Om 3 dagar är det medlemsmöte i Piratpartiet. Inför detta medlemsmöte tänkte jag följa Richies förslag att förklara vad jag anser är så bra med föreningstrukturen eller mer specifikt vad lokalföreningar löser för problem. Dock är det inte så lätt att lägga upp problem och skriva en lösning, för då hade man redan gjort det naturligtvis. Finns det problem finns det vanligvis flera lösningar, varav kanske inte alla är lika bra men alla löser problemet. Jag kommer i åtta specifika delar filosofera mig fram till varför lokalföreningar kan vara den bästa lösningen i vissa kommuner, och också förklara varför det inte är en lösning i alla kommuner.

Följande är de specifika delarna jag skriver om:

1. Att ropa varg
2. Att fördela ansvar
3. Att samarbeta
4. Att uppfinna hjulet
5. Att stapla arbetsuppgifter
6. Att ta hand om kompetens
7. Att organisera sig
8. Sammanfattning

Igår gick jag igenom att jag anser att våra kommunledare får alldeles för lite uppskattning. 2006 när jag drogs med i Piratpartiet hade vi några duktiga kommunledare här i Västerås som jag har saknat sedan dess. Deras roll har naturligtvis ersatts av andra mycket duktiga funktionärer, men just de personerna saknas i verksamheten. Jag har förstått att det absolut inte är något unikt bland kommunerna. Jag tycker att det är tråkigt när någon som har bidragit till verksamheten sliter ut sig till sådan grad att de inte längre orkar engagera sig i verksamheten. De personernas kompetens bidrar inte längre till att föra Piratpartiet framåt. Det är ett problem att funktionärer slits ut på sina poster. Att göra arbetsbördan lättare är ett steg i rätt riktning för att förhoppningsvis behålla funktionärerna längre, men det är inte hela lösningen.

Ett annat problem är att lokala lösningar och kampanjer inte sprids. Om en kommun eller grupp har ett problem och hittar en lösning finns det ingen kanal idag för hur den informationen lagras på ett sätt som andra kan ta del av, åtminstone inte utan att begravas av en mängd annat material exempelvis i forumet. Det innebär visserligen att det troligtvis blir många olika lösningar på samma problem, men eftersom de olika lösningarna inte kommer någon annan till del kanske det inte är så mycket att hurra för ändå. Inom svärmmetodik är det vanligt att man löser ett problem och går vidare och det spelar inte så stor roll om man löser samma problem var tredje vecka för man går vidare oavsett, men rent organisationsmässigt blir det en svaghet att man inte sparar lösningarna och återanvänder dem.

Styrelsen protokollför sina möten, men eftersom det bara lagras i forumet finns det risk att den dokumentation försvinner om forumet skulle försvinna. Naturligtvis finns det backupper, men om de lagras på samma maskin och det blir hårdvarufel som nu i helgen försvinner det också. Man har löst problemet ”Vi har ingen backup” men man har egentligen inte löst det egentliga problemet ”Vi behöver kunna återställa om hårdvaran går sönder”. Alltså ytterligare ett fall där kompetens inte finns där den behövs. Jag skulle dock inte vilja kalla det sistnämnda för ett problem, eftersom lösningen är att ställa rätt fråga.

Piratpartiet är en stor förening med många medlemmar. Det är svårt att överblicka all kunskap och information som utvecklas hela tiden. Men om man skulle kunna organisera delar av verksamheten i separata organisationer, där alla har det lättare att dokumentera och hantera rutiner, kan helheten bli mer överskådligt.

När det gäller att få vana att dokumentera är det bäst att börja i liten skala för att sedan utöka det gradvis. Då kan man rätta till eventuella misstag på ett tidigt stadie. Det gäller förresten nästan alla rutiner att det är lättare att införa i mindre grupper och organisationer än i stor skala. Om man dessutom låter olika föreningar börja med dokumenteringen på motsvarande sätt som staten styr över kommuners verksamheter, kan man förhoppningsvis få bättre lösningsalternativ än om någon enskild person skulle försöka hitta på en lösning för alla situationer.

Genom att ha en dokumenteringsvana i separata föreningar får man en bättre lösningsbevarande hantering som sedan kan användas av partiet vid behov. Det tillsammans med att låta tidigare ledare vara rådgivande för att undvika tidigare problem borde innebära att mer kompetens bevaras i verksamheten.

Naturligtvis kan man hävda att kunskap går att förnya och att personer alltid ska gå att ersätta. Och till viss del stämmer det. Man kan alltid uppfinna hjulet på nytt och man kan alltid hitta ytterligare en lösning på ett problem. Men det är inte säkert att det är lika effektivt som att återanvända den tidigare lösningen. Jag brukar hävda att ledarens främsta uppgift är att utbilda sin efterträdare, men det är inte alltid att det finns tid till utbildning. Och att sätta sig in i en ny roll under en aktiv kampanj, eller politisk slutspurt, är jobbigt för alla åtminstone om man är oförberedd för det.

Partiet behöver ta hand om kompetens, både när det gäller innovativa lösningar och överarbetade funktionärer, och jag anser att bästa sättet är att använda lokala föreningar.

Intressant?