Jägarna är barnsligt rädda för rovdjur i skogen


Har ni sett hur ett ouppfostrat barn beter sig när han/hon inte får som han/hon vill? Skrikande lägger de sig på golvet och försöker få fram att då de minsann inte fått sin vilja igenom, vill de inte längre vara med. Det var det första intrycket jag fick när jag läste Svenska Jägareförbundet’s förtidskritik mot rovdjursutredningen.

wolves playing

Idag presenterade Rovdjursutredaren Lars-Erik Liljelund det första delbetänkandet i rovdjursutredningen (som i sin helhet ska vara avslutad den 1 juli 2012)Vargsymposiet i Vålådalen. I delbetänkandet kommer man bland annat att ange miniminivåer för hur stora stammarna av rovdjuren måste vara för att uppnå gynnsam bevarandestatus och analysera förutsättningarna för varg- och järvstammarna att uppnå gynnsam bevarandestatus. Utredningen kommer sedan att skickas på remiss till bland annat Svenska Jägarförbundet för att få in synpunkter och kommentarer.

Men redan igår publicerades en TT-notis om att jägarna hotar hoppa av uppgörelsen som de ingick för att få möjlighet att jaga varg: SvD, AB, Dagbladet, NA, svt.se, NSD, Metro, NorrbottensKuriren, GP, Skånskan, Allehanda, BLT, HelaGotland, NLT, HN, LTZ, VLT, Arbetarbladet, ST, Hallandsposten, ekuriren, ttela, SMP, och listan fortsätter

Svenska Jägareförbundet hotar att hoppa av uppgörelsen med regeringen om inflyttning av vargar till Sverige, skriver Svenska Dagbladet.

Skälet är att ett förslag ska presenteras på Vargsymposiet i Vålådalen på måndagen om hur många vargar som krävs för att Sverige ska nå upp till EU:s krav på ett gynnsamt artbevarande. Jägarna befarar att vargstammen med detta förslag kommer att bli för stor. Uppgörelsen ingicks i samband med att licensjakten skulle införas.

Den längre artikeln förklarar mer ingående att det är överenskommelsen att jägarna ska hjälpa till med varginflyttning som de hotar att hoppa av. Jägareförbundet kan komma att ompröva sitt beslut att verka för en inflyttning av varg bland sina medlemmar, vilket ingick i en överenskommelse med regeringen när licensjakten skulle införas.

Om regeringen delar Liljelunds bedömning finns inget utrymme kvar för diskussioner om de långsiktiga målen. Då måste vi ta ställning till om vi kan fortsätta delta i rovdjurspolitiken. Förankringsarbetet hos våra medlemmar innebär att flyttningen av genetiskt värdefulla individer ska leda till färre vargar än vad det annars skulle vara, säger Torbjörn Lovbom, ordförande i Jägareförbundets rovdjursråd

Torbjörn Lovbom förklarar exklusivt för Svenska Jägareförbundets egna Svensk Jakt att utredaren enbart har kollat på enbart det biologiska och hävdar att det finns ekonomiska och sociala parametrar att ta hänsyn till innan ett slutgiltigt beslut kan fattas. ”Det finns en risk i att den nivå som föreslås tolkas som den slutgiltiga, och därför måste vi markera”, säger Torbjörn Lövbom.

Gunnar Glöersen (Svenska Jägareförbundets rovdjursexpert) har suttit med i den expertgrupp som rovdjursutredaren Lars-Erik Liljelund använt sig av i sin utredning och har utifrån det kunnat förbereda hotet mot regeringen: ”Risken är att antalet vargar som föreslås kommer bli för många, och det leder till en låst sits.” underförstått ”Om regeringen är överens med utredaren kommer vi att hoppa av överenskommelsen.”

Min direkta kommentar är att så klart jägarna har letat efter en ursäkt att hoppa av överenskommelsen, de har ju redan fått jaga varg så de vill naturligtvis inte göra något faktiskt arbete i skogen. Det gäller naturligtvis bara de få jägare som stödjer Gunnar Glöersens aggresiva ståndpunkt.

Hos Svenska Jägareförbundet hittade man redan i förmiddags mer information om utredningen och även en länk till delbetänkandet i Word-format samt direkta citat. Från utredare föreslår fördubblad vargstam.

”När inavelsgraden har sänkts bör det skandinaviska vargbeståndet öka i storlek. Det är nödvändigt för att sänkningen av inavelsgraden ska bli bestående och inte alltför mycket genetisk variation ska förloras. Ett provisoriskt referensvärde för den svenska delen av det skandinaviska vargbeståndet bör anges till 450 vargar. En ny bedömning bör göras inför rapporteringen till EU 2019. Då finns det erfarenheter av de åtgärder som nu planeras för att öka genflödet”, skriver utredaren Lars-Erik Liljelund.

Betänkandet innebär också att lodjursstammen ska förbli i det närmaste oförändrad i landet, jämfört med dagens stam. Om betänkandet i framtiden även blir riksdagens beslut betyder detta i praktiken att rådjursjakt omöjliggörs i flera Mellansvenska län på grund av lodjurens stora predation på rådjur.

Jägareförbundets rovdjursansvarige Gunnar Glöersen är mycket frågande till Lars-Erik Liljelund beräkningar. Gunnar Glöersen har själv suttit med i utredningens expertgrupp och han menar att Liljelund inte uteslutande använt sig av vetenskapliga fakta när han tagit fram sitt betänkande, utan att det till mångt och mycket bygger på subjektiva värderingar.

Jag tycker att Svenska Jägareförbundet kan svara på remissen precis som de brukar, utan att hota att frångå en överenskommelse som de redan dragit nytta av. Att markera på det sätt som görs nu är rent ut sagt barnsligt.

