Emil Isberg

Upphovsrätt – Som upplagt för maffiametoder

Svensk flagga
Svensk flagga (Photo credit: Shaz Pur)

Upphovsrätt bygger på idén att den person som har skapat ett verk av en viss verkshöjd också ska ha ensamrätt att bestämma hur detta verk får användas. Upphovsrätten kan skyddas genom bestämmelser om straff för den som utan upphovsmannens medgivande nyttjar verket. Lagstiftning eller praxis kan också medge skadestånd till upphovsmannen och förbud för annan att nyttja verket.

Upphovsrätten som den är formulerad idag, har stora möjligheter att användas som utpressning i syfte att få pengar för något som i allmänhetens ögon knappast är ett brott.

Upphovsrätt i sig är något som alla kan hävda, men det är först i domstol som de grundläggande kraven för verkshöjd (orginalitet eller individuell särprägel) kan säkerställas. Det är subjektiva bedömningar som avgörs från fall till fall och det gör det svårt för allmänheten, samt även jurister, att veta exakt vad som gäller i varje enskilt fall. Det man ofta lutar sig mot är just vad lagen säger och vad det finns för tidigare domar.

Rent principiellt gäller att en fotograf har rätt till sin bild, men om bilden avbildar något (exempelvis en staty) som någon annan har upphovsrätt för måste fotografen fråga verkets upphovsman för användandet även av bilden. Endast om det upphovsrättsligt skyddade är en mindre del av mindre betydelse i bilden behöver man inte fråga upphovsmannen. I allmänhetens ögon är det dock självklart att man fotograferar och även (på exempelvis facebook) publicerar det man imponeras av, exempelvis statyer. Det finns alltså en motsättning i lag och praxis mot hur allmänheten uppfattar upphovsrätten.

Motsättningen är normalt inget större problem eftersom det generellt saknas intresse att eftersöka alla som utan vinstintresse sprider bilder på Internet även om det görs utan tillstånd från upphovsmannen, men ibland blir det problem. Särskilt om det finns en möjlighet för en enskild person eller organisation att tjäna pengar på indrivning i sådana fall.

Genusfotografen Tomas Gunnarsson gör en kritisk granskning av hur en viss kvinnlig kock framställs i ett reportage. För att exemplifiera granskningen var naturligtvis bilderna med. Även om det går att beskriva bilder i text, så är det ofta enklare att visa bilderna direkt. Det är tillåtet att ta med fotografi om man gör en kritisk framställning, men undantaget gäller tyvärr inte i digital form. Det är alltså en skillnad mellan nätbaserade medier och tidningen du får hem varje morgon. Det är en fråga för lagstiftare varför det inte ska vara tillåtet att göra en kritisk granskning som privatperson eller organisation på nätet, jag anser att det borde vara tillåtet oavsett medie.

En twittrare använder en bild som avatar, det är en 128px x 128px bild som föreställer svenska flaggan och är fotograferad av Tammy Bergström. Många (kommuner, företag, ideella organisationer och privatpersoner) har googlat på svenska flaggan och använt en bild som de har hittat. Allmänheten har uppfattningen att om man kan hitta en bild med google så kan man använda den. Det är knappast så att man har anlitat en fotograf eller bildbyrå att ta fram en bild åt ens hemsida. Det är också oklart hur en bild på en flagga kan uppnå verkshöjd. Återigen motsättningen mellan lag och folk i allmänhet.

Sidan svpol.se fick en faktura för ovanstående bildanvändning, trots att de ideella personerna bakom sidan inte har någon koppling till twitter-kontot. Det är mycket enkelt att kontrollera, men jurister är nog knappast bra på att kontrollera kopplingar. Det borde snarare en utredare hos polisen göra.

Bildombudsmannen AB, som drivit båda exemplen ovan, skickar en faktura och om den fakturan inte betalas skickas fallet till rätten. Man kan visserligen tycka att eftersom personer i allmänheten inte känner till vilka regler som gäller borde man börja med ett informationsbrev (ett varningsbrev) där man utan hot förklarar vilka regler som gäller och be att man tar bort de bilder som man inte har tillstånd till att använda. Men då skulle man ju inte tjäna några pengar på verksamheten. Istället har Bildombudsmannens fakturor gjort Tammy Bergströms flaggbild till en av fotografens verkliga storsäljare.

