”Debatten om utförsäkringarna snedvridits av både Alliansen och Socialdemokraterna. Hittills har båda blocken och Försäkringskassan tagit fusk och överutnyttjande för givet utan att ha täckning för detta. Kontrollhetsen i dagens samhälle håller på att gå överstyr. Vi tycks jaga en nollvision där allt som inte är perfekt ska rättas till. När förvandlades försäkringskassan till domstol och kontrollorgan från att ha varit en instans för hjälp åt behövande?” Det skrev jag, Klara Tovhult och Malin Ahnberg på Newsmill i artikeln Båda blocken har låtit Försäkringskassan sätta rättssäkerheten ur spel.

Igår skrev jag om hur båda blocken faktiskt har orsakat att Försäkringskassan fungerar som domstol och bödel. Jag var tyvärr otydlig med att utförsäkringen fungerar som en dödsdom eftersom jag inte har något publikt fall att hänvisa till. Problemet är ju att när man drabbas av en sådan svår motgång som en utförsäkring innebär vill man inte få allmänhetens uppmärksamhet på det.

Att utförsäkringen är en motgång och orsak till djup depression (samt i många fall suicidala tendenser) är inte svårt att förstå om man har sunt förnuft och verklighetsanknytning.

Ett utmärkt exempel på just bödel-hanteringen är det Emilie skriver om sin utförsäkrade mor. Jag rekommenderar att du läser hela hennes blogg-post som hon kallar för Sveket för att få viss inblick i hur fel det är att hantera människor på det sättet. Regeringen skyller på försäkringskassans hantering, men det är bevisat att hanteringen är helt och fullt enligt regeringens direktiv. Den här situationen är orsakad av båda blocken och inget av de parti som sitter i riksdagen är utan skuld. Inget av blocken har den verklighetsanknytning som krävs för att förstå deras skuld dock. Alla röster på befintliga riksdagspartier är röster för att fortsätta bödelverksamheten.

Jag kommer att välja ut en del av det Emilie skriver i sin blogg-post, men jag rekommenderar alla att läsa texten i sin helhet.

Efter en utredning som aldrig tycktes ta slut kom man i varje fall fram till att min mors kroniska tillstånd var en följd av felbehandling i vården, och framförallt läkaren som inte tog det där blodprovet. Min mor fick därför rätt till ersättning från Patientskadeförsäkringen. Detta innebär att hon får en ersättning varje månad för att täcka upp för de ekonomiska förluster detta har inneburit för henne. Dessutom har min mamma varit klok nog att teckna en egen liv-/pensionsförsäkring från vilken det också utbetalas en summa varje månad. Dessa pengar, tillsammans med den sjukersättning min mor fått från Försäkringskassan har låtit henne leva ett drägligt liv, rent ekonomiskt.

… beslutade sig Försäkringskassan våren 2009 för att hon skulle genomgå en så kallad försäkringsmedicinsk undersökning. Detta var en tung historia för min mor. Under en hel vecka utsattes hon för det ena testet efter det andra av psykolog, arbetsterapeut, sjukgymnast, läkare osv. Deras samlade bedömning var slutligen att min mor hade varaktigt nedsatt arbetsförmåga och att det inte fanns något arbete på den reguljära arbetsmarknaden som hon skulle kunna genomföra. De menade att kanske skulle man efter en period kunna pröva om hon kunde göra något på deltid i en skyddad verksamhet.

Under våren 2010 börjar min mor få indikationer på att hon kanske kommer att utförsäkras. Detta leder till en försämring i hennes tillstånd. Hon blir mer deprimerad än tidigare. Ingen människa klarar fullkomlig ovisshet. Hon har en handläggare på Försäkringskassan som säger att hon nog kommer att kunna få halv sjukersättning i alla fall. Under sommaren blir det svårt att få kontakt och några vettiga svar i och med att handläggaren går på semester. Men min mor får i vilket fall som helst veta att hon förmodligen kommer att utförsäkras helt. Kanske skall här inflikas vilket arbete hela denna pappersexercis som ligger bakom allt detta innebär. Det vore mycket för en frisk människa. För en som är sjuk är det snarast övermäktigt. Bara jag hör om alla papper mår jag dåligt. Men min mamma vill ha koll och ordning på detta så att hon i god tid kommer att veta vad som händer. Men se det går inte! Någon ny prövning görs inte under den pågående ersättningsperioden, av någon anledning. Vad som händer är att hon i juli skickas på en träff med en handläggare på Arbetsförmedlingen. En handläggare som har svårt att se vad hon skall kunna göra för min mamma, denna sjuka människa som har kravlat sig ur sängen för att ta sig till detta möte.

