En svaghet inom Piratpartiet är också dess styrka, nämligen att man fokuserar för mycket på svärmmetodiken. Aktivism värderas högre än eftertänksamhet och planering, och det innebär att man alldeles för ofta gör saker i absolut sista minuten. Om man har tre dagar på sig räknas det som man har gott om tid, när vissa av oss hellre skulle börja arbeta ett år innan.

”Någon som har planerat det här?”, frågar Jonas och förbereder tärningarna. ”Såklart”, svarar Johanna och lägger kortet ”Strategic Planning” som gör att chansen att lyckas ökar från 50% till 75% baserat på tärningsslaget i spelet Battlestar Galactica.

Som några av läsarna vet har bland annat jag tagit fram en grov fyraårsplan för vilka hållpunkter Valkretsen Västmanland ska fokusera på fram till valen 2014. Där finns organisationsuppbyggnad, rekrytering, politisk plattform och kampanjandet med i olika steg som följer på varandra. Istället för att göra taktiska missar försöker vi fokusera på strategiskt övergripande val för att undvika att hamna i liknande situation igen.

Det innebär att jag är kritisk till vissa av de taktiska val som har gjorts under valkampanjen, en kritik som jag verkar dela med många andra om man ska lyssna på bloggare. Det är väldigt många som har gjort olika postningar baserat på deras egna åsikter om vad som har gått fel och ofta kallas det för bregreppet analys. Besserwissrars spel kallar jag det snarare. En analys tar inte hänsyn till en enskild persons åsikter. Att analysera något är inte att skriva saker ur frustration eller besvikelse. Även nu i efterhand fokuseras det på förändringar redan innan någon ordentlig analys har gjorts.

”To achieve great things, two things are needed: a plan, and not quite enough time.” – Leonard Bernstein

Jag har ännu inte sett till någon kritik som använder sig av tre-pirater-regeln, har tagit fram kritiken genom en dialog eller har använt någon särskild metodik för att komma fram till analysen. Men kanske har jag missat sådan kritik? Jag blir gärna rättad, eller åtminstone tipsad om länkar gällande andras kritik. Även om jag har sökt på många olika platser så har jag nog säkert missat många blogg-poster och andra inlägg.

Jag är kritisk till Carl Johan Rehbinder för Newsmill-artikeln som är skriven ur en synpunkt att vi inte visste bättre. Nu spelar fakta ofta ingen roll i en valkampanj, men man bör åtminstone kontrollera det man utger för att vara fakta. Frågorna Calle ställer är mycket viktiga, men svaren är inte säkerställda alls. Svaren reflekterar enbart Calles åsikter, och bör i stor grad tas upp internt.

Jag är tycker också att Sophia Blomqvists bloggpost Piratpartiet framlänges och baklänges borde ha varit ett öppet brev till styrelsen. Jag håller med om en stor del av frågeområderna och kritiken som framförs men varför är det viktigare att skriva ner kritiken där man hoppas att rätt personer ser det, istället för att söka upp rätt forum?

Lars-Erick skriver fokuserar i Piratpartiets framtid på namnfrågan, partiledarfrågan samt frågan om en breddad politik utifrån ett kritiskt ställningstagande. Jacob skriver i sin Eftervalsanalys kritik som jag hellre hade sett ett öppet brev till styrelsen tillsammans med hans egen positiva bild såklart. Simon Rosenquist skriver åtta teser om framtiden, baserat på egen kritik på vad som har gjorts fel och baserat på underskrifterna är det fler som på olika sätt har fått lägga kommentarer gällande teserna, men man borde kanske lyssna på kritiken?

Klara skriver om vad hon tror och känner, och det kanske är det jag saknar i övriga blogg-poster? Att man är ärlig med att det man skriver är ens åsikter baserat på hur man själv ser på valrörelsen, åtminstone de delar man själv varit involverad i? Olof Bjarnason skriver att man borde fråga andra istället för att basera undersökningar på vad vi själva tycker, och jag håller med om frågeställningen även om jag nog vill se att man frågar mer än 100 personer.

Emma avslutar i Vägen mot problemformuleringarna med ”Ta med diskussionen ut, anordna piratfikor, diskutera på plats med de människor som finns där. Spåna — vilt och galet — och hitta guldkornen. Vi har många fler möjligheter att utvecklas som parti än de etablerade och det ska vi ta vara på. Själv har jag inte tänkt klart, men vill för den sakens skull inte att någon ska bestämma åt mig.”. Thomas kommenterar dock ännu bättre med ”Vad jag däremot hoppas är att vi för en stund stannar vid detta en stund. Låt det stanna vid ett slags “brainstorming”-plan där allt och inget bollas och ventileras. Gör det dock förutsättningslöst så att vi inte redan nu börjar springa i en viss riktning utan att smälta valrörelsen och hinna landa. Tänk brett och stort och våga gå utanför den snäva gränsdragning som vår princip att inte röra vid vänster/höger-frågor antyder. Inte för att vi nödvändigtvis SKA gå utanför dessa framöver utan helt enkelt se om det går att införliva sådant som vi nästan per automatik uteslutit fram till nu.”

För mig är det viktigare att börja med frågeställningarna, och därefter börja samla in erfarenheterna. Förhoppningsvis inte med uteslutande blogg-postningar och absolut med offentliga sammanställningar.

Edit: jag har suttit med den här postningen sedan i fredags och försökt komma på om jag skulle posta den eller ej. För naturligtvis är det meta-diskussion och egna åsikter om andras egna åsikter. Tanken med postningen är dock att mana till eftertanke. Att inte automatiskt använda megafon eller bloggposter för att få ut åsikter utan kanske istället fundera på hur man bäst förankrar det hela.

Intressant?