Det skickas fakturor på stora belopp till personer som inte på något viss kan förutsättas känna till att de har gjort intrång på någons rättigheter. Man har åtta dagar att invända mot fakturan eller betala. Åtta dagar för en faktura som man inte väntar eller på annat sätt är förberedd på. Ombudet driver in pengarna åt sina klienter med stöd i URL.

Jag driver frågan att upphovsrätten ska balanseras för att lösa motsättningarna mellan vad allmänheten anser är rimligt och lagens text. Det är en långsiktigt fråga som kräver att hela upphovsrättshanteringen reformeras för att ta hänsyn till alla aspekter av olika .

Min rekommendation, som lekman, är att aldrig betala dessa fakturor utan direkt bestrida betalningsansvar samt att låta ärendet gå till domstol. Att gynna maffiametoder innebär bara att fler drabbas. Om alla fall skulle gå till domstol skulle man snart få en praxis som är mer allmängiltig och tydlig. Förhoppningsvis blir man dessutom av med företag som skickar fakturor med tio dagars betalningsvillkor utan tidigare kontakt eller förvarning.

Läs gärna också om hur upphovsrätt används för att tvinga bort meningsmotståndares åsikter från Internet.

Intressant?

emil

,
, , ,

32 svar till “Upphovsrätt – Som upplagt för maffiametoder”

  1. Du föreslår att man ska bestrida denna typen av bluffakturor, men problemet är väl att de som skickar ut dem har alla resurser på sin sida? Som enskild riskerar man att få hundratusentals kronor, i värsta fall, i rättegångskostnader om man förlorar. Och på de upphovsrättsindustrins fantasisummor i skadestånd. Och om man förlorar kan de alltid gå till ett civilrättsligt åtal och där blir det ju oftast offret som måste bevisa sin oskuld (iaf när det handlar om upphovs”brott”.

    • Så länge som beloppet rör sig om mindre än 22000 kronor (halva prisbasbeloppet) behöver man inte oroa sig för rättegångskostnaderna i rätten. Den vinnande partern kan oftast enbart få ersättning för en timmas rättslig rådgivning per instans. Tyvärr är det få som känner till den regeln och det är knappast så att ombudet informerar om det i samband med att fakturan skickas ut.

  2. Jag är en av alla de som fått en faktura signerad Bildombudsmannen Staffan Teste AB, och bilden det gällde var just Tammy Bergströms sverigeflagga. Beloppet var 7,200 SEK, för en ickekommersiell blogg med cirka trehundra unika besökare, en bra dag.

    Jag bestred. Det var i februari, och jag har inte hört någonting sedan dess. Förmodligen eftersom Staffan själv vet att det inte är värt det. För det handlar varken om princip eller rättvisa. Det handlar om snabba cash. Som du skriver, maffiametoder.

    Tammys framställning av sig själv som amatörfotografen med ett hjärta av guld är för övrigt en beskrivning som ligger lika långt från verkligheten som Staffans värnande om upphovsrätten. Har skärmdumpar på hur hon i en fjortonårig flickas blogg skriver att fakturan kommer på posten. Ingen varning. Ingen förfrågan. Bara dollartecken. Ka-ching!

    Har själv länge jobbat på en blogg om ärendet, men alltid skönt när andra gör jobbet åt en. Väl rutet.

  4. Upphovsrätten är viktig och bra därför att den är enkel (automatisk) och konkret (gäller ett verk som existerar) till skillnad från patenträtten som kräver ett ansökningsförfarande och som gäller en ännu ej realiserad idé.

    I det senare fallet så uppstår problem när en uppfinnare implementerar något som en patentinnehavare anser påminna om något av dess patent. Detta öppnar för aktörer som kan agera med maffiametoder och pressa ärligt verkande företag på stora belopp. Exempelvis förekommer båda typerna av skydd för programvara, där det har blivit vanligt med patenttroll som använder sina patent för att stämma programvaruföretag och användare av olika typer programvara. Däremot kan man inte se samma oskick och maffiametoder när det gäller missbruk av upphovsrätten, trots att det är många gånger vanligare att välja just upphovsrätten som skydd för just programvara.

