Det finns de som anser att fotografering av allmänheten borde förbjudas, åtminstone om man inte har tillstånd av de som fotograferas. Det finns de som hävdar att fotografering av poliser i tjänst riskerar deras uppdrag. David Beukelmann anser exempelvis att det finns en fara när civilpoliser fotograferas och identifieras och bilder och namn läggs ut på nätet. Vissa kommuner går så långt att de förbjuder fotografering av skolavslutningar.

Regeringen har i år lagt förslag som innebär att man måste inhämta skriftligt tillstånd från de man fotograferar. Det skulle på ett oerhört vis hindra fotokulturen, utan att på något sätt hindra det osedliga fotograferandet som förslaget ska skydda mot. Det finns även diskussioner inom polismyndigheten om att man bör förbjuda fotografering av poliser i tjänst. Kanske att det även finns diskussioner om att förbjuda fotografering av kändisar?!?

Lagstiftning som förbjuder fotografering av poliser finns redan i Storbrittanien och i vissa delstater i USA där de hänvisar till att fotografering kan användas till att förbereda för terrordåd. Inte för att det finns några bevis för att det faktiskt vid något enskilt tillfälle varit någon terrorist som fotograferat poliser innan terrordådet, utan för att det teoretiskt är möjligt att man får ut någon värdefull information från sådana bilder. Att lagarna drabbar de som vill dokumentera maktmissbrukt eller allmänt situationen verkar lagstiftarna inte ha tänkt på.

En kompis kommenterade att ”Om polisen inte vill bli fotograferade kanske de har något att dölja” och hänvisade till Piratpartiets rent-mjöl-i-påsen–kampanj. Det senaste åren har vi hört om massor med maktmissbruk från polisens sida, och då menar jag inte enbart Lagen om vård av unga (wikipedia) eller om narkotika-misstanke (SvD, nyheter24, SvD, Svensk Myndighetskontroll) utan också om övervåld och andra situationer där ord står mot ord, och polisens ord då oftast väger tyngre.

Intressant?