Åldersdiskriminering på partinivå – MP ser ner på PP


Jag nåddes av ett meddelande från Mattias Bjärnemalm imorse om att en bloggare för Miljöpartiet hade skrivit negativt om Piratpartiets hantering av datalagringsdirektivet. Tyvärr tappade jag anslutningen mot Internet och det innebär att jag några timmar senare sitter på ett Internetcafé för att skriva ihop mitt svar.

Tomas Melin, kandidat till kommunfullmäktige och landstingsfullmäktige för Miljöpartiet skrev igår om Därför leder Miljöpartiet kampen mot datalagringen där han visserligen skriver att Piratpartiet har rätt, men att han utifrån tre frågeställningar anser att Piratpartiet gör bort sig, eller kanske snarare agerar fel politiskt.

1. EU-politisk strategi: hur slipper vi datalagringsdirektivet?

Piratpartiet har redan från första stund varit tydliga med sin linje för att stoppa implementeringen av datalagringsdirektivet, och det är samma linje som Falkvinge lyfter ovan: att rösta nej. Det är ett tydligt ställningstagande, och det ska de ha all heder för.

Tomas Melin skriver vidare att Piratpartiets strategi är att likna med hur en struts stoppar huvudet i sanden vid fara samtidigt han gör liknelsen med Piratpartiet som ett barn skriker så fort något obehagligt först på tal. Lite självmotsägande liknelser om jag får säga det själv, för en struts brukar inte skrika och även om jag har sett barn stoppa huvudet i sanden så har anledningarna varit helt annorlunda.

Tomas anser att kriget mot datalagringen måste föras i EU och det har han till viss del rätt i, men det han missar är att det inte är enda platsen där kriget mot datalagringen måste föras. Piratpartiet säger nej till införandet av datalagringsdirektivet i Sverige samtidigt som vi driver på lyftandet av frågan i EU rent juridiskt, samtidigt som vi informerar allmänheten om problemen med datalagringen, samtidigt som vi bemöter de pådrivande faktorerna bakom datalagringsdirektivet, samtidigt som vi försöker hjälpa diskussionen om bakgrunden till datalagringsdirektivet framåt, samtidigt lyfter vi upp och stöttar de länder som vågar säga nej till datalagringsdirektivet. Jag skulle kunna fortsätta ett bra tag till gällande vilka krig som förs i datalagringsdirektivets namn, särskilt som det finns en del områden som riskerar att påverka situationen kring datalagringsdirektivet (exempelvis Lissabonföredragets införande).

Nu håller jag inte med om att det på något sätt är ett krig mot datalagringen eftersom det förutsätter att man sysslade med någon destruktiv argumentationsteknik. Piratpartiets hantering av frågan är mycket mer fredlig även om vi inte går så långt att vi sticker huvudet i sanden och ignorerar frågan. Piratpartiet informerar om problemen, lyssnar på argumentationen kring datalagringen och föreslår förändringar till de grundläggande orsakerna. Ett informationsamhälle byggs med informationsutbyte och inte stridsåtgärder eller hot. Vi kan inte på något sätt stödja argumentation för krig, såsom Tomas Melin förespråkar det.

2. Kunnande: Vad handlar striden om?

Mitt andra problem med de lilas höga svansföring i den här frågan är att de inte överhuvudtaget verkar ha förstått vad det är de skriker om. Notera exempelvis att Falkvinge ovan skriver att PP aldrig kommer “rösta för datalagringsdirektivet”. Det kanske bara är en slarvig formulering, men faktum är att det inte är direktivet riksdagen eventuellt kommer rösta om. Riksdagen äger inte frågan om direktivet, det gör EU. Riksdagen äger frågan om implementeringen av direktivet.

Tomas Melin låser sig fast vid att vi formulerar oss på ett vardagligt vis istället för att använda oss av ett politiskt högtravande och korrekt språkbruk där det finns juridiska tolkningar. Naturligtvis vet Piratpartiet att riksdagen eventuellt kommer att rösta om Sveriges implementation av datalagringsdirektivet. Till skillnad från de etablerade riksdagspartierna så består dock Piratpartiet av helt vanliga människor och vårt språkbruk avspeglar naturligtvis detta. Dock är det sant att Piratpartiet motsätter sig datalagringsdirektivet oavsett om det är frågan om implementationen eller själva direktivet på EU-nivå. Det innebär att det inte heller fel att PP aldrig kommer ”rösta för datalagringsdirektivet”.

