Det här är en återpublicering av mitt svar på Moderaten Kent Persson’s bloggdebatt där veckans ämne var: Ungdomsjobb – veckans fråga.

Ungdomsjobb kallas det, som om det vore en speciell sorts jobb som magiskt skulle uppkomma när man är ungdom och försvinna när man är ålderdom. Orsaken till att det efterfrågas massor med jobb åt ungdomar är för att ungdomsarbetslösheten är så hög. Fast det där är ju cirkelresonemang, arbetslösheten sjunker ju om tillgången på jobb ökar eller hur?

Varför anses just jobb till ungdomar vara så mycket viktigare än jobb till ålderdomar? Ja, nu sätter jag ålderdom som ett samlingsnamn på alla de som är äldre än de individer som kallas för ungdomar trots att jag uppfostrades med att båda orden är dåligt språkbruk. Det finns ju ungdomar, men inga ålderdomar. Men vad är då ungdoms-delen i ungdomsjobb? Det finns många som kommenterar att det satsas på ungdomsjobben: Joel Falk, Örnsköldsvik, ekofinans.se, Mona Sahlin och Marit Ulvskog, Carin Ståhlberg, Västerås kommun, Norrbotten.se, Arbetsmiljöverket, Lennart Holmlund, Maud Olofsson, Socialdemokraterna i Linköping osv, listan kan göras lång. Gemensamt är att de använder ordet ungdomsjobb, men det varierar vad betydelsen är och täcker in allt från åldersgruppen 18-24 (statistisk grupp), 18-20 åringars första jobb, till sommarjobb för de i skolåldern.

Jag beskrev intersektionalitet i Moderaternas syn på Internet.

---

För att gå vidare behöver jag sammanfatta intersektionalitet som beskriver att det blir problem om man tar en faktor och baserar teorier på enbart den faktorn. Det är vanligt att man tar etnicitet, kön och klass som en avgörande faktor istället för att räkna in övriga faktorer och kön. Exempel inom feminismen går det inte direkt att tala om kvinnor som ett enhetligt kollektiv när det finns stora skillnader mellan arbetarkvinnor, överklasskvinnor, moderatkvinnor, ensamstående unga mammor samt mer specifierat vita kvinnor från den lägre medelklassen. En person är ju trots allt inte bara sin etnicitet, inte enbart sitt kön och absolut inte enbart sin klasstillhörighet.

Att bunta ihop de olika jobbfrågorna i ett begrepp gör inte att man kommer närmare en lösning, enligt min mening. Istället anser jag att om man delar upp grupperingen i flera delar blir det mycket enklare att lösa det hela.

• Vi behöver fler jobb för de som är under 13.
  Gör det lättare att tillhandahålla enklare jobb där den anställde själv kan bestämma när de ska jobba och hur mycket de ska jobba, exempelvis lösnummerförsäljning av tidningar eller annan hemförsäljning. Jag skulle gärna se att man får service-erfarenhet redan i unga år, vad sägs exempelvis att man får läsa sagor för yngre barn eller läsa nyheter på ålderdomshem. Regelbunden kontakt mellan arbetsgivare/handledare och vårdnadshavare rekommenderas.
• Vi behöver fler jobb för de som är 13 – 15.
  Gör det lättare att assistera i kioskverksamhet, eller annan verksamhet där man kan jobba regelbundna tider tillsammans med andra som tar ansvar. Jag skulle gärna se bättre möjligheter att jobba i hamburgerrestaurang och liknande verksamheter där man får möta kunder, möjligtvis också assistera på lägerverksamhet under några sommarveckor. Viss kontakt mellan arbetsgivare och vårdnadshavare är önskvärt.
• Vi behöver fler jobb för de som är 16-18.
  Det bör bli lättare att ta mer ansvar, även ansvar för pengar. Ökade möjligheter att starta eget företag behövs.
  Helgjobb och kvällsjobb bör vara mer regelbundna samt självständiga.
  Vård- och omsorg är slitsamma och oönskade jobb, men borde egentligen inte vara det. Egentligen kan en 16 åring ta precis vilket jobb som helst, så länge som det inte är för tungt eller för riskabelt. Eller för den delen kräver körkort. Så mer jobb generellt gynnar också 16-18 åringar.
• Vi behöver fler jobb för skolungdomar.
  Öka mängden praktik. Se till att företag får skatteavdrag för att tillhandahålla praktikplatser under studietiden. Se till att praktiken införlivas i undervisningen. Gör det lättare att knyta kontakter som kan ge jobb.
  Går man fordonslinje vore det givande att få praktik på en verkstad, även om det kan vara lika givande om man går naturprogrammet. Gör man ett bra jobb finns chans för sommarjobb. Regelbunden kontakt mellan lärare och arbetsgivare är önskvärt.
• Vi behöver fler jobb för de som är 18-20.
  Nyss färdig från gymnasiet behöver man praktiskt arbete. Många behöver avkoppling från studierna för att gå vidare till högskolestudier. Oavsett så behöver nog de flesta lite avkoppling för att veta vad man ska göra framöver.
  Gör det lättare att kombinera resa/friluftsliv och jobb. Jag skulle gärna se fler ungdomar som jobbar som reseledare-assistent, simlärare eller annat som kombinerar aktivitet med lön.
• Vi behöver fler jobb för de som är 20+.
  Här börjar det bli svårt, eftersom de ungdomar som räknas in i 20-24 borde konkurrera på lika villkor som alla andra. Man borde dock göra det svårare för företagare att åldersdiskriminera. Och göra det generellt lättare att säga upp någon (oavsett ålder) under provanställning (som man dock ska göra det svårare att använda). Möjligtvis också att man helt kan slopa arbetsgivaravgifter under provanställningar så länge som det inte sätts i system.
  Jag ser hellre en generell rabatt på provanställningar än att det ska vara något riktat ”första-jobbs-bidrag” eller ”lång-arbetslöshets-bidrag”.

Jag anser att det är generellt dåligt om facken får ansvar för arbetsförmedlingen, för det innebär att det blir svårare för en nyexaminerad eller annars oerfaren arbetssökande att hitta vart just de ska söka sig. Även om jag är mycket kritisk till hur arbetsförmedlingen skött sitt uppdrag anser jag att det skulle bli mycket värre om fackföreningarna får ta över det ansvaret.

Man bör också undvika att räkna in skoltiden i arbetstiden eftersom även om skoltiden knappast kan anses vara helt frivillig, så är jobbet en avkoppling från skolan. Så länge som man jobbar frivilligt bör man få jobba så mycket man vill (inom rimliga gränser) oavsett hur mycket skoltid man har.

Normalt fokuserar man på att jobb ska ha avtalsenlig lön. Jag anser att just lönen visserligen ska vara rimlig, men sluta blanda in facken och statistisk lönejämförelse i vad en anställd kan ha som första jobb. Det är mycket viktigare att man inte utnyttjas på arbetsplatsen än att just lönen är avtalsenlig.

Det finns inget speciellt med ungdomsarbetslösheten och det behövs lika lite en ungdomskommissionär som det finns en ålderskommisionär. Går jobbantalet upp och vill arbetsgivare hjälpa till så kommer också ungdomar att få mera jobb.

Politikerna använder ungdomsjobben för att locka förstagångsväljare, men de missar att informera om att utarmning av anställningskyddet kommer drabba alla arbetstagare oavsett vad det är för jobb man har. Ställ politikerna mot väggen, få dem att förklara vad de menar med ungdomsjobb och vad de väljer bort för att tillhandahålla de jobben.

Rösta på Piratpartiet, för vi fokuserar på de strukturellt viktigare frågorna.

Intressant?