För två veckor sedan skrev Dexion om varför hon inte varit så aktiv på sistone samt om vad hon ska fokusera på framöver. Sophia skriver också mycket värdefull kritik om Piratpartiets organisation och arbetssätt som jag vill kommentera samt framförallt berömma.
Jag har svårt att förhålla mig till Piratpartiet och jag har än mer svårt att stå för partiets utspel. Det saknas ledarskap, det saknas slutsatser av det förutvarande precis som det saknas strategier för framtiden. Direktdemokratins diktatur sätter käppar i hjulet för mycket. Medverkande på årsmötet är inte de som ansetts mest lämpade av de aktiva, utan vem som så önskar och i hur stor eller liten utsträckning som helst – vilket uppriktigt sagt gör att många som har den kompetens som behövs håller sig borta. Man ids inte lägga den tiden, när nivån är så varierande.
Det jag funderar lite på är vad det är för utspel som Sophia har svårt att stå för. Det var rätt många utspel som Piratpartiet gjorde, så vitt jag vet, med allt från Starcraft2-utmaning och drivandet av TPB från riksdagen till ACTA-kritik. Jag tror det blev över 50 utspel, men jag känner inte riktigt att någon stack ut egentligen. Jag borde dock gå igenom alla utspel som har gjorts under året, eller åtminstone alla pressmeddelanden.
När det gäller ledarskap skulle jag inte säga att det saknas ledarskap, men jag anser att det saknas motiverande och konstruktivt ledarskap. Det fokuseras för lite på att engagera och skapa kvalitet så istället försöker man hitta snabba poäng och personer som kan lösa alla problem. Däremot finns det ett övermått av aktivism-ledarskap som började bli utslitet redan för något år sedan, och kräver alldeles för mycket skadekontroll för alldeles för många funktionärer.
Jag håller med om att det blir problem om man bjuder in alla, för ingen känner sig kallad att göra ett bra jobb och allmänt trollande blir belönat mer än något annat. Och det är lätt att se att det har varit ett problem på samtliga forummöten som Piratpartiet har haft hittills. Det har varit mycket lågt deltagande på samtliga möten, så även om det är kostnadseffektivt är det knappast någon mötesform jag kan rekommendera. Att det skulle vara en form av direktdemokrati kan jag inte hålla med om, eftersom påverkan snarare verkar komma från ledningen än från enskilda insatta medlemmar.
Det talas om obrutna ansvarskedjor, men när det kommer till kritan så är det mycket ansvar som inte går att härleda.
Sophia har helt rätt. Man slänger sig med det begreppet som om det vore en orubblig sanning, men faktum är att ansvarskedjan i många avseenden är en missuppfattning. Det begrepp som snare borde användas är mandatfördelning som dock inte heller fungerar på det sätt som Rick oftar hävdar med att hålla ansvarskedjan obruten.
Årsmötet. Det sker ingen selektion inför mötet. Det krävs ingen anmälan före mötet. Det står var och en fritt att enbart gå in och agera i en eller flera frågor. Detta borgar inte för att deltagarna är inlästa i de ärenden som skall avhandlas, inte heller att de är insatta i bakgrunden, och ofta innebär det att var och en agerar i sitt intresse i var fråga. Detta gör att resultatet blir osammanhängande och ogenomtänkt. Vem är ansvarig för besluten? Årsmötet – ja men vilka är årsmötet då? Vilka medverkade? Det får röstlängden i varje enskilt ärende säga. Ansvaret för att besluten inte är sammanhängande och ofta inte väl underbyggda får väl falla på dem som skapade och antog stadgarna.