    Skulle man jämföra patenträtten och upphovsrätten så skulle Tammy Bergströms flaggbild hindra alla andra fotografer och konstnärer att avbilda en flagga under en tjugoårsperiod (under förutsättning att Tammy Bergström innehar patent på på flaggbild). Bergström skulle inte ens behöva fotografera flaggan, det räcker med att han patenterar tanken att avbilda en svensk flagga. Upphovsrätten tillåter andra att skapa flaggbilder så länge de skiljer sig från Berggrens bild och givetvis att hans bild har verkshöjd (dvs är tillräckligt originell för att bråka om). Dessutom brukar patenttvister röra sig om riktigt stora belopp och i praktiken så vinner den med dyrast juridisk hjälp. Det är få enkilda uppfinnare som haft någon nytta av dyra patent för att skydda sina verk. Så snart man försöker använda dem finns det alltid en starkare aktör med större patentportfölj.

    I det perspektivet är upphovsrätten beskedlig och betydligt trevligare och varit till nytta för fler ”små” aktörer. Exempelvis är fri programvara helt beroende av upphovsrätt, det är upphovsrätten som skyddar programmet från att tas över av en stark aktör. Givetvis går det att missbruka även upphovsrätten, som exemplet Tammy Bergströms flaggbild, och skyddets längd om sjuttio år efter upphovsmannens död saknar rim och reson.Upphovsrätten är viktig och bra därför att den är enkel (automatisk) och konkret (gäller ett verk som existerar) till skillnad från patenträtten som kräver ett ansökningsförfarande och som gäller en ännu ej realiserad idé.

    I det senare fallet

  5. Denne s.k Bildombudsmannen Staffan Teste är ingen superman. Förr eller senare kommer han att begå misstag, och själv göra sig skyldigt till upphovsrättsbrott. DÅ är det bara att stämma tillbaka.

    Vid granskning av hans hemsida kan man se att han kör Drupal 7 med temat ”marinellisubtheme” med
    olika bilder och Javascript. Kan inte Staffan Teste ha ”stulit” ett Javascript. Webb-sidan kör också cookies ”has_js”. Sidagn har inte begärt tillstånd av oss användare att nyttja cookies. Det torde vara ett lagbrott.

    Detta efter enbart någon minuts research…

    • I stället för att stämma honom för användning av fri programvara så borde man lobba för en policy att skicka varningsbrev och inrikta beivran på bildanvändare som inte hörsammar utan väljer att fortsätta publicera upphovsrättskyddade verk mot upphovsmannens önskan.

      Nu finns det en hel del material publicerat under Creative Commons licens som man kan välja att använda i första hand.

    • Det är illa att citat- och återgivningsrätten kommit att tolkas så att det inte gäller i digital form. I praktiken betyder det att dessa två rätter (viktiga inskränkningar i upphovsrätten) upphör att gälla. Även lagändringen som gör att det inte går att fotografera statyer och publicera digitalt är i högsta grad problematiskt. I exempelvis frankrike bör man inhämta tillstånd av arkitekt för att fotogtafera en byggnad – något som känns mycket främmande i Sverige.

  7. Om jag tar en skärmdump på Tammys flagga som tydligen är så unik, o sen klipper ut bilden o öppnar den sen i ett bildbehandlingpsrogram o sen använder den som min egen, kanske efter nåra småjusteringar, så måste den väl anses som min egen?

    Jag har ju lagt, antagligen, ner mer jobb på själva bilden än fotografen själv.NATURLIGTVIS kommer nån att kommentera om att fotografen ifråga suttit 28 nätter i sin ensamhet för att förbättra bilden med hjälp av alla program som existerar på jorden i extremt ekonomiskt nöd….för tusentals pengar.

    Men, det har ju jag också naturligtvis!

    Kan inte fotografen ifråga bevisa att han/hon suttit i 28 dagar genom videobevis eller liknande är väl inte jobbet fotografen gjort mer unikt än mitt?
    Så med andra ord så måste väl min bild av Tammys bild av NÅNS flagga ha samma verkshöjd.
    O vara lika laglig att lägga ut på nätet.

    Eller?

    Ha det
    Jan

    • Upphovsrätten ger inte det utrymmet tyvärr. Faktiskt finns det ett hovrättsfall där domen blev att en skärmdumpsbild utgjorde ett intrång på bilden, och intrånget blir det oavsett hur mycket arbete som faktiskt läggs ner på det. Bilden som du tillverkar räknas som ett derivatverk och når inte egen verkshöjd.

