Baserat enbart på beslutet att stänga av studenten som jag under gårdagen fick tillgång till går det inte att avgöra om studenten bevisligen har begått något faktiskt lagbrott, men det står klart att disciplinnämnden anser detta.
Naturligtvis har Mälardalens Högskola stor rätt att bestämma vad som görs inom deras område och verksamhet, under förutsättning att grundläggande rättigheter inte inskränks eller att någon diskrimineras. Att Högskolans ordningsregler bland annat uttryckligen förbjuder rökning i eller i närheten av skolans lokaler och verksamhet är dock något jag anser är väldigt överdrivet och inte allmänt accepterat. Särskilt som det inte klargörs vad som ska anses kunna vara verksamhet som högskolan ansvarar för.
§ 3 Generella ordningsregler
Det är förbjudet att inom eller i omedelbar anslutning till högskolans lokaler eller annars inom
verksamhet som högskolan ansvarar för…
g) Röka tobak eller motsvarande,
På samma sätt anser jag att den i beslutet hänvisade punkten 5d är väldigt överdriven och knappast allmänt accepterat, eftersom användandet bara begränsas av syftet. Det är också i beslutet svårt att avgöra om det är användandet av programvaran uTorrent eller det nedladdade materialet som studenten gjort sig skyldig till. Att notera är att recitera en dikt högt i datorsalen också är ett brott mot den punkten.
§ 5 Särskilt om datorer och datorsalar
I datasalarna är det förbjudet att vidta följande åtgärder: …
d) använda bild, text, programvara eller annat material eller information från nätverk eller Internet som omfattas av upphovsrättsligt skydd enligt lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk, i syfte att tillgängliggöra materialet eller annars använda materialet på sätt som strider mot den lagen
Då det i beslutet fastslås att det nedladdade materialet har lagrats på en extern lagringsenhet kan man nog förutsätta att det nedladdade inte användes i datorsalen.
Beslutet beskriver också att studenten, utifrån information från Enforcement Sentry (MediaSentry) mottagna varningsbrevet, bedrivit olaglig verksamhet i Högskolans datorsal samt därför i allra högsta grad utgjort störande verksamhet i en så kallad särskild inrättning i högskolan.
Jag har lite svårt att se datorsalarna som någon, från regeringen meddelad, särskild inrättning som det regleras i Högskoleförordning (1993:100). Inte kan jag heller hitta något sådant meddelande om att regeringen beslutat att datorsalar skall vara en sådan särskild inrättning.
Att fildelning ska anses störa övrig verksamhet i datorsalen anser jag orimlig, så länge inte nätverksutnyttjandet kraftigt begränsas för övrig verksamhet. Enligt beslutet kunde studenten själv samtidigt arbeta vid samma dator där fildelningen pågick i bakgrunden och man kan därför anse att nätverket gick att utnyttja samtidigt som fildelningen pågick. Att någon nätverksmässig eller annan faktisk störning av verksamheten pågick kan alltså enkelt uteslutas.
Det är också oklart från beslutet om studenten fick möjlighet att omedelbart rätta sin, enligt disciplinnämnden, störande verksamhet, eller ens blivit informerad om att studenten agerat i strid med ordningsföreskrifterna, innan ärendet gick till disciplinåtgärd.
§ 9 Ansvar
… Upptäcks det att någon agerar i strid med dessa ordningsföreskrifter, skall detta påtalas för den som bryter mot föreskrifterna. Om omedelbar rättelse då inte sker, skall beträffande datasalar och bibliotek de särskilda åtgärder vidtas som anges under §§ 4 och 5. En konsekvens av detta kan för studenter bli disciplinärende …
Den störande verksamheten som studenten anklagas för är fildelning med den angivna orsaken att en extern organisation hävdar att Högskolans Internetleverantör kan stänga av Högskolans internetanslutning på grundval av nämnda fildelning. Det är oklart om Sunet verkligen är tillfrågad om internetanslutningen skulle stängas av på grund av en sådan lös anklagelse, men det är självklart att disciplinnämnden anser att risken för en sådan avstängning är överhängande oavsett om anklagelsen är rättsligt bindande eller ej.
Det är tydligt att disciplinnämnden känner till att plagierande uttryckligen anses som synnerligt grovt fall i högskoleförordningen och jag tycker därför det är beklagligt att disciplinnämnden i sin påföljd hävdar att fildelning är ett värre brott än plagierade tentor.
