Emil Isberg

Klargörande argument om datalagringsdirektivet för de trögtänkta #dld #svpol

Alla vet att logiken bakom datalagringsdirektivet (DLD) är att om regeringen inte normifierar loggning och lagring av när vi kommunicerar med varandra via telefon samt e-post (tillsammans med information om när vi gjorde det och var vi var när kommunikationen ägde rum) kommer den informationen inte vara lättillgänglig för staten om vi i framtiden skulle begå ett brott och denna information kunde ha bidragit till att klargöra frågan.

Poängen är att med andra ord se till att vi inte kan kommunicera med varandra i privata sammanhang utan att det sparas för framtiden som potentiella bevis i ett brottmål mot oss.

Vi människor kommunicerar dock med många andra olika former av tekniska medier, exempelvis Skype, olika chatt-tjänster på Internet och även, i minskande utsträckning, brevledes. Man bör heller inte glömma de mer fysiska kommunikationerna, att vi pratar med varandra mellan fyra ögon.

Så låt oss tillfälligt glömma alla juridiska, principiella invändningarna mot datalagringsdirektivet. Låt oss istället acceptera logiken, samt logiken hos de som hävdar att vi bör anta en påtvingad loggning av informationen om vår kommunikation via telefon och e-post så att polisen lättare ska kunna lösa brott.

Varför ska vi då acceptera att människor fortfarande kan kommunicera helt fritt, utan skyldighet att logga något, så länge kommunikationen sker på andra sätt än via telefon och e-post?

Kan Maria Abrahamsson (Wikipedia), Staffan Anger (Wikipedia), Åsa Coenraads (Wikipedia), Roger Haddad (Wikipedia), Pia Nilsson (Wikipedia), Jessica Polfjärd (Wikipedia), Margareta Sandstedt (Wikipedia), Olle Thorell (Wikipedia), Anna Wallén (Wikipedia), Sven-Erik Österberg (Wikipedia), eller andra politiker i båda blocken ge mig principiella skäl till varför det inte bör införas en skyldighet för medborgarna att föra logg över exakt samma information om den egna privata kommunikationen, när det sker via andra tekniska medier än telefon och e-post, eller när den inte medför några tekniska mellanhänder i fysiska möten?

Om vi riskerar att bli frihamn för kriminialitet och utsätta Sverige för terrorrisk genom att inte införa datalagringsdirektivet, är det inte oansvarigt att tillåta medborgarna att ha alla dessa andra möjligheter att kommunicera privat utan någon loggning alls?

Översatt från Spørsmålet som avkler datalagringslogikken for de tungnemme.

Pingat på Intressant. Namngivna politiker är västmanländska riksdagsledamöter som
röstat för datalagringsdirektivets införande enligt röstningsprotokollet från 2010/11:JuU14 (2011-03-16).

emil

, , , , , ,

7 svar till “Klargörande argument om datalagringsdirektivet för de trögtänkta #dld #svpol”

  1. ”Varför ska vi då acceptera att människor fortfarande kan kommunicera helt fritt, utan skyldighet att logga något”
    De skulle naturligtvis kunna hävda att det beror på att det skulle kräva en aktiv handling av medborgarna att själva logga sina kontakter och att det är oproportionerligt mot vinsten.
    Teknik är inte min starka sida men nog kan man tänka sig något system för att samköra människors samtalslistor och via inopererade chips eller något hålla koll på när vi är i närheten av varandra och spara den informationen. Det är visserligen fullkomligt orimligt men det verkar ju inte spela någon roll så det kommer väl.

    • Nja, kontakter kan man få logg på genom att operera in exempelvis RFID-chip. Alla som är inom en och en halv meters avstånd registreras som en möjlig kontakt. Som Netopia säger är det möjligt.

  3. ”Teknik är inte min starka sida men nog kan man tänka sig något system för att samköra människors samtalslistor och via inopererade chips eller något hålla koll på när vi är i närheten av varandra och spara den informationen. Det är visserligen fullkomligt orimligt men det verkar ju inte spela någon roll så det kommer väl.”

    Jag tror dessvärre inte alls att det behöver vara så långt borta med inopererade chips. Det man måste komma ihåg är att grunden för alla – egentligen – helt sanslösa inskränkningar av privatliv och demokratiska fundamenta som på kort tid skett och alltjämt sker bara bygger på en mycket enkel och allenarådande princip:

    ”Allt som är tekniskt möjligt genomförs.”

    Varken demokratiska förutsättningar, humanrättsliga principer eller – ursäkta svordomen – rationellt tänkande värnas om så mot den bakgrunden så handlar det mest om NÄR och inte OM det kommer att ske.

    För egen räkning så har detta varit min personliga käpphäst och det jag skrämts mest av i relation till FRA och det som sedan följt just för att de tekniska framstegen accelererar och troligtvis kommer möjliggöra övervakning och kontrollfunktioner som inte ens den mest dystopiska sci-fi-författare övervägt för några decennier sedan. Alfavågsigenkänning/-identifikation, ansiktsuttrycksavläsning etc etc är bara början.

    Man måste också komma ihåg att mycket av det vi idag tar för givet är beroende av tid. Ponera att de som växer upp idag vänjs av med basal personlig integritet och rätten till ett privatliv. Med en sådan normomdaning så blir det mycket enklare att fortsätta på den inslagna och repressiva vägen. Inte minst mot bakgrund av en möjlig och inte alls otänkbar framtid där resursbrist och annat i dess släptåg visar sitt fula tryne…

  4. @Emil: ”Varför ska vi då acceptera att människor fortfarande kan kommunicera helt fritt, utan skyldighet att logga något, så länge kommunikationen sker på andra sätt än via telefon och e-post?”

    Mycket viktig och bra poäng där.

  5. För övrigt så finns en liknande och nu lätt ålderstigen parallell i jämförelsen mellan snigelpost och e-post. Om e-post skall övervakas för hemskt syfte X (terroristpedofila Hells Angels som hotar vår Afghanistanrupp typ) så borde väl i rimlighetens namn även den fysiska postgången övervakas minst lika hårt. Den kan ju även innehålla direkt dödligt innehåll (och inte bara indirekt som den digitala posten).