Emil Isberg

Förnamn Efternamn – Man är aldrig helt anonym

För ett par veckor sedan läste jag en bloggpost om att man inte skulle vara anonym när man kommenterade eftersom det betydde att man inte ställde sig bakom sina åsikter. Det är en rätt intressant frågeställning som jag dock inte är överens med.

För mig är det självklart att namn inte har med åsikten att göra. Det är bara en etikett eller en referens-möjlighet och behöver inte innebära att man står bakom det man säger mer än om man inte använder namn. Spelar det någon faktiskt roll om jag kallar mig för Emil Isberg eller använder någon pseudonym?

Frågan är också vad anonym innebär. Om man alltid använder samma pseudonym eller ”Internet handle” är det ju knappast att vara anonym, men var går gränsen? Om man alltid använder ordet Anonymous som handle, men använder en riktig e-postadress, är det då att vara anonym? Hur är det om man gör tvärt om och lämnar ett namn som handle, men använder en falsk e-postadress? Kan man på något lätt sätt avgöra om någon försöker vara anonym?

Reprissalier och hot är vanligt förekommande om man kritiserar exempelvis Scientologi-rörelsen. Det har gjort att fler behöver skydda sin identitet för att undvika att bli trackasserade. Det finns också de som förlorat jobbet för att de påtalat brister eller rena lagbrott inom företag när de inte lyckats vara anonyma.

Katja Janford, som inspirerade till det här inlägget, tycker att om man är anonym så har åsikten i sig inget värde. Oavsett om åsikten är välformulerad, saklig eller uttrycker uppskattning så om den är anonym så har den inget värde. Som Katja skriver det ”Jag kan inte respektera en åsikt i ett namn av att vara anonym. För om man är anonym tycker man då det på riktigt?”.

Jag skrev en längre kommentar på Katjas blogg-post, men trots att det var i mitt eget namn verkar kommentaren försvunnit därifrån.

Bara för att du kallar dig för Katja vet jag inte vem du är. Bara för att någon skriver i min blogg som Johanna Julén behöver det inte vara någon jag känner. Namnet är bara ett fack att placera personen i, ett handtag vi kan fästa åsikterna vid. Det är en inbyggd rädsla vi har för det som inte går att lägga i fack som gör att vi inte tycker om namnlösa åsikter. Det har dock inget att göra med att inte stå för sina åsikter om man väljer att dela med sig av sitt namn eller ej.

Vissa personer, främst personer under myndighetsutövning, är fråntagna rätten att undvika att presentera sig. Alla andra har alltid en möjlighet att låta bli att säga sitt namn.
Oavsett om det är i en blogg, på bussen eller på en fest.

Man är aldrig helt anonym på Internet. Precis som man på en fest eller i bussen alltid har en röst och ett ansikte att binda åsikten till har man på Internet en IP-adress. Man kan visserligen skydda ansikten, förställa rösten och se till att gå via en proxy-server, men spår finns fortfarande kvar.

Man kan kalla det för att vara respektlöst att inte säga sitt namn, men att bemöta det genom att ignorera åsikten och det sagda är värre ändå eftersom man då säger att det sagda aldrig har funnits, att det sagda inte är värd att föras fram.

Den blogg du kommenterar på vet inte alltid vem du är när du skriver Katja. Det enda bloggaren har är ett referens till dig som du är den enda som vet om. Ett handtag. Vad skiljer det från att kommentera utan ett namn?

Jag kommenterar med för och efternamn, en kombination som vid sökning på Internet får fram mig och nästan bara mig. I skattemyndighetens register kommer flera upp, men det är tillräckligt få för att man ska kunna solla ut vem jag är. Att jag har ett relativt ovanligt namn har också inneburit att jag privat har fått samtal som egentligen skulle gått till företaget jag jobbat på. Om jag å andra sidan söker Katja får jag väldigt många träffar, både med Google och hos Skattemyndigheten, och det är för stort underlag för att jag inom rimlig tid ska kunna binda till någon enskild person. Lägger jag till efternamnet Janford får jag ett mycket mindre resultat och jag kan nog rätt snabbt utesluta Daytona och få fram vem du är. Om jag skulle söka efter någon som heter Anders Andersson eller något annat vanligt namn skulle vara klart mycket jobbigare att veta vem det är.

