Igår var det Towel Day (Handduksdagen) och jag hade naturligtvis med en handduk överallt jag gick igår till åminnelse av Douglas Adams som dog 11 maj 2011. Bokserien Liftarens guide till Galaxen är en av mina absoluta favoriter (även om jag inte läst Eoin Colfers uppföljare). Jag brämade en snablad kollega, men i övrigt såg jag inga andra handdukar tyvärr.
Traditionen att gå runt med handduk åtminstone under en specifik dag per år, 25e maj, har inte blivit lika stor i Sverige som i vissa andra länder. Dessutom är jag förvånad att inte Google har någon Doodle för Towel Day, när de brukar vara rätt snabba på att snappa upp sådana event.
Mikael Ekström, Grundskollärare 1—7 Banslättsskolan i Tullinge, skriver i Lärarnas tidning om att efter en tidigare Towel Day var det tre elever som visade upp olika upplagor av »Liftarens guide till galaxen« och hade börjat läsa den: ”Det kändes som om jag hade gjort en kulturgärning och jag var faktiskt lite stolt.”
Varför en handduk?
Ur Liftarens guide till Galaxen.
A towel, it says, is about the most massively useful thing an interstellar hitchhiker can have. Partly it has great practical value — you can wrap it around you for warmth as you bound across the cold moons of Jaglan Beta; you can lie on it on the brilliant marble sanded beaches of Santraginus V, inhaling the heady sea vapours; you can sleep under it beneath the stars which shine so redly on the desert world of Kakrafoon; use it to sail a mini raft down the slow heavy river Moth; wet it for use in hand-to-hand-combat; wrap it round your head to ward off noxious fumes or to avoid the gaze of the Ravenous Bugblatter Beast of Traal (a mindboggingly stupid animal, it assumes that if you can’t see it, it can’t see you — daft as a bush, but very ravenous); you can wave your towel in emergencies as a distress signal, and of course dry yourself off with it if it still seems to be clean enough.
More importantly, a towel has immense psychological value. For some reason, if a strag (strag: non-hitchhiker) discovers that a hitchhiker has his towel with him, he will automatically assume that he is also in possession of a toothbrush, face flannel, soap, tin of biscuits, flask, compass, map, ball of string, gnat spray, wet weather gear, space suit etc., etc. Furthermore, the strag will then happily lend the hitchhiker any of these or a dozen other items that the hitchhiker might accidentally have “lost”. What the strag will think is that any man who can hitch the length and breadth of the galaxy, rough it, slum it, struggle against terrible odds, win through, and still knows where his towel is is clearly a man to be reckoned with.
Hence a phrase which has passed into hitch hiking slang, as in “Hey, you sass that hoopy Ford Prefect? There’s a frood who really knows where his towel is.” (Sass: know, be aware of, meet, have sex with; hoopy: really together guy; frood: really amazingly together guy.)