I Sverige har vi offentlighetsprincipen som innebär att om man vet vad man ska fråga efter har man oftast rätt att ta del av det. Det är visserligen inte så offentlighetsprincipen är tänkt, men det är så det i praktiken fungerar. Men vad händer om du offentliggör allt som går genom att använda ett transparenstänk i arbetsrutinerna? Emil Isberg lyssnade på Bortom OpenAID under morgonen.
Jag var sen till frukostmötet eftersom SL hade vissa tekniska problem i rusningstrafiken. Det innebar dock att jag fick en mycket bra plats precis framför podiet med Hanna Hellquist, Peter Krantz samt moderatorn Hampus Brynolf.
OpenAID är alltså ett samarbete mellan UD och SIDA där handläggaren ute i fält kan uppdatera datat som sedan kan användas av vem som helst. Systemet som UD använder är i praktiken faxbaserat men genom OpenAID har de själva förenklat sina arbetsrutiner genom redan tillgängliggjord information. Det som initialt var en rädsla för att det skulle innebära dubbelarbete (genom att man behövde uppdatera två system med olika information) gick över en acceptansfas där man föreslog förändringar i arbetsprocessen och fler användningsområden till en nivå där avsaknad av information på OpenAID ses som en begränsning. På sikt kan OpenAID också förbättra biståndsarbetet genom att man internationellt kan se hur biståndet används, samt att det ger större inblick för den enskilde att se vad Sverige faktiskt gör internationellt.
Det som gör det svårt för enskilda medborgare att använda offentlighetsprincipen är att man behöver känna till att någon finns att hämta samt hur man hämtar det för att man ska kunna få tillgång till det. I The Hitchhiker’s Guide to the Galaxy beskrivs det med att planerna för ett vägbygge är offentliggjord i en källare med raserad trappa innanför en låst dörr. Även om man uppfyller kraven i offentlighetsprincipen kanske det är så att de som skulle behöva informationen inte får tillgång till det. Det är där PSI-direktivet kliver in och anger att det ska finnas tillgängligjord data. Tyvärr är den svenska PSI-lagen mycket tandlös och ställer inte några krav på några utvecklade utlämningssätt så där behövs mer politiskt arbete.
Största vinsten med transparens är att det kan gå helt åt helsike och medborgare upptäcker gjorda fel, korruption eller liknande. – Peter Krantz
Många myndigheter håller på sin insamlade information och tjänar pengar på det. SMHI anger exempelvis att de tjänar 200 miljoner per år på sin väderdata. Det låter som det är mycket pengar, men om man ser till vilka SMHIs kunder är så är det ungefär 70% andra myndigheter. Det innebär om man ser till förvaltningen som helhet är det bara ca 60 miljoner som tillkommer på grund av försäljning av väderdata.
Det man också kan visa på är att samhällsmässigt kan det ge mycket vinster i flera senare steg. Om alla EU-medborgare som åker bil kan spara 2 timmar per år genom att planera sin väg lite bättre med bättre information från GPS tillsammans med väder- och trafikdata skulle EU spara 1,4 miljarder Euro enligt vissa rapporter. Så även om det i första led kanske blir en mindre kostnad måste man se nyttoeffekterna i ett mer globalt perspektiv.
Det finns enkla tips att ge till de myndigheter som vill öka transparansen. Undvik att skapa mobilappar, även om det ser bra ut i marknadsföring och rapporter så är det större kostnader involverade som inte kommer samhället till nytta. Om man istället tillgängliggör datat och låter marknaden skapa mobilappar, webbtjänster, och så vidare blir det både tillväxteffekter och det skapas tjänster efter vilket behov som finns. Det är mycket bättre att tillgodose ett behov, rent samhällsmässigt, än att bara göra något som ser bra ut på papperet. Man samlar redan idag in information i olika arbetsprocesser och det krävs väldigt lite anpassning för att lägga ut det på ett strukturerat sätt i det format det redan befinner sig, oavsett om det är ett propriärt format. Det är viktigt att anpassa arbetsprocessen om man vill gå från reaktiv till proaktiv offentlighetsprincip. När man har gjort anpassningen är det lättare att strukturera upp det i ett API för att underlätta för byggande av tredjepartstjänster. Det finns också ett enklare femstjärngraderingssystem för tillhandahållandet av information.
Sammanfattning av ovanstående
- Ta reda på vad det finns för data inom myndigheten
- Publicera det som är enkelt (oavsett format)
- Anpassa rutiner så att publiceringen sker i arbetsprocessen
- Strukturera upp det som är publicerat
- Bygg inte tjänster för miljoner, särskilt inte mobilappar
- Utveckla det som behövs när behovet och underlaget finns
Arbetsförmedlingen kommer att under hösten släppa en mobilapp (till iPhone och Android) eftersom Arbetsförmedlingens ledning naturligtvis tyckte att det var en bra grej. I samband med det togs det dock fram ett API så att vem som helst kan bygga tredjeparttjänster mot samma informationsbas, men där var det mycket svårare för ledningen att se syfte och nyttoeffekt. Nu kommer det ändå bli ett API, som faktiskt redan finns tillgängligt, men det krävdes att teknikerna fick förklara PSI-lagen eftersom ledningen ansåg att deras uppdragsgivare knappast eftersträvade sådan transparens.
Tycker du att ovanstående var intressant? Om du är intresserad av att använda trafikdata ska du den 8-9 oktober besöka årets TravelHack i Göteborg där utvecklargrupper skapar innovativa nya digitala mobila tjänster för att låta resenärer kunna effektivisera sina dagliga resor. Den 19-20 november blir det också codemocrazy i Stockholm där det kommer bli fokuserad utveckling baserad på de öppna datakällor som finns tillgängligt.