Namnet säger inte vem du är och har ingenting att göra med om man står för åsikten eller ej.

Emma skriver om hur kulturellt betingat det är att kunna vara anonym och påtalar att det var först när hon började resa som hon insåg att andra kunde anse det konstigt att alltid behöva redovisa vem man är i olika vardagssituationer. Att det kunde användas för åsiktsregistrering.

På Emmas inlägg kan man också hitta en kommentar från Kalle:

Debatten om anonymitet är historielös. De flesta känner säkert till att det under 17- och 1800-talen var väldigt vanligt att böcker skrevs under pseudonymer. Hade Max Stirner varit tvungen att skriva under sitt riktiga namn så hade inte hans verk sett dagens ljus. Vad många inte känner till är att det även i dagspressen, ända fram till början av 1900-talet, var vanligt att långa debatter fördes av kombattanter som var anonyma för läsarna — inläggen skiljdes från varandra genom signaturer. Detta sågs som en del av upplysningen, av främst två skäl: 1. Man skulle kunna uttrycka ovanliga, inopportuna eller extrema åsikter utan att riskera att få sparken, att bli utesluten ur sällskap och klubbar, eller få kyrkan på sig, etc. — eller, än värre — riskera att bli åtalad. 2. Det var argumenten, inte personen bakom, som skulle vara relevanta.
Att avslöja namnet bakom ett nom de plume sågs som någonting väldigt allvarligt, och bemöttes ofta med diverse repressalier. Och, som i fallet med Walter Naeslund sist, så fanns en förtroendefråga — förläggare och redaktörer visste vilka i regel vilka som stod bakom inläggen.

Idén att man ska “stå” för sina åsikter, att ärlighet och icke-anonymitet skulle vara sammankopplade, är en ganska ny idé. En idé som främst framförs i upprörda ordalag av personer som Jonas Gardell (vilken ju antagligen skräms till vettet av tanken på att vara anonym), och allehanda gammelmediakrönikörer utan historisk bildning.

Det fanns, och finns, tusentals individuella skäl till att man vill vara anonym i en debatt — och att använda kontrahentens anonymitet som ett svepskäl för att slippa gå i svaromål är fegt och obildat. Antingen är kommentaren relevant eller inte — huruvuda kommentatorn framträder med namn och adress eller inte är inte relevant, om det inte handlar om hot eller trakasserier för vilka det finns lämpliga lagrum.

Oavsett vad det finns för anledning till att vara anonym ska inte det spela någon roll i om man avgör att kommentaren är relevant eller inte.

Det som för mig gör ämnet mycket roligare är att jag för många år sedan skrev en kort berättelse som gick ut på att man inte skulle använda namn, för vad var namn annat än en etikett att sätta på lådan som man fördomsfullt placerar personen med. Namnet i sig har ingenting med vem man är eller varifrån man kommer. Namnet är bara ett namn.

Det som också gör det hela lite intressant är att Katja var för mig en anonym person, men inlägget har gjort att hon inte längre tillhör den anonyma massan för mig. Genom inlägget, trots att jag inte är överens med henne, skapades en bild av Katja och hon blev därför något mer än bara sitt namn. Jag hoppas på fler intressanta inlägg från henne.

Kontrollsamhället innebär att man aldrig kan vara anonym. Det innebär att man alltid blir övervakad och ens åsikter blir granskade, registrerade och bedömda.

Även om jag själv inte kommenterar anonymt kommer jag att alltid att arbeta för att alla ska ha möjlighet att vara anonym oavsett anledning. Det innebär att jag stödjer WikiLeaks, IPREDator och liknande tjänster.

Intressant?

emil

, ,

27 svar till “Förnamn Efternamn – Man är aldrig helt anonym”

  1. Jättebra inlägg. Speciellt stycket i slutet där du påpekar att Katja som initialt var anonym för dig genom sitt inlägg har trätt fram ur den anonyma massan genom den bild hon gett av sig själv – helt oavhängigt av vilket handtag hon hade valt.

    ”Det är en inbyggd rädsla vi har för det som inte går att lägga i fack som gör att vi inte tycker om namnlösa åsikter. Det har dock inget att göra med att inte stå för sina åsikter om man väljer att dela med sig av sitt namn eller ej.”

