Förra veckan skrev Glyn Moody om en rapport från den amerikanska Government Accountability Office (GAO) som undersökt tillförlitligheten av inspelad forskning musikindustrin papper försöker att uppskatta förlusten från ”piratkopiering” i digitala området, och fann dem alla allvarliga brister. ”As far as I know, no similar analysis has been carried out for European reports. So I thought it might be interesting to look at one particular European report on the subject – not least because I’ve heard that its findings influenced some of the MPs voting on the Digital Economy Act.” – Glyn Moody

Jag kommer här översätta valda delar av Glyn Moodys artikel, som jag dock rekommenderar att man läser i sin helhet.

---

Rapporten heter ”Att skapa en digital ekonomi”, och den kommer från Internationella handelskammaren (ICC):

En ny studie med titeln ”Att bygga ett digitala ekonomin: Vikten av att behålla arbetstillfällen i EU: s Creative Industries” släpptes idag förutspår förluster på grund av piratkopiering för att nå så mycket som 1,2 miljoner arbetstillfällen och € 240 miljarder i detaljhandeln intäkterna med 2015 i de kreativa näringarna mest påverkat, baserat på nuvarande trender och förutsatt att inga betydande ändringar i politiken.

Studien visar att denna sektor redan upplever stora förluster. År 2008 den kreativa industrin mest påverkas av piratkopiering (film, TV-serier, inspelad musik och mjukvara) fick detaljhandel inkomstbortfall på € 10 miljarder och förluster på mer än 185.000 arbetstillfällen på grund av piratkopiering.

Dessa är stora, skrämmande siffror, och det är lätt att förstå varför politiker kan imponerad av dem. Men naturligtvis kan vem som helst kasta fram siffror: frågan är om de har någon faktabaserad grund?

På 68 sidor, rapporten [.pdf] är ganska lång och mycket professionellt producerade. Rapporten är fullproppad med tabeller som avser att stärka saken. Vid beräkningen av den påstådda förlusten för piratkopiering används ett rätt enkelt tillvägagångsätt. Antalet brott mot upphovsrätten multipliceras med ersättningstal (andelen personer som skulle ha köpt saker om de inte hade laddat ner den gratis) gånger detaljhandelspriset per enhet. Detta beräknas för topp 5 ekonomier i Europa, och skalas upp proportionellt för att omfatta alla andra EU-ekonomier. Den påstådda förluster av arbetstillfällen till följd av att förlorade intäkter erhålls genom att dividera det sistnämnda med genomsnittlig försäljningsintäkter per anställd.

Nu kan du kritisera detta för att vara alltför förenklat, men som en First-Order-Estimate anser jag att det är rimligt nog. Författarna till rapporten antar ganska rimliga ersättningstal, beroende på medium. Så i slutändan kommer trovärdigheten hos de stora siffrorna ner till en faktor: Antalet brott mot upphovsrätten som matas in i grundläggande formeln. Rapporten är väl medveten om detta, och mycket stor del av rapporten används för att presentera bakgrunden till de siffror som den använder. Men i huvuddelen av själva rapporten presenteras siffrorna helt utan förklaring, och deras ursprung förklaras med fotnoten ”nationella antaganden för intrång i upphovsrätten anges närmare i bilaga 1.”

Bilaga 1 innehåller därför det viktigaste i denna forskning. Naturligtvis valde jag först den brittiska marknaden, eftersom det är den jag känner bäst. Vi finner relevanta siffror i App. 1,13 – ”Antaganden för inkomstbortfall på grund av piratkopierad musik i UK”. Antalet brott mot upphovsrätten per år, i miljoner, ges som 1177 (jag ska fokusera på digital nedladdning av musik för denna diskussion, eftersom det är det som mest folk fokusera på i argument om omfattningen av piratkopiering.)

Återigen är den avgörande frågan: varifrån kommer denna mycket exakt siffra på 1’177 miljoner intrång i upphovsrätten ifrån? Och den här gången har vi äntligen upptäcka källa: det är BPI:

företrädare för UKs skivindustri. Vi är en branschorganisation som finansieras av våra medlemmar – däribland Storbritanniens fyra stora skivbolagen och hundratals oberoende musikbolag.

Så, är siffran inte från oberoende forskning, det är inte ens från en oberoende organisation, men från allra industrin grupp som tryckte så hårt för den digitala ekonomin lagen bland annat – och förmodligen gjorde det med utgångspunkt i denna rapport, vars siffror som det hade levereras. Men vänta, kanske BPI fått dessa uppgifter från några fristående undersökning. Efter en sökning på BPI: s webbplats, är detta allt jag kunde hitta:

Online upphovsrättsintrång kommer att kosta de brittiska musikbranschen uppskattningsvis £ 200 miljoner under 2009, med cirka 7,3 miljoner människor som sysslar med olaglig fildelning.

Mellan åren 2007 och 2012 – enligt undersökningar som genomförts av Jupiter Research – kommer den ackumulerade kostnaden för musik företagen att vara £ 1,2 miljarder. Förlust i denna storleksordning är ohållbart, men musikindustrin kan inte lösa problemet på egen hand. Vi behöver stöd av ISPs och regeringen.

Det finns ingen hänvisning till att 7,3 miljoner siffra, men det faktum att Jupiter Research nämns antyder att informationen kan vara från dem. Det backas upp av följande artikel, som försökte ta reda på var just den siffran kommer ifrån:

Antalet kommer faktiskt från en separat del av forskningen kallas Jupiter Industry Losses Project, som försökt att kvantifiera förluster för skivindustrin på grund av saker som P2P användning. Och vem som betalats för Industry Losses Project? Den brittiska skivindustrin, förstås. Hos PCPro kan man läsa mer om hur 136 individer blev 7 miljoner.

Så, de enda siffror som BPI ger visar sig ha en mycket tvivelaktig grund. De som används i ICC rapporten har ingen källa alls, men kommer troligtvis från samma misskrediterade undersökning (förutsatt att BPI inte bara hittat på dem).

---

Artikeln fortsätter och beskriver samma situation i tre andra (Frankrikes 778 miljoner kommer från [.pdf] ”Syndicat National de l’Edition phonographique” (SNEP) i bilaga 1.1 som i sin tur verkar hänvisa till ”International Federation of the Phonographic Industry” (IFPI), IFPI är också angiven som källa till uppgifterna från Italien och Spanien), av de fem länder som har siffror angivna. I det femte fallet Tyskland hänvisas till undersökningsföretaget GFK-gruppen, men det går inte att hitta något gällande piratkopieringssiffror på deras hemsida så man vet inte var de har fått uppgifterna ifrån.

”So the net result of this 68-page report, with all of its tables and detailed methodology, is that four out of the top five markets used for calculating the overall piracy loss in Europe draw on figures supplied by the recording industry itself. Those apparently terrifying new figures detailing the supposed loss of money and jobs due to piracy in Europe turn out to be little more than a *re-statement* of the industry’s previous claims in a slightly different form. As a result, as little credence can be placed in the the report as in those criticised by the US GAO.” – Glyn Moody

Det är inte särskilt förvånande att politiker blir lurade av en sådan imponerande rapport och det är först när man verkligen gräver fram och kontrollerar siffror från bilagorna som man inser att det inte är några faktabaserade uppgifter. Man kan bara hoppas att de politiker som blivit lurade av uppgifterna från skivindustrins lobbygrupper har möjlighet att mildra skadan.

Jag röstar Pirat! Vad gör du?