”Höger – vänster? Aha! Ursäkta, nu förstår jag. Du frågar på vilken sida av franska deputeradekammaren vi skulle suttit i slutet av 1700-talet, eller i till 1900-talet överförd bemärkelse om vi skulle förespråkat planekonomi eller marknadsekonomi när den debatten fortfarande var aktuell?

Tyvärr kan jag egentligen inte besvara frågan, eftersom perspektivet är historiskt. Vi är ett parti i nutiden, 2013. Med nutida ideologiska kärnfrågor i fokus. Integritet, rättssäkerhet och verklighetsförankring…”

”…Våra väljare kommer från såväl yttersta vänstern som högern enligt statstelevisionens måttstock. Det de har gemensamt är att de i de dagsaktuella frågorna tar ställning för de grundläggande fri- och rättigheter som utgör en förutsättning för demokratin. Frågor som sopas under mattan av partier som märkligt nog för en identisk, repressiv politik medan de låtsas debattera ideologiska frågor som ligger ett århundrade tillbaka i tiden…” Med viss modifikation det Joakim Jardenberg föreslog 2009 som svar på just den frågan

Piratpartiet är varken höger eller vänster, vi är mycket mer än så.

För ett längre svar behöver man se närmare på vad höger-vänster-skala innebär rent praktiskt.

Höger-vänster-skala

Den ursprungliga höger-vänster-skalan togs fram för att beskriva situationen vid den franska revolutionen, där höger representerades av de konservativa, vänstern representerades av de revolutionära och de pragmatiskt liberala hamnade i mitten. Det fungerade då, men eftersom samhället utvecklas och förändras kommer en sådan skala inte kunna reflektera det dynamiska samspelet som politik innebär. I svensk politik har det snarare blivit att arbetarrörelsen definierats som ”vänstern” och deras opposition har blivit ”högern”. Granskar man den faktiska politiken har ”vänstern” varit (och är) konservativa i viss frågor medan ”högern” har samma ställning i andra frågor.

Ofta brukar ”vänstern” representeras av Socialdemokraterna som är största partiet med ursprung i arbetarrörelsen och ”högern” får oftast representeras av Moderaterna som har motsvarande ställning bland arbetarrörelsens opposition. De blir alltså normativa på en höger-vänster-skala och blir måttstocken som alla andra partier jämförs mot. Mer liberala partier klumpas ihop mellan Socialdemokraterna och Moderaterna medan mer extrema hamnar på respektive sida.

Utrymmet mellan Socialdemokraterna och Moderaterna har också kraftigt minskat genom åren, och nu är det svårt att identifiera några större ideologiska skillnader i den faktiska sakpolitiken. Jovisst i partiprogram och andra dokument så finns det fortfarande de klassiska identifieringarna för partierna, men om man kollar på de beslut som gjorts i regeringsställning och de förslags som lagts fram i riksdagen så är det mycket små skillnader. Det är faktiskt större skillnader mellan de förslag som kommer från de enskilda partierna i regeringsställning jämfört med när de är i oppositionsställning, än det är mellan partierna överlag.

Det man alltså kan se är att det är större skillnad mellan Socialdemokraterna och Moderaterna baserat på situationen än på den faktiska politiken. Om man jämför den budget som regeringen beslutar och den skuggbudget som oppositionen tar fram brukar den bara skilja sig på någon knapp procent av den totala budgeten. Inga direkta konstigheter där egentligen, eftersom de flesta befintliga riksdagspartier är sprungna ur antingen arbetarrörelsen eller dess opposition och det gör att relationerna fungerar trots att höger-vänster-skalan har minskat i bredd. Svårigheten blir när det kommer partier som har ett helt annat ursprung.

Enligt Wikipedia ser den konventionella klassificeringen av ideologier längs med höger–vänsterskalan ut på följande sätt: Marxist, Anarkist, Socialist, Liberal, Konservativ, Monarkist, Fascist

Man kan därmed inte identifiera sig som Monarkist samtidigt som Socialist eftersom det är från två olika sidor från skalan. Därför har man börjat definiera sig som exempelvis nyliberal eller socioliberal för att visa på att den konventionella definitionen inte stämmer överens med verkligheten. Allt som oftast är det dock andra personer som försöker sätta personer och partier i olika fack för att det blir enklare att bemöta dem då, en maktteknik som kallas för gruppering.

Mittenpartier

Många partier har i olika sammanhang kallat sig själva (eller blivit kallade) för mittenpartier, för att de identifierar sig (eller har identifierats) som ett ideologiskt mellanting mellan Socialdemokraterna och Moderaterna. Kristdemokraterna, som har ett starkt konservativt ursprung, kallade sig för mittenparti på 70-talet. Miljöpartiet, som har starkast stöd bland arbetarrörelsens reaktionärer, kallar sig fortfarande för mittenparti trots långtgående samarbete med Socialdemokraterna. Centerpartiet, har gjort stora omfokuseringar genom åren och det finns idag inte någon tydlig ideologisk hemvist tyvärr, och kallar sig också ibland för mittenparti. Folkpartiet, som har varit namnmässigt Liberala, borde enligt höger-vänster-skalan kunna kalla sig för mittenparti. Även Sverigedemokraterna, trots mycket starkt fascistiskt bakgrund och stöd, kallar sig för mittenparti (dock tror jag det beror mest på vågmästarrollen än av någon egentlig ideologi).

Enligt Wikipedia används grupperingen Mittenparti som ett retoriskt begrepp i syfte att locka väljare från både Socialdemokraterna och Moderaterna. Det kan ligga något i det, men faktum är att användandet av höger-vänster-skala gör det svårt för nya partier att få genomslag för sina idéer om de inte placerar sig mellan de två ”ytterligheterna” Socialdemokraterna och Moderaterna.

Piratpartiet

Piratpartiet kommer inte från någon av de definitioner som utgör den konventionella klassificeringen av ideologier i en höger-vänster-skala, och det gör att det svårt att placera in Piratpartiet på den skalan. Mycket närmare definition är positiv humanism som i mångt och mycket delar Piratpartiets värdegrund gällande individens utveckling och frigörelse.

Man kan självklart med makttekniker sätta Piratpartiet i den gruppering som fungerar bäst för en själv. Vi kallas kommunister av kapitalister och kapitalister av kommunister. Om man däremot frågar mig, eller någon annan av Piratpartiets många medlemmar, förklarar vi att:

Piratpartiet tar ställning för de grundläggande fri- och rättigheter som utgör en förutsättning för demokratin. Frågor som sopas under mattan av partier som märkligt nog för en identisk, repressiv politik medan de låtsas debattera ideologiska frågor som ligger ett århundrade tillbaka i tiden.

Piratpartiet är ett framåtparti.