    Jag vet inte om jag skulle vilja kalla det rädsla. Jag tror att det snarare har att göra med att den som kommenterar anonymt och med ett okänt handtag inte gör någon insats. Den som antingen skriver ut sitt namn eller ett känt handtag sätter sitt förtroendekapital i pant när han/hon ger sig in i samtalet. Det inger ett annat förtroende och ökar sannolikheten för att personen ska bete sig på ett mer respektfullt och seriöst sätt. Den som har någon att förlora har ofta mer att vinna än den som inte är beredd att offra något.

    Det som de som har problem med anonymiteten missar är dock att även den som skriver under pseudonym kan bygga upp ett förtroendekapital och kan i många fall ha ett större förtroendekapital än den som skriver ut sitt namn eller är relativt okänd eller svår att unikt identifiera utifrån namnet. Att Jonas Gardell gett sig in i debatten tycker jag förresten inte att man ska övertolka. Det är nog mest en överreaktion på alla homofoba brev och elaka kommentarer som han får ta emot, vilket man nog får ha en viss förståelse för.

    Jag skrev förresten ett litet inlägg om Att stå för sin åsikt. Där lyfte jag även fram att det att stå för sina åsikter inte endast handlar om att satsa sitt förtroendekapital på någonting utan även att vara beredd att försvara sin åsikt. Dick Erixons är ett exempel på de politiska bloggare som stängt kommentarerna, vilket jag nog vill mena är ett uttryck för att inte fullt ut stå för sina åsikter. Jag har naturligtvis inget problem att respektera hans val, men faktum kvarstår att det rejält sänker mitt förtroende för honom och gör bloggen ganska ointressant.

    • Bra att du tog upp försvarandet av åsikten, för det är ju faktiskt mer förtroendegivande än att blogga/kommentera med namn.
      Jag övervägde det, men tyckte att blogg-posten blev tillräckligt lång ändå.

  2. Jag orkar faktiskt inte läsa ditt inlägg det är säkert väldigt bra, jag såg att du hade taggat det som piratpartiet och det räcker för mig. Min blogg är inte politisk, den har aldrig varit det och den kommer aldrig bli det. Mitt inlägg handlar om att man ska stå för sina åsikter, hela situationen och uppkommen till inlägget var att en vän skrev i en annan vän en väldigt elak kommentar. Thats it, jag tycker man ska stå för sina åsikter om man vill säga hemska saker till människor som man känner i sitt namn.

    Jag valde att inte publicera din kommentar för att den inte har ett dugg med min blogg att göra min blogg handlar om poesi, vardagen och om kommunikation. Dina politiska åsikter hör inte hemma i den. Och om du vill diskutera FRA och piratpartiet så ställer jag gärna upp på det. Men då ska det handla om det, jag tycker det är väldigt konstigt av dig att liksom citera mig i din blogg när du inte vet va min blogg handlar om haha..

    Jag röstade för övrigt också på piratpartiet.
    Och jag tycker visst att man mot myndigheter
    ska få vara anonym och att vi ska skydda utsatta människor.

    • Tackar för din kommentar. Ditt inlägg var det som inspirerade till blogg-postningen som jag dock inte anser är någon politisk ståndpunkt. Jag anser att man har svårt att helt undvika politik och jag tillhör de som i många år försökt undvika politik, särskilt på arbetsplatser och inom olika organisationer. Exempelvis om du skriver poesi och publicerar den på din sida, påverkas det av de politiska åsikterna om ideell och kommersiell upphovsrätt.
      Angående det som var uppkommen till ditt inlägg, så anser jag att grundprincipen ska vara att om man inte har något snällt att säga kan man låta bli att säga det. Naturligtvis ska man vara ärlig mellan fyra ögon, men att använda sig av anonymitet för att säga elaka saker är bara fegt.

  3. Jag läser ditt inlägg igen och vill nästan skratta, förlåt.
    Men förstår du hur att du citerar mig i helt fel situation och hur hemskt
    märkligt det är? Haha! Det är som om du skulle skriva ett inlägg om din mamma och så skulle jag klistra in det i min politiska blogg om mammaledigt vs pappaledigt och om du exempelvis skulle skriva jag tyckte om att min mamma var hemma med mig när jag var liten jag tycker det är bra. Då skulle jag citera dig i ett inlägg som handlade om jämnlikhet och vrida det till att du inte tycker pappor ska ta sitt ansvar.

