I en motion skriver Solveig Hellquist att Internet orsakar mycket problem i familjer, skolverksamhet och på jobb. Särskilt Facebook anges som orsak tillsammans med bloggar.

Syftet med motionen är att påkalla en utredning gällande vad Internet och datorspel har för effekter på barn, ungdomar och vuxna.

Solveig anger att det är ett stort problem i familjer där datoranvändandet orsakar konflikter och bråk. Hon anger också att en del föräldrar inte kan sätta gränser. Det har väl ingenting med specifikt Internet att göra? Att det blir bråk och konflikter i en familj har varit vanligt sedan långt innan Internet fanns i varje lägenhet. Jag hade också konflikter under min uppväxt. Det är snarare något som man får lägga föräldrarpolitiken (framförallt kravet att båda föräldrarna ska arbeta och alltså har mindre tid till att vara just föräldrer) till last.

Eftersom dataspelsbranschen har vuxit och förväntas växa ännu mer är det viktigt att den särskilt betraktas utifrån ett barnperspektiv. Det är t ex angeläget att det förs en diskussion med barn, ungdomar och föräldrar kring innehållet i spel och sajter. De kan innehålla såväl kvinnoförakt, våld och övergrepp som främlingsfientlighet och maktförhållanden. Denna arbetsuppgift skulle kunna ligga på skolorna i samarbete med socialtjänsten. Det är också viktigt att branschen själv tar ett ansvar genom att vara ”självsanerande”. Utgångspunkten bör vara att våld inte är eller skall vara underhållning för barn. Det finns de facto undersökningar som konstaterar att människor blir negativt påverkade av tv- eller dataspel. Det vore också tragiskt om vi som vuxna förmedlar att livets mening enbart handlar om datorer och Internet.

Varför blanda in skolan och socialtjänsten? Det låter snarare som en dold censur än diskussion med barn, ungdomar och föräldrar. Och hur kan en kommersiell bransch vara ”självsanerande” när sex, våld och krig alltid kommer att vara lika säljande? Det är ungefär som att kräva att politiker ska vara ”självsanerande” när de sätter sina löner.

---

I en kontrast till Solveigs relativt fördomsfulla motion har vi moderatkvinnornas artikel om att Förövarna finns där barnen finns som snarare verkar vara ett sätt att skrämma läsaren.

Vet du att just i denna stund kan din dotter eller din son utsättas för gromning? Gromning är ett ganska okänt, men snabbt växande fenomen som i korthet innebär att barn blir textförföljda på internet av äldre män; fula gubbar helt enkelt. Så nu räcker det inte längre med att varna barn för gamla gubbar som bjuder på godis, för han har ändrat karaktär och finns på andra platser än förr. Den som på Internet har e-postnamnet ”Frida 13 år” kan i själva verket vara Erik 52.

Titeln på artikeln är Förövarna finns där barnen finns och detsamma gäller fenomenet gromning. Det innebär att det förekommer i förskola, grundskola, gymnasium, i hemmet, vid lekis och dagis, inom ungdomsidrotten, inom fritidsverksamheten, inom scouterna och kyrkans unga samt naturligtvis också på Internet.
Gromning förekommer oftast i anslutning till familjen och hemmet precis som sexuella övergrepp.

Moderatkvinnorna avslutar med

Tips när du är ute på nätet:

• Om du chattar med en okänd – berätta inte vad du heter, var du bor och vilken skola du går på.
• Skicka inga bilder och lämna inte ut telefonnummer.
• Använd en anonym e-post adress när du chattar med någon du inte känner.
• Svara inte på mejl som känns konstiga eller skrämmande.
• Ta med en vuxen när du träffar en chatt-kompis första gången.
• Kom ihåg att Internet-bekanta inte alltid talar sanning om ålder och kön.

Jag tror de tipsen gör mer skada än verkligen hjälper någon.

• Grundprincipen i groming är att man känner den som utför det. Om det tidigare var en okänd så är det snart inte det. Det finns massor av information som kan identifiera en viss person och man kan alltså klara det även utan namn, adress och skola. Man borde snarare fokusera på att man ska informera föräldrarna om det är någon man börjar prata väldigt mycket med, men ofta är det ju just för att föräldrarna inte har tid som barnet söker sällskap som förstår via exempelvis Internet.
• Att dela med sig av sig själv är en grundläggande företelse. Vad man borde göra har mindre betydelse än vad som känns rätt just vid det tillfället.
• Vad är en anonym e-postadress? Hur använder man sådan adress när man chattar med en ny person? Det är mycket lättare för en tekniskt kunnig person att ta fram och använda en anonym e-postadress än för de som faktiskt skulle behövt en sådan adress. Ofta inser man först efteråt att man borde ha använt en speciell e-postadress.
• Problemet med gromning är just att det inte känns konstigt.
• Bra rekommendation, men de som kommer att ta med en förälder är inte i någon som helst risk för gromning.
• Internet-bekanta behöver heller inte ha talat sanning om namn, intressen eller något som helst.

Grundprincipen borde snarare vara att arbeta för att föräldrarna får möjlighet att umgås mer med sina barn, med exempelvis kortare arbetsdag och lägre skatt.

Edit 2011-03-04: Fem barn offer för prästers sexbrott