.

Rent rättsligt finns det alltså inget direkt hinder för att ungdomar ska få bilda eller ta ansvar för en förening. Snarare så finns det krav om föreningsfrihet:

• FNs konvention om barnens rättigheter
  

  Art. 15 Förenings- och församlingsfrihet

  1. Konventionsstaterna erkänner barnets rätt till föreningsfrihet och till fredliga sammankomster.

  2. Utövandet av dessa rättigheter får inte underkastas andra inskränkningar än sådana som är föreskrivna i lag och som är nödvändiga i ett demokratiskt samhälle med hänsyn till den nationella säkerheten eller den allmänna säkerheten, den allmänna ordningen (ordre puplic) för skyddandet av folkhälsan eller den allmänna sedligheten eller andra personers fri- och rättigheter.

• EU-konventionen anger ingenting om specifikt om barn, utan snarare anges explicit när man ska ha uppnått en viss ålder, exempelvis giftasvuxen för att ingå äktenskap.
  

  Artikel 11 – Frihet att delta i sammankomster och
  föreningsfrihet

  1. Var och en har rätt till frihet att delta i fredliga sammankomster samt till föreningsfrihet, inbegripet rätten att bilda och ansluta sig till fackföreningar för att skydda sina intressen.

  2. Utövandet av dessa rättigheter får inte underkastas andra inskränkningar än sådana som är föreskrivna i lag och som i ett demokratiskt samhälle är nödvändiga med hänsyn till statens säkerhet eller den allmänna säkerheten, till förebyggande av oordning eller brott, till skydd för hälsa eller moral eller till skydd för andra personers fri- och rättigheter. Denna artikel hindrar inte att det för medlemmar av de väpnade styrkorna, polisen eller den statliga förvaltningen görs lagliga inskränkningar i utövandet av de nämnda rättigheterna.

• Sveriges grundlag anger i Regeringsformen
  

  1 § Varje medborgare är gentemot det allmänna tillförsäkrad
  1. yttrandefrihet: frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor,
  2. informationsfrihet: frihet att inhämta och mottaga upplysningar samt att i övrigt taga del av andras yttranden,
  3. mötesfrihet: frihet att anordna och bevista sammankomst för upplysning, meningsyttring eller annat liknande syfte eller för framförande av konstnärligt verk,
  4. demonstrationsfrihet: frihet att anordna och deltaga i demonstration på allmän plats,
  5. föreningsfrihet: frihet att sammansluta sig med andra för allmänna eller enskilda syften,
  6. religionsfrihet: frihet att ensam eller tillsammans med andra utöva sin religion.

Enligt SOU 2009:29 finns det inget som generellt hindrar en underårig ställföreträdare för en förening att öppna ett bankkonto i föreningens namn, dock beroende på vem man pratar med hos banken (och kanske också vilken bank man pratar med) kan det vara en faktiskt skillnad i vad de ställer för krav för det. Det finns de som hävdar att orsaken till att banken kräver personligt avtal för att få ut bankdosor för att hantera kontot över Internet är skäl för att inte tillåta att underåriga ska teckna föreningens firma.

Min åsikt är att ansvarstagande för en förenings verksamhet och räkenskaper mycket väl kan överlåtas till underåriga även om den underåriga själv inte har rätt att på egen hand själv ta samma ansvar för sin egen ekonomi. I en förening delas ansvaret mellan medlemmarna på ett sådant sätt att ingen enskild som gör något på uppdrag av föreningen inte ställs utanför skydd. Oavsett om det är ett avtal om hyra som löper på flera år eller ett avtal med banken om att inneha ett bankkonto för att betala räkningar.

De jag har träffat som i tidig ålder fått sådant ansvar över ekonomi och verksamhet har verkligen lärt sig mycket som de har haft nytta av.
Jag har träffat tolvåringar som har planerat matbudget för en övernattning för tio personer. Jag har träffat femtonåringar som har planerat logistik, personal, aktiviteter, och allt övrigt gällande ett större läger för över femtio personer. Naturligtvis har de frågat om hjälp då det är något som inte fungerat, men det är också en viktig lärdom som många glömmer bort.

Själv saknade jag både självdisciplin och känsla för pengars värde när jag flyttade hemifrån. Det gjorde att jag blev hemlös och fick leva på kompisar. Även om jag var vuxen förstod jag inte värdet av att fråga om hjälp i tid.

