Om 2 dagar är det medlemsmöte i Piratpartiet. Inför detta medlemsmöte tänkte jag följa Richies förslag att förklara vad jag anser är så bra med föreningstrukturen eller mer specifikt vad lokalföreningar löser för problem. Dock är det inte så lätt att lägga upp problem och skriva en lösning, för då hade man redan gjort det naturligtvis. Finns det problem finns det vanligvis flera lösningar, varav kanske inte alla är lika bra men alla löser problemet. Jag kommer i åtta specifika delar filosofera mig fram till varför lokalföreningar kan vara den bästa lösningen i vissa kommuner, och också förklara varför det inte är en lösning i alla kommuner.

Följande är de specifika delarna jag skriver:

1. Att ropa varg
2. Att fördela ansvar
3. Att samarbeta
4. Att uppfinna hjulet
5. Att stapla arbetsuppgifter
6. Att ta hand om kompetens
7. Att organisera sig
8. Sammanfattning

”Organisation, ordnandet av olika delar till inbördes samverkan, eller en större sammanslutning (till exempel bolag, facklig organisation, förening). Från grekiskans organon: ”verktyg”, ”redskap”. Det vetenskapliga studiet av organisationers funktionssätt brukar benämnas organisationsteori.” – Wikipedia om Organisation

Wikipedias artikel borde alla läsa som vill ge sig in i diskussionen om lokala föreningar, inte för att det är någon argumentation för något alls utan för att det förklarar att andra kanske har annan syn på vad organisation innebär. Artikeln beskriver väldigt löst flera olika sådana synsätt och gör det alltså lättare att förstå hur omfattande teorier det finns.

För mig är organisation ett stöd samt en grogrund för allehanda idéer och kreativitet. Organisation skapar förutsättningar som gör att vanliga individer genom samarbete kan nå extraordinära resultat. Därmed inte sagt att organisation måste vara lokala föreningar, högar med stadgar och byråkrati eller ens något lokalt råd. Organisation kan lika gärna vara ett kompisgäng, en familj eller ett framtidskluster med gemensamt mål. Även enskilda personers idéer har möjlighet att bli fantastiska om de får rätt stöd och hjälp. Konstruktiva råd och ledning kan skapa ordning även i de mest osammanhängande tankar.

Jag måste hålla med om viss kritik som har framförts, nämligen att byråkratin inte får bli ett egetsyfte. Det måste finnas en balans mellan kreativiteten och ordningen. Man måste undvika att försöka täcka in varje enskild situation i en stadga, för det medför enbart en stadga som ingen kan överblicka eller förutse hur det ska fungera praktiskt. Det finns också en stor risk att engagemang kvävs om det ställs för stora krav på formalia.

Däremot håller jag alls inte med om att det skulle hindra kupp, eller ens begränsa möjligheten för karismatiska individer att påverka, att förbjuda lokala föreningar. Jag har hört en hel del argument om att separata föreningar kommer att orsaka att individer kan säga sig representera många medlemmar utan att faktiskt göra det, att lokala föreningar kan orsaka verksamhet som är skadligt för partiets varumärke samt andra negativa aspekter. Det finns inget underlag som visar på att lokala föreningar ger starkare intern opinionsbildning än vad våra befintliga framtidskluster redan har. I båda fallen gäller det att komma ihåg att det fortfarande är samma medlemmar det rör sig om, och det är väldigt lätt att göra en medlemsomröstning i forum för att säkerhetställa åsikter som styrelsen eller ledning känner sig osäkra inför.

Det finns många sätt att organisera sig och även om jag förordar lokala föreningar behöver inte det betyda att det fungerar i alla kommuner. Är man ett kompisgäng som träffas tillsammans regelbundet kanske det är bättre att låta en person vara kommunledare och fördela arbetet mellan sig ändå. Har man ett löst sammanslutet gäng som formas efter behov, kan det också vara bättre att låta bli att styra klusterbeteendet för mycket. Är man bara en person finns det heller inte underlag till något annat.

Det finns dock ekonomifrågan. Piratpartiet lever på frivilliga donationer från i stort sett anonyma guldpirater. Det innebär att varje utgift måste vägas mot vilken effekt det har, eller det borde vara så egentligen. Nu är inte verkligheten så enkel och det är svårt att i förhand vara säker på vilken effekt en viss utgift kan få. Allmänt risktagande och ansvarstagande som de i beslutfattande ställningar måste brottas med dagligen, förhoppningsvis. Men om man kunde på något sätt förenkla ekonomi-hanteringen, exempelvis genom att låta föreningar sköta ekonomin på sitt eget vis och endast i undantagsfall använda sig av partiets pengar? Föreningar kan, om de så vill, drivas med egna medlemsavgifter på traditionellt sätt. De kan också ta emot bidrag från kommun för cirkelkurser eller dylikt. De kan också söka riktade medel från exempelvis stiftelser, baserat på verksamheten så klart. Allt detta kan partiet naturligtvis också göra, men det blir mycket enklare i fristående föreningar. Dessutom får man självkänsla av att hantera föreningens pengar separat, plus såklart värdefull utbildning i ekonomi-hantering. Allt detta som är bra oavsett vilken organisation det handlar om.

Det går lika bra att organisera sig oavsett om det sker i fristående föreningar eller ej, och det går att göra samma skada i partiet. Men fristående föreningar kan avlasta partiets ekonomi, och det kan ge värdefull kompetens och erfarenhet.

Huruvida föreningsformen är rätt för varje enskild kommun borde vara upp till varje kommun att bestämma. Jag anser inte att det är upp till styrelsen eller partiledningen att toppstyra i vilken form regionverksamhet ska genomföras utan att det ska områdets medlemmar själv få avgöra.

Intressant?