    Det är absurt och väldigt märkligt att göra. Inte rättvist ett dugg.

    • Jag ber om ursäkt om jag har misstolkat dig, men det var det intrycket jag fick när jag läste ditt inlägg som jag har beskrivit. Det kan naturligtvis ha varit helt uppåt väggarna fel och det är jag den första att erkänna. Du får gärna vidareutveckla ditt resonemang om du har möjlighet.

      • Glömde svara på detta. Det jag vill säga i mitt inlägg är:
        Jag tycker att man har större impact om man kommenterar i sitt namn.

        Jag tycker dock det finns tillfällen då man ska få vara och bör vara anonym.
        Det är inte samma sak. Inte samma fråga.

        • Men det du inte förstår är att namnet inte borde spelar så stor roll för att beslutet att acceptera kommentaren eller ej. Jag håller med dig om att namnet (oavsett om det är ett riktigt namn eller en handle) har med sig förtroende baserad på hur man tidigare har upplevt den personen, men det borde inte avgöra om kommentaren accepteras eller inte. Innehållet i kommentaren kan man dock censurera.

  4. Sedan undrar jag om du har glömt att jag skickade ett mail till dig där jag svarade på din kommentar? För det låter det ju inte som i ditt inlägg ovan. Jag skrev ju tydligt att om du ville diskutera politik med mig så är du välkommen att göra det men inte i min blogg för den handlar inte om politik. Missade du det när du skrev detta inlägget? För man kan ju tolka det som att jag bara valt att inte publicera din kommentar och inte hört av mig.

    • Nej jag fick aldrig något sådant meddelande tyvärr. Jag anser inte att anonymitets-frågan är politik, men jag kan hålla med om att det kan innehålla politiska värderingar (liberalism exempelvis). Gällande diskussion så är du välkommen, oavsett om det är om politik eller inte.

      • Mailet skickades den 15e februari till dig och ska vara levererat och skickat. Din mail är väl [epostadress censurerad av emil] (den mail du angav då du kommenterade).
        Du får söka igenom dina mail så hittar du den säkert.

        Jag tror och tycker det är lite ironiskt och nästan komiskt, min bild av politiker är tyvärr att de är väldigt duktiga på att debattera(vilket kanske inte är ett tyvärr utan en bra egenskap) men i situationer kan och kommer de använda sig av citat och information i fel sammanhang. Så tycker jag att du nu även gjort. Man ser klart och tydligt att min blogg är privat.

        Jag förstår att människor blir upprörda om de går in på din blogg och läser inlägget och har en bild av mig(vilket jag själv hade fått) och sedan går in och är arga. När de läser din blogg förväntar det sig ett politiskt budskap. Då din blogg är uppbyggd på dina reflektioner och dina politiska åsikter. När du då citerar mig i ett inlägg som handlar om piratpartier och om FRA så gör du faktiskt helt fel. Mitt inlägg har inte med det att göra!!

        Jag är emot FRA och har kämpat mot FRA jag skriver en bok tillsammans med en vän om fildelning och jag är för ett samhälle där man hjälper folk, de som är utsatta och de som har problem. Jag undrar också var din syn på det är, var är din äldervårdspolitik, var är din skolpolitik, var är din handikappades rätt i samhället politik, var är din invandrarpolitik? osv..
        Det är bra tycker jag att du driver frågan om FRA men samtidigt måste man ju driva alla andra frågor också om vi väl jobbar mot fra, sen då?
        Allt annat då?

        Jag tror dock att om man har möjlighet så ska man stå för vem man är och sin åsikt jag tycker att en exempelvis en politisk diskussion mellan dig och en i miljöpartiet eller moderaterna är enklare om ni säger vem vi är och vilka bakgrunder ni har. Annars kan jag enkelt misstolka era ord då jag inte har en bild av vem ni är. Om du kommer från miljöpartiet och är passionerad för vissa saker och drivs av andra så vill jag veta de innan du pratar om exempelvis mammaledigt. Det är enklare för mig då att få en helheltsbild.