Nja, jag tror du har lite fel nu. Hela medlemskåren, åtminstone de som har fått kallelse, är ansvariga för de beslut som tas på just föreningens högsta beslutande organ. Det är därför man normalt har ett minimumkrav på antalet närvarande för att ett sådant möte ska vara beslutmässigt, eftersom övriga naturligtvis också är ansvariga för beslut. Närvaro spelar ingen roll, så länge man har haft en möjlighet till det. Och det är väldigt sällan man inte har möjlighet att närvara på ett medlemsmöte om det finns intresse för det eftersom kallelsen normalt skickas ut i god tid. Rent generellt gäller samma sak för styrelseledamöter och styrelsemöten också, fast där brukar det också finnas möjlighet för per-capsulam-beslut och liknande snabba-beslutande-sätt där alla styrelsemedlemmar inte har möjlighet att uttrycka sin åsikt innan beslutet tas. Medlemmarna är dock enbart ansvariga för högsta beslutande organet, det är därför man bara brukar ha sådant möte en gång per år och under så kort tid som möjligt.
Angående valberedningens uppgifter och hur de kunnat fullfölja dem är jag helt oense med Sophia tyvärr. Jag tror vi måste sätta oss ner över ett antal koppar té för att få en grundläggande förståelse för våra olika synsätt. Oavsett anser jag att det faller på styrelse och ledning att se till att valberedningen är insatt i vilka uppgifter som gäller. Det är snarare där kritiken bör vara än på årsmötet. Utöver det ska jag nog skriva separat om stadgeövergångsreglerna. Om jag orkar.
Vi är annars överens om att det finns svagheter i de nya stadgarna, bland annat att styrelsen snarare verkar vara en diktators skuggkabinet (det som är där för att hålla medlemmarna och folket lugna) snarare än det som håller ledaren och organisationen på rätt spår. Piratpartiet har en förkärlek till att uppfinna hjulet och väldigt ofta blir det då lite kantigt. Även om jag anser att de gamla stadgarna var bättre på grund av deras enkelhet, så anser jag att förändring är bättre. Har man förändring kan man alltid fortsätta förändra, men har man stagnation blir all förändring en revolution eller ett sönderfall. Dock förordar jag snarare en genomtänkt förändring till nästa gång, exempelvis genom att som Sophia föreslår basera det på Miljöpartiets något mer genomarbetade stadgar.
Angående jämförelse av skadestånd för olika brott har jag redan gjort en beskrivning om varför det finns en skillnad mellan vad juridiken säger och vad allmänheten upplever. Att det finns många juridiska lekmän inom Piratpartiet kommer naturligtvis inte som någon överraskning. Och jag håller med om att det har gjorts några relativt ogenomtänkta uttalande, som kanske mest fått Piratpartiet att verka oseriösa. Men det är också kritik man bör föra på styrelse-nivå eller med partiledning. Om man var säker på att det fanns något sätt att ta upp sådan kritik.
Avslutningsvis så tycker jag det är tråkigt att Jacob Dexe lämnade partiet, istället för att stanna kvar och påverka. Och jag är ännu mer ledsen över att Sophia väljer att enbart stanna kvar för sitt befintliga uppdrags skull. Båda har så mycket kreativa kommentarer, när man väl får höra dem, att det är en stor förlust för partiet att inte ha dem som medlemmar.
18 svar till “Rykten om andras död är ibland en välkommen tankeställare”
Jag tror att du och Sophia delvis talar förbi varandra när det gäller årsmötesformen, och ni ser nog olika betydelser i ordet ”ansvar”. Jag delar i sak Sophias kritik mot årsmötesformen, men vems ”fel” det är att närvaron är så låg kan vi förstås ha olika uppfattning om. Formen är delvis given av stadgarna, men skall vi därför lägga ”ansvaret” hos dem som skrev stadgarna? Nja.
Jag vill däremot invända mot ditt påstående att vid årsmötet ej närvarande medlemmar skulle ha något ”ansvar” för beslut som de inte deltagit i. Att de har en formell rätt att närvara vid årsmötet är inte detsamma som att de skulle ha någon skyldighet att göra det; de svarar inte inför någon annan än sig själva. Ansvaret för de fattade besluten i sig faller enbart på oss som deltog i dem (och inte reserverade oss). Ansvaret för årsmötets genomförande är mer svårplacerat; det faller i praktiken på organisationen själv, alltså på de funktionärer som haft bestämmande inflytande över planeringen.
