Jag känner Kriss genom Sverok som är ett av landets största ungdomsförbund. Jag skulle gärna kunna kalla honom för vän för han är en person man kan förlita sig på. Därmed är det extra glädjande när han valt att skriva ett blockinlägg om bland annat mig. Det är väldigt smickrande att jag blir omskriven, och ännu bättre att få vettiga samt genomtänkta argumenteringar om varför jag i vissa delar har fel från en person som faktiskt är insatt i vad jag faktiskt tycker.

Med den korta introduktionen tycker jag att du ska läsa igenom Kriss Andstens bloggpost Pirater, Vargar och Blåsippor. Jag väntar här med mina kommentarer.

Redan tillbaka? Skummade du bara igenom bloggposten som du brukar? Kriss formulerar sig bra och det han skrivit är värt att verkligen läsas. Så läs igenom Pirater, Vargar och Blåsippor igen, ordentligt den här gången. Jag tar kaffepaus så länge. Förresten något som jag rekommenderar innan du fortsätter läsningen.

Jag borde dela upp kommentaren i separata blogg-poster, för det finns så många spridda och i stora delar helt orelaterade påståenden och synpunkter så att det är svårt att få någon genomgående tråd att följa, men å andra sidan är nog det tråden man ska följa. Helst skulle jag vilja att enskilda påstående skulle förklaras och exemplifieras, men det är nog sådant Kriss anser är att diskutera grundligt.

Min uppfattning är helt annorlunda mot Kriss när det gäller inledningen där Kriss hävdar att Piratpartiet påminner om Sverigedemokraterna. Naturligtvis borde vi vara smickrade att jämföras med ett parti som har genomgående utbildat sina debattörer som om de vore evangelister, men Piratpartiet är nybörjare som politiker och vi har en mer transparant process som innebär att kvaliteten på våra förespråkar varierar stort. Jag skulle säga att de flesta av oss knappast har särskilt slipad debatteknik. Det är naturligtvis både en fördel och en nackdel att alla som stödjer vår politik har möjlighet att föra politiken vidare, men det är väl knappast att likaställa med att rensa ut personer på grund av att de inte skulle tåla en granskning? Åtminstone tycker jag det.

Det vore också roligt att veta vad Kriss menar med att vi argumenterar med FUD (fear, uncertainty, and doubt). Kanske han menar det att vi och till viss del Folkpartiet hävdar att FRA bryter mot lagen? Eller är det vår kritik mot att upphovsrättslobbyns siffror är massivt överdrivna, som exempelvis en amerikansk delstadsdomare också dömt? Nåja, det är oavsett trevligt att få in synpunkter på hur vi upplevs även om jag inte tycker att vi trollar debatten.

Emil gillar nämligen att diskutera grundligt och ingående – fine by me, det gör jag med – men helst inte i fem trådar inom samma ämne på en och samma gång. Det blir en jävla soppa rejält fort och all sorts konsistens försvinner. Dessutom blir det snudd på oläsligt på nolltid och landar i någon slags Vem har Rätt snarare än en intressant diskussion. Tråkigt och inte så produktivt.

Det ovanstående känns som ett påhopp, för min uppfattning var att Kriss startade just de fem-sex olika ”trådarna” i konversationen… Och jag har inga som helst problem att varken välja trådar att följa eller dela upp vilka trådar man ska diskutera i vilken ordning. Kriss kunde mycket väl ha påpekat problematiken och på så sätt kunde vi genom dialog ändrat diskussionen så att vi enbart diskuterade en sak åt gången. Jag anpassar mig gärna till andras begränsningar bara för att underlätta allas möjlighet att komma till tals och jag hoppas att andra på samma sätt kan tillmötesgå mina egna begränsningar i samma syfte. En diskussion är absolut inte något fast format utan skapas av de inblandade.