        Mitt inlägg handlade som sagt om att jag tycker när man kommenterar elaka saker som är personliga på privata bloggar så ska man göra det i sitt namn.
        Mitt inlägg uppkom då en vän kommenterade i en annans i anonym. När det sedan visade sig vara hans vän. Jag skrev då där att jag tycker man ska stå för sina åsikter offline och online. Det tycker jag.

        På samma sätt som jag tycker du ska stå för det här då du uppenbarligen vill att man ska rösta på dig i ett val blir det svårt om du inte skriver i ditt namn.

        Hur som helst så vill jag inte diskutera detta vidare.
        Tack för mig.

        Du hittar nog mailet från mig ska du se om du letar lite, det verkar hemskt konstigt att det bara försvunnit sådär?!?

        • Min blogg är egentligen inte politisk i sak eftersom den är äldre än min kandidering och innehåller väldigt mycket som inte ingår i Piratpartiets politik, fast jag håller med om att det blivit en hel del politiska utspel på den på sista tiden. 🙂
          Jag censurerar epostadressen och hoppas på att inte fel bottar har snappat upp den… Jag ogillar skräppost och försöker undvika det på alla möjliga sätt.
          Mmm jag ska nog kunna hitta ditt meddelande med hjälp av din information. Jag får be om ursäkt för att jag inte läst det än.

      • Sedan kan man väl diskutera allt politisk, allting, minsta lilla mening om vad som helst men bara därför är inte alla diskussioner politiska. Det är en skillnad.
        Min diskussion var och är INTE politisk.

          • Min din blogg är politisk och varför taggade du inlägget som piratpartiet om det inte är politiskt? Eller ännu värre när jag ser nu la det i kategorin piratpartiet. Hur kan då inlägget inte vara politiskt?

          • Min blogg är inte mer politisk än vad papper är det (papper kan ju användas för att uttrycka politiska åsikter). Jag lade blogg-posten i kategorin piratpartiet eftersom det tillsammans med Antipiratbyråns blogg, IPRED-implementationen, FRA-övervakningen och även datalagringen verkar tyda på en ökad acceptans för övervakning samt en försämring för informationssamhället. Jag ska nu flytta den till någon mer lämplig kategori. Tackar för påpekningen.

  5. Jag undrar hur bra kolla bloggosfären har på bakgrunden av det anonymous som döljer sig bakom Guy Fawkes masker och loggan med kostymen utan ansikte. De här symbolerna dyker upp allt mer frekvent så jag känner att frågan behöver ställas. Jag tror pp-bloggarna antagligen skulle kämpa för deras rätt att existera och rätt till yttrandefrihet, men jag tror inte man skulle hylla dem. Jag har hängt en del på sidan som det här kommer ifrån, och även om ursprunget håller på att gå förlorat pga hur mycket uppmärksamhet den fått och därmed hur många nya helt vanliga internetanvändare som hittat dit, så är innehållet det minst politiskt korrekta man kan hitta. Mycket av det som sker där är tom olagligt. Det är en sida där det postas barnporr, ordet nigger förekommer överallt, man raidar minnesgrupper på facebook för barn och ungdomar som dött i olyckor, man försöker få folk att begå självmord framför sin webbkamera, man postar bilder på gore dvs döda och extremt söndertrasade kroppar, etc, etc. Om man ska försvara sig lite för att man hängt där så handlar det om en plats för trasiga själar som vill hitta en plats att få utlopp för sina primitiva drifter och skrika ut sin ångest. Så det är en plats som fyller sitt syfte, men jag är väldigt tveksam till att lyfta den som ett föredöme (inte för att någon politisk motståndare någonsin skulle förstå att lyfta fram den referensen jag gjort nu, men i alla fall). Å andra sidan är det Caturday idag, så då ska man ju posta bilder på söta katter med fyndiga kommentarer. Det finns många sidor av anonymous…

    • Absolut en värdefull synpunkt att det är mycket som skyddas av anonymiteten. Jag håller inte med om att Guy Fawkes-maskerna kommer från 4chan/7chan eftersom jag hörde talas om det först i samband med Schientologi-rörelsen. Jag har själv aldrig sett behovet av 4chan/7chan, men jag tycker att de likväl har rätt att existera oavsett anledning. Lagbrott skall naturligtvis anmälas oavsett om det sker under en mask av anonymitet eller inte.