”En disciplinär åtgärd i form av avstängning utgör ett allvarligt ingrepp mot den enskilda studenten. För att ett beslut om avstängning ska få meddelas krävs därför att det av utredningen klart framgår att studenten har gjort sig skyldig till den påtalade förseelsen.”
I det här fallet innebär avstängningen att studenten under 6 veckor inte får studiemedel samt förbjuds tillgång till de av högskolan tillhandahållna resurser (bland annat epost och lokaler). Studenten ifråga är, enligt beslutet, inte student under avstängningen och saknar rätt att delta i undervisning eller andra för studenter avsedda aktiviteter. Det är en klar begränsing av studentens frihet.
Högskolan hänvisar i sitt beslut till punkter i ordningsreglerna som endast löst kan sammankopplas med handlingen och dessutom inte har något med den beskrivna anledningen.
Att Högskolan godtyckligt dömer en student för störning av ordning till avstängning är fel i sig. Det blir värre av att det dessutom inte är klargjort vad det är för störning studentens handling orsakade.
Relaterade artiklar: Folket – Högskolestudent stängs av för fildelning, Folket – Piratpartiet stöder avstängd MDH-student, Ekuriren – Högskolan stänger av fildelare, NyTeknik – Studenten laddade ner filmer olagligt – stängs av från skolan
Relaterade bloggar: Mälardalens Högskola gör en Ask – Skiter i Oskuldspresumptionen, Misstänkt fildelning värre än bevisat fusk?, Det utdragna aprilskämtet IPRED, Fildelning värre brott än tentafusk?, Mälardalens högskola failar, Svar från Mälardalens Högskolas kanslichef angående avstängningen av en elev, Mera information om avstängning för fildelning, Student stängs av från skolan efter att ha laddat ner film,
14 svar till “Otillåten användning av Mälardalens Högskolas datorer”
Tack för den grundliga genomgången! Jag håller med om att högskolan här verkar ha agerat på väldigt svagt underlag, både rättsligt och objektivt.
Vad gäller ordet ”inrättning” i högskoleförordningen skulle jag dock inte dra några större växlar på det. Ordet används dels i 10 kap. 1 § beträffande var högskolans ordningsregler gäller (”bibliotek eller annan särskild inrättning”), dels i 3 kap. 8 § där det framgår att det kan finnas ”särskilda inrättningar” för ”särskilda uppgifter” enligt regeringens föreskrifter. Eftersom ”bibliotek” jämställs med ”annan särskild inrättning” tolkar jag det som att biblioteken också räknas som dylika inrättningar, och jag kan inte tänka mig att högskolan måste ha regeringens tillåtelse för att inrätta ett bibliotek. Detsamma gäller rimligen datorsalar och andra laboratorier. Formuleringen ”enligt föreskrifter som regeringen meddelar” i 3 kap. 8 § gäller nog egentligen de särskilda uppgifter som motiverar egna inrättningar trots att de ligger utanför högskolans ordinarie verksamhet, exempelvis inkvartering av långväga besökare på forskarhotell eller ett laboratorium inrättat enkom för att erbjuda C14-analyser åt det privata näringslivet.
Avgränsningen i 10 kap. 1 § första stycket 3 till vad som i praktiken utgör högskolans lokaler är nödvändig för att studenten inte skall vara bunden till ordningsreglerna var som helst, till exempel på stadens torg där rektor, på inbjudan av kommunstyrelsen, just då håller tal till allmänheten. Att utesluta datorsalar och laboratorier ur högskolans ”jurisdiktion” bara för att de kan kallas ”inrättningar” vore att gå för långt åt andra hållet.
Jag delar din uppfattning att det inträffade knappast utgjort ett konkret störningsmoment för andra studenter, men även en förseelse som föranleder klagomål mot högskolan från tredje part får nog betraktas som en störning. Man kan dock ifrågasätta huruvida enbart nedladdning av filer utgör ett upphovsrättsintrång av sådan grad (om ens någon grad alls) att disciplinpåföljd är motiverad, särskilt som saken inte har prövats i domstol.
Tackar för svar. Gällande bibliotek som ”särskild inrättning” finns det en lag (1996:1596) som anger att bibliotek ska finnas vid varje högskola och det är därför som bibliotek specifieras. Det innebär inte att högskolan godtycklig kan ange att någon annan lokal är en ”särskild inrättning”.
