Tänk om man hade en fast inkomstgrund att stå på, oavsett vart livet för en och vilka situationer man utsätts för. Tänk om man skulle kunna överleva på en sådan grund även om det innebär att man får skippa klädinköpen och leva på billigaste sätt möjligt. Tänk om man skulle kunna fokusera på att ta sig ur situationen, istället för att inte förvärra det hela.

Socialdemokraterna, miljöpartiet och vänsterpartiet drev frågan om minskad arbetstid (utan minskad lön) under valet (eller ja socialdemokraterna drev frågan lite vid sidan om). Deras argumentation var att det skulle ge bättre tid att ta hand om familj och deltidssysslor. Och de visade på att vi inte längre kan stå kvar i industrisamhällets korridorer. Arbetslivet måste utvecklas. (Relaterat är striden om ATP.)

Jag anser att de först och främst är för sent ute. Arbetstiden är redan förkortad för många människor, exempelvis genom övergången till konsultverksamheter eller deltidssjukskrivningar. Det är också inte tillräckligt visionärt, varken socialdemokraterna eller vänsterpartiet har tillräckligt mycket ideologi kvar i de politiska diskussionerna för att kunna ta ett större steg framåt.

Idag har jag, Klara Tovhult, Johanna Drott och Tomas Kronvall skrivit om att det är dags att nedvärdera lönearbetet och införa medborgarlön och tar därmed upp en annan aspekt av verkligheten.

När arbetslösheten (medräknat marknadspolitiska åtgärder, praktikplatser samt visstidstjänster) räknas vara uppe i en tredjedel av alla i arbetsför ålder då måste man inse att arbetslinjen måste tänkas om. Vi går inte längre till industrin för att slita hund i hela livet utan vi siktar på att utveckla oss och bli något oavsett vilket arbete som vi har.

Sjukbidrag, socialt stöd, och arbetslöshetsersättning kostar rätt mycket genom alla kontroll-funktioner och belastar till större grad vår självuppskattning. Jag, Klara och Malin Ahnberg skrev tidigare om hur de etablerade partierna skapat situationen hos försäkringskassans där sjuka människor ofta blir behandlade som fuskare. Hela den kontroll-cirkusen kostar mer än vad det ofta är värt. Genom att istället ha en baslön som inte ger utrymme för några utsvävningar men skapar en grund för överlevnad får man en bättre situation där man frångår kostsamma bidragssystem.

En kompis tyckte att när vi i forntiden var jägare/samlare så jobbade vi ungefär tre timmar per dag. Det var först när vi började med jordbruk som det krävdes en längre arbetsdag och mera slit. På den vägen är det. Under industrisamhället, som vi knappt har lämnat, krävdes ofta att man jobbade långa tider. Det har vi med hjälp av fackrörelsen till stor del avhjälpt. Idag har vi inga livstidsanställningar, och vi har gärna sidosysselsättningar utöver vårt arbete.

Alla friska får inte jobb, alla arbetlösa passar inte för att driva egna företag, alla arbetssökande har inte rätt kompetens som behövs just här och nu. När man tar hänsyn till det kan man börja fundera på om argumentationerna för arbetslinjen kanske är föråldrade. Kanske behövs ett alternativ och en grund till att bilda sitt liv kring.

Om du ska studera behöver du ju naturligtvis studiebidrag, för det är bra med kompetensutveckling. Men vad händer om du ersätter studiebidraget med en medborgarlön? För samhället kostar medborgarlönen mindre än studiebidraget. Du kan fortfarande ha samma krav på studielånet som du har idag, och det finns alltså fortfarande orsak till att verkligen studera.

Om du är deltidsjukskriven eller heltidsjukskriven får du idag ett behovsanpassat stöd, men säg om du bara behövde efterfråga det som överskrider medborgarlönen? Du har det lättare att fokusera på att bli frisk, och det kostar samhället mindre än det gör idag.

Är man pensionär idag ska de som arbetar se till att man får en dräglig tillvaro på livets höst. I praktiken är det dock inte lika färgglatt, utan livet för våra pensionärer är mestadels rätt svårt även om de är friska. Medborgarlön kan ersätta grundpensionen på ett bättre sätt än något annat jämförbart system, och förenkla situationen för samhället.

