”Det finns EN som kan värdera arbeten totalt rättvist: arbetsmarknaden. Eftersom arbetsmarknaden precis som alla andra marknader styrs av tillgång och efterfrågan, så har varenda anställd precis rättvist mycket betalt. Har man för lite, så byter man arbetsgivare till en som betalar bättre för samma jobb. Har man för mycket så blir man arbetslös eller får sänka sina lönekrav. 100% rättvisa råder. Värderingen är i stort sett ofelbar. Det är därför hovslagare och verktygsmakare har så höga löner – arbetsgivarna slåss om dem. Frågan är alltså – varför väljer kvinnor att jobba på ställen där arbetsgivaren inte betalar bättre? För att kunna jämföra löner mellan kvinnor och män måste man väga in alla tänkbara parametrar. Här är några förklaringar till varför kvinnor har lägre löner än män: 1) Kvinnor väljer yrken där det råder överetablering. 2) Kvinnor är för snäva i sina yrkesval, och skapar på så sätt själva överetablering inom vissa branscher. Eftersom det finns så gott om arbetskraft i förhållande till antalet arbetstillfällen pressas lönerna neråt. 3) Kvinnor väljer att arbeta inom offentlig sektor. Det är samhällsekonomiskt livsnödvändigt att pressa ner lönerna där. 4) Kvinnor väljer aktivt bort yrkeserfarenhet, genom att ta ut 80% av föräldraledigheten och VAB. Åtminstone en undersökning visar att män och kvinnors löner följs åt till de blir föräldrar, sedan tappar kvinnor både kompetensen och lönen eftersom männen kör ifrån dem. Två barn betyder tre års frånvaro på jobbet, tre års sämre erfarenhet och tre års tapp i lönestatistiken. Jag tycker det är fullkomligt rättvist och logiskt. 5) Kvinnor väljer att arbeta mindre. I genomsnitt jobbar en kvinna 83% av en man, räknat i arbetstid. 6) Kvinnor går tidigare i pension, i praktiken redan vid 59, medan mannen går vid 61.” – KPisce, 20 år, kommenterar på LO accepterar inte att kvinnor är felavlönade

Även om jag tycker att KPisce har klart värdefulla synpunkter, särskilt i en debatt som är genomsyrad av Socialdemokraternas och Moderaternas arbetsmarknadspolitik som lämnar mycket övrigt att önska när det gäller jämlikhet och långsiktighet, tycker jag att åsikterna är generaliserande och fördomsfulla.