Jag anser att det är viktigt att man tidigt får möjlighet att lära sig att ta ansvar och socialt agera med andra. Det kan till och med vara livsavgörande. Man ska inte kräva ungdomars medverkan i föreningar, men det ska absolut underlättas och inte hindras.
Om något går fel ska främst föräldrarna men också samhället i övrigt hjälpa till att rätta till felet.

För övrigt vill jag lyfta fram Kekkis post om att vi måste stötta varandra och Montys upprop gällande open-source-databasen MySQL.

Bloggar etiketter: Emil Isberg, föreningsliv, rekrytering

Loopia fick in en fråga för ett tag sedan gällande vad för utbildningar som krävs för att bli supporttekniker.

Det är faktiskt en svår fråga då vi inte anser att man idag kan läsa sig till att bli supporttekniker. Åtminstone inte om man ska bli bra och trivas i yrket. För vår del tycker vi att det är mycket viktigare med de personliga egenskaperna och det genuina intresset.

Vi har heller i dagsläget inte några formella krav när vi rekryterar supporttekniker.

När vi använder ordet supporttekniker menar vi de tekniskt kunniga personerna som jobbar i kundtjänst i syfte att hjälpa kunder med ärenden inom de ramar som företaget erbjuder support för.

Den tekniska kompetensen kan man naturligtvis läsa sig till (exempelvis webbdesign och olika programmeringsutbildningar kan passa) men om man haft webbdesign eller programmering som sidointresse eller hobby sedan flera år så är det bättre i våra ögon.

Som supporttekniker på ett webbhotell kommer man att med både e-post och telefon på bästa sätt försöka hjälpa kunden att bli nöjd. Även när företaget inte kan hjälpa kunden bör det framföras på ett sådant sätt att kunden förstår varför och fortfarande är nöjd med vår hantering. Det innebär att man behöver mycket social förmåga för att lyckas och trivas som supporttekniker. Viss utbildning inom beteendevetenskap kan alltså vara till hjälp tillsammans med andra utbildningar som är inriktade på sociala kontakter. Motsvarande praktisk erfarenhet att ha hjälpt familj och vänner med datorrelaterade problem brukar dock oftare vara att föredra.

Generellt är det dock intresset för att hjälpa kunden, samt intresset att lära sig mera, som vi letar efter hos supporttekniker.

Som supporttekniker har man en väldigt stressande roll bland annat på grund av att det är mycket högt tempo med tidvis mycket varierande ärenden från kunderna. Det gäller att inte bli uttråkad då flertalet ärenden liknar varandra samt även kunna hjälpa kunder som aktivt motarbetar ens möjligheter att hjälpa. Då olika kunder kan ha olika bakgrund och språkbruk är flexibilitet och anpassningsförmåga något som är mycket användbart.

Utbildning kan vara väldigt bra att ha som grund, men om man saknar intresse för att jobba inom ett område eller kan trivas att jobba med det spelar utbildningen mindre roll.

Hoppas att vi härmed inte avskräckt någon från att försöka utbilda sig till supporttekniker för framöver kommer det troligtvis krävas mer utbildade supporttekniker för att generellt kunna öka kraven utifrån på företags kundhantering.

Bloggar etiketter: Emil Isberg, loopia, rekrytering, support

Kommentar inskickad till expressen

Jag studerade vid Mälardalens Högskola med startår 1995 men då poängen saknades fick jag inte det studiemedel jag sökte och jag sökte därför deltidsjobb vid sidan av studierna. Eftersom jag var inskriven vid högskola ansågs jag inte ”stå arbetsmarknaden till förfogande” och räknades alltså inte som arbetslös. Det gjorde också att jag hade problem att få socialbidrag till hyran och det gick så långt att jag vräktes från studentlägenhet på grund av obetalda hyror och fick anmärkning i kronofogdens register.

När jag hade gett upp studierna lyckades jag skriva in mig som arbetssökande vid arbetsförmedlingen, men trots att jag sökte jobb aktiv (i hela mälarregionen samt i flera större städer) blev jag avskriven då jag missade ett ”introduktionsmöte” i Västerås. Detta trots att jag informerat om att jag inte kunde närvara eftersom jag var på
arbetsintervju på annan ort. Meddelandet om avskrivningen kom från alfakassan (och inte direkt från arbetsförmedlingen) först någon vecka senare och jag reagerade direkt med att prata med min handläggare som
inte kunde göra något utan hänvisade till deras chefer som just då satt i något möte som jag dock avbröt. Jag bad att få en skriftlig ursäkt för att de avskrivit mig och att alfakassan skulle informeras om misstaget.
Ursäkten har jag aldrig fått, men jag blev åtminstone arbetsökande igen utan förlust av dagar.

