Det är väldigt lätt att komma med förändringsförslag just nu. Troligtvis är det för att vi inom Piratpartiet (precis som Internet i övrigt) gärna belönar de som är först med förslag oavsett kvaliten. Men jag anser att det är ännu lättare att missa grundläggande faktorer. Piratpartiet har hittills fokuserat massor på ledning och inte så mycket på något annat. Man må tycka vad man vill om det men det innebär också att pengarna satsas på få personer och lösningar kommer i färdiga paket och trycks ut i partiet. Det fokuseras också på aktivism eftersom det minskar arbetsbördan för ledning och styrelse.

Jag tillhör en annorlunda skara i det att jag anser att makten att påverka kommer från medlemmarna. Jag skulle vilja att pengar snarast satsas på åtgärder som hjälper medlemmarna att påverka. Exempelvis skulle jag nog inte arvodera partiledaren utan snarare lägga pengarna på partisekreteraren, eftersom jag anser att partiledarrollen inte ska agera maktcentrum utan att fokusera på att vara talesperson.

När det kommer punktlistor är det lätt att det uppfattas som en lösning, när det snarare är dold kritik eller i bästa fall ett plåster. Det blir inga strukturella förändringar utifrån punktlistor även om man kanske kan hävda att det blir hårda mätdata eftersom det är enkelt att bocka av punkterna.

Först tänkte jag föra fram mina åsikter gällande Åtta teser för framtiden. Följande har tydligen skrivit under teserna och står bakom det som skrivs: Simon Rosenqvist, Kristofer Pettersson, Andreas Bjärnemalm, Mikael Holm, Olof Noaksson, Isak Gerson, Jonatan Gonte Kindh, Johanna Drott, Tobias Jernér, Mattias Bjärnemalm, Sandra Grosse, Niklas Dahl, Christoffer Willenfort David Bergström, JP Anderson, Jack Senften, Nicholas Miles, Tomas Kronvall, Fredrik Strandin, Jesper Sahlen Raquette, Jacob Dexe, Tess Lindholm, Fredrik Holmbom, Michael Anderson, Klara Ellström, Christoffer Eldengrip, Timmy Larsson.

Partiet behöver ett antal realistiska och konkreta mål inför valet 2014. Idag är partiet bra på opinionsbildande och innovativa arbetsformer. Men valförlusten visar att vi behöver utvecklas till ett fungerande parti i alla hänseenden. Inte bara organisatoriskt, utan även när det gäller politik och strategisk placering gentemot väljaropinionen.

Användanden av massor med fina ord, men vad betyder exempelvis strategisk placering gentemot väljaropinionen? Jag tolkar det som man ska göra vettiga vägval för att få röster för vad skulle det annars kunna betyda? För att återansluta till texten, vad är det för realistiskt och konkret med att säga att man ska göra vettiga vägval? Det om något är ju ett luddigt mål som dessutom knuffar över ansvar till någon odefinierbar.

100/allt: Om fyra år behöver vi ställa upp i hundra kommuner och samtliga landsting. Det är där vi som parti lägger grunden för vårt arbete. Detta mål bör vara lika prioriterat som riksdagsvalet.

Nästan rätt, men ingen kaka. Medlemmarna är det som lägger grunden till vårt arbete och politik. Vi behöver inte ställa upp i fler kommuner och landsting än vi lokalt har engagerande medlemmar som kan ställa upp i valen. Fokusera istället på de lokala aktivisterna, helst genom att skapa engagemang lokalt.

Bredd och fokus: Inför Principprogram 4.0 bör en programkommission tillsättas för att ta fram ett första utkast för diskussion. Denna bör ha som mål att avgränsa oss mot det som inte är vårt fokus och utveckla resten. Idag är det inte längre klart var gränserna för partiet går. Våra valmanifest, vårt nuvarande principprogram och våra diskussioner under de föregående fyra åren bör ligga som grund för arbetet.

Jag gillar generellt inte luddiga mål för arbetsgrupper, utan det ska vara klara direktiv. Jag håller heller inte med om att det skulle finnas behov av ett första utkast för att skapa diskussion. Man borde likaväl kunna utgå från befintlig politik för att få in fler synpunkter och bättre transparans än om man skapar ett i princip färdigt förslag som diskussionerna endast marginellt ändrar i. Det man skulle kunna göra är att sammanställa allt detta till ett dokument för publicering på forumet där vidare diskussion tar vid. Gärna i så fall med kort tid på sig att göra denna sammanställning. Kort planeringstid innebär att det påbörjas direkt och förhoppningsvis blir klart.

Äga internet: Vi behöver arbeta fram strategier för att snabbt skapa debatt i våra frågor, och skapa system för att maximera antalet medlemmar som använder twitter, facebook och bloggar för att bedriva politik (likt live-sidan). Vi har hög närvaro på nätet, men vi är dåliga på att systematisera den. När vi lyckas väcka debatt i våra frågor verkar det snarare bero på tur eller på enskildas insatser än på en genomtänkt strategi.

Jag håller med om problembelysningen, men inte med slutsatsen. Piratpartiet ”äger” redan Internet, i betydelsen att vi når ut med vår politik på Internet-baserade kanaler, men har problem att nå ut utanför Internet. Vi har alldeles för många aktivister som använder twitter, facebook och bloggar för att bedriva politik och det skapar en svårigheter för tillfälliga Internetanvändare att få en överblick över vår politik och de diskussioner vi anser är viktiga. Det gör det också svårare för andra engagerade medlemmar att skapa sin plats på Internet. Jag kan heller inte minnas när vi någonsin har väckt debatt i våra frågor. Vi är väldigt snabba med att låta andra välja våra stridszoner och vi vinner de flesta av de striderna, men vi är dåliga på att skapa debatt.