• Arbetsmarknaden värderar arbeten rättvist.
  Om man anser att arbetsmarknaden är rättvis (tror på mutualistisk marknadsekonomi) uppfylls meningen, men om man inte anser att arbetsmarknaden är rättvis (exempelvis att man anser att samhällsnyttan är viktigare än individens önskan) faller uttrycket. Det är därför ett cirkelresonemang som lägger grund till sin egen självklarhet. Nu finns det inget samhälle där arbetsmarknaden helt får styra sig själv så helt säker kan man inte vara att det inte skulle fungera.
• Arbetsmarknaden styrs av tillgång och efterfrågan.
  Till viss del och inte enbart. Själva teorin bakom tillgång och efterfrågan jämför dessutom bara exakt likvärdiga produkter och sätts ur spel av begrepp som mervärde, reklamkampanjer samt paketering och fungerar inte alls när man jämför olika produkter och branscher.
  Exempelvis kan man jämföra djurfoder och vissa bantningsmedel som rent innehållsmässigt kan anses likvärdigt men där priset skiljer sig kraftigt. Dessutom styrs arbetsmarknaden av vad man får göra, vad individen vill göra och vad individen kan göra.
• 1) Kvinnor väljer yrken där det råder överetablering.
  Grov generalisering. ”För att gå vidare behöver jag sammanfatta intersektionalitet som beskriver att det blir problem om man tar en faktor och baserar teorier på enbart den faktorn. Det är vanligt att man tar etnicitet, kön och klass som en avgörande faktor istället för att räkna in övriga faktorer och kön. Exempel inom feminismen går det inte direkt att tala om kvinnor som ett enhetligt kollektiv när det finns stora skillnader mellan arbetarkvinnor, överklasskvinnor, moderatkvinnor, ensamstående unga mammor samt mer specifierat vita kvinnor från den lägre medelklassen. En person är ju trots allt inte bara sin etnicitet, inte enbart sitt kön och absolut inte enbart sin klasstillhörighet.” från Moderaternas syn på Internet
• 2) Kvinnor är för snäva i sina yrkesval, och skapar på så sätt själva överetablering inom vissa branscher. Eftersom det finns så gott om arbetskraft i förhållande till antalet arbetstillfällen pressas lönerna neråt.
  Jag skulle gärna vilja se underlag på både att kvinnor rent generellt är snävare än män (för det tycker jag låter väldigt konstigt) och att lönerna pressas neråt på grund av för mycket arbetskraft. Det stämmer visserligen att det generellt blir lägre löner på arbetstillfällen som är konkurrensutsatta eftersom arbetsgivare får välja mellan förhoppningsvis likvärdiga kandidater och kan välja den billigaste och om sådant fortgår under en längre tid (sådär en femton-tjugo år) påverkar det sannolikt den branschen negativt. Det innebär att det blir en självuppfyllande profetia av att jobba i sådan bransch. Men är det så? I så fall borde man omgående se över relaterade branscher istället att som Sahlin fokusera på att kvotera bolagstyrelser.
• 3) Kvinnor väljer att arbeta inom offentlig sektor. Det är samhällsekonomiskt livsnödvändigt att pressa ner lönerna där.
  Den offentliga sektorn är stor del av budgeten ja, men är det verkligen livsnödvändigt ur ett samhällsekonomisktperspektiv att hålla nere lönerna inom offentliga sektorn? Det innebär ju i för längningen att för att det ska bli ett jämställd samhälle måste man avskaffa den offentliga sektorn och den sjukvårdsförsäkring som vi har. Det borde finnas någon bättre lösning.
  Gällande att kvinnor i större utrsträckning än män väljer att jobba inom offentliga sektorn behöver man fundera på hur man långsiktigt kan förändra den kopplingen.
• 4) Kvinnor väljer aktivt bort yrkeserfarenhet, genom att ta ut 80% av föräldraledigheten och VAB.
  Generalisering och dessutom ser jag ingen direkt sammankoppling mellan att ta ut föräldrarledighet/VAB och att aktivt välja bort yrkeserfarenhet. När det gäller föräldrarledighet/VAB och att som man hjälpa till mer i hemmet är det något som generellt unga gör bättre än de äldre. Idag är det mer accepterat att mannen sätter familjen främst även om det fortfarande är långt kvar innan det blir helt jämlikt.
• 5) Kvinnor väljer att arbeta mindre. I genomsnitt jobbar en kvinna 83% av en man, räknat i arbetstid.
  Generalisering och inte någon egentlig grund till lönesättningen, även om det kan bidra till minskad löneförhöjning om arbetsgivaren ser till antalet arbetade timmar och inte arbetseffektivitet. Dessutom ökar mängden timtjänster och konsultanställningar och det innebär att antalet arbetstimmar får mindre betydelse.
• 6) Kvinnor går tidigare i pension, i praktiken redan vid 59, medan mannen går vid 61.
  Det är inte någon grund till lönesättningen oavsett om det finns något underlag till informationen. Det finns allehanda möjliga orsaker till varför det skulle finnas skillnader mellan när olika personer går i pension, exempelvis om kvinnor generellt väljer tyngre och mer slitsamma yrken faller det sig också naturligt att de går i pension tidigare.

Det är välkommet att någon lägger fram andra teorier om vad det kan vara för orsaker till att lönedifferansen ser ut som den gör än enbart att lönesättaren lönediskriminerar. Nu håller jag inte med om förklaringarna, men jag håller med om att man bör ta mer hänsyn till frågeställningen. Varför väljer kvinnor i större utsträckning än män jobb som är mer påfrestande, ger lägre belöning och har en klart lägre lönenivå? Det måste finnas värderingsfaktorer som vi saknar.

Intressant?