Idag publicerade Rick Falkvinge en debattartikel på Aftonbladet. Aftonbladet har dock tagit bort artikeln med hänvisning till att kontrollera de fakta som tas upp i artikeln.

Jag tycker visserligen att det är bra att Aftonbladet börjar faktakontrollera artiklar men tycker att det är underligt att de behöver faktakontrollera en debattartikel som inte tar upp några nyheter. Särskilt som Aftonbladet inte verkar faktakontrollera sina egna artiklar.

Relaterade blogg-artiklar: Rick Falkvinge – Ett år sedan Pirate-Bay-domen, Opassande Emma – The Pirate Bay och en borttagen debattartikel, Full Mental Straightjacket – Nätet glömmer aldrig, Ricks artikel återfunnen!, Ensson – Aftonbladet skiter i åsikter, Full Mental Straightjacket – Ricks artikel avpublicerad, Skivadlime – Ring så censurerar vi, Jan ”PiratJanne” Lindgren – Debattartikel bortplockad för faktakontroll, Jenny Gröhn – Censur i Sverige, JP Anderson – Avpublicera artiklar, Anna Troberg – Aftonbladet plockar in SD, men plockar bort PP, Daniel Gustafsson – Skandal av Aftonbladet, projO – Aftonbladet censurerar Piratpartiet, Tianmi – #aftongate: Warner Brothers censurerar PP i Aftonbladet, J-O – Valrörelse i censurens tecken, Johnny Olsson – Projekt Faktakoll, Caspian Rehbinder – Aftonbladet censurerar politisk debatt, Johanna Drott – Faktakontroll, Scaber Nestor – Om man tar bort Falkvinges debattartikel för ”faktakoll” kan man kasta hela upplagan innan den ens når tryckeriet.

Klippt från FaidrosBlog som lyckligtvis hade återpublicerat texten:

---

I dag den 17 april är det ett år sedan domen mot The Pirate Bay föll.

Från att husrannsakan den 31 maj 2006 bröt mot grundlagen, via utredande poliser som mutats helt öppet av storföretagen, till en världspress som häpnade med gapande mun åt korruptionen när det visade sig att domaren satt med i samma intresseorganisation för upphovsrättsskärpning och bestraffning som de åtalande företagen, så är etablissemangets krig mot utmanaren The Pirate bay en skandal från början till slut där det är tydligt att i stort sett alla inblandande har låtit maktdemonstration gå före rätt.

Det börjar vid lunchtid den 31 maj 2006. Femtio poliser går in i serverhallen som bland mycket annat huserar The Pirate Bay och tömmer den på allt som finns där. Många småföretagare står maktlösa och får lägga ner verksamheten när de står utan både servrar och kundregister.

Seriöst – hur ofta ser man en polisinsats med femtio poliser för något riktigt brott? När såg man senast det för en misshandel på stan där folk ligger blodiga på gatan? Det är uppenbart att makten redan från början, från dag ett, skulle markera att det är skillnad på folk och folk.

Alla som har varit i närheten av The Pirate Bay-operatörerna trakasseras. Deras juridiska ombud plockas in för förhör och DNA-registreras (!). En person som bara dejtat en av operatörerna får sina datorer beslagtagna. De ska verkligen markeras som fredlösa. Piratpartiets medlemsantal tredubblas på en vecka.

Men det fungerar inte att måla upp dem som fredlösa, för de är hjältar. Tre dagar senare hålls demonstrationer i hela landet, där PirateBay-operatörerna lyfts fram som vår generations föredömen. En hel generation sluter mangrant upp bakom dem.

Vilket bara irriterar ett enat etablissemang ytterligare.

Upphovsrättskartellerna, med etablissemangets goda minne, håller inte igen med fula tricks. Ett av de mer uppseendeväckande är att en av de utredande polismännen, Keyzer, mutas med ett sexmånaders välbetalt jobb hos Warner Brothers i samband med att polisutredningen avslutas. Warner Brothers är ett av de företag som ligger bakom polisanmälan mot Pirate Bay. Utomlands ses sådant som en solklar polismuta och är därför förbjudet sedan länge. Här i Sverige tycker däremot justitieminister Beatrice Ask bara att det är positivt att polismannen kan kompetensutvecklas utanför poliskåren.

Man tar sig för pannan. Eller förfäras. Eller både och.

Nästan tre år efter razzian den 31 maj 2006, börjar rättegången i Stockholms Tingsrätt. En av operatörerna ställs bland annat till svars för det politiska (!) innehållet i vad han hade sagt vid demonstrationerna efter razzian. Det kan inte vara tydligare att rättegången är politisk från början. När domen faller den 17 april 2009, är det ingen som tror sina ögon. 30 miljoner i skadestånd och ett års fängelse?

Den så kallade Hagamannen dömdes att betala 850 000 till sina offer för nio brutala våldtäkter. Det är strax under 100 000 för en traumatiserande våldtäkt. Här utdöms 30 miljoner för medhjälp till att kopiera 20 låtar, nio filmer och fyra dataspel. Det är ungefär en miljo per verk. För medhjälp till att kopiera. Tio gånger hårdare skadestånd än för en brutal våldtäkt, alltså.

Det blir väldigt tydligt att det är skillnad på folk och folk.

Piratpartiets medlemsantal tredubblas på en vecka. Igen.

Sedan blir det storm i hela världspressen när det visar sig att domaren i målet sitter med i samma intresseorganisation för att stärka och skydda upphovsrätten som de anklagande företagskartellerna. Hela världens media skriver om korruptionen i det svenska Pirate-Bay-målet – för utomlands kallas spadar för spadar. Korruption. Uppenbar korruption i det svenska rättsväsendet, i det mest uppmärksammade målet på hela året. Min telefonsvarare hade frågor från allt mellan BBC och CNN.

I dag har vi kommit fram till april 2010, och i höst ska fallet upp i hovrätten. De åtalade och deras advokater kan bara närvara om den läggs de första veckorna som hovrätten hade erbjudit, tidigt i september. Men hovrätten lyssnade mer på storföretagen och rättegången kommer därför först efter valet den 19 september. Vid det här laget borde inte någon vara förvånad: hela etablissemanget, från politiker till domstolar till rättsväsende, vill sannolikt undvika att ännu en valrörelse handlar om The Pirate Bay.

Historien om etablissemangets krig mot The Pirate Bay är en thriller med korruption, grundlagsbrott, mutor och vänskapsskydd. Det var aldrig en juridisk rättegång, utan har alltid varit en politisk. Uppstudsarna ska markeras som fredlösa till varje pris. Rättssäkerhet och grundläggande rättsprinciper sätts genast åt sidan när någon vågar utmana systemet. Därför måste också situationen lösas politiskt. Därför behövs Piratpartiet i riksdagen, och det mer än någonsin.

För inte så länge sedan skaldade nobelpristagaren Verner von Heidenstam att det är skam och en fläck på Sveriges banér att medborgarrätt heter pengar. Frågan är om det inte är mer sant idag än när det skrevs för 111 år sedan.

Jag röstar Pirat! Vad gör du?