Arbetsförmedling – en statuskoll


Jag hade min första dag i måndagssom arbetsfri, arbetslös, arbetskraft till förfogande, fritidsforskare eller vad man nu väljer att kalla det här med att leva utan att få lön.

Vad man än väljer att kalla det så ska man ju registera sig som arbetssökande hos Arbetsförmedlingen. Det går inte att bara logga in på deras webbplats och fylla i att man från nu saknar arbete, utan man måste ta sig till ett fysiskt kontor (eller som det är föreslaget en medborgarplats på de platser som saknar kontor där man via Internet får möta en handläggare). Så jag tar mig till Hötorget där Arbetsförmedling Stockholm City befinner sig.

Väl där hittar jag inte något kölappsystem men däremot var det en kö till informationen, så jag ställer mig där efter att något förvirrat letat runt efter något sätt att få en kölapp. Orsaken till att jag fortsatte leta var att det fanns tavlor på stolpar som förklarade vilket nummer som senast fick hjälp så något kölappsystem används alltså. I kön står jag i dryga tjugo minuter och iakttar handläggare som bara står och småpratar, eller går runt och tittar sig nyfiket runt, samt vid direkta frågor antingen hänvisar till kön som jag står i eller säger att de letar efter något specifikt (invandare eller någon specifik person som tydligen skulle finnas i lokalen). Kön jag står i förflyttar sig knappast särskilt snabbt framåt, men plötsligt är det en person som tycker att jag ska registrera mig på hemsidan först så jag blir hänvisad till en av de arbetstationer som finns där. Grannen bredvid mig spelar schack för att fördriva tiden, tydligen har han väntat rätt länge på att det ska vara hans tur.

Registreringen gick relativt dåligt, eftersom jag har registrerat mig tidigare men inte kom ihåg mitt lösenord så måste jag antingen ringa eller maila kundtjänsten alternativt ställa mig i kön till informationen igen. Eftersom jag nyss stod i kön går jag förbi hela kön och visar upp en utskrift på att jag behövde användarnamn och lösenord från dem. Efter några minuter så fick jag det jag behövde för att kunna fortsätta min registrering. Webbplatsen tyckte att jag skulle fylla i ett antal formulär för att skapa en grund för samtalet med handläggaren så det gjorde jag naturligvis.

Väl klar med registreringen så blev det åter till informations-kön. Nu tog det bara sådär en kvart innan en person tillfrågade mig om jag hade registrerat mig, och eftersom jag nu kunde svara att det hade jag minsann så smet personen bakom informationsbåset och plockade fram en nummerlapp till mig.

Så totalt blev det väl en sisådär trekvart innan jag fick min nummerlapp, men eftersom jag faktiskt kunde ha gjort en viss registrering hemifrån (om jag vetat om det, och det borde jag ju ha vetat) så borde jag kunnat ha sparat allt utöver de första tjugo minutrarna. Åtminstone 20 minuter för att få en kölapp alltså.

När jag väl hade en nummerlapp var det bara att vänta på att det var min tur. Då utnyttjade jag tiden till att titta mig omkring utifrån vad jag som chef skulle kunna se. Som chef har man uppgift att se det övergripande när den enskilde anställde fokuserar på sin uppgift.

