Vi är misstänksamma mot våra grannar, de som är kunder på samma företag som vi är, våra anställda, våra konkurrenter, våra politiker, ja i princip även också de vi lever i direkt relation till. Det är inte lätt att lita på varandra, ändå så måste vi lita på varandra för att kunna fungera i samhället.

Det stämmer att vi ibland råkar illa ut. Ibland försvinner något som vi behöver, ibland sker något som vi helst hade undvikit, men man ska aldrig skapa regler utifrån undantag. De etablerade partierna är rädda för Internet eftersom politikerna ser hot där vi som växt upp med Internet ser möjligheter. Datalagringsdirektivet fungerar som ett bredmaskigt nät som ska fånga den där lilla fula fisken som kanske befinner sig där man lägger nätet. Man misstänker att den fula fisken finns där, och det anses acceptabelt både att det är ett mycket kostsamt sätt att hitta den plus att man därmed garanterat kommer att misstänkliggöra många som kanske bara formulerat sig dåligt. Och för att dra det ytterligare ett steg längre innebär misstanken till att vi kanske misstänkliggörs att vårt demokratiska utrymme påverkas

”En man hittade inte sin yxa på gården. Han började misstänka grannens son. Han både såg ut som en liten tjuv, betedde som en och gick som en liten tjuv. Några dagar senare hittade mannen sin yxa under en lövhög på gården och i samma ögonblick såg varken eller gick varken grannpojken annorlunda än något annat barn.”

Ovanstående citat kommer via Micke Gunnarssons tanke om misstanke som är upphovet till min egen tanke om misstanke. Micke föreslår att man borde ha en möjlighet att vända misstankar till positiva aspekter då det är en medveten process som leder till just misstankar.

Det är lätt att misstänka andra och det är därför också svårt att lita på andra på grund av undantagen som man drabbats av. Men vi måste kunna lita på varandra för att kunna samarbeta och delta i samhället. Därför måste vi ändra tänket kring datalagringsdirektivet. Det är inte okej att misstänka alla för att kanske hitta någon brottsling. Det är fel att censurera bort brott. Lägg resurser på att lösa faktiska brott istället.

Mikke Gunnarsson är förresten den moderator som inför politikerdebatten på Dreamhack Winter 2010 hade förberett diskussionsunderlag i poesiform. Jag skrev naturligtvis ett svar, dock blev det istället prosa.

Pingat på Intressant.