Under styrelsemötet helgen den 29-30e januari informerade Rick Falkvinge om att han tillsammans med några andra hade planerat bytet av partiledare i över ett år bakom styrelsens och medlemmarnas rygg.

Rick Falkvinge informerade om att arbetet med hans avgång i stort sett började med att Anna Troberg utsågs till vice partiledare för 18 månader sedan. Eftersom det är otänkbart att byta partiledare ett år före ett val, så var det nödvändigt att vänta till efter riksdagsvalet. Därefter accelererade arbetet fort. Intervjuer skedde för att Anna skulle kunna välja sin partiledning, och då de nya stadgarna antagits med effektdatum 1 januari sattes Ricks avgångsdatum till detta datum. (Först med de nya stadgarna skulle det finnas en successionsordning.)

Samtidigt har arbetet präglats av sekretess på grund av nyhetsvärdet och den interna och externa skada som skulle uppstå i händelse planerna skulle läcka i förväg.

Rent planeringsmässigt ser det snarare ut som om partiledarbytet kuppats in. När ett fåtal personer planerar för förändringar som påverkar en stor del av partiet utan att kommunicera med styrelsen är det svårt att se det som något annat än kupp. I diskussionerna kring framtagandet av de nya stadgarna står ingenting om att successordning införs för partiledarrollen. Det är alltså något som har lagts in för att kunna genomföra ett sådant byte av partiledare utan att ta hänsyn till medlemmars önskemål. Styrelsen fick helt enkelt ett färdigt odiskutabelt beslut rätt i knät, och även om jag tycker att beslutet var rätt så är det knappast ett arbetssätt som för tankarna till öppenhet. Är det verkligen hur en demokratisk proccess ska vara?