Att en majoritet av partiets medlemmar skulle kunna delta i årsmötet på lika villkor ens om de ville betraktar jag som en utopi. Även om det tekniska systemet inte brakar ihop, så måste det stora flertalet medlemmar sitta tysta som möss och lyssna på vad ett fåtal aktiva debattörer har att säga, för att sedan rösta på det bästa förslaget, om inte årsmötet skall urarta i en öronbedövande kakafoni. Paneldebatt i Globen, liksom. Det engagerar inte mer än ett fåtal, och det är inte majoritetens fel att vi har valt en mötesform som inte fungerar för dem. Huruvida det är ”demokratiskt” eller ej spelar ingen roll; eftersträvansvärt är det då inte.
Tyvärr måste alla medlemmar i en ideell förening vara ansvariga för det som sker på föreningens högsta beslutande organ, i annat fall får du en ohållbar situation där du kan få beslut som medlemmar inte anser behövs följas. Är man inte närvarande har man valt att låta andra besluta åt en, även helt utan att använda proxy eller låta sin röst bli hörd. Det enda alternativet till ett sådant system är att använda röstning via ombud där ombudet då representerar ett större antal medlemmar. Det handlar inte om att en majoritet av partiets medlemmar ska vara närvarande, normalfallet är att man lägger minimumnivåer på en mer praktisk nivå. De medlemmar som väljer att inte närvara överlåter åt de som närvarar att ta vettiga beslut, men de har fortfarande del i ansvaret. Att välja att inte välja är också ett val, som det ju heter.
Hur ansvaret faller beror till stor del på hur stadgar är formulerade, men också på hur tolkningen av stadgarna och beslut är. Jag anser det vara självklart att styrelsen har tolkningsföreträde av stadgarna oavsett vem det är som har formulerat just en specifik stadgepunkt och därför har styrelsen ett övergripande ansvar att se till att föreningen hanteras på bästa sätt.
Antingen säger du emot mig, eller så gör du en helt annan tolkning av ordet ”ansvarig” än vad jag gör. Vem som är ansvarig för vad framgår av stadgar och föreningspraxis. Du verkar använda ordet ”ansvarig” som synonymt med ”har rösträtt”. Med den tolkningen blir förstås vår dialog goddag yxskaft. Kan du för tydlighetens skull citera vad jag skriver och peka på vad du eventuellt invänder mot?
Nej jag använder ordet ansvarig som i att man är ansvarig för de beslut som tas, inte att man har rösträtt där beslutet tas. Jag tror möjligtvis att du läser in något annat i det jag skriver, om du inte kan se det.
I ovanstående hävdar du att icke närvarande inte har ett ansvar över ett beslut taget när de inte varit närvarande, trots att de har haft möjlighet att närvara och medvetet valt att inte närvara utan att för den se till att föra till protokollet att de frånsäger sig ansvar över beslutet. I en ideell förening har alla medlemmar ansvar för beslut som tas på högsta beslutande organet, vanligtvis årsmötet, just på grund att det är det högsta beslutande organet och medlemmernas enda sätt att bestämma.
Om de inte har fått kallelse eller om de har haft förhinder att närvara kan de normalt inte anses ansvariga. Om föreningen är en egen juridisk person är ansvaret oavsett rätt så begränsat, men de har likväl ett delansvar i de beslut som tas. Man kan kalla det för en skyldighet att delta i ett demokratiskt system.
Att jämföras är ju val till riksdag (exempelvis) där soffliggare fortfarande är delansvariga för vilken regering som valts eftersom de just valt att inte välja.