Och jag är helt ointresserad av Vem har Rätt eftersom en diskussion aldrig ska gå ut på att vinna. Debatter kan man vinna på olika sätt, men även där är det en högst subjektiv bedömning om vem som har mest rätt (och utifrån vilken synvinkel i så fall). En diskussion vinns genom att de inblandade går från diskussionen med mer utvecklade insikter om det som diskuterats än vad man hade tidigare, men det sker endast om man faktiskt lyssnat på övrigas argumentation utöver att föra sin egen monolog. Enligt min åsikt är det alltså alla som tillsammans vinner i en diskussion.

Över till det som diskussionen egentligen bör röra sig om nämligen datalagringsdirektivet.

Först och främst är det några sakupplysningar jag vill att Kriss och andra ska känna till.

• IPRED-lagen är egentligen inte en egen lag utan ändringar i flera lagar som rör upphovsrätt. Jag skrev en kortfattad sammanfattning om IPRED åt en Internetleverantör som var orolig när IPRED skulle införas. Också relaterat är diskussionen kring TPB-domens skadestånd.
• Kriss glömmer också bort att det idag krävs domstolsbeslut för utlämnande av information relaterat till IP-adresser, oavsett vem som blivit mordhotad. Polisen kan alltså inte på egen hand begära att en Internetleverantör ska lämna ut uppgifterna. Uppdatering: Om det är föreskrivet fängelsestraff för brottet (som det är för mordhot) och polisen inte anser att det bör kunna dömas böter kan det räcka med att polisen på egen hand vänder sig till ISPn. Så Kriss har i åtminstone delvist rätt.
• Kriss missar att telefonoperatörerna också ska spara information om uppringningsförsök enligt det svenska förslaget, och det går alltså utanför EU-direktivets avgränsning.
• DLD ställer krav på anpassningar utöver vad CDR tillhandahåller. Exempelvis krävs IMEI-numret vid mobil kommunikation, och det används knappast till fakturering.
• DLD förstärker också integritetsintrånget hos andra lagar, exempelvis IPRED där informationsutlämnandet är direkt beroende på vad för uppgifter som finns tillgängligt. I polismetodutredningen föreslogs också ökade möjligheter för polisen att ta del av tillgänglig information hos bland annat telefonoperatörer utan att gå via domstol.

Fast kanske det var sådana sakupplysningar som Kriss anser är FUD?

Men vi är överens om att ändringarna så långt knappast är tokigt kontroversiella… för normen i landet har gått från att tycka att åsiktsregistrering är fel, till att åsiktsregistrering (kontaktregistrering) kanske kan lösa brott eller fånga en fiktiv terrorist. Och det är utifrån normen man avgör om något är kontroversiellt.

Kriss går därefter in på ett klart sidospår och diskuterar nyttan med mordroteln som bara är inblandade i drygt tre hundra brott och hävdar att det är relaterat eftersom de förhör misstänkta. Ett förlöjligande naturligtvis, men det drabbar snarare Kriss än någon annan.

Det är dessutom upplägget inför ett försök att förlöjliga Piratpartiets partiledare Anna Troberg genom att hänvisa till ett citat taget ur sitt sammanhang ställt i relation till motsvarande citat hos EU-kommissionär Cecilia Malmström. Kriss missar dock att både Anna och Cecilia säger exakt samma sak nämligen att det finns kritik mot datalagringsdirektivet (Cecilia är själv bland de som utlovat en större översyn) och att det är Tysklands implementation som författningsdomstolen deklarerat strider mot den tyska konstitutionen (Spiegel). Och det är ju självklart att ett lands författningsdomstolen enbart kan uttala sig om implementeringen av ett direktiv, endast landets regering kan kritisera själva direktivet. Kriss misslyckas igen med sitt försök till förlöjligande.

