Det börjar bli en vana att det är just Maloki som inspirerar till en blogg-post. Jag har visserligen funderat en hel del på ämnet, men det var trots allt Marie som aktualiserade delen om NågonAnnanProblemet. Jag får nästan se till att leta fram någon bra present till hennes födelsedag.

Det har diskuterats en hel del inom Piratpartiet om organisation samt kritik den senaste tiden. Bland annat har den beslutande och den verkställande delen skilts åt åtminstone teoretiskt, med den effekten att man kan få mer transparans och bättre effektivitet inom organisationen. Med andra ord blir Piratpartiet bara starkare och bättre för varje beslut som tas.

Kritik är alltid ett jobbigt område eftersom det är svårt att separera saklig kritik från känslomässig/personlig kritik. Kritik som uppfattas på fel sätt kan innebära att en vital person känner sig angripen och tappar sin nödvändiga motivation. Jag har sett det hända i flera av de ideella organisationer och det kommer alltid att finnas en risk för det oavsett hur välmenande kritiken är och hur väl det formuleras.

Själva ordet kritik är negativt laddad och kan få vissa personer att dra öronen åt sig. Det är till viss del synd eftersom informationen i sig inte behöver vara kritisk oavsett hur klumpigt det framförs. Avsikten är ofta att påpeka något man anser kunde gjorts på ett annat sätt eller för att förutse en konsekvens som man missat att räknat med. När någon då tar informationen som ett personligt angrepp blir det ofta fokus på hur kritiken framförts istället för att arbeta med problemet i sig.

När ingenting händer efter att man påtalat ett problem måste man komplettera informationen med bättre underlag och exempel som påvisar problemet. Att börja skrika hjälper normalt inte eftersom det är troligare att mottagaren inte kunnat förstå informationen eller se problemet än att man missat kritiken. Det är dock lätt att börja kritisera själva informationsuppsamlingen, och då blir fokus återigen på hanteringen istället för på problemet.

Det är också mycket lätt att vara efterklok och påtala hur man skulle gjort egentligen. Det är mycket svårare att faktiskt göra om och göra rätt. Det är dock viktigt att förstå skillnaden mellan att kritisera andras val och att föreslå ändringar till nästa gång. Har man själv varit med och låtit bli att påtala ett problem innan det uppkom har man ett delansvar till att problemet uppkom och en skyldighet att hjälpa till med lösningen.

NågonAnnanProblemet är min benämning på när man beslutar något utan att sätta någon som ansvarig för dess verkställande. Det kan också kallas för NågonAnnansProblem eller NAP.Ett exempel kan vara att man i en grupp är överens om att något måste göras, men alla anser att just de inte behöver göra det eftersom någon annan i gruppen kommer att göra det. Det brukar resultera i att inget blir gjort och orsaka stora diskussioner i gruppen om vems ansvaret egentligen var.

”Det var en gång fyra personer som hette Många, Någon, Någon Annan och Ingen. Det fanns ett viktigt jobb som skulle göras, och Många skulle ta tag i detta. Någon Annan skulle kunna ha gjort det men Ingen gjorde det. Någon blev förbannad för det var ju faktiskt Mångas jobb. Många tyckte nu att Någon Annan skulle ha gjort något åt det, men Ingen förstod att Många faktiskt borde ha gjort det. Det slutade med att Många skyllde på Någon Annan när i själva verket Ingen kunde skylla på Någon.”

När det gäller kritik är ofta NågonAnnanProblemet närvarande. Man påtalar ett problem, men man orkar inte själv vara med om lösningen. Även om kritik är en förutsättning för lösningen så måste ofta någon verkställa ändringar oavsett om det är rutiner, system eller roller som ska ändras. För mig är skillnaden mellan kritik och konstruktiv kritik att man tänkt på vem som verkställer ändringen och att det finns tillräckligt med information för att den personen ska kunna genomföra det hela.

För att undvika att hamna med ett NågonAnnanProblem gäller det att se till att ansvaret delegeras specifikt istället för generellt. Istället för att en avdelning eller en grupp får i uppgift att lösa något, ser man till att en viss person får i uppgift att göra det som bestämts. Vad ska göras? Vem ska verkställa? När ska det vara klart?
Det gäller naturligtvis också att den som ska verkställa beslutet också accepterar det innan ansvaret är överlämnat.