Någon vecka eller så passerar. I början av augusti ringer handläggaren från Försäkringskassan. Hon har ett besked. Min mor blir utförsäkrad. Helt. Detta meddelades alltså via telefon. Där och då bryter min mamma ihop. Hon uppfattade inte vad handläggaren i andra änden av telefonen sa. Allt blev en dimma. Jag råkade ringa en stund senare. Då kunde inte min mamma tala för hon hade tagit tre(!) Sobril (ångestdämpande, muskelavslappnande) för att lugna ner sig. Min mamma har en jävla tur som har ett antal människor runt sig som kollar att hon äter mat och att hon tar sig ut, som hjälper henne att handla och städa, och som finns där och ser efter henne i allmänhet. Annars undrar jag hur det skulle gå. Jag är glad att hon inte behövde vara ensam efter att ha fått det där telefonsamtalet.

Min mamma är efter detta som någon helt annanstans. Hon har helt fallit samman. Jag vill så klart veta hur detta överklagas (alla myndighetsbeslut skall vara skriftliga och går att överklaga). Men se det går inte att överklaga, för beslutet är inte formellt fattat ännu. Så kan det alltså gå till på Försäkringskassan: man kan meddela ett beslut som inte ännu har fattats. Heja! Efter visst tjat från min sida tilldelas min mamma i alla fall ett datum då beslut formellt skall fattas. Det blir den 16 augusti. Fast beslutet är ju redan fattat, på ett eller annat vis.

De läkare och övriga personer som har fattat detta beslut har aldrig träffat min mamma. Efter att ha ordnat en fullmakt ringer jag upp handläggaren på Försäkringskassan som suckar och stönar efter varenda fråga (här vill jag påminna henne om att hon arbetar inom statlig förvaltning, med andra ord är hon till för medborgarna, inget annat). Jag ber att få veta på vilka grunder beslutet har fattats. Svaret jag får är att det grundar sig på den försäkringsmedicinska utredningen från våren 2009, som Försäkringskassan själv låtit genomföra, samt två läkarutlåtanden från en endokrinspecialist på Karolinska sjukhuset. I alla dessa dokument är slutsatsen att min mor inte är arbetsför. Detta gäller även den försäkringsmedicinska utredningen, som de själva har gjort. Läkaren från Karolinska sjukhuset börjar bli rent av förbannad på alla underliga frågor där hon ombeds ranka hur min mors arbetsförmåga ligger till. Hon vet inte hur det är tänkt att detta skall gå till; hur skall denna rankning göras? Men det räcker icke. För de har hittat ett halmstrå att gripa efter i sin jakt för att få siffrorna att passa regeringen. I den försäkringsmedicinska utredningen står att läsa att kanske eventuellt kan aktivitet, på deltid, i skyddad verksamhet, prövas längre fram. Jag frågar om de menar att heltidsarbete är lämplig arbetsträning. Hon suckar. Och pustar. Och stönar.

Ärendet fortsätter naturligvis ytterligare och för att göra det ”lättare” vill socialtjänsten att hon säljer sin lägenhet för att kunna få försörjningsstöd. Allt enligt sina regler och direktiv.

Imorgon, den 16 september, ska Försäkringskassan fatta sitt beslut. Jag vet inte vad den 55 åriga kvinnan heter, vilken Försäkringskassa det är som hanterar ärendet (även om jag tror det är något av kontoren i Stockholm) men oavsett kommer mina tankar och mitt hopp gå till att det blir rätt beslut för just henne. Jag hoppas också att oavsett hur resultatet blir på söndag att riksdagsledamöterna river upp utförsäkringsdirektivet.

Uppdatering: Qeruiem skriver mycket välformulerat i Dagens sorgligaste läsning:

Det är helt enkelt förjävligt, men jag kan inte för mitt liv komma på ett sätt hur det här ska kunna bli bättre så länge vi fortsätter ha samma jävla broilerpolitiker som lever ett skyddat liv i sin pseudovärld med taktikutspel, intriger och maktkamper. Politik ska handla om livet och samhället, den bör föras av medborgarna för medborgarna men idag är det en dokusåpa som inte har någon reell koppling till verkligheten. Det hade väl varit ok om inte örådets galna beslut och intriger påverkade vår vardag, men sorgligt nog gör det ju det och vi får ett samhälle där medborgare förvandlas till resurser eller brickor i ett spel och det blir viktigare att lyssna på lobbyister och självutnämnda experter än på väljarna själva.

Och media har sedan länge snuttifierat nyheterna till den grad att varken substans eller analys längre finns, den kritiska granskningen har i stort sett upphört och det enda media gör är att repetera det de får höra som lydiga papegojor, oavsett hur uppåt väggarna det de säger egentligen är. Skandaler och sensationer säljer, men allt som blivit vardag är gårdagens nyheter och inte längre intressant att ta upp. Därför lider folk i tysthet, personer som fallit igenom skyddsnätet och som inte längre får hjälp att klara sig gör inga rubriker. De är för många, det är för vanligt och därför inget som säljer.

Då blir det såhär och jag tror inte det kommer bli någon större skillnad oavsett om det blir Mona eller Fredrik som bildar regering. Tvärt om så tror jag att det kommer bli värre, speciellt när offentlighetsprincipen urholkas och yttrandefriheten beskärs för då blir det ännu svårare att föra de svagas talan.

Uppdatering: Aftonbladet skriver att Annicas svåra öde är Reinfeldts mardröm

Intressant?