Så här fungerar upphovsrätten för en författare som dog för 35 år sedan, alltså halva den 70-åriga skyddstiden. Ivan Oljelund (1892-1978) skrev rätt många böcker 1913-1937, därefter mer sporadiskt. Ingen av dem finns att beställa från nätets bokhandlar, bara på antikvariat. När någon lånar dem på svenska kommunala bibliotek, skickar biblioteken in statistik, varvid staten via Sveriges författarfond betalar ut biblioteksersättning till författarens efterlevande. Men det är just ingen som lånar och läser hans böcker längre. Man hittar dem i stället när biblioteken säljer ut överblivna böcker för 1 kr. Oljelund har tre arvtagare i Författarfondens register, men nu har alla tre avlidit, så nästa utbetalning kräver en släktutredning. Fast så länge ingen lånar böckerna, blir det ju inte aktuellt. Där i bortglömdheten svävar nu Ivan Oljelund fram till slutet av 2048, då 70 år har gått efter dödsåret. Den 1 januari 2049 blir verken fria.

Det ovanstående är kopierat, utan tillstånd, från Projekt Runebergs Facebook-sida. Projekt Runeberg är ett ideellt initiativ för att digitalisera äldre nordisk litteratur och göra den fritt tillgänglig över Internet. Det grundades i december 1992 av Lars Aronsson och drivs som ett projekt inom studenternas datorförening Lysator vid Linköpings universitet. Namnet är en anspelning på den amerikanska förebilden Project Gutenberg och finländske nationalskalden Johan Ludvig Runeberg, vars Fänrik Ståls sägner var ett av de första verken i den digitala samlingen.