Jag har en tuff situation just nu. Jag är arbetslös och även om jag är medlem i en akassa sedan flera år behöver de utreda om jag verkligen uppfyller kraven för att få akassa. Så just nu har jag inga pengar egentligen. Så då måste man prioritera ens liv på ett helt annat sätt än vad man brukar.

För vad är det som är viktigast egentligen? Att äta, eller se till att man söker jobb, eller kanske att se till att akassan får allt underlag som de kräver?

Min bakgrund som befälsutbildad inom värnplikten (samt FBU) gör att jag har mycket enkelt att prioritera ned maten. Man behöver inte äta flera gånger per dag om man inte är fysiskt aktiv. Jovisst man får gå hungrig ibland, men att dricka vatten går alldeles utmärkt. Jovisst man får inte samma energi, men det gör inte så mycket.

Så då är det jobbsökeri versus uppfylla Unionens arbetslöshetskassas alla formella krav. Det är svårt, men jag får inte enligt reglerna prioritera att uppfylla akassans krav över jobbsökeriet. Då är jag ju nämligen inte jobbsökanden. Om man blir avskriven från akassan när man är ute och söker jobb istället för att sitta på onödigt möte på arbetsförmedligen så måste detsamma hända om man sitter med akassans papper istället för att söka jobb. Bakvänt absolut, men det är för att reglerna inte är för att underlätta jobbsökeri utan kontrollera att man verkligen söker jobb.

Jobbsökeri är alltså det som alltid måste komma först och främst. Jobbsökeri går före att få en trygghet i livet och en grund att stå på. Varför? Jo för så är reglerna.

Så hur gör man då när man är politiskt intresserad och hävdar att man måste protestera mot hindrande regler? Jo man iakttar, ger förändringsförslag samt framförallt försöker sprida opinion. Man försöker ändra situationen så att andra inte blir drabbade.

Det finns flera politiska partier som försöker driva frågan om 6 timmars arbetsdag och facken försöker också i vissa fall driva frågan om kortare arbetsvecka (flera har kollektivavtal som säger 34-36 timmarsveckor). Akassans regler anger dock att det är 40 timmar eller så har man inte jobbat fulltid. Fackens akassor har andra regler än flera av facken själva.

Men opinionsspridandet får inte vara prioriterat över att leta jobb, eller att försöka uppfylla akassans krav. För då är man ju inte arbetssökande och då har man inte rätt till akassa.

Som tur var är det ofta hos andra det gäller att få uppfyllt akassans regler. Min tid när det gäller uppfyllandet går åt till att skicka brev och ringa, och skriva ännu flera brev. Oftast till akassan såklart där man får vänta längst på besked. Men medan man väntar kan man alltid söka jobb, och försöka lösa den mer akuta situationen.

Har jag förresten nämnt att jag snart inte har en lägenhet? Två månader kvar på kontraktet och jag behöver lägga ner tid på att hitta något alternativ. Fast då är jag ju inte jobbsökande.

Det här blogginlägget har egentligen inget tydlig poäng. Jag sitter och väntar på att det ska vara dags att gå till en jobbintervju. Det är ett roligt jobb som har med utveckling att göra, plus att det ger mig en möjlighet att hjälpa. Jag försöker bara skriva av mig eftersom jag är orolig inför min situation och det hjälper knappast på jobbintervjun.

Har du något tips och råd som kan hjälpa mig? Vet du kanske något jobb som skulle passa mig? Hör av dig.