Jag har den senaste tiden läst datalagringsdirektivet. Det låter ungefär som om jag läst en bok, eller kanske en kurs, fast det är enklare än så: Jag har läst EU-kommissionens utvärdering av EU-ländernas implementation och användning av datalagringsdirektivet och det är en rätt intressant läsning.

Fördelen med att EU-kommissionens utvärdering är skriven i ett vardagligt språk är att det är lätt att ta sig till texten, men en klar nackdel i sammanhanget är att texten inte är lika tydlig som lagtexter. Därför har jag lagt någon timma varje dag med att läsa och verkligen sätta mig in i det som skrivs för att kunna avgöra vad syftet egentligen är. Är rapporten datalagringskritiskt, eller är EU-kommissionen positiv men formulerar sig kritiskt för att tillgodose allmänhetens kritik? Jag lutar åt det sistnämnda.

Ni kommer ihåg att regeringen inte ville vänta på rapporten utan istället stressade på med implementeringen av datalagringsdirektivet? Socialdemokrater som Moderater anser att EUs granskning inte var värd att vänta på. Nu är det som tur var uppskjutet så att fler har tid att utvärdera rapporten.

Rapporten då, vad är det den säger? Precis som många andra har lyft fram så kritiserar utvärderingen, precis som Piratpartiet har gjort hela tiden, exempelvis att användningen av datalagringsdirektivet är svårt att granska. Olika länder använder det på olika sätt, vissa mer lättvindigt än andra, samtidigt är det svårt att avgöra huruvida användandet av datalagringsdirektivet verkligen löst några brott.

EU-kommissionär Cecilia Malmström kritiserade bland annat Piratpartiet för att hävda att Tyskland anser att datalagringsdirektivet strider mot den tyska författningen. Såhär ett år senare vet vi naturligtvis att Tyskland säger ”it is impossible to rephrase the Directive in such a way that it would ensure compliance with the Charter of Fundamental Rights” tillsammans med en rekommendation till bland annat Sverige att vänta med implementeringen till dess att EU-domstolen har hanterat den rättsliga aspekten.

Cecilia Malmström 3 mars 2010 – ”Jag är övertygad om att man med dessa verktyg kan identifiera brottslingar, kartlägga planerade brott och också bevisa brott. Det handlar ju också om grova brott, såsom våldtäkt, mord, viss organiserad brottslighet mm. Det jag kritiserat har varit omfattningen av direktivet.”
Cecilia Malmström 18 april 2011 – ”Rapporten … pekar på att datalagring är användbart för att lösa brott, men också för att fria felaktigt misstänkta personer. … Min slutsats är därför att datalagring är användbart i brottsbekämpande syften men att direktivet som sådant behöver ses över och ändras. Det behöver bringas lite ordning och reda i tillämpningen. Redan när jag satt i Europaparlamentet var jag tveksam till utformningen av datalagringsdirektivet när det tillkom 2006, men jag såg samtidigt – och ser fortfarande – att datalagring som brottsbekämpande verktyg är användbart och viktigt. Det visar dessutom medlemsländernas erfarenheter och det visar erfarenheterna från poliser runt om i EU.”

Så utvärderingen har inte fått EU-kommissionär Cecilia Malmström att på något sätt ändra uppfattning om direktivet. Naturligtvis inte, hon har haft en hand i hela utvärderingen och knappast helt objektiv syn på datalagringsdirektivet från början. Om man anser att man har svar redan innan man frågar, tenderar man att tolka resultatet som överenstämmande med de svar man hade från början.

På sin blogg tar också Cecilia Malmström upp att 670 misstänkta identifierade i stor barnsexhärva och att ligan som i Ungern och Polen lurade äldre personer via telefon på pengar genom att låtsas vara släktingar identifierades och fälldes. Jag har tyvärr inte hittat någon nyhetsartikel om det sistnämnda, men det är knappast ett ovanligt brott ens i Sverige. Rätt sätt är naturligtvis att ta hand om våra äldre på ett bättre sätt.

