Idag har jag anteckningsblock lånad från en snäll kompis. Jag har fortfarande inte fått tag i förundersökningsprotokoll och inlagor i digital form, men å andra sidan spelar det nog mindre roll just vid anföranden. Jag har ju trots allt redan granskat materialet.

Jag var bland de första att sätta mig ned utanför rättegångssalen och fick lyssna på en intressant diskussion mellan åklagare och en advokat om vad som skiljer The Pirate Bay från en sökmotor, samt hur databashanteringen fungerar hos Åklagarmyndigheten samt eventuellt hos polisen. Jag tolkade det som att åklagare Håkan Roswell anser att kategorier och särskilt underkategorier är den största skillnaden rent principiellt, och jag kunde inte utröna om det var just kombinationen av fritextsökning och kategorier (samt topplistor) som orsakade att thepiratebay.org ansågs vara annat än en sökmotor.

Morgonen började med att åklagaren gick igenom en stor del av de transaktioner mellan de åtalade (alternativt de åtalades respektive bolag) och Daniel Odell samt Crystone/Eastpoint. Det var återigen en stor del uppläsning direkt ur bilagor och verifikat-beskrivning. Åklagaren beskrev också, precis som igår, att han själv hade gjort alla understryckningar, anteckningar och andra markeringar i dokumenten för att förtydliga just de bitar som är relevanta för åtalet.

Åklagaren gick därefter in på de servrar som köpts in, och poängterade bland annat att polisen mycket väl visste vilka servrar som var relaterade till ThePirateBay i samband med razzian. Min fråga är då hur det kan komma sig att de beslagtog massor med andra servrar? Frasen ”there are no innocent bystanders” kanske spelar någon roll? Av de 14 servrar som polisen beslagtagit med någon relevans till målet saknades tre i RixTelecoms redovisning och en av de kvarvarande 11 var bokförd på Carl Lundströms avräkningskonto.

Målsägaradvokat Peter Danowsky fick därefter börja sitt anförande och påtalade först några småfel i bilagor samt förde fram några möjliga ordförbättringar, exempelvis ”alternativt” istället för ”och”, på andra ställen. Han gick också igenom skadeståndanspråken och förtydligade att uträkningarna var baserade på antagandet om minskade intressen för legala alternativ. Skadeståndsuträkningen från IFPI var 6,50 euro per album multiplicerat med det antal kompletta nedladdningar som togs från ThePirateBay. Danowsky påtalade också att det inte ska vara billigare att använda olagliga alternativ mot befintliga legala tjänster, och att grundkostnaden skulle multipliceras med olika värden baserat på när albumet tillgängliggjordes via ThePirateBay ställt i relation till när legala alternativ har tillgängliggjort samma album.

Åklagaren Håkan Roswell diskuterade utanför rättegångsalen hur bittorrent-tekniken aldrig skulle få prövningsrätt i högsta domstolen, samt hur de redan vid tillslaget förstod att de aldrig skulle lyckas stoppa ThePirateBay som tjänst. Att servrar och personer inte längre finns i Sverige gör det dessutom svårt för svensk polis att utreda fallet.

Intressant?