När jag igår blev inbjuden till Tjejsnack i Linköping kommenterade jag lite skämtsamt att jag ju inte kan stödja könsdiskriminering. Det fick maloki att reagera och tycka att jag inte skulle jämföra stödgrupper såsom nätstrumporna och andra kvinnliga kontaktnät med diskriminering baserat på kön.

Det jag menar är inte att all könsdiskriminering är helt dåligt. Även om jag själv anser att positiv särbehandling är att behandla ett symptom istället för problemorsak kan det ibland göra det lättare att senare behandla orsaken, ungefär som Vidde förklarade tidigare.

Jag tycker att det är synd att kvinnor mer generellt behöver stödgrupper, och jag tycker att det är ännu mer tråkigt att de killar som skulle behöva motsvarande stödgrupper och kontaktnät helt glöms bort.
Det är alldeles för ofta som man helt bortser från att det finns kvinnor som är så framåtsträvande att de slåss på männens villkor (med lyckat resultat) samt att det finns killar som hellre tar en mer stöttande roll. Rent principiellt tycker jag att man borde stödja varandra oavsett kön.

Orsaken till att jag jämför stödgrupper med könsdiskriminering är eftersom varje gång man lyfter fram en individ framför någon annan är det diskriminerande mot den personen som inte kommer fram. Och om man då ger ett stöd på grund av att individen har ett visst kön är det könsdiskriminering mot övriga som inte har det könet.

Det är därför man enbart vid lika erfarenheter (och annat) får rekrytera baserat på kön. Inom exempelvis arbetslivet får man inte könskvotera i rekrytering oavsett om det bara är män på arbetsplatsen. Jag hade tur när jag lyckades uppnå 60/40-fördelning på en IT-fokuserad avdelning på ett IT-fokuserat företag. Det är mycket ovanligt att hitta kvinnliga IT-specialister som har just de egenskaper som man söker efter i en specifik rekrytering så trots att jag formulerat annonser, skött hela rekryteringskedjan samt all personkontakt, kan jag inte ta åt mig äran för det.

Johanna Nylander skriver en som vanligt mycket träffande ledare angående domen mot SLU. Naturligtvis ska man inte åtgärda statistiken som enbart är symptomet på att det finns ett problem.

Men trots detta ställer jag mig bakom att man kvoterar in ett underrepresenterat kön på Piratpartiets riksdagslistor för enligt min erfarenhet är det bästa sättet att locka kvinnor att ta för sig just att ha andra framträdande kvinnor som visar att det är möjligt. Därigenom kan man kanske komma åt det underliggande problemet nämligen att framförallt skolan men även samhället i övrigt har lättare att låta killar och män ta utrymme. Nu anser jag att det enbart är ett slag i luften som i praktiken inte spelar någon större roll, men kvoteringen är principiellt viktigt likväl.

Många män kan man knuffa ut på en scen och de kommer att göra det bästa av situationen. Det gäller också för en del kvinnor, men det är vanligare och framförallt lättare att man följer kvinnan ut på scen särskilt om det är en annan kvinna som stöttar. Åtminstone enligt min erfarenhet.

Naturligtvis skulle jag gärna ha varit med på Tjejsnack om jag kunnat. Även om det kan anses vara diskriminering är det något som behövs. Och killar är inte portförbjudna heller.