Emil Isberg

Alla har ett val, även webbhotell som Loopia

Greenpeace och Neste Oil är oense om miljödiselns miljöpåverkan, så Neste stämmer webbhotellet Loopia för medhjälp till upphovsrättsintrång.

Igår skrev jag att nyligen genomförda lagändringar samt EU-direktiv är det som gett Neste möjligheten som de utnyttjar. Det betyder INTE att Loopia var tvingade att stänga ner Greenpeace-sidan.

Man har alltid ett val när det gäller hur man agerar när någon utomstående tar kontakt med ett företag, undantaget möjliga kunder, befintliga kunder samt myndigheter. Man bör naturligtvis besvara alla samtal, men man behöver inte ens göra det skyndsamt om det är en okänd person. Det är upp till den kontaktsökande att övertyga företaget att det finns ett värde i kontakten.

I det här fallet har Neste gått så långt att de stämt Loopia, och jag förstår att webbhotellet anser att risken att vänta på ett domstolsbeslut väger tyngre än risken att förlora Greenpeace och andra kunder. Loopia hade dock möjlighet att avvakta på att domstolen faktiskt har prövat fallet innan de stängde ner en sidan.

Att stänga ner sidan utan myndighetsbeslut innebär att man lämnar sig öppen för stämning från kunden, för även om det finns ett avtal som anger att Loopia har rätt att stänga ner sidor som bryter mot lagen har ett företag aldrig rätten att agera domstol och utdöma påföljder, särskilt när det gäller om en hemsida är lik en annan.

Jag skulle snarare rekommendera att i tidigt skede ta kontakt med den befintliga kunden och helst tillsammans bestämma hur man ska bemöta en sådan stämning.

Även Greenpeace har ett val att göra. Greenpeace har möjlighet att stämma Loopia på grund av Loopias agerande, men jag tycker nog att de skulle tjäna mer på att samarbeta med Loopia och hjälpa till att slå ner Nestes stämning. Och Neste har också ett val att dra tillbaka stämningen nu när deras agerande har uppmärksammats (som knappast var vad de ville).

 

emil

, , , , , ,

12 svar till “Alla har ett val, även webbhotell som Loopia”

  1. För cirka ett år sedan fick jag anledning att byta domänregistrator från amerikanska eNom, vars hantering av ej i tid förnyade domäner inte föll mig i smaken (jag förväntar mig att en obetald domän tills vidare tas bort ur DNS, inte att den pekas om till en webbplats med reklam samtidigt som eventuell e-post försvinner i ett svart hål, vilket var vad eNom gjorde). Mitt val föll på svenska Loopia, sedan jag fått uttrycklig bekräftelse på att Loopia inte pekar om obetalda domäner. Av olika skäl blev bytet därefter inte fullföljt, och nyligen betalade jag för ytterligare ett år hos eNom.

    Det är jag glad för i dag, för så senfärdig som jag brukar vara tvivlar jag på att jag skulle ha bytt registrator på nytt om jag väl flyttat till Loopia. Likväl är det precis den medicin jag nu vill ordinera; ett företag som sätter tredje parts obevisade rättighetsanspråk före sina egna kunders avtalade rättigheter är inget att hålla i mellanhanden när åskan går.

    Märk väl att det inte ens är samma tekniska tjänst det handlar om; jag är nöjd med mitt nuvarande webbhotell och söker endast en ny domänregistrator, medan Greenpeace har haft webbplatsen hos Loopia och domänen hos Active24 (som mig veterligen inte har stämts i det här sammanhanget). Greenpeace skulle alltså förhållandevis enkelt kunna peka om sin domän till ett annat webbhotell i avvaktan på att tvisten löses.

    Jag menar dock att det inte spelar någon större roll vilken av företagets alla händer jag håller i; Loopia erbjuder båda tjänsterna till samma kunder och är ur rättslig synvinkel en mellanhand oavsett vilken tjänst saken gäller. I avsaknad av en klargörande kommentar från Loopia måste jag anta att en kundrelation till det företaget är lika betryggande som att luta sig mot en antennmast vid åskväder.

    Förutom att själv avböja avtal med Loopia, så måste jag ifrågasätta hur de som väljer att förbli kunder hos företaget, trots det som nu hänt, egentligen resonerar. De kanske inte själva riskerar att föranleda någon stämning mot mellanhanden eller att deras webbplats därför stängs, men det är just detta passiva förhållningssätt gentemot företagets agerande som gör att Loopia vågar riskera relationerna med en enstaka kontroversiell kund. De blir därmed moraliskt (om inte juridiskt) medansvariga till Loopias agerande. Dessa kunder har också ett val.

    Jag ser i stämningsansökan att Nesté ställt 100.000 kronor i säkerhet för eventuell skada som Loopia kan åsamkas till följd av stämningen, om nu domstolen skulle döma till Loopias fördel. Hur många av Loopias nuvarande webbkunder skulle behöva byta leverantör för att förlusterna skall överstiga denna summa, och vilka är Loopias chanser att få ut någon ersättning för att täcka annat än förlusten av just Greenpeace som kund?