  8. Vi bestred. Idag kom papper från Tingsrätten. Ideell blogg, som i faktura kallas kommersiell (men en kommersiell blogg drar väl in pengar?!). Fakturan kommer från Bildombudsmannen AB, ett företag som inte finns.

    Var kan uppgift om att inte riskera rättegångskostnader stärkas? I papper från Tingsrätten står att Tammy Bergström, med Bildombudsmannen som juridiskt ombud, kräver skadestånd och ersättning för rättegångskostnader.

    Vidare undrar jag, hur kan svensk lag 2012 tillåta att okunniga, ovetande privatpersoner, som felaktigt använder en bild på en svensk flagga nyttjas för att göra två personer till miljonärer?

    Ytterligare en intressant fråga. Eftersom Tammy Bergström hävdar att hon är hobbyfotograf (ej något företag), hur kommer hon få ersättning i detta? Hur tar hon betalt för sina bilder i vanliga fall? Till vem går betalningen och hur beskattas den?

    Som någon sa, ”Det osar inte katt, det stinker kattpiss!” (hoppas jag fick citera okänd talare utan att riskera stämning)

    • Det finns ett relativt nytt begrepp sedan IPRED som handlar om ”kommersiell skala”. Det handlar om att om besökarantalet (spridningen) motsvarar vad någon skulle kunna tjäna pengar på så är det kommersiellt trots att det inte går att bevisa att någon tjänat några pengar på det. 🙁 Man kan dock alltid bestrida det och hävda att sidan är helt ideellt.

      Domstol.se (http://www.domstol.se/Tvist/Rattegang-i-tingsratten/) skriver följande om rättegångskostnader: ”I mål som rör högst ett halvt basbelopp är möjligheterna att få ersättning dock begränsade.” Advokat Aldén har sammanfattat lagtexen.

      Orsaken är att lobbyorganisationer som STIM, SKAP och liknande har fått alldeles för fritt spelrum på bekostnad av allmänheten. Det krävs en större omändring av hela upphovsrättssystemet för att se till att rättigheterna och skyldigheterna är i balans.

      Det spelar ingen roll om man är hobbyfotograf eller fotograferar för ett (eget) företag. Fotografen har rättigheterna oavsett.

      Jättebra att du överklagat. Hör gärna av dig om det går till domstol.

  10. Jag har just fått ett brev från Staffan Teste och ville bara tack för all information på denna sajt. tack vare det vågade jag bestrida det helt absurda kravbrev jag fick på 13 000 för att bilden legat ute under en kort period 201 på en liten blogg som jag la ner för flera år sedan.

  11. Jag har kollat lite i lagboken, gällande Staffan Testes brev till mig angående Tammys bild på flaggan.
    Jag har läst 21 § Lag (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk.

    Enligt denna paragraf tolkar jag det som att man får visa bilder som tidigare blivit offentliggjorda.
    Tammy har själv lagt ut bilderna på Internet och anses väl då som offentliga.

    ”Offentliga framföranden

    21 § Var och en får, med undantag för filmverk och sceniska verk, framföra offentliggjorda verk offentligt
    1. vid tillfällen där framförandet av sådana verk inte är det huvudsakliga, tillträdet är avgiftsfritt och anordnandet sker utan förvärvssyfte samt
    2. vid undervisning eller gudstjänst.

    • Offentligt framföra innebär att du sjunger, reciterar eller på annat sätt tolkar verket direkt, utan att gå via något sparat/inspelat media. Så fort du sparar ner en bild på din hårddisk eller lägger upp den på din webbplats gör du något som enligt upphovsrättslagen kallas för exemplarframställning.
      Det är alltså olika saker enligt den föråldrade upphovsrättslagen.

      Så du kommer tyvärr inte få igenom att ditt användande är ett offentligt framförande. Men skriv gärna med det som en punkt, för det behövs alltid komma upp och bemötas i domstol om det går så långt. Lägg bara inte all din argumentation på att det ska räknas som offentligt framförande. Lycka till.

  12. Återigen har jag kollat lagboken.
    Återigen har jag hittat en paragraf som kanske kan hindra Tammy från att fortsätta med sin sidoinkomst.