Naturligtvis röstade Tyskland, precis som Rumänien, ner ett förslag till implementation av datalagringsdirektivet. Att det gjordes kan ses som att implementationen inte var önskvärd, men i förlängningen kan man också anse att det möjligtvis är direktivet som skapar fel implementationer. Det är så lagstiftning fungerar i EU och det är också så Piratpartiet driver sakfrågan.

3. Inhemsk politisk strategi: Vad kan PP driva igenom?

Piratpartiets politiska strategi går ut på att på förhand avsäga sig ansvar för en stor mängd helt avgörande politiska frågor. I och med detta tänker de att de kan fokusera på vissa kärnfrågor och därför få bättre resultat där. Så långt är nog resonemanget både korrekt och rimligt. Problemet är när de i tanken gör en logisk kullerbytta från “bättre resultat” till “the perfect score”. Hela den piratpartistiska kommunikativa strategin bygger ju nämligen på att de tvärsäkert kan lova allt till alla, om än inom det de (något vagt) hänvisar till som “våra kärnfrågor”.

Tomas Melin tar upp Piratpartiets uttalade vågmästarstrategi som en orsak till att vi inte skulle ha möjlighet att driva igenom våra fokusfrågor. Dessutom klassar Tomas oss som ett missnöjesparti och anser att vi enbart har möjligheten att i riksdagen sitta och rösta nej, eftersom vi inte skulle vara välkomna till förhandlingsbordet.

Piratpartiet vet naturligtvis att förhandling handlar om ärlighet, öppenhet och att föra faktiska frågor till diskussion. Det är en grundläggande del i planen om vågmästarställningen. Naturligtvis ingår hot som en förhandlingteknik, men det är inte det man bygger långsiktighet i våra frågor med. Våra fokusfrågor sträcker sig långt längre än vad något missnöjesparti kan komma med. Vi ställer upp i flera kommun- och landstingsfullmäktige val med omfattande sjökort och politiska manifestation.

Piratpartiet har starka idéer, stor drivkraft, och mycket stort stöd för våra åsikter. Huruvida förhandlingsbordet blir tillgängligt för oss eller inte beror snarare på hur mycket politisk kohandel som PP kommer att utsättas för. Men Piratpartiet har förhandlingsförmåga även då. Vi har öppet, som alltid, mött och blött många olika situationer som vi kan möta vid förhandlingsbordet.

Många inom Piratpartiet har sett upp till Miljöpartiet på grund av att de har gått från att vara ett miljöfokusparti till ett parti med många vettiga åsikter samt en flexibilitet att ta till sig ungdomsrörelsens frågor. Därför har vi också kritiserat Miljöpartiet hårt för det som Tomas skriver som ett par veckor av virrig kommunikation precis som vi i EU-valet kritiserade Miljöpartiet då de anklagade oss för att ha stulit deras åsikter gällande fildelning trots att de vid riksdagsvalet 2006 inte hade något alls att säga om fildelning.

Det Tomas Melin gör skulle klassas som åldersdiskriminering, eller mobbning, om inte hade varit politisk ålder som det gällde. De jämförelser som Tomas gör är inte avsedda att vara smickrande. Naturligtvis har Piratpartiet inte Miljöpartiets politiska erfarenhet, men det innebär inte att våra sakfrågor är felaktiga. Piratpartiet är redan idag kunniga på många politiska områden. Tomas anser att Piratpartiets vågmästarstrategi är ett hot, men är det i så fall inte ett hot att säga att Piratpartiet inte kommer att få förhandlingsmöjlighet?

Tidigare har jag haft möjlighet att rösta på Miljöpartiet, men är det verkligen konstruktivt att tracka ner på Piratpartiet när vi borde sitta på samma sida om förhandlingsbordet?

Jag röstar pirat! Gör du?


