För över tre år sedan hade Kent Persson en bloggdebatt om jämställdhet där jag skrev att Kvinnodagen må påtala de 100 år av utveckling av jämställdhet mellan könen, men det är ett funktionshinder för jämlikhet.

• När kvinnor tycker att deras eget kön är äckligt, då är det något som är fel.
• När kvinnor tycker att de inte kan gå hem från festen utan att utsättas för sexuella trakasserier, då är det något som är fel.
• När kvinnor trackar ner på sina kvinnliga vänner för att det går bra för dem, då är det något som är fel.
• När domstolar anser att hur kvinnor klär sig påverkar hur de ska behandlas, då är det något som är fel.
• När pojkar inte får klä sig i kvinnokläder utan att bli till åtlöje, då är det något som är fel.
• När systemet för att belöna jämställdhetsinsatser är för krångligt, då är det något som är fel.
• När man måste kvotera in kvinnor i olika situationer oavsett om det avses positiv särbehandling, då är det något som är fel.

Många ser sexualitet är viktigt (oavsett om det är HBTQ, Queer, SRHR Shemale, prostitution eller något annat), men i diskussionen glöms det ofta bort asexualitet. Jag anser att sexualiteten är individuellt framförallt hur man definierar vad som är sex samt hur mycket sexualitet som passar en själv. Att låta andra godtyckligt bedöma vad som är sexualitet anser jag är principmässigt fel. Att kontrollera vad andra har för sexualitet anser jag är värre. Jag anser också att sexualiteten inte hör till att vara specifikt man eller kvinna, eftersom det varierar oerhört från individ till individ. Det värsta är dock när att frivillig sexualitet sammanställs med våldtäkt, exempelvis när man likaställer prostitution med slavhandel och trafficking, särskilt när det hänvisas till patriarket och mäns utnyttjande av kvinnor generellt.

Problemet med prostitutionen är inte köparna, utan att individens behov inte tillgodoses. Och historien har många gånger bevisat att man inte kan bekämpa ett behov med lagstiftning. Ökad lagstiftning minskar inte risken för våldtäkt. Att man dömer personer som har sex frivilligt med varandra till fängelsestraff på genetiska eller moraliska grunder innebär inte att känslorna minskar.

Ofta när jag säger att jag anser att kvotering är ojämlikt kommenterar individer att det är enda sättet att komma till rätta med den statistiska löneskillnaden mellan män och kvinnor. Det är klart och tydligt att det finns en statistisk lönedifferans, men jag anser att man glömmer de faktiska arbetsplatserna när man generaliserar om lönenivåerna. Man glömmer att man pratar om faktiska människor, individer, som alla har olika idéer, bakgrund, mål och belöningsrespons. Facket som förhandlar om många mäns och kvinnors löner missar lönedifferansen eftersom de fokuserar för mycket på att höja lönen. I och med att de försöker få ut så mycket som möjligt av arbetsgivarna generellt tappar de bort möjligheten att förhandla för den som har fått en snedfördelad lön, även om det finns lagstadgade krav på årlig översyn.

Immanuel Brändemo skriver: ”Men det är så lätt att tänka sig kvinnor som en enhetlig grupp, av någon anledning. Kvinnor förväntas ha kroppar som fungerar som… tja, som kvinnokroppar. Som funktionella kvinnokroppar: gåendes, tvåbenta, tvåarmade, seende, hörande, normalstörda och allt det där – och fittfödda. Jag tycker att alla borde läsa Amanda Briheds tolkning av ”Man föds inte till kvinna, man blir det”, Lukas Romsons genomgång av könsmaktsordningen i HBT-världen, Livet rullar vidare om tillgängligheten på kvinnojourer och möteslokaler – men framförallt Liten Saks inlägg:”

