Emil Isberg

Emil filosoferar: del 1 Att ropa varg

Om 8 dagar är det medlemsmöte i Piratpartiet. Inför detta medlemsmöte tänkte jag ta och följa Richies förslag att förklara vad jag anser är så bra med föreningstrukturen eller mer specifikt vad lokalföreningar löser för problem. Dock är det inte så lätt att lägga upp problem och skriva en lösning, för då hade man redan gjort det naturligtvis. Finns det problem finns det vanligvis flera lösningar, varav kanske inte alla är lika bra men alla löser problemet. Jag kommer i åtta specifika delar filosofera mig fram till varför lokalföreningar kan vara den bästa lösningen i vissa kommuner, och också förklara varför det inte är en lösning i alla kommuner.

Följande är de specifika delarna jag har tänkt att skriva om:

  1. Att ropa varg
  2. Att fördela ansvar
  3. Att samarbeta
  4. Att uppfinna hjulet
  5. Att stapla arbetsuppgifter
  6. Att ta hand om kompetens
  7. Att organisera sig
  8. Sammanfattning

wolf

Pojken och vargen är en fabel som tillskrivs Aisopos.

Pojken i berättelsen är en ung, uttråkad fåraherde, som för underhållnings skull ropar att ”vargen kommer!” Ortsborna kommer gång på gång för att rädda honom och fåren, men inser snart att de ödslar sin tid. När så vargen dyker upp på riktigt är det ingen som hjälper pojken, och vargen tar fåren. I vissa versioner faller även pojken själv offer för vargen.

Sensmoralen är att den som ljuger till slut inte blir trodd ens när han talar sanning. Fabeln har givit upphov till uttrycket ”att ropa varg”, som återfinns i flera språk med betydelsen att kalla på uppmärksamhet för petitesser och därmed riskera att inte bli trodd när något allvarligt sker.

De flesta lär sig genom sagor och berättelser varför det är dåligt att ropa varg i tid och otid, andra glömmer bort det när det passar. Piratpartiet har flera gånger kritiserat användandet av känslobegrepp som terrorism och barnporr eftersom man genom sådan argumentation glömmer bort medborgarnas integritet och individens intressen. Jag tänker inte gå in på det något mer än att jag bestämt hävdar att samma personer som kritiserar vissa känslobegrepp använder ord som kupp och kräver kuppskydd som är lika mycket känsloargument och missar därför det sakliga.

Många av de som motsätter sig lokalföreningar anser att det splittrar partiet, fokusmässigt och/eller resursmässigt. De använder dock sällan sakliga underlag när det förklaras varför en lokalförening skulle ändra fokus för partiet utan hävdar ofta att det orsakar hål i ansvarskedjan eller ökar möjligheten för kupp.

Som ett exempel hävdas ofta att val av lokala ledare skulle bryta mot ansvarskedjan. Det roligaste argumentet jag har hört där är hänvisningen till att lokala val ger upphov till samma situation som hände i Dalarnas sjukvårdsparti 2006 där partiet delades i två falanger varav det ena fick partistödet efter beslut från länstyrelsen. När forumet är uppe igen ska jag kopiera in de relevanta delarna från just den hänvisningen, men sammanfattningsvis hävdar jag att det knappast hjälper argumentationen att ropa varg. Naturligtvis var det en trist situation men det är knappast en naturlig följd på att införa lokala val. Och det är absolut inget argument för att lokala val på något sätt skulle bryta ansvarskedjan.

Traditionellt med föreningsformalia motverkas oansvarigt tyckande, och kunskap filtreras genom diskussioner samt genom att lyfta fram personer som faktiskt driver verksamheten framåt. Lokala föreningar kan skapa en grogrund för att hitta aktivister som passar i styrelser eller i arbetsgrupper samt även skapa en lokal organisation för att underlätta kampanjande.

Intressant?

emil

, ,

19 svar till “Emil filosoferar: del 1 Att ropa varg”

  1. Problemet med att skapa lokala föreningar är att de inte är definierade i stadgan. Det har diskuterats om bildning av lokala föreningar för att ”ta hand om” eventuellt kommunalt partistöd. Det är med nuvarande stadgar bedrägeri och lagbrott att ”ta hand om” piratpartiets partistöd.