12 svar till “Åldersdiskriminering på partinivå – MP ser ner på PP”

  1. Ok, jag tar svaret i samma följd som punkterna:

    1. Säkert gör PP mycket på en gång, konstigt vore det väl annars. Vad jag kritiserar är att PP i den här frågan bara har en tydlig partilinje, och det är att det är omröstningen i riksdagen som är det enda viktiga.
    Men ta inte mitt ord på det, kolla själv vad er partiledare säger:
    “Det är ett ganska enkelt trick som Sverige behöver ta till för att inte införa datalagringsdirektivet och de konstanta medborgarkränkningarna:
    Sveriges riksdag låter bli att fatta ett beslut om att införa det. För att vi inte vill.
    That’s it. Det är hela receptet. Svårare än så är det faktiskt inte.”

    Det är hela recepet. Behöver det göras tydligare? Nä, egentligen inte. Men vi gör det tydligare ändå, med ännu ett Rick F-citat:
    “Att prata om huvudlinjer, utgångspunkter och omförhandlingar duger inte. Det är fluff och rökridåer och nonsenstrams avsett att skyla den egentliga frågan: hur tänker man rösta?”

    Så don’t shoot the messenger. Jag håller med dig om att PP borde ha en bredare kommunikationsstrategi för den här frågan. Men de har ni inte. Det ska du inte kritisera mig för, kritiken hänvisas rimligen till Rick F.

    2. Synd att du tar ut ett litet citat från mitt ganska långa stycke i denna fråga. Jag tycker inte det citatet göra hela resonemanget rättvisa.

    Det handlar inte alls om att ni formulerar er på ett vardagligt sätt. Det handlar om att PP drar helt felaktiga slutsatser av vissa skeenden, och eftersom ni samtidigt uttrycker er felaktigt om dessa skeenden så drar jag slutsatsen att ni helt enkelt har fel.

    Till exempel så drar Rick F slutsatsen att frågan är död i Tyskland och Rumänien för att författningsdomstolen där har slagit ned på implementationen. Det är fel. I båda länderna har vi regeringar som VILL ha datalagring i lag. Och i inget land har författningsdomstolen sagt att datalagring per se är författningsvidrigt. Antingen förstår inte PP detta, och uttrycker sig därför felaktigt, eller så förstår de skillnaden, men uttrycker sig felaktigt för att förleda. Jag tycker båda alternativen är dåliga.

    3. Igen ett kort citat från ett långt resonemang. Det gör det inte rättvisa.

    PP har väldigt tydliga vallöften i en hel del frågor nu. Min poäng är att ni inte kommer kunna få igenom alla frågor. Ni kommer behöva kompromissa ni också. Inte heller i detta behöver du ta mitt ord för det. Lita på Mikael Nilsson (PP):

    “Däremot, skulle vi fälla en regering som gav oss uppriven FRA-kabel och uppriven IPRED, men inte upprivet dld? Om man fäller den regeringen får man kanske ha kvar FRA och IPRED liksom. Där ställs kärnfrågorna mot varandra, och svaret blir inte från början givet.”

    Eller ta ett annat exempel: I er vågmästarstrategi står uttryckligen att ni, om ni inte får tillräckligt bra bud från endera blocket så ska ni stötta det minsta blocket att bli regering. I nuläget är detta alliansen. Säg att det blir så även efter valet. Då stöttar ni en regering som genast lägger fram en lag om datalagring, som röstas igenom av alliansen+S. Hur går det ihop med era vallöften?

    Era strategier och er förda politik går tyvärr inte ihop till 100%. Det tror jag ni skulle vinna på att inse.

    Till sist: Det känns mycket märkligt att bli beskylld för mobbning eller diskriminering för att jag pekar på saker som jag inte håller med PP om. Under flera veckor har jag vet inte hur många PP-bloggar hackat på MP, dessutom på helt felaktiga grunder. Ni får ett inlägg med kritik från andra hållet, och då är det diskriminering och mobbnnig? Skärpning.