Vid några tillfällen så skrevs jag in på olika arbetsmarknadsåtgärder:

• datortek (allmän datorutbildning) som deltagare – efter att jag hjälpt deras nätverkstekniker samt ”lärare” med nätverket och de program som de skulle lära ut fick jag ”frigång”
• jobbsökarkurs – fick ”utbildning” från andra tidigare arbetslösa i hur man skriver CV och söker jobb
• vidareutbildningskurs – en kurs som gick ut på att ta fram vilka utbildningar man skulle gå för att vara attraktiv på marknaden – jag ansågs kunna för mycket
• startaegetkurs – kurs i hur man startar eget företag och vilka regler som gäller – givande kurs som jag hoppade av då jag fick ett jobb jag sökt (utan hjälp från arbetsförmedlingen)

Nu senast sa jag upp mig från mitt jobb som jag haft i tre års tid och skrev då in mig vid arbetsförmedlingen. Då jag hade uppsägningstid och inte ansåg att jag skulle vara arbetslös någon längre tid så var det mer ett meddelande att jag sökte jobb och eventuellt skulle behöva deras tjänster. Nu blev det så att företaget behövde mina tjänster under en övergångsperiod och erbjöd mig en förmånlig projektanställning så jag meddelade arbetsförmedlingen det. Jag sökte fortfarande jobb och när jag då i slutet på anställningen blev erbjuden ett jobb i Stockholm (vid årsskiftet) så meddelade jag det också men då det var en provanställningså ville jag fortfarande vara inskriven vid arbetsförmedlingen. För en vecka sedan fick jag ett enkelt meddelande ”du är avskriven som
arbetsökande då kontakt med arbetsförmedlingen upphört av okänd anledning”.

För mig är inte arbetsförmedlingen någon förmedling av arbete eller sysselsättning utan enbart en kontrollmyndighet. En hel del av åtgärdspengarna spenderas i onödan till exempel på företag som hade erbjudit fast anställning om inte arbetsförmedlingen efterfrågat praktikplatser i första hand.

Vid alla mina kontakter med arbetsförmedlingen har det varit samma procedur:

• ”första” handläggaren som tar hand om en upplevs som en nyligen långtidsarbetslös med ringa social kompetens
• den första tiden spenderas på att berätta att man ingenting vet om hur det ser ut på arbetsmarknaden
• man kallas alltid till ett första ”introduktionsmöte” (som vanligtvis ligger någon vecka framåt i tiden) som dock ser likadant ut som det gjorde för tio år sedan när jag var där första gången.
• man får en utbildad handläggare som berättar att man ska redovisa hur många jobb man söker (åtminstone ett visst antal per vecka)
• Den utbildade handläggaren erkänner att de inte kan hjälpa till med själva arbetsförmedlingen (jobbsökeriet), men att de kan komma med kommentarer på CV och personligt brev om man vill det

Jag har också försökt få skriva in mig på arbetsförmedling på annan ort, men fått beskedet att det inte går eftersom jag bor i Västerås (oavsett var jag söker jobb).

De flesta jobberbjudande har jag fått via kontakter jag själv sökt upp samt via olika jobbsiter.

Jag har själv haft hand om en del personalrekrytering och då vi uteslutande använde oss av arbetsförmedlingen fick vi en hel del ansökningar där personerna egentligen inte var intresserade att jobba hos oss men var tvingade att söka jobb för att fortsätta ”vara arbetsmarknaden till förfogande”.

Jag skulle vilja se en splittring av arbetsförmedlingen till en kontrollmyndighet och en arbetsförmedling som antingen konkurrerar med de privata förmedlingarna, agerar som en sökandedatabas för
rekryteringsfirmor, agerar paraplyorganisation för privata förmedlingar eller en kombination av det.

I dagsläget ser jag inte att arbetsförmedlingen löser någon uppgift annat än att ”gömma” siffror till stora kostnader.

Bloggar etiketter: Arbetsförmedlingen, Emil Isberg, intervju, politik, rekrytering