Att jaga varg kontrollerat eller okontrollerat. #svpol


Andreas Carlgren klagar i DN på att regeringens hantering av vargfrågan blir missförstått. Jag anser snarare att miljöministern Andreas Carlgren missförstår vad det klagas på.

”Årets vargjakt – som startar nu på lördag – är mer begränsad än fjolårets. 20 vargar ska avlivas denna gång i stället för förra årets 27 vargar. I år påbörjas också arbetet med att genetiskt förstärka den mellansvenska vargstammen. Högst 20 vargar ska införlivas i den till och med 2014. I första hand sker förstärkningen genom flyttning av naturligt invandrade individer, men en aktiv utplantering av vargar från Finland och/eller Ryssland kommer att behövas. Jag vill betona att utplantering och den nuvarande begränsningen av vargstammen är tillfälliga åtgärder. Regeringen vill på sikt ha en större vargstam”, skriver miljöministern i måndagens ”Vi förbereder hårdare tag mot illegal vargjakt”.

Andreas Carlgren hävdar att det enbart är ytterligheter som hörs i diskussionerna om vargjakten, att några (underförstått rätt få) kämpar för att vi ska ha ett fåtal eller inga vargar i Sverige och att andra (underförstått lika få) kämpar för att låta vargstammen växa kraftigt och okontrollerat. Jag vet inte riktigt vilka diskussioner miljöministern har lyssnat på, men jag har inte alls hört något som liknar de ytterligheterna, åtminstone när det gäller hela Sverige. Troligtvis är Andreas Carlgrens påstående snarare en överdrift för att undergräva att insatt kritik framförs från flera håll, däribland EUs miljökommissionär Janez Potocnik.

Nu kritiserat jag regeringens licensjakt men det innebär inte att jag tillhör någon ytterlighet som hävdar att vargstammen ska växa okontrollerat. Jag hävdar däremot att hela Sverige på sikt borde klara av en vargstam på tusen individer. Varför skulle inte Sverige klara av det om andra geografiska områden med jämförbar befolkningstäthet klarar av det utan problem? Har Sverige verkligen så mycket sämre miljösyn än andra länder? Eller har vi bara inkompetenta ministrar som försöker tjäna billiga poänger?

Regeringens politiska helhet är fokuserad på lokal delaktighet, vargstammens genetik samt kontrollerad licensjakt. Det är mycket bra områden att fokusera på, men tyvärr missar regeringen att ta ansvar för områderna.

  1. Bättre lokal och regional delaktighet, och ökat regionalt ansvar för rovdjuren genom att viltförvaltningsdelegationer inrättas. Det som regeringen missar är att ökat lokalt ansvar också innebär ökade möjligheter för lokala påverkansgrupper, exempelvis organiserade jägarsällskap eller djurägare som kanske har egenintressen i en ökad avskjutning bland annat de som har sådana ytterlighetsåsikter som ministern varnar för. Jag förstår visserligen den goda viljan att öka den lokala delaktigheten, men det måste göras på lika villkor och med klara ramar för att underlätta nationellt delansvar och samarbete.
  2. Förstärkning av vargstammens genetik. Andreas Carlsson hävdar att det finns principiella skäl till att genomföra aktiva åtgärder för bättre genetik. Jag håller helt med om att aktiva åtgärder behövs för att stärka genbasen, men att skjuta av livskraftiga och friska individer (enligt undersökningarna av de vargar som skjöts förra året) stärker knappast vargstammen genetiskt. Om man istället skulle skjuta av identifierade sjukliga individer då skulle man kunna argumentera för att man förstärker vargstammens genetik. Att säga att fri avskjutning på något sätt skulle hjälpa vargstammen är minst sagt en överdrift.
  3. Begränsad licensjakt under strängt kontrollerade former. Var förra årets licensjakt och den licensjakt som är planerad nu på lördag verkligen strängt kontrollerad? Vet någon exakt hur många jägare som jagade varg under förra årets licensjakt? Har någon försäkrat sig att alla jägare som deltar i årets licensjakt har kunskap att hantera vapnet till sådan grad att skadeskjutning kan undvikas? Jag är osäker på vad ministern menar med strängt kontrollerade former, men jag vet att det behövs bättre kontroll för att säkerhetställa en väl genomförd licensjakt. Ministern tar dessutom upp att licensjakten begränsar tillväxten och det ställer jag mig också frågande till. Är det inte det totala antalet man begränsar om man förbehållningslöst skjuter av påträffade vargar? Tillväxten påverkas ju enbart om man skjuter av identifierade vargar som lever i parförhållanden.

Regeringen planerar också hårdare lagstiftning gällande tjuvjakt, och det låter ju bra, men det fungerar inte med hårdare lagstiftning om det inte polisen samtidigt får ökade resurser att faktiskt utreda de jaktbrott som faktiskt anmäls. Fler skulle faktiskt kunna lagföras även med dagens lagstiftning om jaktbrott fick nödvändiga resurser med nuvarande prioritering. Hårdare lagstiftning ger inte automatiskt att fler brott löses, och det ger absolut inte en högre acceptans för vargen. Frågan är om ens en begränsad licensjakt kan ge ökad acceptans i vargområden.

Jag anser att man genom att kraftigt begränsa antalet jägare, att säkerställa att de jägare inte tidigare har begått jaktbrott, att kontrollera att samtliga godkända jägare nyligen har genomfört skjutprov i liknande förhållanden som gäller under licensjakten, identifiera områden där jakt är godtagbar samt naturligtvis säkerställa att inte någon förberedande spårning görs, kan genomföra en licensjakt som är kontrollerbar. Om man dessutom ska stärka vargstammens genetik bör man dessutom märka ut de individer som är genetiskt livskraftiga och freda dessa.

Kanske miljöminister Andreas Carlgren skulle ta och lyssna på kritiken från EU samt från lokala intressenter? Bjud in oss till en öppen diskussion där faktiskt underlag kan läggas på bordet och jämföras. Låt oss delta i utvärderingarna. Klassa oss inte som ytterligheter bara för att det är enklast. Det är dags att ta frågan om vargstammens bevarandestatus på allvar.

Den här artikeln var tänkt för DN Debatt, men på grund av utrymmesskäl kunde den inte tas in. Istället publicerade jag den på newsmill.

Pingat på Intressant.


2 svar till “Att jaga varg kontrollerat eller okontrollerat. #svpol”