    • Läs din kommentar kring 2 och 3, och titta på hur du själv argumenterar. Du tar lösryckta kommentarer och slår upp det som om det är det enda som vi säger, trots att Piratpartiet säger rätt mycket.
      Många om mina kompisar har mycket stort politiskt förakt på grund av hur det ser ut att riksdagspolitiker hanterar aktuella frågor. ”Politiker lovar stort och håller tunt” sammanfattar många kommentarer jag hör (fast på ett rätt snällt sätt). Varför är det så? Varför har det bli acceptabelt att man förhandlar om saker man har lovat sina väljare?
      Man kanske kan anse att Rick har överdrivit ståndpunkten att Tyskland och Rumänien aldrig kommer att införa datalagringen (även om han aldrig sagt det), men då måste man samtidigt erkänna att befintliga regeringsförespråkare och oppositionen har överdrivit ståndpunkten att Sverige måste införa densamma.

      Angående mobbning och åldersdiskriminering så vill jag att du kontrollerar dina egna jämförelser och funderar på hur sådana kommentarer hade låtit om det hade varit i en vanlig skolklass. Det är inte att du påtalar sådant du anser är svagheter med Piratpartiets parti som är problemet, jag tycker att du är massor välkommen att påpeka det som du anser är svagheter för det gör det lättare för oss att överkomma våra svagheter, men sättet du gör det på går att ifrågasätta. Sedan håller jag inte med dig om dina åsikter om att det faktiskt är svagheter utan jag är övertygad om att det kommer att visa sig vara en av våra många styrkor.

      Man kan anse att Miljöpartiet skapade ett fullständigt program för att ha saker och ting att förhandla om utöver miljön, men Piratpartiet har valt en annan utgångspunkt som jag hoppas på kan ge bättre folkligt stöd.

      Som jag skriver i Självklara rättigheter försvagas:
      En del bekanta har frågat mig varför de ska rösta på Piratpartiet om nu befintliga partier börjar ta upp Piratpartiets fokusfrågor. Svaret är att det inte enbart är våra fokusfrågor som behövs skrivas in i programmet, utan det krävs också att ha politiker som ställer sig bakom dem till fullo. Vilken politiker som helst kan stå på ett torg och hävda att de är för personlig integritet, men när samma politiker sitter i riksdagen kan de lika gärna rösta mot personlig integritet. Det har skett förut och det kommer att ske igen.

      • Varför har det blivit acceptabelt att politiker förhandlar om saker de lovat sina väljare? Ja du, för att inget parti har egen majoritet längre. Om S och MP har två olika inställningar, så måste vi förstås kompromissa om det om vi ska styra landet tillsammans. Inga partier kan vara helt överens om allt, då hade vi ju inte behövt två olika partier.

        Det är inte grund för politikerförakt, det är grunden för demokratin. Och det fungerar likadant i ett förhållande mellan två människor, eller i en skolklass när man ska komma överens om något.

        Jag ger flera och många olika exempel och citat på att PP fokuserar på fel sak, inte har tillräcklig kunskap i vad striden handlar om att ni faktiskt mycket väl kan vara tvungna att bryta ert vallöfte på den här punkten. På det svarar du ”du tar det ur sitt sammanhang”. Nej, det gör jag inte. Men okej, sätt då in det i sitt sammanhang. Visa på att jag har fel, argumentera i sak.

        Rick har aldrig sagt att Tyskland och Rumänien aldrig kommer införa datalagring. Men han har sagt att frågan är avgjord där i och med domstolarnas beslut. Det är det inte, så enkelt är det.

        Till sist: du påstår att du aldrig har hävdat nåt om diskriminering. Tillåt mig småle, inlägget HETER ju till och med diskriminering. Och i inlägget nämner du också explicit diskriminering: ”Det Tomas Melin gör skulle klassas som åldersdiskriminering”.

        Och för sakens skull: Vi är inte i en skolklass. Har du något emot min kritik eller sättet jag framför den på, peka på vad som är fel och förklara varför. Att komma med svepande kommentarer om att du blir mobbad eller diskriminerad är inte så trovärdigt.