  • Städning
    I hörn, kanter samt framförallt under arbetsstationerna fanns det högar med damm, grus och under arbetsstationerna även skräp. Tydligen har de som städat bara fokuserat på de stora ytorna.
  • Fördelningen av personal
    Personal som står stilla, är vikta åt något specifikt, eller går runt utan att ha något att göra tyder på att man inte allokerar resurserna på det som behövs. Är det en tjugominuters kö till informationen så spelar det ingen roll vad du väntar på, du har alltid tid att hjälpa en person i kön. Och det är inte en lösning att gömma kölappsystemet om det fungerar dåligt (kunder efterfrågar handläggare när de behöver allmän information). Man flyttar bara problemet till informationskön.
  • Dålig informationskyltar
    Att inte informera tydligt blir en ytterligare belastning. När en kund kommer in genom dörren vill de först få svar på vart de ska därifrån. En informationstavla som säger att det är hög belastning just nu, eller att man ska ställa sig i kön till informationen, eller att man först kan ta och registrera sig som arbetssökande är värt mycket tidsmässigt. Det innebär att personalresurser avlastas och kan läggas på områden som man inte kan förutse. Det handlar om arbetsförmedling där det är relativt lätt att avgöra vad kunderna oftast vill ha svar på.
  • Webbregistreringen är genomkass
    Jag skulle kunna föreslå ett antal tekniska förändringar, men framförallt är det idiotiskt system att det krävs personlig kontakt för att nyregistrera sig som arbetsökande om man redan har varit arbetssökande. Den som har designat systemet borde få en ståplats i Nybroviken.
  • Utnyttjande av lokalen var knappast optimal
    Det är stora ytor som besökande kan stå och hänga, eller sitta och slappa på. Arbetsplatserna är dock centrerade kring två olika områden där man nästan sitter så att man kikar över axeln på grannen. Ordna lite fler mötesplatser, eller diskussionområden, så utnyttjar man utrymmet bättre. Kanske en tv-hörna som har något UR-program om hur man söker jobb på effektivast sätt? Oavsett vad man kan göra, så är det absolut säkert att man kan göra något med de stora ytorna.
  • Dålig förberedelse för toppar
    Måndagar är klart värst när det gäller registrering av arbetslösa. Många slutar ett jobb på en fredag (eller som mitt fall en söndag) och vill registrera sig på måndagen. En del tar också tag i sitt liv på olika sätt och hamnar på arbetsförmedlingen på måndagen. Det är absolut något som är förutsägbart. Den stora informationsbehovet är också av sådant slag att det inte behövs någon längre tid eller specialutbildning. Det går alltså att plocka in sådana som är under arbetsmarknadspolitiska åtgärder eller lågutbildade konsulter för att bara beta av topparna, åtminstone om man inte själv klarar av att ha anställda att plocka in vid behov. Andra verksamheter har personer som är anställda på 20% eller generellt vid toppar där anställda kan ringas in vid behov. Varför kan inte arbetsförmedlingen hantera förutsägbara toppar?
  • Dålig rotering av personal
    När en person utstår en mängd stress eller löpande kritik och personen själv inte kan påverka den givna situationen sliter man rätt hårt på personalen. Personens kundbemötande försämras också kraftigt när de blir mer utslitna och de har svårt att se kunden som något annat än ett problem som behöver hanteras. Bättre att rotera personalen, särskilt vid toppar, för att se till att man får både paus och återfyllda vätske- och energireserver.
  • Avsaknad av chef på golvet
    Det jag har anmärkt på ovanför är något som en chef har till uppgift att kontrollera genom att befinna sig på golvet och gärna hjälpa till med samma saker som personalen som hjälper kunderna. ”Golvchef” saknas dock helt hos Arbetsförmedlingen så vitt jag kunde se. Åtminstone under den tiden jag var där.
  • Avsaknad av pausunderhållning
    Det fanns några få tidningar, men det saknades annan möjlighet för kunderna att hålla uppe intresset för att vara kvar i lokalen och vänta på den nödvändiga handläggaren. WiFi hade kunnat fungera för en person som mig, som alltid har med mig dator eller liknande. TV som visade UR-program skulle vara bra även ur andra sammanhang. Vid toppar (=måndagar) skulle man även kunna tillhandahålla street-artists för att bara låta folk undvika att tänka på att tiden går. Väntan dödar, särskilt i ett modernt samhälle.
  • Sämsta mobiltelefontäckningen någonsin
    Jag tappade täckningen några få meter in i lokalen, men även andra vittnade om att det var jättedålig täckning i arbetsförmedlingen lokaler. Ett företag ringde och sökte mig gällande att de ville ha in mig på en arbetsintervju, men jag hade ju ingen täckning hos arbetsförmedlingen.