Jag avslutar med ett citat från fd jägare Anders Krüger som på SvD skrivit debattartikeln Moralen är i botten bland jägarna. ”Jägarorganisationerna måste städa rejält i sina egna led för att återfå förtroendet. Ledarprofilerna bör bytas ut till moraliskt mer rakryggade personer, som har både kraften och tron att avsevärt höja etiken, så att regler följs även långt ute i skogen dit lagens långa arm inte når.”

Pingat på Intressant.


7 svar till “Jägarna är barnsligt rädda för rovdjur i skogen”

  1. Jägarna har skäl att bli allvarligt sura först om det blir klart fler än beslutat max 210 vargar i Sverige. Man ligger nu på gränsen till detta men har inte solklart klivit över den.
    Formuleringen i utredningen är att först minska inaveln innan antalet ökas. I praktiken innebär detta om man skall följa det fortsatt licenjakt tills 2019 eftersom inaveln knappast sänkts tillräckligt dessförinnan av det knappast inledda inplanteringsprogrammet. Utredarna ville ha mer än 600 vargar, detta har modifierat ned markbart. Detta är på kort sikt en framgång för jägarna. Och på lång sikt har man kanske det hinner ändras till 2019. Således tycker jag inte jägarna har skäl att protestera så högt de gör och hota som de gör i det aktuella läget.

    • Om det finns tillräcklig grund för att inavelsgraden är så hög som tidigare utredningar har visat så har licensjakten snarare höjt inavelsgraden ja och då kommer licensjakten fortsätta. Adam kommenterade på en annan tråd att inplanteringen är det som ska åtgärda inavelsgraden, men precis som du säger är det knappt börjat (och de två flyttade individerna har ju visat sig vandra bort från de områden som de flyttats till).

    • Om det finns tillräcklig grund för att inavelsgraden är så hög som tidigare utredningar har visat så har licensjakten snarare höjt inavelsgraden ja och då kommer licensjakten fortsätta. Adam kommenterade på en annan post att inplanteringen är det som ska åtgärda inavelsgraden, men precis som du säger är det knappt börjat (och de två flyttade individerna har ju visat sig vandra bort från de områden som de flyttats till).

  2. helt fel. det är dags för jägarna att vidta samma typ av åtgärder som vänster- och miljöpacket som kastar stenar, demonstrerar o beter sig allmänt dräggit när de inte får som de vill.

    • Ohhh underbart. 🙂 Jag hörde en jägare kalla sig själv och andra jägare för ’folkgrupp’ och tyckte det var jobbigt att det hetsades mot just deras folkgrupp. Så det är inte så långt borta med stenkastning.

  3. Då du redan i din rubriksättning avslöjar att du inte förstått någonting borde jag inte ge dig en minut av min tid, men jag kan inte låta bli.
    Gynnsam bevarandestatus handlar i första hand inte om antal utan om variation i arvsanlag. Därför kan t.ex. Finland ha en gynnsam bevarandestatus på ett numerär av ca 125-150 vargar, eftersom att de vandrar naturligt över landgränsen mot Ryssland. Sverige kan också ha en gynnsam bevarandestatus med lika få vargar och det har också varit jägareförbundets linje. Det förutsätter hjälp av människohand i form av utplantering av nya gener med vissa mellanrum. För att reglera stammens storlek behöver vi också jaga vargen.
    Om du på fullaste allvar tror att rädsla för rovdjuren är skälet för jakten iklär du dig bara den största dumstruten. Det handlar om att försvara sina värden. Varför ser du inga vindkraftverk i Stockholms skärgård? Det är för att människor där slår vakt om sina värden. Sina fastigheter som de köpt för dyra pengar. Det är både fina vindlägen där och det är nära kunden, men ändå blir de inte byggda. Varför inte?
    Licensjakten sänker för övrigt inavelsgraden, då jakten inrikas konsekvent på vargar med hög inavelsgrad (dvs alla vargar utom de fåtal kända individer som har en främmande, ”nyligen invandrad” genuppsättning)

    • Tackar för att du försöker lära upp mig. Antar att det inte framgick från postningen riktigt hur insatt jag är i vargens genealogi. Ber om ursäkt för detta.
      Naturligtvis bidrar variationer i arvsanlag till bedömningen av gynsam bevarandestatus precis som flera andra faktorer, exempelvis miljö och födokonkurrens (när olika djurarter konkurrerar om samma föda). Effekten av licensjakten kan vara att man faktiskt minskat variationerna i arvsanlag om det är så att man skjutit av individer med mindre släktförhållanden än de kvarvarande vargarna. För att kunna avgöra om skjutandet av en enskild varg hjälper eller stjälper stammens genetiska status måste man granska DNA-prover från samtliga individer och märka ut de som bidrar negativt. Att freda områden är knappast bättre än att gissa. Det är också tydligt att licensjakten fällde individer som bar sändare eller på annat sätt var märkta för forskning, alltså att individer som direkt är viktiga för forskningen kring vargstammens utveckling har försvunnit.

      Nej jag tror inte att enskilda jägare är rädda för vargen, men varje gång någon från jägareförbundet tar upp vargfrågan så diskuteras att allmänheten är ju så rädda för vargen när det finns varg i skogen och då är det lätt att dra slutsatsen att de pratar om sig själva.

      Det finns vindkraftverk i Stockholms skärgård (på Ljusterö om jag inte missminner mig), men jo du har rätt att större delen är fredat av hänseende till både fågelliv och ”skärgårdskänsla”. Det jag förordar är större vindkraftparker i kombination med små vindkraftverk som kan användas på enskilda hus/tomter (kanske i så kallande plusenergihus) även i områden som av olika anledningar inte kan ha ett större vindkraftverk.