Rapporten tar inte upp några exempel i sådan detaljrikedom att man på något sätt kan granska polisutredningarna i de fallen, så det är oklart om kommissionen medvetet utelämnat det eller om det saknades i ländernas redovisning. Det saknas nämligen helt källhänvisning i rapporten. Det är möjligt att Cecilia Malmström har mer information om de enskilda exemplen, men i så fall vill hon kontrollera hur de granskas. Nåja, följande är rapportens exempel:

• Tiger kidnapping of an Antwerp criminal court employee, Belgium. Jag lyckas inte hitta några tidningsartiklar om kidnappningen eller domen.
• Motorcycle-gang related murder in 2007. Ingen information om var det brottet hanterades, och jag lyckas inte hitta något som verkar relaterat.
• Hungary and Poland cited a case of fraud against elderly persons in late 2009/early 2010. Det finns några fall som tidningar skrivit om, men inte om någon domstolsanställd.
• Murdered police officer, Germany, assailant had escaped in the victim’s car. Troligtvis polismordet i Lauchhammer.
• … retained data enable identification of consumers of child abuse content. Finns inget skrivet, men å andra sidan hävdar inte EU-kommissionen att det har arresterats någon heller.
• Czech Republic reported … it would have been impossible to begin investigations as part of ’Operation Vilma’.Finns inget skrivet i mer detalj om ’Operation Vilma’, men three civilian employees of the Defense Ministry är enda artikeln jag lyckats hitta.

Också värt att notera är att EU-kommissionen faktiskt skriver att ”On an EU-wide level, the effectiveness of Operation Rescue … in protecting children against abuse has been hindered” av att vissa länder inte har implementerat datalagringsdirektivet med ett års datalagring.

Förresten, noterade ni en intressant sak med länken jag smög in i listan? Den var inte från rapporten utan där hänvisades det enbart till ”The ’Measurement and analysis of p2p activity against paedophile content’ project, supported under the Safer Internet programme, provided accurate information on paedophile activity in the eDonkey peer-to-peer system, enabling identification of 178 000 users (out of 89 million users screened) who requested paedophile content.”. Det som hänvisas till är ett projekt för att granska fildelat material i syfte att klassifiera vad som är felaktigt märkt barnporr samt identifiera söktermer som används. Den identifiering som har gjorts har varit baserad på deras egen undersökning av vilka söktermer som resulterar i barnporr. Frågan är också om det rör sig om godtyckliga serier eller om dokumenterade faktiska övergrepp, men det är helt separerat från datalagringsdirektivet.

A huge amount of paedophile and harmful contents are nowadays distributed on P2P systems. The fact that many harmful contents are given innocent names (fakes) makes the risk of facing such content a key issue, and the growth of the number of (young) users makes the situation even more alarming. However, no solution to this issue has been proposed yet. The core objective of this project is to change this by providing an accurate content rating and fake detection system usable for user empowerment and filtering in P2P systems.

Rapporten har alltså massor med lyckohistorier som verkar vara just overifierbara historier för att stödja datalagringsdirektivet. Visserligen kan det naturligtvis vara just att EU-kommissionens exempel som tidningarna missat att skriva om, det kan också vara så att google missat att indexera just de artiklarna samt naturligtvis kan det absolut vara så att jag helt enkelt letat på fel ställen, på fel språk eller med helt fel sökord.

Rapporter tar upp ett antal problemområden med datalagringsdirektivet, men slutsatsen verkar till stor del vara baserad på påståenden som saknar källhänvisning. Jag hoppas att jag har fel, men det verkar som om EU-kommissionen har formulerat sig kritiskt för att tillgodose allmänhetens kritik. Eller kan du hitta någon oberoende information om de fall som EU-kommissionen skriver om?

Pingat på Intressant.