Kriss går in på ytterligare ett klart sidospår och leker med statistik baserade på siffror helt tagna ur luften, baserade på vad Kriss själv tycker borde vara rimliga utan någon lokalkännedom alls. Förövrigt heter polis policji eller policjanta på polska. Troligtvis fungerar också det ryska politsjeiskii också fast jag vet inte hur det stavas. Lämpligtvis hör man med organisationen Panoptykon (engelsk översättning av wikipedia) om man är intresserad av den faktiska situationen i polen. Enligt styrelseordförande Katarzyna Szymielewicz övervakas polska medborgare mer idag än under kommunisttiden. Siffrorna Anna använder sig av är insamlat av Office for Electronic Communications och har tidigare publicerats i ett samarbete mellan Panoptykon och Helsinki-organisationen för mänskliga rättigheter (PDF). Det är bättre att använda riktiga siffror från som grund för det man påstår istället för att hitta på siffror som ’passar’ ens argumentation. Så frågan är vem som använder sig av FUD?

Kriss hävdar därefter att Anna jämför EU och Sverige med lämplig diktatur när hon skriver ”Datalagring av den typ som datalagringsdirektivet möjliggör står högt upp på önskelistan för diktatorer runt om i världen.”. Jag ser inte det alls på samma sätt. Att diktaturer vill ha koll på var deras undersåtar finns, möts och vilka kontaktvägar de använder sig av är rätt självklart. Det finns ett otal historiska beskrivningar om diktaturer där olika former av angiverisystem har gett liknande (fast så klart massor mer begränsad övervakning). Även om det även finns i vår egen historia (exempelvis informationsbyrån för 40 år sedan) innebär det inte att man likaställer EU eller Sverige med en diktatur. Nu ogillar jag orelaterade jämförelser, men det är som att säga eftersom däcken är samma på en Lada och en Lamborghini är bilarna värda lika mycket. Naturligtvis måste man jämföra långt mycket mer än enbart ledningens önskelistor för att överväga likheter. Ett tips i sammanhanget är en beskrivning från andra världskriget som förklarar just hur man jämför länder på en demokrati/despotism-skala. Att datalagring kanske bara är en av alla de övervakningsresurser som en diktator har på sin önskelista går Kriss helt förbi. Dock glädjs jag åt slutsatsen att Kriss skulle vara en bättre diktator än Anna Troberg, för naturligtvis är det så att en ledare för ett demokratiskt parti som förespråkar öppenhet knappast skulle vara en bra diktator.

Nu när jag nästan är i slutet rekommenderar jag återigen att man tar en kort paus.

För en kort reflektion kan man söka igenom Kriss bloggpost efter användningen av ordet kontroversiellt

Datalagringsdirektivet (DLD) är kontroversiellt. Det rör sig om ett direktiv som EU klubbat och som kräver av Internet- och teleoperatörer i medlemsländerna att de ska spara en massa data. Väldigt mycket data.

De här två delarna [Internetaccess och telefoni] är alltså inte så tokigt kontroversiella – definitivt inte så kontroversiella som vissa PP-anhängare vill påskina.

Här [e-post] kommer vi till det kontroversiella – man kan välja att se det här som potentiella verktyg för brottsbekämpning eller som potentiella verktyg för massövervakning och åsiktsregistrering av folk överlag. Det är där vi bottnar kring integritet.

Men krasst sett har debatten framför allt handlat om integritetsdelen snarare än kostnaden. Det är också där jag är hjärtligt trött på Piratpartiet, så jag tänkte koncentrera mig på den biten. Visst är det en kontrovers inblandad – men det är så mycket intressantare att diskutera sakfrågan än att börja vrida siffror och slå på stora varglarmet.

Piratpartiet, Anna och Emil har en poäng. Datalagringsdirektivet är kontroversiellt. Visst kan man diskutera effektivitet, visst finns det för- och nackdelar. Jag säger heller inte att de har fel i sina åsikter att det är förjävligt – det handlar mycket om känslan. De ser övervakningssamhället komma springandes och vill verkligen inte ha det, jag är mer pragmatisk. Eller naiv. Valfritt.

Kriss ger dock flera konstruktiva kommentarer. Okej de kanske är få, men de finns där.

Piratpartiet, Anna och Emil har en poäng. Datalagringsdirektivet är kontroversiellt. Visst kan man diskutera effektivitet, visst finns det för- och nackdelar. Jag säger heller inte att de har fel i sina åsikter att det är förjävligt – det handlar mycket om känslan. De ser övervakningssamhället komma springandes och vill verkligen inte ha det, jag är mer pragmatisk. Eller naiv. Valfritt.