Efter att ha bläddrat ytterligare i SFS tror jag att du nog kan ha rätt i fråga om de särskilda inrättningarna, och att disciplinnämnden därmed kanske har pekat på fel punkt i paragrafen. Borde man i stället ha pekat på punkt 2, ”undervisning, prov eller annan verksamhet” (med betoning på ”annan verksamhet”, åsyftande egen användning av högskolans utrustning utanför schemalagd laborationstid)?
Enligt 10 kap. 4 § skall en av ledamöterna i disciplinnämnden vara lagfaren och ha tjänstgjort som ordinarie domare. Framgår det av handlingarna i ärendet vem denna ledamot är?
Högskolans ordningsregler gäller rimligen inom högskolans samtliga lokaler, vare sig de utgör ”särskilda inrättningar” eller ej. Frågan är dock i vilken mån studenter kan få disciplinpåföljd för brott mot reglerna. Hur skulle efterlevnaden av dem annars upprätthållas (exempelvis rökförbudet du nämnde)?
Jag arbetar själv inom högskolan (Uppsala universitet) och är därför särskilt intresserad av vilket lagstöd vi har för de föreskrifter vi tillämpar. En sådan föreskrift är förbudet mot att förtära mat och dryck i datorsalarna, vilket det bryts mot då och då. Vi har dock aldrig stängt av en student från studierna för en sådan sak; det har mig veterligen stannat vid muntliga tillsägelser. Jag kan tänka mig att man i ett allvarligt fall skulle tillämpa 10 kap. 2 § tredje stycket, och neka studenten tillträde till de aktuella datorsalarna (det går ju numera för de flesta att bedriva studier även utan sådant tillträde; det beror på omständigheterna i det enskilda fallet).
Vad bibliotekslagen säger är det skall finnas bibliotek vid högskolorna, inte att det får finnas dylika. Högskolan får självfallet utan särskilt medgivande från regeringen skaffa alla de lokaler och den utrustning som krävs för att bedriva forskning och undervisning, även om lokalerna och utrustningen kan användas också till annat än denna verksamhet. Högskolan kan i princip förbjuda all annan verksamhet än den högskolan själv skall svara för; i praktiken tillåter högskolorna dock en hel del annan verksamhet så länge denna inte inkräktar på forskning och undervisning eller skadar allmänhetens förtroende för högskolan. Frågan är hur det som inträffar under dylik verksamhet kan leda till disciplinpåföljd.
Ja det finns i beslutet en angiven lagfaren ledamot. Du kan ha rätt gällande att ”annan verksamhet” skulle kunna fungera ur en argumentationssynpunkt, men det är inte den hänvisning som är i beslutet.
Att notera är också att om högskolan skulle arrangera en sammanslutning eller ett tal på torget skulle en student inte få röka där, trots att icke-studenter naturligtvis fortfarande har rätt att röka utomhus.
Det är antagligen störande av gravfrid de tänker på =)
Psst, man GÖR inte brott, man BEGÅR brott.
Tackar för rättelsen, dock ville jag inte använda begår eftersom jag inte anser att ett lagbrott har begåtts.
Efter övervägande har jag ändrat enligt ditt förslag. Tackar för hjälpen.
Kanske kan man ifrågasätta högskolans avtalsvillkor, det är möjligt att de är oskäliga eller ogiltiga av annan liknande orsak.
Se §36 i Lag (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område (om jag fattat saken rätt är lagen tillämplig på avtal, fullmakter, etc generellt i Sverige, och borde därför vara tillämplig även på högskolan).
”36 § Avtalsvillkor får jämkas eller lämnas utan avseende, om villkoret är oskäligt med hänsyn till avtalets innehåll, omständigheterna vid avtalets tillkomst, senare inträffade förhållanden och omständigheterna i övrigt. Har villkoret sådan betydelse för avtalet att det icke skäligen kan krävas att detta i övrigt skall gälla med oförändrat innehåll, får avtalet jämkas även i annat hänseende eller i sin helhet lämnas utan avseende.
Vid prövning enligt första stycket skall särskild hänsyn tagas till behovet av skydd för den som i egenskap av konsument eller eljest intager en underlägsen ställning i avtalsförhållandet.
Första och andra styckena äga motsvarande tillämpning i fråga om villkor vid annan rättshandling än avtal.
