Utan paus från Ponténs slutplädering blir det då dags för Monique Wadsted.
Advokat Wadsted hävdar att verk tillgängliggörs genom att torrent-filen laddas upp på ThePirateBay. Hon hävdar också att en tjänst som har en väl fungerande tracker (som ger mervärde) har en större populäritet än andra annars likvärdiga tjänster.
Wadsted går in på uppsåt och tycker att Fredrik Neij har varit helt medveten om att upphovsrättsligt skyddade verk förekom på ThePirateBay eftersom det var inlagt ett epostfilter.
Advokat Wadsted går in på hur prövning görs enligt ehandelsdirektivet samt hävdar att Schollin har fel gällande att elektronisk anslagstavla är undantaget från kravet på automatiskt och passiv natur eftersom EG-domstolen har hävdat annorlunda i en specifik dom. Wadsted går vidare och beskriver att ThePirateBay inte är automatiskt eller av passiv natur på det sätt som ehandelsdirektivet kräver.
Wadsted hävdar att verksamheten varit omfattande, att de åtalade varit medvetna om vad de gjort samt att de tjänat massor med pengar på tjänsten och att det därför borde vara maxstraff som utdöms.
Advokat Wadsted poängterar också att medan en film visas på bio går den inte att ses någon annanstans. För TV-serier var det samma situation vid den tidsperiod som åtalet gör, men det har ändrats sedan dess.
Wadsted förklarar att de valt just den revisionsbyrå för att ta fram skadeståndsanspråksbeloppen eftersom de hade stora kunskaper om filmbranschen i och med sitt USA-kontor. Revisionsbyrån har gjort flera uppskattningar baserat på vad upphovsrättsinnehavaren skulle få för ett hypotetiskt pris, exempelvis gällande att man får ett exemplar som inte är kopieringsskyddat. Revisionsbyrån har också fått uppskatta den allmänna skadan där exempelvis goodwill och allmän prispress. När något finns tillgängligt gratis devalveras värdet av filmer överlag.
Advokat Wadsted hävdar också att bevisbördan måste falla på de åtalade att förklara hur stor trackerns överskattning har varit, eftersom åklagare och målsägare inte har lyckats ta reda på att det är annat än en marginell överskattning av antalet komplett verk. Att tillgängliggörandet eventuellt hjälpt försäljningen är irrelevant för skadeståndsersättningen, eftersom skadeståndet ska motsvara det som det hade kostnad att ha upphovsrättsinnehavarens tillstånd.
Wadsted hävdar att Roger Wallis påstår att Song-rapporten visar att de som laddar ner film oftare går på bio än de som aldrig laddar ner film. Och det är väl helt naturligt anser Wadsted. Film påstås ju vara bäst på bio.
Jag har lite problem att hänga med i all Wadsteds argumentation eftersom det kommer väldigt mycket hänvisningar till olika sidor i förundersökningen, bilagor, domar samt rapporter. Och jag hinner knappt börja anteckna innan Wadsted har gått vidare till nästa område. Jag ber alltså om ursäkt att jag inte kan ta upp allt intressant som Wadsted tar upp.
Avslutningsvis lämnade Wadsted in tre av de domar som hon nämnde till rätten och försvaret.
5 svar till “Wadsted slutplädering i rättegången mot The Pirate Bay #spectrial”
[…] This post was mentioned on Twitter by Piratpartiet Live!, Emil Isberg. Emil Isberg said: Noterat: Wadstedt slutplädering i rättegången mot The Pirate Bay #spectrial – http://tinyurl.com/39766nj #fb […]
[…] mot The Pirate bay pågår och idag var det det åklagaren och innehållsindustrins Pontén och Wadsted som predikade inför rätten och förde fram sina åsikter varför de åklagade skulle […]
Tack för bevakningen av den moderna inkvisitationens företrädare i domstol. Utgången är ju given. Mot inkvisitationen vinner aldrig någon utifrån. Den måste ruttna innifrån.
Ruskigt passande uttalande av Steve Jobs, företrädare för copyright-talibanerna:
http://www.youtube.com/watch?v=CW0DUg63lqU&feature=player_embedded
Steve Jobs, 1996: “Good Artists Copy, Great Artists Steal”. Nu citerar han iof Pablo Picasso men det är ju vansinnigt passande i sammanhanget 🙂
http://www.googlefight.com/index.php?lang=en_GB&word1=irrelevant&word2=orelevant
Tackar för påpekandet. Det är nu tillrättat. 🙂