Emil Isberg

Licensjakt av varg, andra året lika fel

Canis lupus
Foto: Staffan Widstrand / WWF

Jag har växt upp i nära anslutning till skog och mark. Jag har gått med lösspringande hund i vargtrakter och jag har turligt nog även sett varg. Jag är för en kontrollerad licensjakt, där samtliga jägare nyligen har genomgått skjutprov och är registrerade samt godkända för licensjakt. Jag anser att jakten krävs för att vargen ska kunna accepteras och att man ska kunna minimera tjuvjakt, samt som ett komplement till skyddsjakten.

Jag anser dock att riksdagsbeslutet om licensjakt är felaktigt, fördomsfullt samt till stor del påverkad av en kraftfull lobbyorganisation som bland annat bjuder på jaktutbildning. Jag anser heller inte att den genomförda licensjakten förbättrade vargens genstam eller ens minimerade behovet av skyddsjakt. Riksdagens lättläst-sida om varg-jakten är helt enkelt felaktig. Värmlandsnytt hade förra året ett informativt inslag Vargens Väg, men det finns tyvärr inte tillgängligt längre på svtplay.

Vargen är ett mytomspunnet farligt djur och det finns hur många sagor och berättelser som helst som berättar om farliga vargen, bland annat Bamse, rödluvan och Vargen och De tre små grisarna.
Det man glömmer bort är att det är sagor. Vargen är varken like lätt att lura som i seriernas värld eller något som är ett konstant hot.

Både den socialdemokratiskt ledda regeringen och den nuvarande har drivit samma linje när det gäller varg-frågan så det är inte förvånande att uppdraget om jakt läggs separerat från åtgärds-uppdraget. Det går alltså inte att säga att jakten var till för att öka den genetiska kvaliten och den var garanterat inte för att ersätta skyddsjakten, som lättläst-sidan pekar på.
Propositionen som sådant var formulerad som ett förslag till ny rovdjursförvaltning men debatten i riksdagen var fokuserad på just vargjakten. Det innebär att Regeringen borde ha separerat vargjakten från förvaltningsfrågan.

I början av 2011 kommer 20 vargarna fällas i sex län och fördelningen har gjorts efter hur stor stammen är i de olika länen. I Dalarna får sex vargar skjutas, sex i Värmland, tre i Gävleborg, två i Örebro och två i Västra Götalands län och en i Västmanlands län.

Naturvårdsverkets beslut lägger större krav på att jaktledaren håller kontakten med myndigheterna samt informerar jaktdeltagarna. Tyvärr anser Naturvårdsverket att den enskilda jaktdeltagaren inte behöver vara registrerad och det är även upp till den enskilda jaktdeltagaren att avgöra om de har tillräcklig skjutskicklighet samt att vapnet är användbart i jakten. Jag tycker att det riskerar att upprepa förra årets misslyckande där en tredjedel av vargarna blev skadeskjutna. Notera också att Naturvårdsverket gör ett uttryckligt undantag till lagkraven, nämligen att alla jägare ska vara registrerade för just licensjakt på varg.

Om man söker efter enbart sjuka djur måste man först granska, testa, följa och markera de individer som är sjuka.
Om man söker efter rovdjur som förstör ser man till att tillåta skyddsjakt på just de inblandade individer.
Om man söker efter att stärka vargens levnadskraft gäller det att plocka bort de individer som skadar levnadskraften, men framförallt inte skjuta de individer som främjar levnadskraften, exempelvis föräldrarpar.
Det gör man inte om man skickar ut en bunt jägare där varje jägare har målet att skjuta en varg.

För mig är det självklart att vi måste arbeta för vargens fortlevnad och det gör man inte genom en okontrollerad licensjakt. Det finns en relativt nypublicerad undersökning som visar på ekologiska fördelar där man har en aktiv vargstam.

Pingat på Intressant.

emil

7 svar till “Licensjakt av varg, andra året lika fel”

  2. Statsmakterna har det uttryckliga syftet att reducera inaveln. Licensjakten fyller det syftet. Områden med revir med nyinvandrade vargar eller deras barn, som inte har någon inavel, avlyses från jakt. Det kommer inte att försigå licenjakt i de områden där det är känt att det finns sådana icke inavlade vargar. Detta rör sig vid licensjakten 2011 om 3-4 områden där det finns avkommor till de nyinvandrade vargar som började få barn 2008. För licensjakten 2010 var det bara ett område. Licensjakten minskar inavelsproblemen jämfört med fri tillväxt.

    • Licensjakt kan inte reducera inavel, av den enkla anledning att man inte innan man skjuter kan avgöra om en varg är sjuk eller inte. Snarare borde licensjakt öka risken för inavel genom att man minskar antalet vargar som kan föröka sig. Efter årets licensjakt visade det sig att ingen av de vargar som dött var sjukligt på något sätt och led alltså inte alls på grund av inavel. Det var enbart friska och starka individer som fällts under vargjakten 2010.

      Det stämmer att områden där det finns invandrande vargar från finland/ryskland, eller avkommor därifrån, är avstängda, men då det enbart rör sig om ett fåtal vargar är det inte tillräckligt för att på något sätt stärka vargen som helhet.

  3. Det är tiotals vargar utan inavel eller med lite inavel som lever i de tre skyddade områdena i Sverige och kanske tio i ett skyddat område i Norge 2011.
    År 2010 fanns det förmodligen inte en enda inavlad varg utanför de från jakt undantagna områdena så det är inte förvånande att ingen sådan varg sköts.

    Det är sant att inavelsreduktionen 2010 blev ganska liten pga av just jakten, däremot är antalet genvarianter i svensk varg nu större än någonsin förut (sedan 1982) som ett resultat av ny invandring.
    Alla vargar som sköts 2010 var starkt inavlade, men inaveln gjorde dem inte sjuka. Det är en missuppfattning att särskilt många av de starkt inavlade vargarna lider av märkbara defekter, och det är inte överraskande att ingen som sköts gjorde det.

    • Antalet genvarianter skulle varit högre om licensjakten under början av 2011 inte hade förekommit, på grund av samma invandring, så det är inte något argument för (eller emot) licensjakt.
      Gällande hur starkt inavlad vargen är har jag enbart sett rätt lösa uppskattningar på det, uppskattningar som dessutom inte tar hänsyn till faktiska förhållanden hos vargar i naturlig miljö. Så tillåt mig att vara skeptisk till det. Naturligtvis behövs det inte finnas några direkt märkbara defekter, men däremot bör man på ett enkelt sätt jämföra de DNA-prover man tar från de skjutna individerna för att därifrån se hur ”inavlade” just de skjutna individerna är. För är det inte just de inavlade individer man skjuter har man kraftigt försämrat genvariationen hos vargen genom jakten.