Två skuggbudgetar: Vi bör avgränsa oss mot fördelningspolitik snarare än ekonomisk politik i allmänhet. Allt fler av våra förslag leder till ekonomiska konsekvenser, vilka behöver utredas och presenteras för väljarna. Därför behöver vi lägga två skuggbudgetar, en för respektive block, till 2014. På så sätt ökar vi även vårt förtroende och vår trovärdighet inför väljarna.

Jag tror att det räcker med en budget, rent principiellt. En budget gör det också enklare att svara på frågor om budgeten eftersom man slipper att förklara vilken budget man uttalar sig för. Försvåra inte för våra framtida riksdagskandidater. Vi är dock dåliga på att göra riktiga utredningar, och det blir en svaghet oavsett om man slänger in en bunt av människor i en arbetsgrupp eller om man gör det på egen plats. Att anlita någon för att göra utredningen skulle kunna ses som kontroversiellt, men i det här fallet kanske det är bättre?

Lokal organisering: Det behövs en fungerande lokal organisering inom partiet. Denna behöver bygga på medlemsinflytande och strukturerade arbetsformer. Oavsett om det blir en lösning med ”lokala råd” inom organisationen, eller en med föreningar, bör den vara på plats snarast möjligt.

Nej och åter nej. Det fungerar med färdiga former när det gäller bakverk, men inte när det gäller människor. Medlemmarna måste få möjlighet och utrymme att organisera sig själv. Det man kan göra är att ge råd och lösningar som kan appliceras på den lokala organisationen. Exempelvis förslaget från styrelsens sekreterare om ”lokala råd” som jag dock enbart har hört rykten om.

Stabilt regelverk: Piratpartiet behöver slutföra den stadgeändring som påbörjats, samt finslipa stadgan över de närmsta åren. En av anledningarna att Sverigedemokraterna kom in i riksdagen är att de har uppnått stabilitet i sin organisation. Alla vet hur den fungerar, och konflikter minskas genom att systemet blir förutsägbart.

Här blandar man in något som inte är organisatoriskt, trots att det borde basera sig på organisatoriska teorier. Ett stabilt regelverk kan naturligtvis förändras, oavsett om stadgeändringen slutförs eller ej. Och det har i sin tur inget med stabilitet i organisationen. Det är människor som orsakar instabilitet samt förändring. Min egen åsikt är att förutsägbarhet minskar engagemang och är något man bör undvika i möjligaste mål. Jag kanske lägger andra värderingar i ordet förutsägbarhet än vad författaren avsåg dock.

Tankesmedja: Vi behöver en tankesmedja dit vi kan knyta framstående nätaktivister, forskare och lobbyister. På så sätt kan vi utvecklas även på djupet, och få ett bidrag till vår samhällsanalys. En sådan organisation kan även fungera som ett förlag och plattform för projekt som ”2022.nu” och boken ”Kunskap, kommunikation, kontroll”.

Sammanblandning orsakar förvirring. Jag skulle snarare efterfråga ett partisekretariat som har hand om att utveckla och driva organisationen. Ett välutvecklat partisekretariat skulle då även kunna ta hand om förlaghanteringen samt kanske också en tidning? Piratpartiet är redan en tankesmedja, vi har tillräckligt många drivna aktivister och politiskt engagerande för det. Dock saknas ofta möjligheten att plocka upp idéerna inom partiet och se till att det kommer i rätt kanal. Där kan då ett välfungerande partisekretariat ta hand om ämnet och se till att det kommer rätt.

Väljaranalys: Varför förlorade vi väljare det sista halvåret innan valet? Vilka är våra väljargrupper, och hur utformar vi vårt budskap för att passa dem? Dessa frågor behöver besvaras av oss på ett strukturerat och metodiskt sätt. Vi behöver, precis som övriga partier, ha en kontinuerlig och fungerande analys av väljare- och opinionsrörelser. Antingen utförd av en arbetsgrupp eller av någon form av nätverkslösning.

Jag anser inte att det är klarlagt att vi förlorat väljare under det sista halvåret, åtminstone inte till någon övervägande del. Vi fick, så vitt jag förstår, ett antal röster till låns under EU-valet förra året men lyckades inte behålla dem inför riksdagsvalet. Första frågan borde snarare vara ”Hur kom det sig att vi inte nådde ut med vår politik?” Naturligtvis borde vi fundera över om det finns någon tydlig väljargrupp, men bör vi inte fokusera på att åtminstone nå ut till så många som möjligt? Att ha en kontinuerlig analys vore trevligt, men vi är verkligen jättedåliga på just analyser. Vi är bättre på att bilda oss en uppfattning om läget dock. Jag tycker inte att det bör skapas en arbetsgrupp eftersom målbilden är så ofokuserat. Bättre då att lägga uppgiften under ett partisekretariatet om det alls ska fokuseras på det.

Anne Kekki Forshaga har också kommenterat på ovanstående åtta punkter.

Det är jättebra att frågeställningarna kommer fram, men bättre ändå att det finns engagemang till förändring.