Ovanstående gav jag även till arbetsförmedlingen eftersom de hade en osnyggt upphängd ”hjälp oss förbättra oss”-låda. Jag gav även mina kontaktuppgifter om de önskade mer praktisk hjälp för att komma till rätta med problemen, samt effektivisera verksamheten på andra sätt. Varför? För att jag kan.

Kom ni ihåg att jag fyllde i information på webben som skulle användas som samtalsunderlag? När jag väl blev hämtad av en handläggare så använde handläggaren naturligtvis inte det jag skrivit in på något sätt alls. Utan frågorna upprepade sig och jag fick även lära mig hur jag skulle använda fritextsökningen i Platsbanken (som om jag inte kunde det) samt fick informera vad min tidigare arbetstitel egentligen betydde och vad yrkestiteln hade varit för tjugo år sedan, samt diskutera jobbsökeri på Lidingö. Plus att jag fick frågan om jag verkligen ville söka jobb i Stockholm. Relevans? Det är ju inte jag som är handläggare så jag vet inte.

Det tog inte många minuter hos handläggaren som tur var, och handläggaren tyckte att jag nog inte behövde så mycket assistans från dem men att handlingsplan skulle skickas hem till mig.

Jag lär återkomma med postning gällande byråkratin med akassan någon gång framöver. Kommentera gärna om ni har egna erfarenheter om arbetsförmedlingen eller akassan.


9 svar till “Arbetsförmedling – en statuskoll”

  1. Vilken underbar start!

    Arbetsförmedlingen verkar ha gjort stort intryck hos dig 🙂 Visst kliar det i fingrarna när man ser uppenbara fel i organisationer som lätt kan rättas till. Både AF och FK dras med dessa problem. En myndighet som jag däremot alltid blir glatt överraskad av när jag behöver hjälp är Skattemyndigheten. Snabba, hjälpsamma, förstående.

    Ska bli intressant att se om de kontaktar dig angående förslagen.

    Carina

    • Jag tror tyvärr inte att arbetsförmedlingen hör av sig, för det skulle tyda på förändringsvilja och då hade de åtgärdat åtminstone att det varje måndag blir en belastningstopp. Men tack för tipset om skattemyndigheten. Har också relativt bra upplevelse därifrån.

  2. Arbetsförmedlingen…ja, angående kösystem och effektivitet så delar vi åsikter.

    När det kommer till handläggaren är det så olika, en som jag hade i flera år var bra, hon individualiserade från start och var alltid förstående, och gav mig det egna ansvar som jag uppenbarligen klarar av. De senaste åren har de bytt handläggaren till höger och vänster, _utan att jag fått reda på det_ (är tydligen den enskilda handläggarens ansvar vad jag förstått.

    En gång blev jag kallad för uppföljning, och försökte få komma upp till min handläggare. Om vederbörande var där eller inte fick jag aldrig svar på, mannen som tog emot mig i kön gick till en snabbarbetsplats med mig istället. Vi språkade en stund och jag sa att ingenting förändrats, att jag fortfarande arbetade på två timanställningar, och var deltidssjukskriven. Istället för att låta min kod som jag alltid haft stå kvar, ändrade han utan att berätta det för mig – till koden som innebär att jag är nöjd med de jobb jag har (vilket inte kan vara sant vid timanställningar). Detta fick jag reda på ca sex månader senare, då Försäkringskassan räknat om min sjukpenninggrundade inkomst pga ändrad kod från AF. Eftersom FK så stilsäkert valde veckorna kring jul, så var det alltså veckor utan inlagda timmar från min arbetsgivare (då barnen hade jullov), således har jag några kronor i sjukpenningsgrundade inkomst.