[…] This post was mentioned on Twitter by Piratpartiet Live!, Emil Isberg. Emil Isberg said: #piratpartiet har en förkärlek till att uppfinna hjulet och väldigt ofta blir det då lite kantigt. http://bit.ly/ex0ONj […]
Som jag uppfattar Sophia så vill hon se mindre demokrati där det idag finns någon form av demokratiskt beslutsordning och mer demokrati där det idag saknas. Personligen skulle jag glädjas med bara det sistnämnda. Problematiken kring beslutsordningen på årsmötena kan jag hålla med om till viss del, det är ett problem att folk kan rösta på drop in. Förslagsvis skulle man kunna införa röstlistor där bara de som bekräftat att de tagit del av kallelsen och anmält sitt deltagande i förväg ges rösträtt. Det skulle förebygga kuppande av omröstningar i enskilda frågor som vi sett prov på under åren genom att t.ex. vissa populära bloggare lyckats få anmärkningsvärt många medlemmar att rösta på ett visst sätt i specifika frågor genom sina bloggar. Vissa har t.o.m. gått så långt att de försökt locka fram röstdeltagande med ekonomiska incitament. Med röstlistor kan vi istället fokusera på att få så många som möjligt att delta på årsmötet i sin helhet.
Det kan jag absolut hålla med om, jag vill också se mer demokratisk ordning där vi har lite väl mycket aktivism-filosofi idag.
Jag håller inte med dig om det med ekonomiska incitamentet, men å andra sidan bör jag kanske inte uttala mig där eftersom det minst sagt är en jävsituation. 😉
Men grundläggande problemet måste vi fortfarande komma till rätta med, vi måste höja mötesdeltagandet.
En liten modifikation till det du skriver: Vad sägs om att man i förtid får annonsera vilka frågor man är intresserade av att rösta på, anger sitt mobilnummer som bekräftelse, och får uppdaterad information om hur just den frågan ”går”? Och precis som du anger får inte ngn annan röstmöjlighet.
Det mest intressanta med kritiken mot PPs mötesformer tycker jag är frånvaron av insikt om alternativen. Visst är det krävande att närvara på ett internet möte som varar i flera dagar, men det är rent skitsnack att det skulle vara lättare att resa bort en helg för att sitta på fysiskt möte.
Det finns massa issues med att vissa personer dominerar diskussionen på formet. Årsmöten där folk träffas är dock knappast fria från härskartekniker. På det stora hela är mycket av kritiken mot mötesformerna utslag av ”gräset är grönare på andra sidan”.
Nja, jag kan bara uttala mig om hur jag ser på möten, och jag har enklare att avsätta en helg till ett möte än en vecka, även om jag under den veckan har möjligheter att göra annat. Tid är pengar och engagemang i viss mån, och ju fler dagar det blir ju kostsammare blir det för mig.
Men man ska inte vara enbart negativ till forummötesformen, det finns positiva aspekter av det hela och ur beteendevetarsynpunker är det klart faschinerande hur härskartekniker kan appliceras även på onlinediskussioner. Det är också mycket lättare för folk att närvara som skulle ha problem med fysisk interaktion. Så även om jag anser att det finns möjligheter till förbättring är jag inte enbart negativ till forum som mötesform.
För mig är de olika mötesformerna inte alls samma sak. För mig är det inte självklart att ombud ska åka på ett fysiskt möte, de kan lika väl vara valda att sitta med på ett forummöte.
Dock trivs jag med fysiska möten och jag ser fysiska möten som ett krav för ökad förståelse för vilka partimedlemmar vi har.
Ditt inlägg väckte lite tankar hos mig, som jag först började skriva som en kommentar här men så bestämde jag mig för att lägga upp det på min blogg i stället:
http://ursinnig.janssons.org/2010/12/svarmfail.html
Det är kanske inte så organisationsinriktat men det är ett problem vi behöver lösa på något sätt.