    De stadgar som väntas antagas på det kommande mötet tar dessutom bort möjligheten till stödmedlemsskap i partiet.

    • Problemet är inte något problem. Man behöver inte ha något om lokala föreningar i stadgan. 🙂 Men tack för att du påtalade det. Jag hade glömt bort det argumentet.

  3. Nu skjuter du ”budbäraren”. Jag förmodar att du avser att den som ropar på vargen är Falkvinge?

    Jag tycker inte det är några ”petitesser” att vi själva håller på och avvecklar demokratins grundfundament.

    Har du några bättre ideér om hur man skall presentera ett sådant budskap?

    • Hur menar du att jag skjuter budbäraren? Jag är väl själv en av dessa budbärare? När det gäller hotet om splittring i partiet liknande de som hände Sjukvårdspartiet i Dalarna så ja det var Rick Falkvinge, men han är absolut inte ensam om att ibland använda sig av orelaterade jämförelser eller känsloargument för att motverka föreningsfilosofi. Så nej jag har ingenting emot Rick även om jag gärna försöker få honom att sluta med sådan argumentation. 🙂

  4. SD hade fördelen att stödja sig på lokala föreningar med plats i kommunalfullmäktige! Nu är SD är vågmästare och PP sitter utanför Riksdagen! För att få en ny chans 2014 PP måste bredda sitt program och arbeta med lokalpolitik! Det går bäst genom lokalföreningar!

    • Jag gillar normalt inte jämförelser med just SD eftersom det är så olika rörelser. SD var ursprungligen en falang av SP. SD har ställt upp i typ sju riksdagsval och tre EUP-val. Det finns flera faktorer som skiljer sig både historiskt och politikmässigt mellan SD och PP. Men ja SD har organiserat sig på ett klassiskt sätt med lokala föreningar, precis som alla andra partier. Det är troligtvis en faktor, men det är inte för att SD gör på ett visst sätt som det kanske fungerar för PP.

      • Jag gillar inte heller SD och helst inte talar om de! Men det är plågsamt att de lyckades bli invalda i Riksdagen fast många inte bara ogillar de utan hatar de direkt! PP omtyckt av många men vad hjälper det då de inte röstar på PP? Varför inte röstade de 1,3 miljoner fildelare på PP?

        • Det är upp till en valutvärdering att ta hänsyn till. Tyvärr verkar det inte som om Piratpartiet inte lyckas ta fram någon grupp för detta. Det jag tror är att vi uppfattas för oseriösa, att våra ideer att inte ha en komplett politisk plattform samt annorlunda beteenden i många avseende ses som en svaghet och i vissa fall ett skämt. Men som sagt det är vad jag tror.

  7. Jag har även hört det uttryckas att lokala föreningar öppnar för lokala sammansvärjningar. Sådana vore faktiskt bara bra för den som verkligen är för medlemsinflytande…

    • Det argumentet fördes fram första gången 2006 om jag inte minns fel, och möttes då av det väldigt sakliga motargumentet att man kan skapa en lokal samansvärjning alldeles utmärkt utan en förening att bygga den på.

      Men ett besläktat argument mot lokal organisering, som också fördes fram redan 2006, är att lokala föreningar ger personer i partiet en plattform att föra fram sina egna åsikter som om de företräddes av många. En ordförande för skånepiraterna skulle kunna upplevas ha ett mandat att tala för alla piratpartister i Skåne. Ett sådant mandat i sin tur skulle möjliggöra att enskilda personer i partiet fick en plattform att kritisera styrelsen/ledningen från.

      Att ledningen/styrelsen inte vill att den typen av möjlighet att skapa kollektiv kritik mot ledning/styrelse tydliggörs i partiets värderingsdokument där det under rubriken ”Vi företräder oss själva.” står att läsa följande: ” Internt är vi också bara oss själva, och gör aldrig anspråk på att tala för en större grupp: om våra idéer får gehör, så räcker det; om de inte får gehör, så spelar det ingen roll hur många som tycker så.”

      Idag är makten att tala för en större grupp piratpartister än sig självt reserverad för funktionerna styrelse och partiledare. Lokala fristående föreningar, eller lokalt valda företrädare, kommer oundvikligen ändra på det förhållandet.