    När jag påtalade denna felkodning för AF, så visade det sig att de inte på något sätt kan gå tillbaka och ändra detta, en handlläggare kan inte ta tillbaka något en annan handläggare gjort, menar de på. Finns tydligen inget sätt att bestrida, iaf inte som jag hittat. Detta har lett till att jag slutat överklaga avslagen från FK, jag kommer ändå inte få något ekonomiskt stöd om jag skulle vinna i rätten.

    Nu har jag precis fått en ny handläggare, som är ännu bättre än den jag hade allra först. Istället för att vänta på beslut från FK (som de menat förut är nödvändigt), så har hon skickat en egen ansökan till specialteamet på AF. Ska bli spännande att se var det leder. Sen strulet med kodningen började, har jag precis som vanligt fortsatt framåt, vilket börjar visa sig i att jag har en heltidsanställning som väntar. Skulle dock varit trevligt om koden inte förändrats, då hade jag haft rätt till mer stöd från AF: Om någon skickat ansökan till specialteamet tidigare, hade jag även kunnat få hjälp med arbetsplatsanpassning. Nu kommer det antagligen leda till att utredningen i specialteamet inte går att genomföra, då jag kommer arbeta under tiden.

    • Låter som om du hamnat i ett skruvstäd mellan Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan, men ja såklart man ska kunna ändra ett felaktigt beslut. Och oavsett så bör de informera om ändringar som påverkar ens status.

      • Jag har inte alls hamnat i ett skruvstäd, har alltid fått avslag från FK, så de har inget som helst ansvar över mig, de finns helt enkelt inte. Sen att koden ändå påverkade deras arbete, är något som ingen någonsin informerat mig om.

        Frågan är om det där klicket anses vara ett beslut? Vad reglerar det? Finns det någon chans att få det ändrat? Om det ändras, hur går man tillväga för att FK ska dra tillbaka en hel omräkning? Jag upplevde det som att AF känner sig som om de är ”under” FK…vilket är intressant då mer ansvar läggs över på AF med tanke på arbetslinjen.

  3. din beskrivning stämmer på pricken med vad jag har upplevt..
    första gången jag var arbetslös, början på 2000-talet så hittade jag själv en utbildning som jag hoppades skulle leda till jobb, det var via arbetsförmedlingen, efter utbildningen så gick det ca 3 månader sen skulle vi i gruppen tillbaka för utvärdering av insatsen, om det hade lett till sysselsättning (märk väl – inte arbete utan sysselsättning)
    satt i ett rum med handläggaren som var ansvarig för utbildningsupphandlingar, hon påpekade vikten av att vi var tvugna att ha en sysselsättning den 12:e december, skit samma om vi hade den 11:e eller 13:e, bara vi var sysselsatta den 12:e .. för då skulle dom göra en mätning,
    en i gruppen frågade hur vi skulle bära oss åt, förslaget var:
    ”Ni kan ju ställa upp som frivilliga att hjälpa tex ngn handikappad att komma ut på nåt evenemang”
    vid påpekan att det knappast ger ngn inkomst, om vi är sysselsatta får vi ingen a-kassa,
    fortsättningen från denna dams mun har jag aldrig glömt!
    ”men ni kan ju få gratis öl–”
    ”men öl betalar inte min hyra”
    ”Jobba svart då! tycker inte ni också att vi betalar för mkt skatt i sverige…?”

    i vilket fall som helst så fick jag ett jobb till slut, utan arbetsförmedlingens hjälp,
    det roliga kom sen, efter att ha jobbat i 6 år blev jag en dag uppringd och fick frågan om jag ville delta i en undersökning om vad jag tyckte om arbetsförmedlingen, fick jag ngn hjälp… ? hur många träffar hade jag med min handläggare under den senaste veckan,
    men – sa jag… jag har haft jobb nu i 6 år
    ”oj – ursäkta, du står i min lista som arbetssökande.. ”

    suck