”Författare och debattör: Bryt upp blockpolitiken! Socialdemokraternas och Moderaternas demonisering av varandra kommer att leda till röstskolk och ökat politikerförakt. Blockpolitiken har aldrig varit mer förljugen och destruktiv än nu. När S i regeringsställning resonerar om en bortre parentes i sjukförsäkringen är det ansvarsfullt, men när alliansen inför den blir den en ”stupstock”. Retoriken är en förolämpning mot medborgarna, som vill ha rationella politiska lösningar. Det som är bestående i Sverige har skett i samverkan mellan blocken – den stora skattereformen, pensionsreformen och åtstramningen av de offentliga finanserna. Med stabila och radikala åtgärder över blockgränsen skulle Sverige gå en fantastisk framtid till mötes” skriver Niklas Ekdal på DN Debatt

Att blockpolitik inte är bra för samhället kan nog de flesta vara överens om. Men till skillnad från rena två-parti-system som USA och Storbritannien har Sverige ett system där blocken skapas utifrån överenskommelser, medelvägar och en egocentrisk vilja att ha så mycket makt som möjligt. Mer makt får befintliga partier genom att göra överenskommelser med de partirepresentanter som har samma målsättning som de själva. Och därigenom skapas blockpolitikens svaghet mot två-parti-systemet.

Nu låter det som om jag skyr riksdagspolitiken trots att jag kandiderar till riksdagen och bland annat ställer mig bakom vår vågmästarstrategi som går ut på att befintliga riksdagspartier har behov att bilda regering. Jag ser fram emot att driva Piratpartiets frågor och då jag granskar andra riksdagskandidaters steppade förbi deras egna kärnfrågor förbereder jag inför ett framtida förhandlingsbord.

Blockpolitikens svaghet är att blocken inte riktigt står för något. Socialdemokraternas representanter för inte fram arbetarnas röster, för vilka av deras politiker har varit arbetare? Vänsterpartiets representanter förstår inte längre begreppen frihet och broderskap, för vilka av deras politiker har levt som de lär? Miljöpartiets representanter är miljöförespråkare, men även miljön gör avkall för att hamna i regeringsposition. Moderaternas representanter hävdar att de är de nya arbetarpartiet, men det hörs samma argumentation som tidigare. Folkpartiets representanter är liberala, men vad innebär det? Kristdemokraternas representanter ska stå för den kristna familjebilden, men familjen hamnar i andra rummet när det diskuteras blocksamarbete. Centerpartiet var det givna bondepartiet, men är det någon som hittar lantbrukspolitik när det skrivs om blocksamarbete? Blockpolitiken innebär ett avsteg från det enskilda partiets egna ideologi och resultatet är en ideologilös politik som ingen kan kännas vid.

När man granskar de olika blockens poltik inser man rätt snart att det inte är mycket som skiljer politiken åt. Sittande regerings budget skiljer sig på några punkter från oppositionens skuggbudget, men när man granskar siffror rör det sig om mindre än någon enstaka procents skillnad mellan dem. För den fattiga och den ensamstående innebär båda varianterna samma åtstramning av den personliga ekonomin, även om det alltid ryktas att det ska bli bättre för pensionärerna.

”Politikens innehåll överskuggas alltmer av blockpolitiken. Vi måste kräva att få fram politiker som tänker självständigt och vågar agera självständigt.” Jan Rejdnell

Precis som Jan Rejdnell tycker jag att individens åsikter och självständighet är viktig när det gäller att driva frågor. Partiets överordnade ideologi är naturligtvis given när det gäller kärnfrågor, men varje representant måste våga säga sin åsikt och inte vara rädd för partipiskan.

När överenskommelserna är i flera led och det viktigaste är att man verkar enade utåt blir det svårare att driva viktiga frågor och enklare att besluta om egna belöningar. Blockpolitiken korrumperar alltså dess representanter. Partipiskan gör att representanterna glömmer bort de som representeras. Blockpolitiken gör alla till förlorare.

Artiklar om partipiskor: AB, Nyheter24, Expressen
Bloggar: Mikael Persson, Kent Persson, Mary X Jensen, Scaber Nestor, J-O, Anne-Marie Pålsson

Piratpartiet kommer alltid utgå efter våra kärnfrågor.

Piratpartiet tar inte ställning i höger/vänster-frågor, eller andra frågor som ligger utanför vårt principprogram. Vi är beredda att stödja såväl en socialdemokratisk som en borgerlig regering. Det enda vi är intresserade av är att marschen mot kontrollsamhället avbryts, och att kulturen och kunskapen släpps fria i samhället.

Vårt mål är att komma in i riksdagen och få en vågmästarställning. Om vi lyckas med det kommer vi att prata med både Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt. Vi kommer att förklara vad det är vi vill, och påpeka att våra hjärtefrågor faktiskt på intet sätt går emot vare sig traditionell socialdemokratisk politik eller traditionell borgerlig politik.

Inget av blocken har egentligen något att förlora i sak på att tillfredsställa i princip alla våra krav. Vare sig Sahlin eller Reinfeldt har det minsta personligt intresse av att behålla dagens absurda upphovsrättslagstiftning.

Läs gärna mer om vår vågmästarstrategi.

Intressant?