    8 § Ett verk anses offentliggjort, då det lovligen gjorts tillgängligt för allmänheten.

    Verket anses utgivet, då exemplar därav med upphovsmannens samtycke förts i handeln eller eljest blivit spridda till allmänheten. Lag (1973:363).

    KAn detta vara något att stötta sig på?

    • Tyvärr räcker det inte. Precis som med offentligt framförande så påverkar inte det exemplarframställning. Du kan ta med det som argumentation, men det kommer troligtvis inte fungera.

  13. Till skillnad mot vad som skrivs här, behöver inte fotografier uppnå verkshöjd för att vara upphovsrättsskyddade, såvida de inte togs före 1969. Se 49 a §.

    • Det är helt korrekt att en bild inte behöver vara unik eller ha någon ”verkshöjd” för att hamna under upphovsrättsskydd. Det räcker med att man som fotograf kan visa att det är ens egna bild. Verkshöjd tog jag upp när jag beskrev derivataverk, det hade kanske varit bättre om jag beskrivit det som att man då avbildat någon annans verk samt att då måste man ha tillstånd från den som har upphovsrätten till det avbildade verket (motsvarande statybeskrivningen i själva artikeln).
      Tack för påpekandet.

  14. […] Det är fortfarande oklart hur tolkningen om Tv-mottagare ska göras. Nackdelen med de politiska partiernas formulering i lagen är att det går att tolka otroligt brett och lagstiftaren har inte gett något tydligt underlag för hur deras lagändringar ska tolkas. Jag har dock inte ändrat min uppfattning att Tv-avgiften gör sig bättre på skattesedeln och att Radiotjänst borde läggas ner. Public Service ska inte syssla med maffiametoder. […]

  17. Jag har, 2010-06-19 publicerat en bild av Tammys flagga på en blogg med minimal spridning, idag ca 100 unika beökare per dag. Då ca 400 besökare, (ej unika).

    Han hävdar; Bild upplagd utan tillstånd osv. och kör haranger med lagtexter.

    Faktura om 7825:- för en bild upplagd i en hockeyblogg med ca 85 inlägg den månaden och utan kommentarer, dvs med minimal spridning. Dessutom NU, drygt 3 år senare… Då, om jag minns rätt fanns inte den info som nu finns på google med upphovsrätt osv kopplad till bilderna. Hade den texten funnits hade jag, så gamma loch klok jag anser mig vara aldrig tagit den bilden.

    Tack för snabb respons.

    Lasse

    • Tyvärr sent svar, det har varit fullt upp under veckan så jag har inte hunnit med att kolla bloggen.

      Först och främst så kan du absolut berätta att du vid tidpunkten för uppladdningen inte kände till att bilden var på ett sådant sätt upphovsrättskyddad att tillstånd krävdes vid ytterligare tillgängliggörande av den redan välspridda bilden.
      Om det var som bild i en bloggpost skulle du även kunna ange att det var till en specifik bloggpost och att du inte hade någon som helst tanke på att det skulle kunna vara ett problem för någon tre år senare och att den specifika bloggposten bara hade ett mycket begränsat antal besökare (ta gärna med en rimlig uppskattning av antalet besökare till den bloggposten).

      Antalet unika besökare till din blogg borde bara vara relevant om bilden är framträdande på din hemsida (oavsett vilken sida/bloggpost besökaren besöker).

      Du skulle också kunna ange är att det enbart är en blogg för spridning bland vänner och bekanta (motsvarande facebook-status-uppdateringar fast i längre format). Det är ett argument som inte prövats men borde kunna fungera i just hockey-blogg-sammanhang.

      Ovanstående är dock argument som du enbart ska hänvisa till om fakturan går till tingsrätt.

      Du bör börja med att bestrida fakturan med något i stil med följande:
      Fakturan bestrids på följande underlag, varan/bilden är inte beställd av Bildombudsmannen, bilden ifråga var redan globalt tillhandagjord utan information om framtida betalningskrav, det har gått mer än 3 år från blogg-posten till dess att Bildombudsmannen hör av sig och eventuellt tidigare indirekt betalningsansvar har därmed preskriberats med hänsyn till Preskriptionslagen (1981:130) §2.