Om du är arbetande, hur fungerar det? Du tjänar ju trots allt pengar även åt samhällets bekostning av bidrag, ersättning, allmän sjukvård och allt annat som vi är vana vid. Medborgarlönen innebär att du kan välja att ta ett jobb med lägre lön, som kanske har kortare arbetstid. Kanske i syfte att komma hem till familjen tidigare eller gå till kvällstudierna tidigare. Om du vill kan du naturligtvis välja att arbeta tolv timmar per dag ändå, för att fokusera på karriären eller att dina barn ska få en bättre levnadstandard. Det är upp till dig.

Under arbetande har jag inkluderat de som har små egna firmor där arbetsdagarna går långt över Vänsterpartiets 6-timmarsdag, hantverkare som inte kan fakturera för den faktiska arbetstiden, konsulter som jobbar dyrt de timmar som de behövs, samt konstnärer som försöker vara kreativa fastän lönen knappast är garanterad. En grundläggande medborgarlön underlättar för alla dessa, trots att de flesta av dem redan idag bidrar till andras välfärd.

Om man är arbetslös idag är man lika utsatt som om man är sjukskriven. Alldeles för mycket tid läggs på att förklara för Arbetsförmedlingen att man söker jobb, istället för att faktiskt söka jobb. Akassan ställer likaså krav på att allt man gör redovisas regelbundet, oavsett om det är lön inblandat eller ej. Det tar mycket tid från att faktiskt se till att man kvalikativt söker de jobb som finns. En grundläggande medborgarlön skulle innebära att man kan lägga mer kraft och tid på att faktiskt hitta det jobb man trivs med och där det finns en ömsesidig uppskattning.

För företaget som anställer finns det motsvarande möjligheter. Lönen kan sättas motsvarande lägre och det gör det lättare att finna utrymme för att anställa rätt kompetens. Det innebär också att man kan vara mer specifik och behöver se till att den kompetensen man behöver blir uppskattad och stannar kvar. Medborgarlön innebär alltså principiellt bättre arbetsmiljö för arbetstagare.

För många av oss är det en självklarhet att kreativitet inte föds från kontroll, rutin eller tvång. För att ge alla medborgare möjligheten att vara kreativa behövs det ett grundläggande stöd. Medborgarlön kan ge både tiden och det stödet, utan att tvinga någon.

Det moderna samhället utvecklas något enormt just nu. Rutiner och tekniska framsteg gör många arbetstagare utan sysselsättning. Samtidigt har vi en befolkningsökning som innebär att vi har fler som är arbetsföra. Dessutom är olja en minst sagt ändlig resurs som vi alltså inte kan förlita oss på alltför mycket. Arbetsmarknaden måste alltså utvecklas och skapa massor mer arbetstillfällen, utan att ha några resurser eller ens intresse av att göra detta. Medborgarlön kan underlätta den situationen, och göra det enklare för flera att dela på jobben utan att lägga onödiga krav på att man måste arbeta för att leva.

En del kanske hävdar att det är vänsterpropaganda, men jag påminner om att medborgarlön inte är så enkelt som höger-vänster-ideologi precis lika lite som arbetslinjen är det. Det handlar heller inte om att jag förordar att någon ska få något helt gratis, oavsett om man är uteliggare eller skivbolagsdirektör, utan handlar om en grund för ett bättre liv.

Magnihasa berättar kortfattat om samskrivningen. Klara belyser vänsterideologin (där medborgarlön kan vara en dellösning) i En modern vänster. Dessutom belyses arbetslinjen i Litet om kulturpolitik, den så kallade arbetslinjen, slutna nätverk för män, ansvarstagande, ojämlihet, finanskris, svårighet att göra klassresor….

Förtydligande: även om det här inlägget visas även på Piratpartiets livebloggström, har Piratpartiet inte på något sätt ställt sig för eller emot begreppet medborgarlön. Det är min åsikt att det är förenligt med våra fokusfrågor, men partiet har inte tagit ställning i frågan.

Uppdatering: Jag tipsades om Jimmy Sands bloggpost Den gröna Möllerlinjen, En medborgarlön som faktiskt fungerar samt Opassandes inlägg från 2007 om man verkligen måste förvärsarbeta.

Pingat på Intressant.