”Hur ska jag orka kämpa för kvinnors rätt i samhället då jag först måste kämpa för att övertala rörelsen att jag borde få vara en del av den. Att jag trots att jag är hörselskadad kan uppfattas ha ett kön, ha ett intresse av att förändra förutsättningar för andra som uppfattas leva i samma kön. Jag kan faktiskt vara intresserad av att gå på möten, seminarium eller diskussioner. Men, vilken vikt anses mina åsikter vara när jag inte ens får höra andras åsikter. Inte kan vara delaktig då personer med en funktionsnedsättning stängs ute. Diskussionen om personer med funktionsnedsättnings engagemang i olika slags föreningar brukar hamna i att man skall ta till de funktionshindrades (inte mitt ordval) erfarenheter. Det är fel ingång enligt mig, det är min förbannade rättighet att få vara med. Jag ska få tillföra lika mycket och lika lite som vem som helst annars. Ha en trevlig kvinnodag, själv ska jag jobba och mumla om intersektionalitet för döva öron.”

Det är svårt att få förståelse för intersektionalitet, kanske för att det är ett krångligt ord men främst för att innebörden är mycket mer komplicerad. Den du möter må vara av samma kön som du, men personen har ofta helt annan bakgrund och mål. Att se personen som en individ är mycket mindre fördomsfullt.

Var fjärde ensamstående mamma är fattig enligt statistik från SCB som HBT-sossen presenterade tillsammans med en rekommendation till Reinsfeldt-regeringen att läsa boken Jämlikhetsanden. Den socialdemokratiska bloggaren missar så klart att det var likadant under den socialdemokratiska regeringen och det alltså troligtvis är en följdeffekt över flera år som man ser i SCBs statistikrapport, där trenden visar att det blir gradvis värre.

Beatrice Fredriksson och Malin Petré om Jämställdhet vs jämlikhet: ”Jämlikhet handlar om människosyn. Jämlikhet är när alla är lika värda, och att politiker ska skapa jämställdhet på papper utan att först se till att samhället är jämlikt, kommer inte leda någonstans. Vi vågar tro att kvinnor kan. Själva. Utan kvotering. Utan politiker. Det är äkta jämlikhet vi ska skapa, ingen konstlad, framtvingad. Det viktigaste borde vara att män och kvinnor är lika värda, inte lika många.”

Det är äkta jämlikhet vi ska skapa, ingen framtvingad. Det viktigaste borde vara att män och kvinnor är lika värda, inte lika många.

Ofta när det diskuteras kvinnomisshandel eller andra fall där kvinnor drabbats föreslås att det skulle vara fler personer som hjälper kvinnan. Behöver vi fler som blandar sig i i fall där kvinnor blivit utnyttjade? Behöver vi kanske en myndighet som överser alla kvinno-ärenden? Nej, jag tycker inte det. Jag tror inte att fler människor inblandade i en rättslig process kan hjälpa en kvinnas rättsituation. Jag tycker att de frivilliga kvinnorjourerna används tillräckligt av socialtjänsten och tycker snarare att det behövs fler poliser ute på gatorna för att förebygga situationen. Jag tycker att mer ska göras tillsammans med skola och föräldrarföreningar för att förebygga våld och övergrepp bland ungdomar. Jag tycker att man ska stödja Friends mer än vad man gör idag. Mobbning går hand i hand med avsaknad av respekt för andra och det kan leda till våldshandlingar.

Det finns fel som fortfarande behöver åtgärdas exempelvis rättsmedvetandet bland ungdomar samt hederskulturen och Arkelsten gör en vacker sammanfattning i inlägget där hon gratulerar på kvinnodagen.

Uppmärksamma gärna bra saker, även om det inte är du som kom på idén. Kalla inte människor som tror på individer rutinmässigt för feminister. Skippa Strindberg.

Det finns många områden kvar att arbeta med när det gäller jämställdhet och ännu fler när det gäller jämlikhet. Vi måste ta hänsyn till vår historia som förklarar hur vi kommit hit, men vi får inte fastna i några gamla hjulspår och tro att allt löser sig av sig själv. Alla måste vi hjälpa åt på detaljnivå för att se till att vi och våra vänner fokuserar på kompetens och undviker att diskriminera oavsett anledning.