Jag hade min första dag i måndagssom arbetsfri, arbetslös, arbetskraft till förfogande, fritidsforskare eller vad man nu väljer att kalla det här med att leva utan att få lön.

Vad man än väljer att kalla det så ska man ju registera sig som arbetssökande hos Arbetsförmedlingen. Det går inte att bara logga in på deras webbplats och fylla i att man från nu saknar arbete, utan man måste ta sig till ett fysiskt kontor (eller som det är föreslaget en medborgarplats på de platser som saknar kontor där man via Internet får möta en handläggare). Så jag tar mig till Hötorget där Arbetsförmedling Stockholm City befinner sig.

Väl där hittar jag inte något kölappsystem men däremot var det en kö till informationen, så jag ställer mig där efter att något förvirrat letat runt efter något sätt att få en kölapp. Orsaken till att jag fortsatte leta var att det fanns tavlor på stolpar som förklarade vilket nummer som senast fick hjälp så något kölappsystem används alltså. I kön står jag i dryga tjugo minuter och iakttar handläggare som bara står och småpratar, eller går runt och tittar sig nyfiket runt, samt vid direkta frågor antingen hänvisar till kön som jag står i eller säger att de letar efter något specifikt (invandare eller någon specifik person som tydligen skulle finnas i lokalen). Kön jag står i förflyttar sig knappast särskilt snabbt framåt, men plötsligt är det en person som tycker att jag ska registrera mig på hemsidan först så jag blir hänvisad till en av de arbetstationer som finns där. Grannen bredvid mig spelar schack för att fördriva tiden, tydligen har han väntat rätt länge på att det ska vara hans tur.

Registreringen gick relativt dåligt, eftersom jag har registrerat mig tidigare men inte kom ihåg mitt lösenord så måste jag antingen ringa eller maila kundtjänsten alternativt ställa mig i kön till informationen igen. Eftersom jag nyss stod i kön går jag förbi hela kön och visar upp en utskrift på att jag behövde användarnamn och lösenord från dem. Efter några minuter så fick jag det jag behövde för att kunna fortsätta min registrering. Webbplatsen tyckte att jag skulle fylla i ett antal formulär för att skapa en grund för samtalet med handläggaren så det gjorde jag naturligvis.

Väl klar med registreringen så blev det åter till informations-kön. Nu tog det bara sådär en kvart innan en person tillfrågade mig om jag hade registrerat mig, och eftersom jag nu kunde svara att det hade jag minsann så smet personen bakom informationsbåset och plockade fram en nummerlapp till mig.

Så totalt blev det väl en sisådär trekvart innan jag fick min nummerlapp, men eftersom jag faktiskt kunde ha gjort en viss registrering hemifrån (om jag vetat om det, och det borde jag ju ha vetat) så borde jag kunnat ha sparat allt utöver de första tjugo minutrarna. Åtminstone 20 minuter för att få en kölapp alltså.

När jag väl hade en nummerlapp var det bara att vänta på att det var min tur. Då utnyttjade jag tiden till att titta mig omkring utifrån vad jag som chef skulle kunna se. Som chef har man uppgift att se det övergripande när den enskilde anställde fokuserar på sin uppgift.

