Om vi säger ja, vem säger då nej?


”Vi kan inte säga ja. Om vi säger ja, vem säger då nej?” Den skämtsamma kommentaren fick Generaldirektör Göran Gräslund från Datainspektionens chefsjurist gällande att bensinbolagens ville införa en Tankstopplösning som innebär att bolagen upprättar en svart lista över fordon som tankats utan betalning.

Generaldirektör Göran Gräslund skriver mycket bra och väl på sista sidan i Datainspektionens gratistidning.

Jag tror att en sådan lösning skulle kunna ge effekt och att antalet obetalda tankningar skulle minska. Men jag vet att det finns många risker med den här typen av svart lista. Det finns risk för att bli felaktigt registrerad: varje år byter ett par hundratusen bilar ägare i Sverige, samtidigt som flera tusen bilar stjäls. Tänk dig själv situationen att ditt fordon blivit felaktigt registrerat och att du, när du ska tanka, blir utpekad som bensinsmitare i butiken.

Det finns en klar risk att även andra branscher vill upprätta den här typen av svarta listor för att stoppa oönskade kunder, till exempel i dagligvaruhandeln eller resebranschen.
Det skulle vara mycket olyckligt om vi fick ett samhälle där olika sammanslutningar har svarta listor som godtyckligt bestämmer vem som får vara kund eller inte.

Läs hela artikeln på http://www.datainspektionen.se/press/integritet-i-fokus/sista-ordet/.

Svarta listor är det som föreslås för att hindra huliganers tillgång till fotbollsmatcher, som ju är en högaktuell fråga i och med riksdagens beslut om anmälingsplikt av just huliganer: SvD (Johan Linander), Maria Ferm, SvT, Fotbollskanalen (Beatrice Ask), Nyheterna.se, DagensPS. Precis som med annan censurlagstiftning är det svårt att se någon direkt begränsning för de som utför själva brottet, men däremot är det psykiskt tvång för de som vill vara laglydiga.

Svarta listor är också det som exempelvis EU-kommissionär Cecilia Malmström förordar tillsammans med ECPAT.

Generaldirektör Göran Gräslunds argument gäller lika mycket på frågan om huliganers tillgång till matcher som på frågan om nätcensur. Man tror att det skulle kunna ge effekt, men vet att det finns stora risker. Och det skulle vara mycket olyckligt att ha godtyckliga listor som säger vilken medborgare som har tillgång till olika resurser/informationskällor/nöjen.

Pingat på Intressant.

Piratpartiet vill att verkliga barn som drabbas av verkliga sexuella övergrepp ska få all hjälp och allt det stöd de behöver och att förövarna ska ställas till svars. Därför anser vi inte att det är rimligt att stjäla polisens och rättsväsendets uppmärksamhet från de barn som drabbats av sexuella övergrepp.


Ett svar till “Om vi säger ja, vem säger då nej?”

  1. Nu är det här med grunderna för anmälningsplikt (medvetet?) grumligt framlagda, men tanken är väl att det måste föregås av en domstolspröving?

    Annars är det förstås fullständigt orimligt. V administrativnom porjadke, ”på administrativ väg” är avskyvärt.

    Att vägra låta någon handla kan vara ett brott mot principen om kontraheringsplikt, åtminstone om det är ”nödvändiga” varor, och det inte finns något reellt alternativ till att handla i den butiken, till exempel om den ligger i glesbygd och det är långt till nästa. Och det gäller inte minst för bensinmackar numera. Skulle vara intressant om det blev ett rättsfall.