Efter min bloggpost om blodgivningen jag gjorde häromdagen fick jag prata med en mer insatt person på Blodgivningscentralen och jag har även fått en kommentar från Socialstyrelsen.

Blodgivningscentralen informerade om att det i princip bara var tre länder som i EU levererade läkemedel baserade på blodplasma, nämligen Österrike, Italien och Sverige. Det kan finnas mindre verksamhet även i andra länder. Dessa länder är alltså de som lagt grunden till de bestämmelser som gäller för läkemedel baserat på blodplasma.

Vi, jag och personen från Blodgivningscentralen, diskuterade en längre tid huruvida om MSM var en läggning eller ej. Blodcentralen hävdade att homosexualitet är en läggning, men de begränsade ju inte för lesbiska kvinnor utan enbart för de män som har haft sex med män (MSM) som de hävdar är ett beteende. Jag informerade om att män som hade analsex med en kvinna borde räknas till att ha samma sexuella riskbeteende som MSM, och det höll åtminstone blodgivningscentralen med om. MSM är inte en sexuell läggning, enligt blodcentralen.

Blodgivningscentralen tyckte också, och det håller jag med om, att det är upp till varje person som ger blod att vid varje tillfälle själva tänka efter om de gjort något som skulle kunna vara en risk för mottagaren av blodet. Där anser jag dock att reglerna är viktiga i att förtydliga vad som kan anses som riskbeteende, för att den enskilda blodgivaren ska förstå när man ska ge blod och när man inte ska ge blod. Att hänvisa till fördomar om homosexuella män underlättar knappast för förståelsen att motsvarande risk också finns om man har analsex med en kvinna.

Socialstyrelsen informerade kort att de kommer att granska de enskilda blodcentralernas regler i samband med framtida tillsynsbesök. Socialstyrelsen påpekade också att det inte är några amerikanska lagar som sätter hinder, utan just EU-gemensamma bestämmelser om hanteringen och hänvisade till Socialstyrelsens Frågor och Svar.

7. Varför kan det hända att en person inte får ge blod efter 12 månaders avstängning på grund av sexuellt riskbeteende?

För blod eller blodplasma, som ska användas för framställning av läkemedel gäller delvis andra regler. Orsaken är att den svenska plasma som används för läkemedelstillverkning ska godkännas via en EU-gemensam procedur, som koordineras av den europeiska läkemedelsmyndigheten, EMA. EU har dessutom utfärdat direktiv om blodsäkerhet, vilka också gäller blodkomponenter (inklusive plasma), vare sig det ska användas för transfusion eller som råvara till läkemedel.
De europeiska läkemedelsverken har en gemensam tillämpning av direktiven om blodsäkerhet. För närvarande medger inte denna gemensamma tillämpning av regelverket att blod eller blodplasma från personer som har eller har haft ett sexuellt riskbeteende (se fråga 1) används för läkemedelstillverkning. Därför gäller att personer som har haft ett sexuellt riskbeteende även i fortsättningen är permanent avstängda från att ge blod i de fall blodkomponenterna (inklusive plasman) är avsedda för framställning av läkemedel. Läkemedelsverket har därför utfärdat regler, som på de aktuella punkterna skiljer sig från Socialstyrelsens nya regler (se fråga 1, punkt 1-3). De blodcentraler, som avser att leverera blod eller blodplasma till läkemedelsframställning, har möjlighet att ansöka om en tidsbegränsad dispens från de nya reglerna.

Ingen praktisk skillnad alltså, men en steg i rätt riktning oavsett.

Intressant?