• Städning
  I hörn, kanter samt framförallt under arbetsstationerna fanns det högar med damm, grus och under arbetsstationerna även skräp. Tydligen har de som städat bara fokuserat på de stora ytorna.
• Fördelningen av personal
  Personal som står stilla, är vikta åt något specifikt, eller går runt utan att ha något att göra tyder på att man inte allokerar resurserna på det som behövs. Är det en tjugominuters kö till informationen så spelar det ingen roll vad du väntar på, du har alltid tid att hjälpa en person i kön. Och det är inte en lösning att gömma kölappsystemet om det fungerar dåligt (kunder efterfrågar handläggare när de behöver allmän information). Man flyttar bara problemet till informationskön.
• Dålig informationskyltar
  Att inte informera tydligt blir en ytterligare belastning. När en kund kommer in genom dörren vill de först få svar på vart de ska därifrån. En informationstavla som säger att det är hög belastning just nu, eller att man ska ställa sig i kön till informationen, eller att man först kan ta och registrera sig som arbetssökande är värt mycket tidsmässigt. Det innebär att personalresurser avlastas och kan läggas på områden som man inte kan förutse. Det handlar om arbetsförmedling där det är relativt lätt att avgöra vad kunderna oftast vill ha svar på.
• Webbregistreringen är genomkass
  Jag skulle kunna föreslå ett antal tekniska förändringar, men framförallt är det idiotiskt system att det krävs personlig kontakt för att nyregistrera sig som arbetsökande om man redan har varit arbetssökande. Den som har designat systemet borde få en ståplats i Nybroviken.
• Utnyttjande av lokalen var knappast optimal
  Det är stora ytor som besökande kan stå och hänga, eller sitta och slappa på. Arbetsplatserna är dock centrerade kring två olika områden där man nästan sitter så att man kikar över axeln på grannen. Ordna lite fler mötesplatser, eller diskussionområden, så utnyttjar man utrymmet bättre. Kanske en tv-hörna som har något UR-program om hur man söker jobb på effektivast sätt? Oavsett vad man kan göra, så är det absolut säkert att man kan göra något med de stora ytorna.
• Dålig förberedelse för toppar
  Måndagar är klart värst när det gäller registrering av arbetslösa. Många slutar ett jobb på en fredag (eller som mitt fall en söndag) och vill registrera sig på måndagen. En del tar också tag i sitt liv på olika sätt och hamnar på arbetsförmedlingen på måndagen. Det är absolut något som är förutsägbart. Den stora informationsbehovet är också av sådant slag att det inte behövs någon längre tid eller specialutbildning. Det går alltså att plocka in sådana som är under arbetsmarknadspolitiska åtgärder eller lågutbildade konsulter för att bara beta av topparna, åtminstone om man inte själv klarar av att ha anställda att plocka in vid behov. Andra verksamheter har personer som är anställda på 20% eller generellt vid toppar där anställda kan ringas in vid behov. Varför kan inte arbetsförmedlingen hantera förutsägbara toppar?
• Dålig rotering av personal
  När en person utstår en mängd stress eller löpande kritik och personen själv inte kan påverka den givna situationen sliter man rätt hårt på personalen. Personens kundbemötande försämras också kraftigt när de blir mer utslitna och de har svårt att se kunden som något annat än ett problem som behöver hanteras. Bättre att rotera personalen, särskilt vid toppar, för att se till att man får både paus och återfyllda vätske- och energireserver.
• Avsaknad av chef på golvet
  Det jag har anmärkt på ovanför är något som en chef har till uppgift att kontrollera genom att befinna sig på golvet och gärna hjälpa till med samma saker som personalen som hjälper kunderna. ”Golvchef” saknas dock helt hos Arbetsförmedlingen så vitt jag kunde se. Åtminstone under den tiden jag var där.
• Avsaknad av pausunderhållning
  Det fanns några få tidningar, men det saknades annan möjlighet för kunderna att hålla uppe intresset för att vara kvar i lokalen och vänta på den nödvändiga handläggaren. WiFi hade kunnat fungera för en person som mig, som alltid har med mig dator eller liknande. TV som visade UR-program skulle vara bra även ur andra sammanhang. Vid toppar (=måndagar) skulle man även kunna tillhandahålla street-artists för att bara låta folk undvika att tänka på att tiden går. Väntan dödar, särskilt i ett modernt samhälle.
• Sämsta mobiltelefontäckningen någonsin
  Jag tappade täckningen några få meter in i lokalen, men även andra vittnade om att det var jättedålig täckning i arbetsförmedlingen lokaler. Ett företag ringde och sökte mig gällande att de ville ha in mig på en arbetsintervju, men jag hade ju ingen täckning hos arbetsförmedlingen.

Ovanstående gav jag även till arbetsförmedlingen eftersom de hade en osnyggt upphängd ”hjälp oss förbättra oss”-låda. Jag gav även mina kontaktuppgifter om de önskade mer praktisk hjälp för att komma till rätta med problemen, samt effektivisera verksamheten på andra sätt. Varför? För att jag kan.

Kom ni ihåg att jag fyllde i information på webben som skulle användas som samtalsunderlag? När jag väl blev hämtad av en handläggare så använde handläggaren naturligtvis inte det jag skrivit in på något sätt alls. Utan frågorna upprepade sig och jag fick även lära mig hur jag skulle använda fritextsökningen i Platsbanken (som om jag inte kunde det) samt fick informera vad min tidigare arbetstitel egentligen betydde och vad yrkestiteln hade varit för tjugo år sedan, samt diskutera jobbsökeri på Lidingö. Plus att jag fick frågan om jag verkligen ville söka jobb i Stockholm. Relevans? Det är ju inte jag som är handläggare så jag vet inte.

Det tog inte många minuter hos handläggaren som tur var, och handläggaren tyckte att jag nog inte behövde så mycket assistans från dem men att handlingsplan skulle skickas hem till mig.

Jag lär återkomma med postning gällande byråkratin med akassan någon gång framöver. Kommentera gärna om ni har egna erfarenheter om arbetsförmedlingen eller akassan.