Jag blev medlem i Piratpartiet på grund av händelserna kring ThePirateBay. Det var droppen som gjorde att jag gick från att undvika politik till att försöka påverka samhället utifrån min erfarenhet och mina värderingar.

Häromdagen publicerade Peter Sunde sin nådeansökan. Det är en sorglig berättelse, men mycket läsvärd i sin helhet. Marie ”Emma Opassande” Andersson har sammanställt vad som har skett de senaste åren och ger en extra tydlighet till Peter Sundes berättelse.

Jag har plockat ut några detaljer ur Peter Sundes berättelse som jag tycker är extra anmärkningsvärda och som man inte bör missa.

Till att börja med kommer vi ihåg hur justitieminister Beatrice Ask på en direkt fråga i riksdagen från Karl Sigfrid (m) svarade ”Att poliser blir erbjudna anställningar utanför myndigheten tycker jag är positivt. Det visar att den kompetens som de besitter är attraktiv”.

En vecka efter att förundersökningen var inlämnade så märkte en av mina bekanta att Jim Keyzer hade bytt “nätverk” på facebook. Inte längre var han en del av “polismyndigheten i stockholm” utan istället var han nu medlem i nätverket “Warner Brothers”. Warner Brothers är ett av de företag som står bakom polisanmälningarna mot The Pirate Bay. Jag blev mycket upprörd och ringde till Jim Keyzer för att fråga vad som pågick. Jag fick veta att han hade bytt jobb och numera jobbade för Warner samt NBC Universal, ett annat bolag som också låg bakom polisanmälningarna (för att inte tala om påtryckningarna). Såväl Warner som Universal är dessutom delaktiga i Antipiratbyrån, som är en organisation som var min motpart under rättegången. Hans nya roll var antipirat-chef för dessa organisationer. Han hade börjat på jobbet dagen innan förundersökningen var officiellt inlämnad.

När jag undersökte närmare när Keyzer blev lovad sin anställning så använde jag mitt ganska breda kontaktnät. Det visade sig att hans nya arbetsgivare hade haft ute en annons om tjänsten, och på ett par möten om den pågående utredningen så hade Keyzer blivit informerad om att de sökte en ny person, där han kunde passa in. Efter fler undersökningar fick jag tag på en person som sökt samma jobb. Han kunde berätta exakt datum för mig när han fick veta att positionen hade blivit tilldelad en annan: 8 dagar innan jag blev uppgraderad från “vittne” till “åtalad” i fallet. Och 7 dagar innan Keyzer började ringa och berätta om hur bråttom det var att alla vittnen skulle höras. Den enda gången jag träffade en polis under hela förundersökningsperioden var alltså med den polis som fått ett välbetalt jobb hos det som skulle bli min motpart. En polis som gick från nästan ingen hastighet alls till att det var dags att avsluta fallet på 1 dag. I ett förhör som min advokat uppfattade som det ett av de märkligaste i hans långa karriär.

Peter Sunde beskriver också hur fallet hamnade inför domaren Tomas Norström som samtidigt var aktiv medlem i Sveriges Förening för Industriellt Rättsskydd som fokuserar främst på industriellt rättsskydd. Det är en viktig fråga som man bör undersöka närmare eftersom även om domaren enligt hovrätten var ojävig finns det möjlighet att domarens fritidsintresse har påverkat objektiviteten i bedömningen av bevisen som lades fram i rätten.

Från tingsrättens dom kunde jag inte riktigt se varför jag blev dömd. Det fanns inga specifika anklagelser mot mig. Det fanns inga tidsperioder som jag hade varit involverad. Det fanns inget brott bevisat ens, jag blev ändå dömd för medhjälp till brott som man inte hade bevisat.

Hovrättsdomen är också mycket intressant, särskilt när det gäller just bevisvärderingen. Vi pratar här bevisföring som vilken tekniker som helst skulle kunna plocka fram, men som utredaren Jim Keyzer missat medvetet eller av okunskap. Tredje punkten rör sig visserligen om mellanhandsansvar, men knappast till sådan grad att man kan på egen hand juridiskt bevisa medhjälp till tjänstens drift.

Bland annat skall jag ha installerat en dator som fungerat som en såkallad lastbalanserare – en dator som gör att man kan fördela ut arbete mellan flera olika datorer på stora webbtjänster. Det står klart och tydligt i hovrättsdomen att jag är ansvarig för konfigurationen av denna dator.
[…]
Datorn som jag skall ha varit ansvarig för har man inte ens en endaste rad text om i något annat än i beslagsprotokoll. Jag kan inte se den konfiguration jag är dömd för. Den konfiguration som jag enligt svensk domstol bortom rimligt tvivel skall ha skapat.
[…]
Under hovrättsförhandlingarna så vitsordade åklagare Håkan Rosvall att det var som jag sa, att denna maskinen inte var använd till The Pirate Bay. Därför la min advokat ingen energi på att nämnda det i sin slutplädering. Ändå valde Rosvall att efter det nämna att jag hade varit ansvarig för den. Och till slut blev jag dömd för denna dator.

Punkt två som jag dömdes för är att jag skall ha byggt ett system för genrer på The Pirate Bay. Jag skall ha förbättrat funktionaliteten på tjänsten genom att på något vis ha fått in genrer.
[…]
Anledningen är att jag i ett mejl nämner “genrer on the bay” och att en tredje person i ett mejl undrar om vem som sköter sök och “I think Peter” besvaras.

Punkt tre är den jag sagt att jag gjort. Men jag anser inte att jag begått något brott. Jag är dömd för att ha vid ett tillfälle i April 2006 (nästan ett år efter åtalets början) ha skickat en faktura för reklam på The Pirate Bay. Historian bakom var så simpel som att de som betalade för reklamen hade bråk med annonsföretaget som skötte The Pirate Bays annonsering, och krävde därför att ett svenskt bolag skulle fakturera istället.
[…]
Men i grund och botten så är jag helt säker på att det inte finns något olagligt i det jag har gjort.

Reflektera över de stycken jag har lyft ut ur nådeansökan, riksåklagarens svar på resningsansökan, den analys jag skrev i anslutning till tingsrättsdomen, bloggposten Rikta ilskan rätt i Pirate Bay domen, min kommentar om upplevt straff, en berättelse om ett besök hos en Record Label Executive  samt avslutningsvis brevet från The Pirate Bay från tidigare i år.

Intressant?