        • Just nu är frågan avgjord i Tyskland och Rumänien. Rumänien har inte lagt någon remiss eller förslag på implementation sedan avslaget och Tyskland funderar fortfarande på utslaget.
          Att säga att de kommer att lägga ett nytt förslag är alltså lika orimligt som att säga att de inte kommer att göra det.
          Det är möjligt att de kommer att lägga ett nytt förslag om det blir påtryckningar från EU, men det är faktiskt också en möjlighet att de inte kommer att göra det.

          Jag blir inte mobbad. 🙂 Och några svepande skäl har jag inte använt. Du har jämfört Piratpartiets politik och utsagor till både strutsens sätt att hantera rädsla och till ett litet barns sätt att förneka. Det är varken sakligt eller särskilt smickrande.

          • Men du, allvarligt talat. Låt oss titta på vad Herr Falkvinge faktiskt skrev om fallet i Rumänien:
            “För politik handlar om att vilja och att våga. Den som inte vågar blir kroniskt överkörd av den som gör det.

            Rumänien valde nyligen den här vägen. ‘Vi tänker inte införa datalagringsdirektivet, för det strider mot grundläggande mänskliga rättigheter.’ Där var det slut på historien för Rumäniens del.”

            Till att börja med så är det ju absurt att definiera Rumäniens författningsdomstol som ”Rumänien”. Detta insinuerar att Rumänien som land har valt att inte införa direktivet. Inget kunde vara mer fel, tvärtom har de ju en regering som infört direktivet, och om jag förstått det rätt dessutom i större utsträckning än minimikraven i direktivet.

            Inte heller har författningsdomstolen sagt att datalagring i sig är fel, eller att datalagringsdirektivet är fel, bara att den rumänska regeringens implementation är fel. Det citat, som Rick förstås hittat på helt själv, är alltså också helt felaktigt. I Rumänien har varken regering, riksdag eller författningsdomstol beslutat sig för att datalagringsdirektivet strider mot mänskliga rättigheter.

            Problemet är att Rick använder fallen i Rumänien/Tyskland för att han vill visa att vi kan göra likadant. Men den jämförelsen är helt irrelevant. Vi har ingen författningsdomstol, så vi kan inte göra likadant. Det är först när regeringarna i Tyskland, Rumänien eller något annat land säger att ”vi tänker inte genomföra detta” som vi får ett case att jämföra oss mot, och då ska vi ju dessutom se att det fungerar först.

            Jag säger inte att det inte kommer att hända. Jag håller helt med dig om att det är en möjlighet, och jag hoppas att endera regeringen i T/R kommer ha det modet. Men först när det inträffar kan vi börja snacka om att vi kan göra likadant, tills dess är det mesta man kan säga att ”vi borde avvakta och se hur detta faller ut”, eller liknande.

          • Jag är inte överens med dig. Jag anser att Rick tog Rumänien (och Tyskland) som ett tecken på vad vi kan göra. Det stämmer (naturligtvis) att vi inte har någon författningsdomstol, men vi har en riksdag som skulle kunna kasta ut regeringens förslag utan att det anses anmärkningsvärt. För inte anser du väl att Riksdagens ledamöter är några nicke-dockor som bara gör det regeringen föreslår?

            Jag tycker att det är bra att du har börjat debattera mer sakligt, men nu är du snarare för petig på detaljer. Länder är av princip olika. Det som sker i Rumänien och Tyskland kan ske i Sverige, men inte helt på samma sätt. Det som sker i Frankrike kan också ske i Sverige, men jag hoppas att vi slipper en myndighet som skickar vanligt folk i utvisningsbås.

          • Det enda som egentligen är relevant här är att vi fortfarande inte vet hur frågan kommer hanteras i Tyskland eller Rumänien. Såvitt jag har sett, och rätta mig gärna här om jag har fel, så har varken den tyska eller rumänska regeringen sagt att de ger upp på att implementera direktivet. Inte heller har EU-kommissionen sagt att det nu är okej om Tyskland och Rumänien av står från implementering.

            Därför är frågan inte död, så enkelt är det. Det är fortfarande ett levande direktiv och direktiv ska implementeras i medlemsländerna. Kravet på Tyskland och Rumänien finns kvar i samma utsträckning som det finns kvar mot Sverige.

