Igår var det Agenda på tv, och det handlade bland annat om mangadomen jag skrev om häromdagen. Piratpartiets partiledare Anna Troberg förklarade att domen var självklar utifrån den luddiga lagen, att lagen är felaktig eftersom gränsen borde dras vid faktiska övergrepp på verkliga barn. Den delen börjar 34:20 in i Agenda: Del 3 av 20.

Olof Risberg, från Rädda Barnen, försvarade lagstiftningen bland annat med följande replik som jag reagerade över: ”Jag tror att vi båda två märkte efter en sekund [av att ha tittat på bilderna] att det här faktiskt handlade om våldtäkt mot barn och det är inte samma sak med text.” Följande är ett utdrag av en text av Anaïs Nin som heter The Hungarian Adventurer. Man brukar säga att en bild säger mer än tusen ord, men det är fortfarande lätt att förstå att i nedanstående text så är det två våldtäkter på flickor med knappt utvecklade bröst. Jag har förstärkt delen som det handlar om.

The idea of meeting his daughters again interested him. He received them with great demonstrations of affection. One was beautiful, the other, less so but piquant. They had been brought up to witness their mother’s life and were not restrained or prudish.
The beauty of their father impressed them. He, on the other hand, was reminded of his games with the two little girls in Rome, only his daughters were a little older, and it added a great attraction to the situation.
They were given a large bed for themselves, and later, when they were still talking of their voyage and of meeting their father again, he came into the room to bid them goodnight. He stretched out at their side and kissed them. They returned his kisses. But as he kissed them, he slipped his hands along their bodies, which he could feel through their nightgowns.
The caresses pleased them. He said, “How beautiful you are, both of you. I am so proud of you. I cannot let you sleep alone. It is such a long time since I have seen you.” Holding them in a fatherly way, with their heads on his chest, caressing them protectively, he let them fall asleep, one on each side of him. Their young bodies, with their small breasts barely formed, affected him so that he did not sleep. He fondled one and then the other, with catlike movements, so as not to disturb them, but after a moment his desire was so violent that he awakened one and began to force himself on her. The other did not escape either. They resisted and wept a little, but they had seen so much of this during their life with their mother that they did not rebel.

Är inte det också i så fall ett tydligt övergrepp på barn? Det går rätt snabbt att inse att båda gör motstånd, det är alltså klart och tydligt våldtäkt. Det går absolut att inse att kropparna inte är färdigutvecklade. För mig som har vuxit upp med både böcker och serietidningar är inte det någon som helst skillnad. Både bilder och text är kultur, båda beskriver en fantasi. Man kan bli upprörd över både bilder och text, men det finns inget faktiskt offer.

Det finns de, som Olof Risberg, hävdar att det är generellt övergrepp på alla barn, eller till och med att instinkten att våldta små barn ligger vilande i alla människor och att det räcker att utsättas för en fantasieggande bild eller porr för att man ska agera ut den instinkten. Jag hävdar att det är felaktigt, och att det finns för lite utredningar på området för att det ska kunna hittas något entydig orsak till den sexuella dragningen. Jag misstänker dock att en persons uppväxt har större inverkan en enskilda bilder eller texter.

När en översättare av ett kulturellt verk kan dömas för innehav av barnporr och när en kulturexpert kan dömas för innehav av kultur måste man inse att lagen är felaktig. Och det borde vara självklart även för Rädda Barnen att det är verkliga barn som ska skyddas från övergrepp med alla tillgängliga resurser.

Pingat på Intressant.