De befintliga riksdagspartierna har skapat den skolmiljö som vi har idag. De befintliga riksdagspartierna har med regler, budget och riktlinjer skapat den barnomsorg som vi har i Sverige. Deras politik är orsaken till att skolan nekade hjälp till Yasmine, att våldtäksoffer inte får rätt stöd, att Amanda inte går till skolan samt även situationen som jag beskrivit i Bjästa. Både föregående regering och nuvarande visar gång på gång att de inte förstår att deras effektivisering innebär att oskyldiga drabbas.

När det gäller Yasmine kan situationen verka enkel: Yasmine blev mobbad, bytte skola och blev mobbad igen. Det som gör det hela mer komplicerat är att det inte är ett enstaka fall om man kollar historiskt och på ett större antal skolor. Yasmine fick inte stöd från skola, men hade som tur var gott om stöd från sin familj. Skolans ledning försöker naturligtvis driva skolan så effektivt som möjligt till så liten kostnad som det går, och det innebär bland annat att det helt enkelt inte finns resurser till rastvakter. Man skulle kunna lösa det med hjälp av viss-tids-arbetande arbetslösa eller pensionärer, men då ska det finnas vilja att se problemet först. Politiker har genom lagar, budget och riktlinjer styrt hur effektiv skolan ska fungera.

Amanda hade stöd från sin familj, men hon sökte också stöd utanför familjen och skolan. Amanda tar själv på sig skulden på att hennes förtroende utnyttjades, trots att det inte på något sätt var hennes fel. Hon är dock återkommande drabbad av socialtjänsten och andras fördömande genom att de av okunskap blir chockade över vad Amanda utsatts för. Politiker har genom lagar, budget och riktlinjer styrt hur socialtjänsten ska fungera och vilka kunskapskrav som finns.

Och vad jag anser om Bjästa har jag skrivit om i Våldtäkt mot barn, Bortglömt samhällsansvar samt Våldtäkten i Bjästa, men sammanfattningsvis anser jag att både offer och förövare har drabbats av samhällets fördomar och fördömande.

Att vår justitieminister gång på gång visar prov på att inte förstå grundläggande rättsprinciper innebär en möjlig förklaring till varför resurser slösas bort på symptom istället för på orsaker. När Cecilia Malmström föreslår ett blockeringsfilter förstår hon inte att för att hindra övergreppen måste man leta upp förövarna. När Beatrice Ask anser att polisen ska få rättigheter att få fram IP-adresser till den vuxna som misstänks prata med en underårig så missar hon att det inte hindrar övergreppen. Polisen måste få mer utredningsresurser och få fler poliser till riktiga brott. Polisen måste lära sig arbeta med ungdomar, istället för att kriminalisera ungdomar (som nyligen när skolan brann i Rinkeby). Politikerna talar om effektivisering, men de missar att ta hand om de drabbade.

”Ung Pirat vill se en utbildning om hantering av personuppgifter, som mailadress och liknande, på internet för att ungdomar kan undvika att bli kontaktade av människor de inte vill ha kontakt med. Den sexuella kontakten på internet ska vara frivillig och inte påtvingad.” svarade Ung Pirat på Brottsförebyggande rådets sammanställning som visar på att främst flickor utsätts för oönskade sexkontakter via Internet.

Jag anser att man måste arbeta med att tillhandahålla stöd till brottsoffer, man måste öka närvaron av lärare och vuxna och framförallt sluta se Internet som ett hot. Grooming på nätet är samma sak som förekommer i idrottsklubbar, simklubbar och i hemmen.

Ställ politikerna mot väggen. Vad har de gjort för att förbättra för dina barn? Svarar någon med ordet effektivisera är det stor sannorlikhet att det snarare kommer att innebär att oskyldiga drabbas.

Intressant?