    Jag vill i nuläget knappt alls klandra Nesté; i stämningsansökan görs flera hänvisningar till för Loopia potentiellt ”förmildrande” omständigheter, om än mest för att sedan kunna argumentera emot dem. Lagen är ny, och vi behöver sådana här konkreta rättsfall för att få den prövad och få svart på vitt vilka dess konsekvenser är. Såväl domstolen som andra berörda parter måste kunna stå emot grundlösa anspråk oavsett vem som anför dem, och Nesté har samma rätt som jag att ändå få dem prövade. Jag lägger ansvaret för det inträffade dels på lagstiftaren, som på detta sätt inskränker både yttrandefriheten och avtalsfriheten, dels på Loopia (och indirekt företagets alla kunder och samarbetspartners), som av eget val åsidosätter gällande avtal och dessutom kränker ensamrätten till ett inarbetat varumärke (domännamnet).

    Om immateriella rättigheter anses gå före alla andra slags rättigheter, vad händer då när man angriper rättsanspråken med hjälp av andra immateriella rättigheter..? Se där immaterialrättens inneboende teodicéproblem!

    • Tack för din utförliga kommentar. Loopia och Active24 ägs båda av Visma, och Loopia använder sig alltså av Active24 som registrar.
      Om man räknar på 250 kr/mån innebär det en kostnad av 3000 kr plus moms per år. Och räknar man på att skadan är 1,5 år (innan händelsen är bortglömd) innebär det att per borttappad kund är kostnaden 4500 kr plus moms. Det innebär att 100000 kr motsvarar 22 kunder och det är absolut möjligt att Loopia tappar på grund av händelsen.

    • Ok, men WIPO:s Uniform Domain Name Dispute Resolution Policy (UDRP) är bara tillämplig vid tvister om rätten till själva domännamnet (i praktiken varumärkesrätt), och dessutom krävs det att den klagande parten (Neste Oil i detta fall) själv anmäler domänen för prövning enligt denna policy.

      Det jag undrar är vilka förpliktelser registratorn (Active 24) har dels gentemot toppdomänens förvaltare, dels gentemot ICANN för att alls få vara ackrediterad registrator. I fallet .COM så är det väl i praktiken ICANN som har båda rollerna, men det finns globala toppdomäner för vilka särskilda regler gäller, och så har vi alla de nationella tvåbokstaviga domänerna (ccTLD).

      I förbigående noterar jag att Active 24 (Loopias registrator) inte är ett svenskt företag, utan ett norskt, vilket ger mig ännu mindre anledning att flytta till Loopia. Det är fullt tillräckligt att behöva hålla koll på såväl svensk som amerikansk lag; jag vill inte riskera att min domän konfiskeras genom att den klagande i stället vänder sig till norsk domstol.

      Det finns fall där den klagande har stämt en registrator i amerikansk domstol för att sitt indirekta bidrag till domäninnehavarens verksamhet, och även fått domaren att ge order till registratorn att ta bort den ena eller andra domänen. Så skedde exempelvis med domänen wikileaks.org efter läckan från den schweiziska bank som häromåret ertappades med diverse oegentligheter (det var banken själv som stämde registratorn). Det är inte uteslutet att en sådan åtgärd skulle kunna beröra också en domän under .SE, förutsatt att den köpts av ett amerikanskt företag som tillåtits registrera SE-domäner.

      • Jag har hittat det jag sökte, nämligen ICANN:s Registrar Accreditation Agreement (RAA). Därmed återstår att sätta sig in i regelverket och se vilka skyldigheter registratorn har gentemot domänägaren…

        Det gäller tydligen enbart globala toppdomäner (gTLD), medan innehavarna av de nationella toppdomänerna (ccTLD) får upprätta sina egna regler. Trots det har jag för mig att det finns vissa grundläggande regler som gäller toppdomäner generellt, men de står kanske i något annat dokument.

  4. Låter som att Binero gjort precis vad IIS förespråkar att alla registrarer gör när de får en sådan förfrågan.

    https://www.iis.se/docs/FAQ_registrarer_studiematerial.pdf läs på sidan 34. Det finns mer utförligt någonstans, men jag hittar det inte just nu.

    När uppgifter kring en domän begärs ut ska man kontrollera att det verkligen är polisen/skatteverket som begär uppgifterna och begära att de inkommer med vilket laga stöd de begär ut uppgifterna enligt. När den informationen inkommit ska man lämna ärendet till IIS.

  5. […] Loopia är ett av Sveriges största webbhotell, med mycket gott branschrykte samt kännetecknat av hög driftsäkerhet och pålitlighet. Det är tydligt att en kund enbart skulle byta från Loopia på grund av extraordinära omständigheter, exempelvis större driftstörning på epost eller Loopias hanterande av sina befintliga kunder. Hur Loopia hanterar kunderna (både informationsmässigt och upplevelsemässigt) är mycket viktigt, särskilt om man är känd för sin förstklassiga support och kundkontakt, och naturligtvis är det alltid en risk i när man agerar utan tydligt stöd i lagar och förordningar. […]