            Och att Piratpartiet inte förstår detta grundläggande faktum är precis det min kritik gick ut på. Det handlar inte om ”detaljer”, det handlar om grundläggande förståelse för EU:s politik och skeenden däri.

            Rick hade mycket väl kunna gå in i en djupre analys om att ”det blir nu lättare att argumentera för att direktivet bryter mot mänskliga rättigheter, vi har trots allt samma mänskliga rättigheter i Rumänien och Tyskland som i Sverige”. PP hade kunnat gå igenom domarna i detalj för att se vad de invände emot i implementeringen, och se om samma delar finns i de svenska förslagen.

            Men det gjorde ni inte. Istället gick ni ut och gav felaktiga påståenden om att frågan är död, vilket inte är sant; och att vi kan göra likadant, vilket inte heller är sant.

          • Tomas, Piratpartiet vet att det är möjligt för Riksdagen att säga nej till Regeringens implementation av datalagringsdirektivet. Det borde du också veta.
            Som jag redan har svarat går det att göra olika tolkningar på rättsprinciperna bakom besluten i både Rumänien och Tyskland som alla i dagsläget är lika korrekta. Det innebär att man kommenterar utifrån opinionsbildade kan man utan att det är fel hävda att det är möjligt för Sverige att rösta ner Sveriges implementation av datalagringsdirektiv, precis som Rumänien har röstat ner Rumäniens implementation och Tyskland röstat ner Tysklands implementation av det hela. Du fortsätter dock att hävda att det är felaktigt och då måste jag fråga dig vad det är som är fel i det?

            Vad skulle vara rätt att säga? Att Riksdagen är nickedockor som gör vad Regeringen säger åt dem? Att Miljöpartiet kommer att tycka som Socialdemokraterna vill när ärendet väl kommer till Riksdagen? Naturligtvis har Sverige möjlighet att rösta mot en eventuellt implementation av direktivet. Vi måste inte införa det (som bland annat Miljöpartiet har sagt).

            Du föreslår att Rick skulle gått in i en djupare analys med hänvisning till de luddiga mänskliga rättigheter, men först och främst är jag övertygad om att människorna i Rumänien som nyligen upplevt en diktator och Tyskland som har varit på två olika världsdelar (politiskt sett) har en helt annan syn på vad som är de grundläggande rättigheter i samhället. Och då kan man inte göra sådana jämförelser heller. Och att göra en djupare analys må vara sakligt korrekt, men det innebär också att vi missar målgruppen som tyvärr saknar intresse av en saklig djupanalys även om det skulle innehålla en utveckling av det Rick redan har sagt.

            Tro mig när jag säger att Piratpartiet är vanliga människor och när vi tycker något säger vi också det och ingenting annat. Vi skulle naturligtvis kunna tillhandahålla djupanalyser också, men i dagsläget är det större behov på andra områden.

          • Tyskland och Rumänien röstade inte ner respektive förslag. Tvärtom: Deras parlament röstade IGENOM respektive implementation. Sedan fälldes de i domstol.
            Att säga att Tyskland och Rumänien röstade ner datalagringsförslagen är sakligt fel, och framför allt ger det en felaktig bild om man kopplar det till riksdagens eventuella agerande.

            Att riksdagen skulle rösta nej är helt enkelt inte samma sak som hände i Tyskland och Rumänien, och därför kan man inte hävda att vi kan göra likadant, och jämförelser mellan länderna är överhuvudtaget svårt.

            Du fortsätter med att hävda att PP gör felaktiga påståenden för att ni är enkla människor som vill prata med människor så att det förstås. Det är ologiskt. Om man vill få folk att förstå ska man säga vad som hänt, inte glida på fakta och vinkla efter egna syften. PP pratar inte så att folk ska förstå, de pratar så att folk ska hålla med dem.

  2. Mycket bra replik.

    Tomas post var verkligen låg, kändes mest som ett uselt försök att rädda ansiktet med efterkonstruktioner. Sådant som skapar politikerförakt.

    Din post å andra sidan är ett snyggt svar på ett fult påhopp. Bra jobbat, keep it up!