I fråga om jämkning av vissa avtalsvillkor i konsumentförhållanden gäller dessutom 11 § lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden. Lag (1994:1513).”
http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/19150218.htm#K3P36
Om det är så att högskolan kan räknas som en näringsidkare i enligt definitionen i Avtalsvillkorslagen är det möjligt att även använda den lagen för att ifrågasätta högskolans avtal med studenterna, och t.ex. hävda att vissa klausuler är oskäliga eller eljest strider mot lagen. Denna lag ger ett starkare skydd för konsumenten (studenten) än Avtalslagen, jag är dock inte 100% säker på att den är tillämplig på högskolan.
Se Lag (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden.
i §2 definieras näringidkare: ”en fysisk eller juridisk person som handlar för ändamål som har samband med hans näringsverksamhet, oavsett om den är offentlig eller privat.”
Offentliga myndigheter kan alltså betraktas som näringidkare, men det är kanske tveksamt om studentens relation till högskolan kan ses som ett konsumentförhållande. Dock kan kanske studenten betraktas som (indirekt) konsument av Sunets tjänster, och lagen är tillämplig även då det finns mellanhänder inblandade. Jag lyckas dock inte hitta någon uppgift om vad Sunet egentligen har för slags organisationsform.
http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/19941512.htm
http://sv.wikipedia.org/wiki/Avtalsvillkorslagen
SUNET är en organisation, eller mer korrekt en Internetleverantör, som levererar Internet till högskolor och universitet (i princip). Så det är i högsta grad en näringsidkare, och slutanvändaren av SUNETS produkter är ju studenten som då kan anses vara konsument. Skulle kunna fungera.
Det låter osannolikt att studenten skulle räknas som ”konsument” i rättslig mening, särskilt som det redan finns lagstiftning som reglerar högskolans verksamhet. Även om myndigheten kan bedriva näringsverksamhet, så är inte studenten ”köpare” av utbildningstjänster, och då finns inte heller något köpeavtal som kan hävas för att lösa en eventuell tvist.
SUNET är definitivt inte leverantör av kommunikationstjänster till enskilda studenter, utan enbart till högskolor och liknande organisationer. Vilken organisationsform SUNET har spelar i så fall ingen roll. Konsumentskyddet reglerar enbart det direkta förhållandet mellan konsumenten och säljaren, inte mellan konsumenten och allehanda underleverantörer (om det inte uttryckligen framgår av köpeavtalet att exempelvis en produktgaranti ges av tillverkaren snarare än av säljaren). SUNET är här en underleverantör, precis som Intel kan vara underleverantör av vissa kretsar i din TV utan att du har något avtal med Intel.
Konsumentskyddet torde däremot vara tillämpligt på allehanda varor och tjänster utöver utbildningen som högskolan tillhandahåller mot betalning, till exempel försäljning av skrivmateriel. Det är möjligt att det kan gälla också Internet i studentbostaden om högskolan tillhandahåller detta mot tecknande av avtal, men knappast den nätåtkomst i högskolans egna lokaler som är en förutsättning för utbildningsverksamheten.
Det är möjligt att det finns andra begränsningar i det allmänna konsumentskyddet som gör att det inte är tillämpligt på avtal som riktar sig till medlemmar av en sluten krets (till exempel försäljning av kompendier som bara studenter inskrivna vid den aktuella kursen får köpa, inte allmänheten), men det har jag inte undersökt närmare.
I den mån studenten har tecknat ett avtal med högskolan om tillgång till viss utrustning (jag vet inte huruvida så är fallet på Mälardalens högskola) så torde visserligen avtalslagen från 1915 vara tillämplig (och jag antar att studenter får anses inta ”en underlägsen ställning i avtalsförhållandet”), men jag tvivlar på att förbudet mot intrång i upphovsrätt kan anses oskäligt då det ändå följer av gällande lag. Frågan synes bli aktuell endast om högskolan gör en oväntat hård tolkning av avtalsvillkoren. Nu är det väl snarare tolkningen av upphovsrättslagen vi ifrågasätter, inte hänvisningen till densamma i högskolans ordningsregler.
Du har i princip rätt, en student räknas snarare som arbetstagare än konsument i sin relation till högskolan. I fallet MDH finns det dock en liten intressant formulering i Internetavtalet man skrivet på som innebär att studenten faktiskt kan anses vara avtalspartner till SUNET. 🙂 Allt för att göra saken lite mer komplicerad ur en rättslig synpunkt.
Vad gjorde studenten? Skrev något på flashback forum?