  6. Självklart ska man få vara anonym.

    Men för mig är det också ganska självklart att tilldela ett påstående större vikt om det kommer från (låt oss säga) Mark Klamberg än om det kommer från en anonym person. *Vem* det är som säger nånting är inte oviktigt.

    • En värdefull synpunkt. Dock anser jag att vissa personer har byggt upp ett så stort värde att det är omöjligt att man kan ta till sig budskapet utan att få med sig det värdet.
      Om Reinfeldt kommenterar att vargen ska utrotas blir det större konsekvenser än om någon okänd gör exakt samma uttalande.

  7. Ett skäl att inte skriva fullt namn är att det antingen inte är väl genomarbetat eller kortfattat och sas ryckt från sitt sammanhang och att man därför inte vill att omvärlden skall vara säker på att det verkligen är jag, och kanske markera att risken för imperfektioner är större. Varför det inte är väl genomarbetat tycker jag bör intressera Emil Isberg som IT drivande. Det har mycket datatekniska orsaker. Det finns inte plats i det här fönstret att se inlägget. Jag vet inte om det kommer att fungera tekniskt. En ganska stor procent av den här typen av inlägg kommer aldrig fram av någon slags datatekniska orsaker, datorn beter sig ofta konstigt når jag gör submit comment och om det sedan inte syns kan det ju bero på att moderatorn inte accepterat det och det är ju knepigt att försöka fråga. Eller moderatorn kanske faktiskt tar bort det. Detta är skäl att det inte lönar sig att söka skriva nått perfekt. Därför är det bra som SvD och DN att ta allt, så ser man meddetsamma att det kommer in. Sedan är det bra om man kan editera sina egna inlägg och rätta till vad som blev fel även efter submit. Jag tycker det är riktigt att tillmäta synpunkter större vikt om de framförs med fullt namn, men det är ju subjektivt för mottagaren. Man bjuder ju omvärlden på en hel del och i en form som gör det lätt att utnyttja det utan att ange källan om man inte skriver namnet, så på sätt och vis är det generöst.
    Det kan ju också vara så att man sas inte vill stå för sin åsikt och försvara den utan ha ett visst svängrum att tänka om efter att ha kollat reaktionen, kan vara lite lättare utan namn, webinlägget kan vara en försöksballong. Mitt intryck är att det ganska sällan går att med säkerhet identifiera en person utifrån namnet på webben, det har sas blivit etablerad umgängesform. Sedan använder vi ju numera vanligen förnamn i vanligt samtal.

    • Jag kom på ett ytterligare argument. Liksom Emil har jag inte så många namnar, det finns 14 med samma namn i telefonkatalogen och jag är troligen den som syns mest på webben. Söker man på mitt fulla namn så är det ganska klart vem jag är. En del av vad man hittar mig på är kommentarer som den jag gör här och som kanske gjordes för fem år sedan och är lite hafsiga och oöverlagda.

      Kommenterar du på webben med ditt fulla namn så kan det bli ristat i sten för decennier, det eftervärlden minns av dig, vilket du inte alls inser när du chattar så här. Om man säger något i en verbal diskussion så glöms det bort eller man kan vara osäker på vad som egentligen sagts eller menat, men vad som här skrivs kan aldrig glömmas eller göras ogjort. Uppgiften kan sållas fram och läcka vidare till CIA så att inresa till USA stoppas, eller en åklagare kan finna att jag är associerad till piratpartiet, vilket kanske blir ett gott skäl för en djupare utredning. Så bäst att inte lämna fulla namnet i onödan för oss som inte har de vanligaste namnen. Och Emil borde vara försiktig med att föreslå det… 🙂

      • Tackar för tipset. Jag anser rent principiellt att man ska kunna ta konsekvensen för det man gör, men det är viktigt att inse att den man var för tio år sedan inte nödvändigtvis behöver överenstämma med vem man är idag.

  8. Den som vill veta ens namn vill oftast det i ett enda grundläggande syfte, att kunna ta till personangrepp.

    • Inte nödvändigtvis. Det är oftast det man hör om, men jag tror att personangrepp egentligen inte sker så ofta om man räknar alla situationer där namn har efterfrågats.