Det är också väldigt, väldigt bra att det finns en organiserad entitet som tar upp informationssamhällesfrågor.

Däremot kommer jag ta er, mina mörklila vänner, på sjukt mycket större allvar när ni slutar skrika varg varje jävla gång ni skriver något. När ni slutar fulanvända statistik. När ni slutar förutsätta och extrapolera så mycket så det blir rent löjligt. För det behövs inte. Man kan diskutera ändå – och, gud förbjude – det kanske till och med kan leda till utveckling både hos mig och er. Då slipper jag också placera er i samma mentala mediefack som blåsippornas führer framför en greenscreenad landskapsbild.

Jag håller med Kriss om att vissa av Piratpartiets representanter överdriver i sitt argumenterande. Överdrivna utspel var också vad Ung Pirats valutvärdering kom fram till har påverkat valutgången. Piratpartiet måste bli bättre på att få fokus även utan att ropa varg, och det gäller naturligtvis även internt i organisationen. Vi behöver på ett bättre sätt utbilda våra representanter för att undvika missförstånd bland väljarna. Men det är en process som ledningen till viss del redan har påbörjat. Vi är fortfarande till väldigt stor del okunniga lekmän. Vi debatterar ofta på det sätt som andra gör istället för att vara mer saklig, trots att vi ofta har bättre faktaunderlag. Piratpartiet har flera gånger kritiserat användandet av känslobegrepp som terrorism och barnporr eftersom man genom sådan argumentation glömmer bort medborgarnas integritet och individens intressen. Och då är det lätt att också använda oss av tvetydig statistik, eftersom det fungerar att få uppmärksamhet.

---

Hur många olika trådar upptäckte du förresten i Kriss inlägg?

1. Påstående: Sverigedemokrater och Piratpartiet påminner om varandra i diskussioner och debatter.
2. Påstående: Piratpartiet använder FUD (fear, uncertainty, and doubt).
3. Påhopp: Jag diskuterar grundligt och ingående om flera delar parrallellt inom samma ämne.
4. Felaktigheter: Polisen går till ISPn och får ut användaruppgifter. Det krävs domstolsbeslut i dagsläget. Uppdatering: Om det är föreskrivet fängelsestraff för brottet (som det är för mordhot) och polisen inte anser att det bör kunna dömas böter kan det räcka med att polisen på egen hand vänder sig till ISPn. Så Kriss har i åtminstone delvist rätt.
5. Felaktigheter: ”spåren” som sparas på epostservrarna uppfyller DLDs krav. ”spåren” som sparas i felsökningssyfte och användningssyfte innehåller endast i undantagsfall den informationen som DLD kräver. För att spara det som den enskilda användaren ser som avsändare och mottagare på ett epostmeddelande måste man granska innehållet, även om det naturligtvis kan ske automatiserat. Epost skiljer nämligen på transport och presentation.
6. Sidospår: Att se DLD som brottsbekämpande åtgärd, eller verktyg för massövervakning/åsiktsregistrering.
7. Sidospår: Konsumenten betalar för datalagringsdirektivet.
8. Huvudspår: Pirater och FUD
9. Sidospår: Har mordroteln inte något bättre för sig än att förhöra misstänkta?
10. Sidospår: Jämförelse med diktatur.
11. Sidospår: Fiktiva mord och påhittade siffror.

Kan du hitta fler? Kommentera i så fall i kommentarsfältet så får jag uppdatera. Om du vill att jag ska utveckla det jag skriver om någon tråd kommentera om det så gör jag gärna det. E-post skulle exempelvis kunna bli en hel artikelserie.

För den som avslutningsvis är mer intresserad av datalagringsdirektivet på EU-nivå finns List of documents relating to communications data retention in the EU samt Statewatch Observatorys The surveillance of telecommunications in the EU som jag länkade till tidigare.