Såklart det är organisationsinriktat. Det handlar ju om rutiner för att ta fram valplatformen för 2014. 🙂 Mycket bra skrivet förövrigt.
Tackar! 🙂
Suck, ni som är yngre har inget tålamod alls, och vill atta allt skall ske omedelbart.
Att driva politiska frågor, och omsätta dem till verklighet kräver långsiktighet, tålamod och engagemang.
Därför skall man se PP:s politiska program som något för framtiden, det vi gör idag blir verklighet kring 15-50 år. Möjligheten att leva de liv vi lever idag skapades likaså på samma sätt av våra far- och morföräldrar o.s.v.
Det där med ”vad sägs om att man i förtid får annonsera vilka frågor man är intresserade av att rösta på, anger sitt mobilnummer som bekräftelse, och får uppdaterad information om hur just den frågan ”går” låter som en mycket bra idé, för att få ett större engagemang.
Tackar för komplimangen. Jag tycker att det är tråkigt att de lagar som vi ser implementerade nu inte kan påverkas annat än om 50 år, oavsett hur felaktiga de kanske är. Det innebär nämligen att det kommer krävas två generationsbyten innan man kan rätta till ngt som tydligt är fel för 30-40% av befolkningen redan nu.
Nejdu, oavsett ålder är det bättre att jobba för att ändra något som är fel, och fokusera på att få det ändrat så snart som möjligt. Sedan stämmer det att politikens kvarnar mal långsamt, men det går fortare nu än för tjugo år sedan. Kolla exempelvis på skolpolitiken… Betygen har ändrats tre gånger på tre mandatperioder, och troligtvis kommer de att ändras under nästa också. Och det som sker inom skolan kan ju faktiskt ske även inom övriga områden. Världen rullar på lite snabbare nu än det gjorde när du var ’yngre’. 😉
Jag har dock svårt att se hur ytterligare underlättningar för spontan drop-in röstning i enskilda frågor skulle motverka fenomenet. Naturligtvis ska man inte sätta upp barriärer för engagemang i onödan men någon form av krav på att medlemmen tagit sig mödan att sätta sig in i partiets organisation och strukturella problem ser jag ändå att det skulle fylla en funktion. Jag kan inte se annat än att man uppnår det motsatta med allt för enkla ingångar för att besluta i enskilda frågor. Vi vill ju bort från beslut som tas av de med populärast bloggar och lätt för att påverka den stora grå massan av mindre insatta medlemmar, eller?
Jag tänkte snarare att man får anmäla sig till mötet och specifiera mobilnummer. Under mötet får man löpande mötesinformation som exempelvis: ”Nu finns det fyra olästa kommentarer i tråden om Ska Piratpartiet gå med i nätverket köttfri måndag? Röstning börjar imorgon kl 09.” Man borde kunna specifiera graden av information, men då får man automatisk påminnelse om att det pågår ett möte.
Och naturligtvis begränsar man så att enbart de som anmält sig får rösta… Och presidiet kan lägga till anmälningar efter att mötet har börjat (men det ska ske manuellt och vara krångligare än innan mötet börjat).
Att ledare lockar medlemmar kan man inte komma ifrån, och det gäller oavsett om man är populär bloggare eller bara bra retoriker. Och sådant tycker inte jag att man ska förbjuda. Snarare måste man se till att alla sidor kommer till tals på ett relativt jämnbördigt sätt.
Jag pratar inte om förbud. Och även om ett problem är omöjligt att helt eliminera så kan man ändå alltid eftersträva det. Popularitetstävlingar i demokratiska processer är just ett sådant problem, den som är populärast kommer alltid ha lättare för att komma till tals. Effekten är att en liten populär elit lättare får sin vilja igenom och att medlemmar fattar oinformerade beslut. Det sätt jag talar om för att motverka det, inte förbjuda, är att stänga dörren för drop in röstning. Och där verkar vi vara överens. Gott så. 🙂